Invasiva arter

Invasiva främmande arter (IAS) räknas globalt som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. IAS kan också få stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Problemet ökar i takt med att vi blir fler och fler människor, att vi reser mer och med ökad världshandel eftersom vi då både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel; spansk skogsnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Vägledning och regler om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artfakta om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

En invasiv främmande art är en växt eller ett djur som med hjälp av människan har introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde och har egenskaper som gör att de sprider sig snabbt i den nya miljön och leder till negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden eller för människan.

Arter på EU:s förteckning över invasiva främmande arter

Det finns just nu 49 arter på EU-förteckningen över invasiva främmande arter, vilka inte får introduceras eller spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Det är också förbjudet att sälja, byta och importera dessa arter. Elva av de listade arterna finns i svensk natur.

EU:s lista över alla invasiva främmande arter som inte får säljas eller överlåtas (PDF)PDF

Främmande arter i Värmland

Det finns ett antal för Sverige främmande arter som är helt eller delvis etablerade i och i anslutning till svenska sjöar och vattendrag. En del av dessa är så kallade invasiva arter vilket betyder att de kan tränga undan inhemska arter. När förekomsten av en främmande art utgör ett hinder för att uppnå god ekologisk status bedöms förekomsten av främmande arten vara ett miljöproblem.

Signalkräftan

Ett exempel är förekomst av signalkräfta om den kan sprida sig upp till områden med flodkräfta och där konkurrera ut flodkräftan och/eller sprida kräftpest så att de svaga flodkräftbestånden minskar eller slås ut. Signalkräfta kan även påverka ekologisk status genom att den äter både fiskrom och små/unga individer av de hotade flodpärlmusslorna vilket kan medföra att föryngringen försvåras för fisk och musslor.

EU:s förordning om invasiva främmande arter

Problemet har uppmärksammats av Europeiska unionen och för att skydda miljön och samhället mot utbredningen och skadorna av invasiva främmande arter finns sedan 1 januari 2015 EU-förordning (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Enligt den är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på den s.k. unionsförteckningen över invasiva främmande arter.

Förteckning över IAS

Den 3 augusti 2016 listades de första 37 arterna på unionsförteckningen. Förteckningen kommer att uppdateras med nya arter kontinuerligt. I augusti 2017 uppdaterades unionsförteckningen med ytterligare 12 arter. Dessa arter får därmed inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut i naturen eller hållas som husdjur. Kommersiella aktörer får sälja eller överföra levande exemplar till icke kommersiella aktörer under ett år dvs. till och med 2 augusti 2018. För privatpersoner gäller förbudet från 2 augusti 2017.

Fler arter i Svensk förordning

Problemet med IAS är betydligt större än de 49 arter som finns på unionsförteckningen. Varje medlemsstat har därför möjlighet att skapa en egen lista med IAS av medlemsstatsbetydelse. För svensk del förväntas en nationell förordning som reder ut ansvarsområden och regelverk beslutas innan sommaren 2018. Denna kommer då att gälla från och med 1:a augusti 2018.

Kontakt