Publiceringsdatum: 10 juli 2019

När ska ängen egentligen slås?

En del säger att det är dags när skallrorna skallrar, andra säger att det är när pigan och drängen på slåttergubben slagit ut. Det finns garanterat många fler naturtecken som använts som indikatorer, för även om slåttergubben var vanligare förr så fanns den knappast på varje gård. Tittar vi tillbaka i litteraturen så finns det också många uppgifter om när man slog runtom i länet.

En av anledningarna till att det i åtagandeplaner för slåtter­ängar brukar stå att slåtter ska ske under perioden 15 juli–15 augusti är för att gynna särskilda växter och insekter. Men det finns också ett kultur­historiskt perspektiv. De arter som vi nu vill gynna med miljö­ersättningar finns i ängarna just därför att de skötts på ett speciellt vis under mycket lång tid. Genom att värna om traditionell skötsel under traditionellt sett rätt tid, så värnar vi även om blommorna och små­­krypen. Min tidigare kollega Tomas Janson dök ner i litteraturen för ett antal år sedan och hittade intressanta uppgifter om slåttertider runtom i landet och länet.

Datum varierar i skrifterna

I ”Bondens år” har Sigfrid Svensson skrivit ner start- och slut­datum för slåttern i olika delar av Sverige under 1700- och 1800-talen. Enligt Linnes Gotlands­resa 1740 påbörjades slåttern på Gotland den 19 juli. År 1832 i Västergötland startade den redan 29 juni. I andra delar av Sverige under 1800-talet kom slåttern igång på följande datum; Halland 5 juli, Småland 10 juli, Dalarna och Västergötland 12–14 juli, Medelpad 19 juli. Värmland står inte omnämnt men borde kunna läsas in bland Dalarna och Västergötland. Höskörden under 1800-talet var slut när lien bet dåligt eller när man helt enkelt inte hade tid längre på grund av att annan skörd skulle igång.

Ser vi till Värmland så finns uppgifter från Värmlandsnäs på 1800-talet (Nilsson & Bergström, Folktro och folksed) att gräset skulle blomma ut först och att slåttern på­börjades 5 juli vid herrgårdarna och 20–28 juli för bönder. Slåttern skulle vara slut innan rågen skördades. På andra sidan Vänern, i Visnums-Kil, förde Gustaf Persson dagbok under åren 1809–1832 och under de åren startade slåttern 27 juni–20 juli, och var slut 23 juli–12 augusti. Det finns även slåtter noterad vid senare datum några år, men det verkar då ha rört sig om våtmarks- eller sjöslåtter.

Myrslåtter först

Längre norrut i länet finns uppgifter från Ilmar Talve (Drag ur finnbygdens näringsliv, Värmland Förr och Nu 1953) från 1800-talet. Slåttern startade 2–3 veckor efter midsommar, ibland tidigare. Det var myrslåtter som inledde. I Östmark började man slå när kornet slog ut, och i Fryksände gick starten 10 juli. Slutet för höskörden i Gräsmark var den 16 augusti, medan man i Östmark slog tills lien var vit av frost på morgonen.

I Södra Finnskoga under mitten−slutet av 1800-talet startade myrslåttern två veckor efter midsommar och pågick sedan i två veckor. Därefter slogs fastmarksängarna innan man återvände till myrarna och slog där till sena hösten (C.V. Bromander, Höslåtter och lövskörd på finnskogen).

Låt höet ligga på tork

Start under andra halvan av juli täcker in årsvariationer ganska bra och blir därför en användbar riktlinje. Den överlägset största skillnaden nu mot då är att vi har så ytterst få ängar kvar. Då pågick slåttern under flera veckor, nu är den för många över på någon eller några dagar. Därför är det extra viktigt att komma ihåg att låta höet ligga kvar och torka några dagar och helst skaka runt i det innan det tas bort.

Artikeln är hämtad ur tidningen Utsikt nr 2 2019PDF

Länsstyrelsens nyhetsbrev och tidningar


Kontakt