Smittskydd

Om du misstänker att djur i din vård har drabbats av allvarlig smitta är du skyldig att omedelbart anmäla detta till veterinär. Som djurägare har du ansvar för smittskyddet på gården enligt de lagar, kontrollprogram och riktlinjer som finns.

En epizootisjukdom är en allvarlig smittsam djursjukdom som kan utgöra ett hot mot människors eller djurs hälsa. För dessa sjukdomar finns det en speciell lag som bestämmer hur du ska agera vid misstanke om sjukdom, för att minska risk för vidare smittspridning och underlätta bekämpning.

Anmälningsplikt för vissa djursjukdomar och smittämnen

Du som har hand om ett djur och misstänker att det smittats av en epizootisjukdom är skyldig att direkt anmäla det till veterinär. Exempel på epizootisjukdomar är mul- och klövsjuka, mjältbrand, svinpest, blåtunga, rabies och newcastlesjuka.

En lista på alla epizootisjukdomar finns i Jordbruksverkets föreskrifter om epizootiska sjukdomar.

Jordbruksverkets föreskrifter om epizootiska sjukdomarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Det finns även många andra smittsamma djursjukdomar. En del är anmälningspliktiga för veterinärer medan andra inte är anmälningspliktiga alls. Till exempel ska en veterinär anmäla misstanke om salmonella till Jordbruksverket och Länsstyrelsen.

Blanketter och mer information om anmälningsplikt på Jordbruksverketlänk till annan webbplats

Förekomst av djursjukdomar i länet

Statistik över förekomst av djursjukdomar i länet och övriga delar av Sverige hittar du på Jordbruksverkets webbplats.

Sjukdomsstatistik på Jordbruksverkets webbplatslänk till annan webbplats

Sjukdomsbeskrivningar och information om aktuella fall av djursjukdomar hittar du även på Statens veterinärmedicinska anstalts webbplats.

Smittläge på Statens veterinärmedicinska anstalts webbplatslänk till annan webbplats

Kortfattad information om anmälda hästsjukdomar publiceras på Svensk travsports webbplats.

Smittinfo på Svensk travsports webbplatslänk till annan webbplats

Vem ansvarar för smittskyddet?

När det gäller djur har Jordbruksverket det övergripande nationella ansvaret för smittskyddsfrågor och för att bekämpa smittsamma sjukdomar.

Länsstyrelsen med länsveterinären har det regionala ansvaret. Länsveterinären samordnar information om länets aktuella sjukdomsstatus.

Länsstyrelsen samarbetar med smittskyddsläkare, Folkhälsomyndigheten, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, fältverksamma veterinärer och länets kommuner.

Allvarliga utbrott av smittsamma djursjukdomar

Vid utbrott av allvarliga smittsamma djursjukdomar i länet, så kallade epizootier, samverkar Länsstyrelsen med andra myndigheter i bekämpningen och samordnar de lokala aktörerna. Vid större utbrott har Jordbruksverket möjlighet att delegera uppgifter till Länsstyrelsen. Vi ansvarar också för att kontrollera att de beslut som fattas i arbetet för att bekämpa smittan följs.

Ersättning för extra kostnader

Om dina djur drabbas av salmonella kan du få ersättning från staten för djurvärde, sanering, produktionsbortfall och kostnader för särskilda åtgärder vid slakt. Du kan även få ersättning för andra smittsamma sjukdomar (regleras i epizootilagen). Läs mer om hur mycket du kan få i ersättning på Jordbruksverkets webbplats.

Ersättningar från staten på Jordbruksverkets webbplatslänk till annan webbplats

Vid misstanke om epizooti

Kontakta:

Länsstyrelsen, veterinar.varmland@lansstyrelsen.se

Jordbruksverket, 036-155 000

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), 018-67 40 00

Utanför kontorstid

Jordbruksverket, 036-127 255.

SVA, jourhavande epizootolog, tjänsteman i beredskap (TIB) 018-67 40 01
Endast vid misstanke om allvarlig smittsam sjukdom, utanför ordinarie öppettider när växeln har stängt.

Länsstyrelsens Tjänsteman i Beredskap (TiB) når du antingen via det nationella TiB numret: 0771-800 900, eller via 112. Begär TiB Länsstyrelsen Värmland.

Hygienregler för alla djurhållare och vårdverksamheter

Sedan 2013 finns en särskild hygienlagstiftning som bland annat kräver att det ska finnas möjlighet för den som vistas på en djuranläggning att tvätta och desinficera händerna. Reglerna gäller inte för den som endast har djur i sitt eget hem.

Du som har besöksverksamhet där människor erbjuds möjlighet till direkt kontakt med djur ska även ha besöksregler och anmäla din verksamhet till Länsstyrelsen om du har tre eller fler besökstillfällen per år. Detta gäller även när djuren kommer till människorna som till exempel vårdhundar.

För verksamheter inom djurens hälso- och sjukvård gäller särskilda regler för att förhindra spridning av smittor inom vården.

När en veterinär misstänker att ett djur drabbats av en infektion med antibiotikaresistenta bakterier (MRSA/MRSP) ska det undersökas och anmälas till Länsstyrelsen och djurägaren ska vidta åtgärder för att förhindra att bakterierna sprids vidare.

Vad innebär de olika skyddsnivåerna för fågel?

Regler som gäller alla fåglar oavsett skyddsnivå:

  • Fjäderfä och andra fåglar i fångenskap ska hållas åtskilda om de hålls på samma anläggning.
  • Vilda fåglar som tillfälligt hålls på en anläggning ska hållas åtskilda från fjäderfä och andra fåglar.
  • Djurhållaren ska upprätthålla goda skötselrutiner och förebyggande smittskyddsåtgärder för att minska risken för att fågelinfluensa kommer in i anläggningen.

Följande regler gäller för skyddsnivå 1:

  • Fjäderfä får gå utomhus i inhägnad. Foder och dricksvatten ska ges inne eller under ett skydd utomhus.
  • Hägnat fjädervilt får hållas utomhus i inhägnader, men under perioden oktober till maj måste inhägnaden, där andfåglar hålls vara övertäckt med nät.
  • Vilda änder får inte tas in.
  • Andra fåglar i fångenskap inklusive hobbyflockar får gå ute helt fritt. Foder och dricksvatten ska ges inomhus eller under ett skydd som förhindrar kontakt med vilda and- och vadarfåglar.

Observera att det även gäller den som håller tamfåglar för hobby.

  • Fjäderfä ska hållas inomhus. Om detta inte går att genomföra eller om fåglarna utsätts för onödigt lidande, kan ankor, gäss, och strutsfåglar hållas inhägnade utomhus, men foder och dricksvatten ska ges inomhus eller under ett skydd ute.
  • Hägnat fjädervilt ska hållas inomhus. Om detta inte går att genomföra eller om fåglarna utsätts för onödigt lidande kan de hållas inhägnade utomhus. Inhägnader för änder ska vara nätövertäckta för att undvika kontakt med vilda and- och vadarfåglar. Foder och dricksvatten ska ges inne eller under ett skydd ute.
  • Andra fåglar i fångenskap inklusive hobbyflockar ska hållas inhägnade. Badvatten i inhägnaden ska vara skyddat så att vilda and- och vadarfåglar inte kan förorena vattnet. Dessutom ska foder och dricksvatten ges inne eller under ett skydd utomhus.
  • Förbud mot utställningar och tävlingar, men det finns möjlighet att söka dispens.

Följande regler gäller för skyddsnivå 3:

  • Fjäderfä ska hållas inomhus . Ankor, gäss och strutsfåglar ska hållas instängda så långt det är möjligt för att förhindra kontakt med andra fjäderfän eller fåglar i fångenskap på andra anläggningar. Det är oerhört viktigt att alla rimliga åtgärder vidtas för att förhindra kontakt med vilda fåglar. Dessutom krävs att djurhållaren övervakar hälsoläget för att tidigt ska kunna upptäcka misstänkta fall av fågelinfluensa. Behållare med badvatten måste vara skyddade från vilda fåglar.
  • Hägnat fjädervilt ska hållas inomhus. Om detta inte går att genomföra eller om fåglarna utsätts för onödigt lidande, ska de hållas instängda så långt det är möjligt så att de inte har någon kontakt med andra fjäderfä eller fåglar i fångenskap på andra anläggningar. Åter igen - det är oerhört viktigt att alla rimliga åtgärder vidtas för att förhindra kontakt med vilda fåglar. Hälsoläget ska övervakas för att tidigt upptäcka misstänkta fall av fågelinfluensa. Utsättning av hägnat fjädervilt i naturen är inte tillåtet. Hygienkraven skärps om det finns annat fjädervilt på samma anläggning. Detta innebär att djurhållaren ska tvätta händerna och byta skor innan denne går från en fågelart till en annan inom samma anläggning.
  • Andra fåglar i fångenskap ska hållas inomhus. Om detta inte går eller om fåglarna utsätts för onödigt lidande ska fåglarna hållas instängda så att de inte har någon kontakt med andra fjäderfä eller fåglar i fångenskap på andra anläggningar. Åter igen - det är oerhört viktigt att djurhållaren vidtar alla rimliga åtgärder för att förhindra kontakt med vilda fåglar. Hälsoläget ska övervakas för att tidigt upptäcka misstänkta fall av fågelinfluensa. Behållare för badvatten måste vara skyddade från vilda fåglar.
  • Vaccinerade djurparksfåglar ska vara inhägnade och foder och dricksvatten ges inne eller under ett skydd ute. Om det måste ha tillgång till badvatten ska det vara skyddat från förorening av vilda fåglar.
  • Förbud mot utställningar och tävlingar.

Hantering av animaliskt avfall

För att förhindra smittspridning från animaliskt avfall, så kallade animaliska biprodukter, finns ett omfattande regelverk om hur det får användas och hur det ska hanteras. Du får till exempel inte mata grisar eller fåglar med matavfall som innehåller något som helst kött eller andra produkter från djur. På Jordbruksverkets webbplats finns mer information om hantering av animaliskt avfall.

Foder och utfodring med animaliska biprodukter på Jordbruksverkets webbplatslänk till annan webbplats

Länsstyrelsen kontrollerar transporter av animaliskt biprodukter. För att transportera sådant material ska du vara registrerad hos Jordbruksverket.

Jordbruksverkets blankett för att registrera yrkesmässig transport av animaliska biprodukterlänk till annan webbplats

Kontakt