Publiceringsdatum: 28 juni 2019

Hamling ger nytta och möjligheter

Hamling av lövträd är historiskt sett en välanvänd metod för insamling av foder. Trädens grenar har kapats för att få rikliga mängder kraftigt växande skott, i en höjd som var lätt att nå för människan men svår att komma åt för betesdjuren. Numera är hamling ett effektivt sätt att gynna viktiga delar av odlingslandskapets biologiska mångfald. Åtgärderna sker förhållandevis sällan och resterna, löv och kvistar, kan göra nytta som ett komplement till djurens foder

Nästan alla lövträd har i någon mån nyttjats till lövfoder, som förmodligen var minst lika viktigt som ängshöet. Det vi idag ser av hamlade träd i landskapet är ofta sälg eller lång­livade ädellövträd, medan mer kortlivade trädslag såsom björk, rönn, al och asp oftast försvunnit och är underrepresenterade jämfört med tidigare.

Hamlade träd växer långsammare och är mer vindtåliga. De uppnår ofta en hög ålder utan att bli särskilt stora i kronan, vilket bidrar till ett ökat ljusinsläpp som markfloran gynnas av. Efter hamling bildas en speciell miljö i trädet med till exempel håligheter som oftast uppstår av ofarliga rötsvampar. Detta skapar livsrum för en stor mängd mossor, lavar, svampar, insekter, blötdjur, fåglar och många andra.

Foder och sysselsättning till djuren

I de äldre odlingssystemen samlades löv in genom att dels repa löv från grenar och dels genom att kapa kvistar, som bands till kärvar som sedan torkades. I nutida exempel används löv för det mesta genom direkt utfodring. Om utfodring av löv och kvistar fungerar med till exempel utgödslingssystem kan det samlas in för att ges på foderbordet. Annars kan hamling kombineras med betesdrift där djuren får beta löven direkt på marken. För att inte kväva ny vegetation ska resterna tas bort när djuren är klara.

Som ett komplement till övrigt foder kan löv användas för att dryga ut fodret samt tillgodose behov av fibrer och sysselsättning. Hamlingen gör att träden producerar snabbväxande och svagt förvedade kvistar. Energimässigt motsvarar löv ett medelgott hö och i jämförelse med hö håller de sitt näringsinnehåll stabilt fram till lövfällning. Näringsinnehåll, framförallt protein, sjunker när större del av näringen dras tillbaka in i stammen och löven gulnar. För att det inte ska bli för ensidigt är det bra att blanda fler trädslag, förutom ek och tysklönn som kan vara giftigt för djuren.

Hamling i praktiken

Hamling kan utföras på de flesta lövträd, vanligtvis på sensommaren innan löven faller. Den går ut på att samtliga grenar beskärs med regelbundna intervall på mellan 3 och 15 år. Förstagångs­hamling görs på unga träd, med stammar som är mellan 10–15 cm i diameter. För att topphugga ett träd är ett riktmärke att grenarna ska vara mellan 5–10 cm i diameter på kapningsstället. Kapsnittet för topphuggningen bör inte läggas lägre än 1,9 meter över marken för att förhindra att betesdjur når de nya skotten. För att inte försvaga träden är det viktigt att spara så kallade livgrenar, som ger trädet löv på våren efter hamlingen. När trädet sedan hamlas fortlöpande är 1–5 cm i diameter vid kapsnittet att föredra. Generellt är vart femte år att rekommendera men tiden kan behöva anpassas efter trädart och hur snabbt trädet växer. Väntar man för länge försvåras hamlingen då grenarna blir för grova. Trädet ska dock inte hamlas varje år för då dör det. I praktiken behöver det även göras en individuell bedömning av varje träd då faktorer som bland annat sjukdomar, skuggighet, markens närings­innehåll och trädets tillstånd har betydelse för en lyckad hamling.

Säkerhet i första hand

När träd ska hamlas för första gången kan det vara till fördel att, om möjligt, välja en höjd som gör att fortlöpande hamling kan göras så säkert och enkelt som möjligt. Om grenarna inte är för grova och växer på lagom höjd kan hand­såg och en stadig stege användas. Fäst stegen med spännband. Säkrast är att inte hantera stammarna från stegen utan istället planera arbetet så att stammar och grenar kan falla till marken på ett säkert sätt. Till exempel kan grövre grenar fästas med rep och delvis sågas av för att sen knäckas av genom att dra i repet från marken. För grenar grövre än 10 cm vid kapningsstället bör lift eller skördare användas alternativt att en arborist anlitas. Säkerhet är en viktig faktor vid hamling. Tips på teknik och hur man ska tänka kring säkerhet finns i litteraturen som vi hänvisar till i rutan till höger.

Hamling i åtagandeplan

På marker med särskild skötsel kan hamling ingå i åtagandet som kompletterande skötsel. För att få ersättningen ska det vara beslutat i åtagandeplanen att markens natur- och kultur­värden gynnas av hamling och att det är minst tre träd som ska hamlas. Länsstyrelsen fastställer den areal som ger rätt till komplementet, samt gör en skötselplan för vilka träd som ingår, hur hamlingen ska utföras, hur ofta, samt övrig löpande skötsel. När villkoren följs är ersättningen 100 kronor/träd.

Artikeln är hämtad ur lantbrukstidningen Utsikt nr 2 2019PDF

Länsstyrelsens Nyhetsbrev och tidningar

Hamling i Gräsmark 1939. Foto: Värmlands Museums arkiv.

Kontakt