Eda Skansar

Under flera hundra år var västra Värmland en plats för återkommande gränstvister och krig. Skansarna i Eda är bland de bäst bevarade befästningsanläggningarna längs gränsen till gamla dansk-norska riket. Men hur berättar man krigshistoria för nya generationer? Och kan man skjuta med svartkrut nu för tiden?

Skydd i krig och gränstvister

Mellan 1563-1814 var västra Värmland en plats för återkommande gränstvister och krig. Eda skansar är bland de bäst bevarade fästningarna vid gränsen till gamla Danmark-Norge. Den uppfördes 1657 och skulle skydda riksgränsen under oroligheterna som avlöste varandra under flera hundra år.

Skansen byggdes ursprungligen som ett befäst fältlager. Därefter byggdes den om och förstärktes i omgångar fram till 1809. Under Karl XII:s norska fälttåg 1716-1718 var platsen en viktig del i det svenska försvaret. Skansen förföll efter 1809 men restaurerades 1940 och vårdas nu som ett historiskt minnesmärke.

Väster om huvudskansen, men i samma befästningssystem, ligger ytterligare tre skansar: de så kallade ettans, tvåans och treans skansar.

Film om Eda Skansar

Klicka på videospelaren nedan om du vill se vår film om Eda Skansar.

Riksintresse för kulturmiljö

Eda Skansar markerar västra Värmlands roll som gränsbygd genom historien. Därför är platsen utvald som ett riksintresse för kulturmiljö. Ett riksintresse är en signal om att området har så höga kulturmiljövärden att de ska ha företräde gentemot andra intressen, förutsatt att de andra intressena inte är av riksintresse. Kommunerna ska redovisa riksintresseområdena i sina översiktsplaner, och ange hur de ska tillgodoses i samhällsplaneringen.