Invasiva arter

Invasiva främmande arter (IAS) räknas globalt som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. IAS kan också få stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Problemet ökar i takt med att vi blir fler och fler människor, att vi reser mer och med ökad världshandel eftersom vi då både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel; spansk skogsnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Vägledning och regler om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artfakta om invasiva arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

EU:s förordning om invasiva främmande arter

Problemet har uppmärksammats av Europeiska unionen och för att skydda miljön och samhället mot utbredningen och skadorna av invasiva främmande arter finns sedan 1 januari 2015 EU-förordning (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Enligt den är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på den s.k. unionsförteckningen över invasiva främmande arter.

Förteckning över IAS

Den 3 augusti 2016 listades de första 37 arterna på unionsförteckningen. Förteckningen kommer att uppdateras med nya arter kontinuerligt. I augusti 2017 uppdaterades unionsförteckningen med ytterligare 12 arter. Dessa arter får därmed inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut i naturen eller hållas som husdjur. Kommersiella aktörer får sälja eller överföra levande exemplar till icke kommersiella aktörer under ett år dvs. till och med 2 augusti 2018. För privatpersoner gäller förbudet från 2 augusti 2017.

Fler arter i Svensk förordning

Problemet med IAS är betydligt större än de 49 arter som finns på unionsförteckningen. Varje medlemsstat har därför möjlighet att skapa en egen lista med IAS av medlemsstatsbetydelse. För svensk del förväntas en nationell förordning som reder ut ansvarsområden och regelverk beslutas innan sommaren 2018. Denna kommer då att gälla från och med 1:a augusti 2018.

Antalet främmande arter som finns i Sverige ökar för varje år. Cirka 2000 främmande arter har lyckats etablera sig i Sverige - på land och i vatten. En fjärdedel av dessa skapar problem för naturen och människan och kallas därför ”invasiva främmande arter”.

Främmande arter kan ge stora problem

Främmande växter och djur kan vara ett hot mot den inhemska floran och faunan på flera olika sätt. Det finns många exempel världen över på att införda arter kan bli ett stort problem för inhemska grödor och den biologiska mångfalden. Introducerade arter kan också bära på ”invasiva” sjukdomar som de själva är någorlunda resistenta mot, men som kan vara förödande för närbesläktade arter. Ett exempel på detta är almsjukan som infördes med smittat almvirke på 1950-talet och som har slagit ut en stor del av de svenska almarna.  

De ekonomiska konsekvenserna kan också bli omfattande när nya oönskade växter skall bekämpas. En väl etablerad invasiv art är oftast omöjlig att utrota vilket innebär att bekämpningen måste upprepas årligen med stora, återkommande kostnader som följd.  

Här beskrivs några av de vanligaste i Uppland:

Blomsterlupin

(Lupinus polyphyllus) Lupiner sprider sig längs vägrenarna där de gör tillvaron svår för många ängsarter. Lupinen gör jordmånen mer kväverik. Många ängsblommor trivs på vägrenar eftersom jordmånen är mager och de slås regelbundet. Lupinerna är vackra, men extremt invasiva och bör betraktas som en växternas mördarsnigel.

Jättebalsamin

(Impatiens glandulifera) Jättebalsaminen blir ungefär en och en halv meter hög och  är en ettårig ört (blomma). Den är därför lättare att bekämpa och kan dras upp med rötterna. Däremot har den en mycket effektiv fröspridning eftersom frukterna skjuter iväg kaskader av frön i små explosioner.
Läs mer i tidskriften Biodiverselänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Kanadensiskt gullris

(Solidago canadensis) Kanadensiskt gullris är en odlad växt som ofta uppträder i stor mängd på skräpmark (trädgårdar, vägkanter och industrimark). Den sprider sig lätt, kanske mycket för att folk tröttnar på den i sin trädgård, där den tar över och man då istället slänger ut den i skogen.           

Jätteloka

(Heracleum mantegazzianum) Jättelokans saft orsakar en brännskada då den reagerar med  solljuset. Blomställningarna har tusentals frön som sprider sig och de stora bladen skuggar allting runtomkring. Vid bekämpning av jätteloka är det nödvändigt att använda skyddskläder.
Läs mer på Jordbruksverkets webblänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Spansk skogssnigel

(Arion vulgaris) Den spanska skogssnigeln eller mördarsnigeln som den kallas i folkmun upptäcktes i Sverige 1975. Den sprider sig naturligt och orsakar skador i natur och trädgårdar, då den äter allt i sin väg.
Läs mer på Jordbruksverkets webblänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Mink

(Mustela vison) Arten infördes från Nordamerika till Europa och Sverige på 1920-talet. På 70-talet exploderade de svenska kustpopulationerna efter upprepade större rymningar och utsläppningar. Minken har stor effekt på förekomsten av de flesta djurgrupper och påverkar därför hela ekosystem. 

Kanadagås

(Branta canadensis)

Kanadagåsen är en nordamerikansk art, som infördes till Sverige i början av 1930-talet. Arten har spridit sig över landet och finns nu långt upp i norra Sverige som häckfågel. Antalet gäss ökar fortfarande. Gässen gynnas av det moderna jordbruket med stora fält och riklig tillgång på mat, något som inte uppskattas av bönderna, eftersom flockarna med gäss kan äta upp mycket av grödorna. Nedbajsade badstränder är vi nog många som har fått uppleva. Kanadagässen i Sverige jagas, men de ökar lika fullt.

Kontakt