Vatten

Vattenförvaltning handlar om att förbättra Sveriges vatten. Länsstyrelsen ansvarar bland annat för att bedöma statusen på länets vatten och föreslå åtgärder där det behövs.

Myndigheter, kommuner och organisationer arbetar med vattenförvaltning på olika sätt. Målet är att Sveriges sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten ska nå god status 2021 eller senast 2027. Vatten som riskerar att inte uppfylla kraven måste åtgärdas.

Vad gör Länsstyrelsen?

  • Bedömer statusen på länets vatten (statusklassificering).
  • Föreslår åtgärder där det behövs.
  • Övervakar tillståndet.
  • Stöttar vattenråd och åtgärdsarbeten.
  • Ansvarig för prövning och tillsyn av anläggningar som kan påverka vattenmiljön.

Värmlands län hör till Västerhavets vattendistrikt och samverkar med länsstyrelserna i Dalarnas, Hallands, Jönköpings, Kronobergs, Västra Götalands och Örebro län för genomförande av vattendirektivet. Länsstyrelsen i Västra Götaland är Västerhavets vattendistrikts utsedda vattenmyndighet.

Västerhavets vattendistrikt (vattenmyndigheterna.se)länk till annan webbplats

Länsstyrelsen Värmland finns ett beredningssekretariat med uppgift att hjälpa vattenmyndigheten. Arbetet ska ske i dialog med kommuner, vattenvårdsförbund, vattenråd och andra lokala vattenintressenter.

Åtgärdsprogram för vatten

Sveriges vatten är indelat i fem vattendistrikt. Var sjätte år tar Länsstyrelsen och Vattenmyndigheterna fram förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för varje distrikt.

Förvaltningsplanen

Förvaltningsplanen innehåller en sammanfattning av vattenförhållandena och vattenförvaltningen i vattendistriktet. Planen beskriver också inriktningen för det kommande arbetet.

Åtgärdsprogrammet

Åtgärdsprogrammet är en del av förvaltningsplanen. I programmet finns information om vilka åtgärder som behöver genomföras för att miljökvalitetsnormerna ska uppnås. Dessa åtgärder är juridiskt bindande och ska årligen rapporteras till vattenmyndigheterna.

Myndigheter och kommuner ansvarar för att åtgärderna i programmet utförs.

Detta gör Länsstyrelsen inom åtgärdsprogrammet:

  • Tillståndsprövningar
  • Tillsyn och omprövningar enligt Miljöbalken
  • Fysisk planering enligt plan- och bygglagen
  • Tar fram föreskrifter

Status på vatten i Värmland

Hur våra vatten mår bedöms genom att sammanställa all känd information och data om vattnets kvalitet. Detta jämförs med hur vattnet skulle må om det inte påverkats av mänskliga aktiviteter. Detta kallas statusklassning och ska, enligt vattenförvaltningsförordningen, beskriva det nuvarande tillståndet i vatten samt klassificera vattenförekomsterna utifrån ett antal statusklasser.

Den första statusklassificeringen i Värmland gjordes 2007. Ny klassificering gjordes 2013-2014. Samtliga sjöar, vattendrag och grundvatten i länet har statusklassats, där ytvatten har bedömts utifrån ekologiska och kemiska parametrar, medan grundvatten har bedömts utifrån kvantitativa och kemiska parametrar.

Detaljerna i statusklassning av sjöar, vattendrag och grundvatten finns tillgängligt för granskning i databasen VISS och i vattenkartan.

Sammanställningar för åtgärdsområden i Värmlands län

Dessa sammanställningar baseras på allmän information om åtgärdsområdet som länsstyrelsen har tagit fram, samt information som finns i VISS.

Syftet med sammanställningarna är att översiktligt ge information om åtgärdsområdet och att visa vilka fysiska åtgärder som Vattenmyndigheten för Västerhavets vattendistrikt föreslår för att kunna nå miljökvalitetsnormerna för vattenförekomsterna i åtgärdsområdet.

Tabelldata direkt ur VISS vattenkartalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster kan inte visas för tillfället så sammanställningar är enbart övergripande.

Alsterälven mynnar i Vänern vid Alster, ca 5 km öster om Karlstad. Den andel av åtgärds-områdets yta som täcks av sjöar är ovanligt hög (11,3 %), med bl.a. sjöarna Alstern, Gapern, Molkomssjön och Borssjön placerade på ett pärlband i huvudfåran. Ovanför Borssjön domineras åtgärdsområdet av skog och sjöytor. Där nedanför finns betydande inslag av jordbruksmark.
Det finns öring i flera vattendrag och utter och flodkräfta förekommer i området.

I Alsterälvens åtgärdsområde är en stor andel sjöar och vattendrag fysiskt förändrade och påverkade av vattenkraft, dammar och andra barriärer, rensning och rätning av vattendrag samt olika typer av markanvändning i närområdet.

I åtgärdsområdet finns flera dammar som reglerar vattennivåerna i sjöarna samt vattenföringen på de korta älvsträckorna, och som hindrar den vandrande fisken.

Till bedömningen av miljöproblemet hör morfologiska förändringarlänk till annan webbplats, bristande konnektivitet länk till annan webbplatsoch flödesförändringarlänk till annan webbplats.

I de övre delarna av åtgärdsområdet, ovanför den högsta kustlinjen, där marken till stor del består av svårvittrade bergarter med svag buffringsförmåga, finns vattenförekomster som är drabbade av försurning. Till dessa områden tillförs sura humusämnen från skogs- och myrmark. Omfattande kalkning sker idag av sjöar, vattendrag och våtmarker inom åtgärdsområdet.

Markanvändningen inom Alsterälvens åtgärdsområde domineras av skog, men även en betydande del jordbruksmark. Läckage från jordbruksmark och utsläpp från enskilda avlopp utgör en stor del av fosforbelastningen inom området. Punktkällor bidrar endast med en mindre del av fosforbelastningen, det finns ett antal mindre avloppsreningsverk inom avrinningsområdet.

Inom Alsterälvens åtgärdsområde är diffusa källor så som förorenad mark och gammal industrimark de främsta påverkanskällorna för miljögifter. Det finns ett kommunalt avloppsreningsverk med utsläpp till Molkomssjön. Inom åtgärdsområdet finns inga större miljöfarliga verksamheter med utsläpp till vatten.

Ett exempel är förekomst av signalkräfta om den kan sprida sig upp till områden med flodkräfta och där konkurrera ut flodkräftan och/eller sprida kräftpest så att de svaga flodkräftbestånden minskar eller slås ut. Signalkräfta kan även påverka ekologisk status genom att den äter både fiskrom och små/unga individer av de hotade flodpärlmusslorna vilket kan medföra att föryngringen försvåras för fisk och musslor.

Borgviksälven rinner genom ett vackert varierat och kuperat landskap. I åtgärdsområdet finns höga akvatiska naturvärden i form av bland annat livskraftiga bestånd av flodpärlmussla och flodkräfta, unika röding- och öringstammar samt glacialrelikta kräftdjur. I området finns också flera vattendrag som ingår i det europeiska nätverket Natura-2000.

I Borgviksälvens åtgärdsområde är en stor andel sjöar och vattendrag fysiskt förändrade och påverkade av vattenkraft, dammar och andra barriärer, rensning och rätning av vattendrag samt olika typer av markanvändning i närområdet.

De största fors- och fallsträckorna i Borgviksälven är utbyggda av vattenkraften. Den akvatiska faunan som är knuten till dessa miljöer finns numera kvar i mindre och medelstora vattendrag, av vilket det finns en stor rikedom inom avrinningsområdet. En del av vattendragen i älvsystemet har blivit rensade för att underlätta för timmer-flottning.

Till bedömningen av miljöproblemet hör morfologiska förändringarlänk till annan webbplats, bristande konnektivitet länk till annan webbplatsoch flödesförändringarlänk till annan webbplats.

I de övre delarna av åtgärdsområdet, ovanför den högsta kustlinjen, där marken till stor del består av svårvittrade bergarter med svag buffringsförmåga, finns vattenförekomster som är drabbade av försurning. Till dessa områden tillförs sura humusämnen från skogs- och myrmark.

Atmosfärisk deposition av försurnade ämnen är en betydande påverkanskälla som orsakar försurningsproblem i området. Även skogsbruket bidrar till försurningen genom att träden och därmed näringsämnen avlägsnas från marken vid avverkning och gallring.

Omfattande kalkning sker idag av sjöar, vattendrag och våtmarker inom åtgärdsområdet. Alla vatten som riskerar återförsuras ifall man skulle sluta kalka samt alla vatten som i dagsläget inte kalkas (tillräckligt) och har för surt vatten har bedömts ha problem med försurning.

Markanvändningen inom Borgviksälvens åtgärdsområde domineras av skog och vatten men utmed älvdalarna och de större sjöarna finns också bördiga jordbruksmarker.

Problem med övergödning förekommer i ett antal vattenförekomster. Källorna till övergödningen är främst utsläpp av fosfor från diffusa källor och då framförallt från jordbruket, därefter följer utsläpp från enskilda avlopp.

Påverkan av miljögifter inom Borgviksälvens åtgärdsområde är begränsad, då det inte finns många punktkällor med utsläpp av miljögifter i området. Det finns inga större miljöfarliga verksamheter med utsläpp till vatten inom avrinningsområdet.

Tungmetallen kvicksilver och bromerade flamskyddsmedel (polybromerade difenyletrar, PBDE) har bedömts finnas i för höga halter i fisk i alla ytvatten i Sverige. Därför har alla sjöar och vattendrag i Sverige bedömts ha problem med miljögifter och alla vatten blir rödmarkerade.

Byälven som mynnar i Vänern vid Säffle har ett kraftigt förgrenat och sjörikt åtgärdsområde där flera av de stora biflödena har sina källområden i Norge. Sjön Glafsfjorden, centralt belägen i vattensystemet, är åtgärdsområdets största sjö med sina 104,6 km2. I området finns höga akvatiska naturvärden i form av bl.a.
livskraftiga bestånd av flodpärlmussla och flodkräfta, unika röding- och öringstammar samt glacialrelikta kräftdjur. Flera vattendrag och en sjö ingår i det europeiska nätverket Natura 2000.

I Byälvens åtgärdsområde är en stor andel sjöar och vattendrag fysiskt förändrade och påverkade av vattenkraft, dammar och andra barriärer, rensning och rätning av vattendrag samt olika typer av markanvändning i närområdet.

De största fors- och fallsträckorna är utbyggda av vattenkraften. Den akvatiska faunan som är knuten till dessa miljöer finns dock kvar i flera mindre och medelstora vattendrag. I Byälvens nedre delar sker uppvandring av bl.a. gös och asp under lekperioderna. En stor del av vattendragen har blivit rensade för att underlätta för timmerflottning.

Byälven är ett så kallat skogsvattendrag med stor andel skogsmark inom åtgärdsområdet. Marken i Byälvens åtgärdsområde består delvis av svårvittrade bergarter med svag buffringsförmåga. I de mer låglänta områdena förekommer mark med bättre buffringsförmåga. Kalkning sker idag främst i sjöar, inom de försurningsdrabbade delarna av åtgärdsområdet.

Byälvens åtgärdsområde är ca 4400 km2. Markanvändningen domineras av skog och vatten, men utmed älvdalarna och de större sjöarna förekommer även bördiga jordbruksmarker och vissa vatten har problem med övergödning. Läckage av näringsämnen från jordbruksmark är största påverkanskällan för övergödningen, men även utsläpp från industri och läckage från enskilda avlopp bidrar.

Inom åtgärdsområdet finns många pågående verksamheter som bidrar till utsläpp av miljögifter till vatten, industrier och reningsverk. Särskilt de nedre och centrala delarna av åtgärdsområdet har även under industriepoken varit kraftigt påverkade av föroreningar. I Byälvens åtgärdsområde finns flera nedlagda industrier där gamla utsläpp fortfarande läcker ut till vattensystemet.

Ett exempel är förekomst av signalkräfta om den kan sprida sig upp till områden med flodkräfta och där konkurrera ut flodkräftan och/eller sprida kräftpest så att de svaga flodkräftbestånden minskar eller slås ut. Signalkräfta kan även påverka ekologisk status genom att den äter både fiskrom och små/unga individer av de hotade flodpärlmusslorna vilket kan medföra att föryngringen försvåras för fisk och musslor.

Åtgärdsområdet Glomma omfattar totalt cirka 360 km2 i norra Värmland och omfattar totalt tolv ytvattenförekomster, varav tre vattenförekomster är sjöar. Åtgärdsområdet saknar grundvattenförekomster. Inom åtgärdsområdet finns ytterligare ett hundratal små sjöar och tjärnar som inte är vattenförekomster. De tolv vattenförekomsterna är fördelade över fyra avskilda avrinningsområden, varav Medskogsån med biflöden är det största området omfattande åtta vattenförekomster. De andra avgränsade områdena är Överån, Tyskåa, samt Halsjön inklusive Halån. 

I Glommas åtgärdsområde i Värmland är flertalet sjöar och vattendrag fysiskt förändrade och påverkade av dammar och andra barriärer. Orsaken till att sjöar i åtgärdsområdet har miljöproblem fysisk påverkan är bristande konnektivitet.

Avrinningsområdet består till stor del av bergarter med svag buffringsförmåga, vilket gör att delar av vattensystemen drabbats av försurning. Till dessa områden tillförs sura humusämnen från skogs- och myrmark. Omfattande kalkning sker idag av sjöar, vattendrag och våtmarker inom åtgärdsområdet.

Alla vatten som riskerar återförsuras ifall man skulle sluta kalka samt alla vatten som i dagsläget inte kalkas (tillräckligt) och har för surt vatten har bedömts ha problem med försurning.

Markanvändningen inom Glommas åtgärdsområde domineras av skogsbruk. Det finns få utsläppskällor av näringsämnen som skulle kunna orsaka problem med övergödning.

Det finns inget som tyder på att kvicksilverhalterna inom åtgärdsområdet Glomma skulle vara avvikande från kvicksilverhalterna i Sverige generellt. Kunskapsbristen är stor i området om vilka ämnen som förekommer, och fler mätningar behövs för att få en bättre översikt över kemisk status i området.

Det saknas avgränsade grundvattenförekomster inom Glommas avrinningsområde i Sverige

Det finns inga vattenförekomster inom avrinningsområdet som används för dricksvattenuttag.

Klarälven har sina källor i Härjedalens fjällandskap. På sin väg söderut rinner älven till betydande del genom Norge i Femundselva och Trysilelva, där vattendraget till stor del har en strömmande och forsande karaktär. Från Vingängsdeltat i Värmland flyter älven lugnare och har ett karakteristiskt meandrande lopp. Övre Klarälven, från Höljesdammen ner till Edsforsen, är ett Natura 2000-område. I Klarälven/ Trysilelvas huvudfåra finns 11 kraftverk, varav två ligger på norsk sida. Vid mynningen i Vänern finns Sveriges största aktiva sötvattensdelta på vilket residensstaden Karlstad är belägen.

Inom Klarälvens åtgärdsområde finns 287 avgränsade ytvattenförekomster (119 sjöar och 168 vattendrag) och 37 grundvattenförekomster.

Klarälven har en av Europas få stammar av sjölevande lax och har också en egen öringstam. Dessa fiskarter har naturligt sina lekområden högt upp i älven (ända upp till Femunden i Norge), medan den vuxna fisken växer till sig i Vänern.

I Klarälvens åtgärdsområde är en stor andel sjöar och vattendrag fysiskt förändrade och påverkade av vattenkraft, dammar och andra barriärer, rensning och rätning av vattendrag för flottning samt olika typer av markanvändning i närområdet.

I Klarälvens huvudfåra finns nio större kraftverk, och ytterligare dammar och kraftverk i biflödena som skapar vandringshinder och barriärer i vattendragen. De största fors- och fallsträckorna inom Klarälvens åtgärdsområde är utbyggda för vattenkraftsändamål. Under lång tid bedrevs även flottning i älvarna vilket bidragit till att flera vattendragsfåror rensats, rätats och stensatts. Orsaken till att sjöar i åtgärdsområdet har miljöproblem fysisk påverkan är regleringspåverkan samt förändringar i strandzonen.

Till bedömningen av miljöproblemet hör morfologiska förändringarlänk till annan webbplats, bristande konnektivitet länk till annan webbplatsoch flödesförändringarlänk till annan webbplats.

Genom att marken i åtgärdsområdet till stor del består av svårvittrade bergarter med svag buffringsförmåga har många av älvens biflöden drabbats av försurningen. Omfattande kalkning sker idag av sjöar, vattendrag och våtmarker inom avrinningsområdet.

Alla vatten som riskerar återförsuras ifall man skulle sluta kalka samt alla vatten som i dagsläget inte kalkas (tillräckligt) och har för surt vatten har bedömts ha problem med försurning.

Klarälvens avrinningsområde är ca 7 800 km2, markanvändningen domineras av skog och sankmark. Det finns endast enstaka vattenförekomster inom avrinningsområdet som bedömts ha problem med övergödning. De viktigaste källor till utsläpp av näringsämnen är jordbruksmark, enskilda avlopp och reningsverk.

Efter att ha varit starkt påverkad av utsläpp från industrier och reningsverk fram till 1960-talet har Klarälven numera ett rent och naturligt brunfärgat vatten. De kvarstående punktutsläppen har förhållandevis liten påverkan på älvens ekosystem.

Punktkällor med risk för utsläpp av miljögifter till vatten är avloppsreningsverk, stålindustri och fiskodling. Det finns även föroreningar lagrade vid gamla industrilägen som innebär risk för utläckage till vattnet.

Norsälven mynnar i Vänern vid Vålberg, ca 15 km väster om Karlstad. Centralt i åtgärdsområdet ligger de tre Frykensjöarna i en djup sprickdal som sträcker sig från norr till söder. Sjöarna är stora, klara och näringsfattiga och omgivande landskapet är mycket naturskönt. I de klara och kalla Frykensjöarna finns en speciell fauna med glacialrelikta kräftdjur och hornsimpa.

I norra delen av Norsälvens avrinningsområde och i sydost finns stråk med isälvsavlagringar med mycket stora grundvattentillgångar.

Genom vattenkraftsutbyggnaden i tillflödena finns numera bara en spillra kvar av de öringstammar som tidigare lekt där. I norr ligger drygt 11% av Norsälvens åtgärdsområde i Norge, vilket är viktigt att ta hänsyn till vid framtagande av åtgärdsförslagen.

Vid sidan om kraftverksutbyggnaden har flottledsrensning av vattendragen medfört en allvarlig begränsning av förutsättningarna för väl fungerande ekosystem i vattnet.

I Norsälvens åtgärdsområde är en stor andel sjöar och vattendrag fysiskt förändrade och påverkade av vattenkraft, dammar och andra barriärer, rensning och rätning av vattendrag för flottning samt olika typer av markanvändning i närområdet.

I Norsälven finns två större kraftverk i Edsvalla och Fryksfors samt ett antal kraftverk och dammar som skapar vandringshinder och barriärer i vattendragen. Under lång tid bedrevs även flottning i älvarna vilket bidragit till att flera vattendragsfåror rensats, rätats och stensatts. Orsaken till att sjöar i åtgärdsområdet har miljöproblem fysisk påverkan är regleringspåverkan samt förändringar i strandzon.

Till bedömningen av miljöproblemet hör morfologiska förändringarlänk till annan webbplats, bristande konnektivitet länk till annan webbplatsoch flödesförändringarlänk till annan webbplats.

Avrinningsområdet består till stor del av bergarter med svag buffringsförmåga, vilket gör att delar av vattensystemen drabbats av försurning. Till dessa områden tillförs sura humusämnen från skogs- och myrmark. Omfattande kalkning sker idag av sjöar, vattendrag och våtmarker inom åtgärdsområdet.

Alla vatten som riskerar att återförsuras i de fall man skulle sluta kalka, samt alla vatten som i dagsläget inte kalkas (tillräckligt) och har för surt vatten, har bedömts ha problem med försurning.

Markanvändningen inom Norsälvens åtgärdsområde domineras av skogsbruk. I de södra delarna av åtgärdsområdet är jordarterna mer erosionsbenägna och i vissa biflöden bidrar jordbruksmark och punktkällor med ett betydande näringstillskott. De punktkällor som är betydande för kvävebelastningen är avloppsreningsverk medan fiskodlingarna i Övre Fryken samt Rottneros bruk bidrar med den största andelen fosfor från punktkällor.

Tidigare har omfattande utsläpp från skogsindustri och andra industrier medfört en betydande påfrestning för organismerna bl.a. i Mellan-Fryken och Norsälven. Genom en förbättrad rening under andra hälften av 1900-talet är dessa problem numera av underordnad betydelse. Fortfarande finns dock föroreningar lagrade vid gamla industrilägen i och i anslutning till vattendragen, som innebär risk för utläckage till vattnet.

Upperudsälven som mynnar vid Köpmannebro utgör det femte största tillflödet till Vänern. Vattensystemet är rikligt förgrenat i stora och små sjöar och vattendrag. Åtgärdsområdet består av ett sprickdalslandskap som i huvudsak täcks av skogsmark. Vattnet i området domineras av stora långsträckta sjösystem. Sjöarna hyser syrgaskrävande organismer som t.ex. glacialrelikta kräftdjur, sik, siklöja och hornsimpa. I de vattendrag som inte dämts upp eller byggts ut för kraftändamål leker sjövandrande och strömlevande öringstammar. Ål, öring och lax vandrar upp i systemet från Vänern. Inom området finns den akut hotade flodkräftan fortfarande med livskraftiga bestånd. I Stenebyälven finns ett relativt stort bestånd med flodpärlmussla som har ett mycket högt skyddsvärde.

I åtgärdsområdet finns ett flertal kanalsträckor och 28 slussar för båttrafiken. Vattenvägarnas tillgänglighet och den starka vildmarkskaraktären gör Upperudsälven till ett mycket attraktivt och populärt område för natur- och fisketurism. Skogsbruket har under årens lopp satt sin prägel på framförallt vattendragen, där rensningar eller kanaliseringar för äldre tiders timmerflottning fortfarande syns i landskapet. Upperudsälvens vattenflöde är idag till stora delar reglerat till förmån för kraftutvinning. Detta innebär att dammar och andra byggnationer hindrar vattenlevande organismer att vandra fritt i systemet samt att vattenflöden och vattenstånd i vattendrag och sjöar inte är naturliga.

Till bedömningen av miljöproblemet hör morfologiska förändringarlänk till annan webbplats, bristande konnektivitet länk till annan webbplatsoch flödesförändringarlänk till annan webbplats

Åtgärdsområdet består till stor av svårvittrade bergarter med svag buffringsförmåga och många vattenförekomster är drabbade av försurningen. De delar som klarat sig bäst mot försurning är de sydligaste.

Kalkningsverksamheten i åtgärdsområdet är mycket omfattande och många sjöar, vattendrag och våtmarker kalkas. Bland annat har över 1000 kalkningar med flyg och ett fåtal kalkningar med båt eller doserare genomförts inom Upperudsälvens åtgärdsområde. Ett huvudsakligt syfte med kalkningarna är att bevara sjöarnas och vattendragens genuina biologi med bland annat mört, öring (både stationär och sjölevande), bergsimpa, stensimpa, flodpärlmussla och artrika bottenfauna. Åtgärdsområdet är ett av de viktigaste i denna del av landet för flodkräfta och många kalkningsprojekt har haft som huvudsyfte att rädda denna art.

Upperudsälvens åtgärdsområde är ca 2849 km2. Markanvändningen domineras av skogsbruk och vattenytor, inslag av mer öppen och odlad mark förekommer framförallt närmare Vänerkusten. Den stora rikedomen av sjöar gör att älvsystemets vatten är klart och näringsfattigt. Därför är övergödning inget stort problem inom åtgärdsområdet.

I vattensystemets nedre delar fanns tidigare, och finns i viss mån även idag, cellulosa- och kemiindustrier med stor socioekonomisk betydelse för trakten. I Bengtsfors fanns från slutet av 1800-talet till mitten av 1920-talet en kloralkaliindustri. Utsläpp gjordes av både kvicksilver och klorföreningar.

Ett exempel är förekomst av signalkräfta om den kan sprida sig upp till områden med flodkräfta och där konkurrera ut flodkräftan och/eller sprida kräftpest så att de svaga flodkräftbestånden minskar eller slås ut. Signalkräfta kan även påverka ekologisk status genom att den äter både fiskrom och små/unga individer av de hotade flodpärlmusslorna vilket kan medföra att föryngringen försvåras för fisk och musslor.

Visman ligger i den sydöstra delen av Värmland i Kristinehamns och Degerfors kommuner och rinner i sydlig riktning från sjön Visman till Kolstrandsviken i Vänern. Åtgärdsområdet som är 230 km2 stort omfattar två större sjöar, Vismen och Sälsjön. Inom åtgärdsområdet finns två större tätorter, Björneborg och Bäckhammar. Båda är belägna utmed Vismans huvudfåra. Vismans nedre del är lugnflytande och karaktäriseras av ett naturligt meandrande förlopp. Vattendraget omges i de nedre delarna av jordbruksmark. Utmed vattendraget finns ofta en ridå av träd och buskar. Längre upp i vattendraget, uppströms Bäckhammar är fallhöjden lite större. Här omges ån i huvudsak av skogsmark.

Många vattenförekomster i Vismans åtgärdsområde bedöms inte uppnå god ekologisk status på grund av fysisk påverkan. De nedre delarna av ån är tillgänglig för olika fiskarter, som t.ex. den rödlistade aspen, som vill vandra upp i vattendrag för lek. Det finns tre vattenkraftverk inom åtgärdsområdet och ett antal dammar som försvårar vandringen för fisk. Vidare finns det barriärer och förändringar av vattendragsfåror i samband med vattenkraft och jordbruk som påverkar flöde och morfologi negativt.

Avrinningsområdet består i huvudsak av jordarter med svag motståndskraft mot försurning (morän). Bergrunden domineras av sura bergarter (granit). Kalkningsverksamhet har pågått inom åtgärdsområdet under lång tid. Motiven till kalkningen är förekomst av mört, lokala fiske-intressen, samt förekomst av sällsynta arter av bottenfauna i Visman. Genom minskningen av det försurande nedfallet har kalkningen av sjöar och vattendrag i Visman kunnat minskas.

Problem med övergödning förekommer i nedre delen av Vismans åtgärdsområde. En viktig påverkanskälla är industriutsläpp, därefter följer läckage från jordbruksmark och läckage från enskilda avlopp.

Vattentäkter i Värmlands län

Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel och behöver skyddas för att säkra en långsiktig tillgång på rent och friskt vatten. Länsstyrelsen eller kommunen kan fastställa skyddsområden runt ytvatten- eller grundvattenförekomster som utgör dricksvattentäkter.

I Värmlands län finns cirka 85 allmänna vattentäkter, varav huvuddelen utgör grundvattentäkter. Endast 15 procent av vattentäkterna är ytvattentäkter. Cirka 10 procent av grundvattentäkterna har förstärkt grundvattenbildning genom infiltration av ytvatten.

Knappt hälften av de allmänna vattentäkterna har ett fastställt skyddsområde med föreskrifter. Flertalet av dessa är dock gamla och i behov av översyn.

Kartverktyg för att hitta vattenområden

Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad Natur (VicNatur)länk till annan webbplats visar vilka områden i Sverige som är skyddade och vilken form skyddet har. I kartverktyget kan du få information om bland annat vattenskyddsområden i Värmlands länlänk till annan webbplats.

Kontakt

Beredningssekretariatet

Miljöanalys
Länsstyrelsen Värmland

Har till uppgift att hjälpa vattenmyndigheterna.selänk till annan webbplats. Arbetet ska ske i dialog med kommuner, vattenvårdsförbund, vattenråd och andra lokala vattenintressenter.