Kilafjället

Gammal gles hällmarkstallskog är en karakteristisk miljö på Kilafjället.

Skog med både levande och döda träd.

Död ved i form av torrakor och lågor, stående och liggande döda träd.

Här finns knotiga gammeltallar varav många brukas som spettsmedjor, där hackspettar kilar fast kottar för att kunna hacka fram de näringsrika fröna. Tallarna på de varma torra hällmarkerna växer långsamt och kan bli mycket gamla.

Skogen har brunnit upprepade gånger genom århundradena och antalet liggande döda tallar är därför inte så högt. De som finns är däremot mycket viktiga för det rika växt- och djurlivet.

En ytterligare värdefull naturtyp i området är grovstammig granskog i några av de sprickdalar som splittrar upp berget. I motsats till hällmarkerna så är miljön i sprickdalarna mörk, kylig och fuktig och snön kan ligga kvar länge på våren. Tack vare mycket vatten och näring växer granarna snabbt och blir höga och frodiga. Angrepp av vedsvampar försvagar veden och orsakar att träden bryts av lättare. Den här miljön innehåller många liggande granstammar som under nedbrytningsprocessen angrips av olika svampar, mossor och insekter. Arterna som finns här är anpassade till fuktiga och beskuggade miljöer och skulle inte klara den uttorkning som en avverkning skulle medföra.

I ett par av sprickdalarna löper gamla vintervägar, där virke förr kördes ner från skogen med häst och släde. Som en påminnelse från den tiden står i en sprickdal några gamla grova ekar.

Djur och växter

Vissa gammeltallar har påväxt av den ovanliga vedsvampen tallticka eller angrepp av den sällsynta skalbaggen reliktbock; båda arterna lever långa tider på levande tallar utan att försvaga dem nämnvärt.

Andra sällsynta arter är bland annat de svårspridda arterna dvärgbägarlav och den långhornade skalbaggen raggbock. Att de finns här visar att tallskogen ständigt varit gles och varm och att solbelysta liggande döda tallar funnits i tillräcklig mängd för att ge den livsmiljö de behöver.

Föreskrifter

Det är förbjudet att:

  • samla in ryggradslösa djur, t ex skalbaggar, snäckor och fjärilar,
  • samla in mossor, lavar och vedsvampar,
  • skada eller ta bort död ved såsom liggande och stående döda träd och torra grenar,
  • utan länsstyrelsens tillstånd i näringssyfte organiserat utnyttja området,
  • samt för skolor och institutioner att regelmässigt utnyttja området för att utföra vetenskapliga eller andra undersökningar,
  • framföra fordon,
  • elda annat än på anvisad plats,
  • medföra ej kopplad hund.

Serviceinformation

Kontakt

Fakta

Bildat: 2011

Storlek: Knappt 159 ha

Markägare: Privat

Förvaltare: Länsstyrelsen Värmland

Rubrik

Text