Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Flera arter av storfjärilar hotade i Uppsala län

fjäril

Situationen för flera av de stora dagflygande fjärilarna i Sverige är så allvarlig, att en del är på väg att dö ut. Svartfläckig blåvinge är en av de fjärilar som påverkades mycket negativt under den torra sommaren 2018. Arten finns kvar på ett par betade marker i länet. Svartfläckig blåvinge lever på den krypande torktåliga kryddväxten backtimjan.

Situationen för flera av de stora dagflygande fjärilarna i Sverige är så allvarlig, att en del är på väg att dö ut. Uppsala län är inget undantag. I ett nationellt upprop understryks nu den allvarliga situationen för några av de mest utsatta stora dagflygande fjärilarna.

Enligt en ny rapport från Naturvårdsverket har två arter av dagfjärilar sannolikt försvunnit från Sverige. Flera andra fjärilsarter är starkt hotade. Länsstyrelsen Uppsala län arbetar med flera åtgärdsprogram för att hjälpa de mest utsatta fjärilsarterna.

– En del av vårt naturvårdsarbete på länsstyrelsen innebär att förbättra situationen för några av länets mest utsatta arter. Uppsala län har fyra åtgärdsprogram där vi följer fjärilspopulationerna och stärker dem genom att exempelvis stödplantera växter som fjärilarna behöver för att överleva och genom att sätta ut fjärilens ägg, berättar Erik Sjödin handläggare på Länsstyrelsen Uppsala län.

Dagens skötsel missgynnar dagflygande fjärilar

Det är främst en minskning av tillgängliga livsmiljöer där fjärilarna trivs, som är orsaken till det allvarliga läget. Den mycket torra sommaren 2018 har också haft en stor påverkan på fjärilspopulationerna.

Dagens moderna skogsbruk gör att skogarna är tätare än tidigare och ljuset som behövs för blomning är för svagt, vilket gör att fjärilar inte längre trivs där. Samma sak gäller för de förr så vanliga betespräglade skogsgläntorna och de halvöppna betesmarkerna som i dag vuxit igen eller planterats och sköts som tät skog. Flertalet traditionella ängar har också sedan länge omvandlats till bördig åker och många betesmarker har gödslats.

– Flera av våra dagflygande fjärilar är beroende av traditionella ängsväxter som inte klarar konkurrensen när näringshalten blir för hög. Samtidigt är betet ofta för intensivt i de marker som fortfarande hålls öppna och betet sker ofta under hela säsongen. Det leder i sin tur till att blomningen uteblir och fjärilarnas larver och ägg äts upp, säger Erik Sjödin.

Relativt enkla åtgärder kan förbättra fjärilspopulationen

Några av länets kanske mest hotade fjärilsarter, väddnätfjäril och asknätfjäril, finns nästan enbart kvar längs vägkanter eller i kraftledningsgator.

– Tack vare den moderna skötseln av infrastrukturmiljöer har det skapats miljöer som liknar traditionella ängsmarker. Sådana marker kan med lite modifikation och förstärkt skötsel ytterligare utvecklas till att bli riktiga toppmiljöer för fjärilar, säger Erik Sjödin.

Andra relativt enkla åtgärder som han ser skulle gynna stora dagfjärilar i jord- och skogsbruksmark, är att återskapa skogsbryn.

– Enklast är att helt enkelt lämna orörda gränser mellan ägor både efter kalavverkning i skogen och mellan skog och åker. Med ganska små insatser kan det framväxande brynet utformas genom att avverka igenväxningsvegetation, men spara värdefulla buskar och på så sätt skapa varma, blomrika rum. Blomning kan stimuleras genom plantering av blombärande buskar och insådd av utvalda blomväxter, säger Erik Sjödin.

Betesdjur kan också användas som naturvårdare.

– Ofta är det bättre för fjärilarna att ha färre betesdjur på en större yta. Det innebär förstås en lite större arbetsinsats för stängsling, tillsyn, underhållsröjning och betesputsning, men det kan bidra till att våra stora dagflygande fjärilar inte dör ut.

Även privatpersoner kan hjälpa fjärilar genom att exempelvis plantera blommor och kryddväxter eller att sköta delar av gräsmattan som blomsteräng.

– Även om det kan se dystert ut för många fjärilsarter så finns det ändå hopp och det finns mycket både myndigheter, företag, jordbrukare och privatpersoner kan göra. Många fjärilar är viktiga pollinatörer. Men framförallt så är fjärilar en berikande del av vårt biologiska kulturarv. Själv mår jag bättre av att se de vackra djuren fladdra en varm sommardag, säger Erik Sjödin.

Läs mer om hotade djur och växter på vår webb Länk till annan webbplats.

Två arter av dagfjärilar kan ha försvunnit från Sverige Länk till annan webbplats.

Läs mer om åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper - Naturvårdsverket (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

Dagfjärilar som omfattas av åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper - Naturvårdsverket (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

FAKTA

  • Naturvårdsverket, Havs- och Vattenmyndigheten och landets länsstyrelser tar tillsammans fram särskilda åtgärdsprogram för hotade storfjärilar.
  • Länsstyrelsernas uppgift är att tillsammans med flera aktörer i landet, stärka situationen för arterna som ryms inom programmen.
  • Även om alla arterna har sin egen problematik, så finns det generella utmaningar att arbeta med.

Väddnätfjäril – den art av dagfjärilar som det går bäst för i Uppsala län. Fjärilen lever på växten ängsvädd, där den likt en spindel spinner in sig i ett tät av trådar runt på bladen. Arten finns framförallt kvar i länet i några friska till fuktiga kraftledningsgator. Ängsvädden har gynnats här tack vare det normala underhållet som sker i kraftledningsgatorna. Dessa gator sköts genom att buskar tas bort vart 6 år, samt lite extra röjning kring den så kallade patrullstigen, som behövs för tillsyn av ledningssäkerheten. Fjärilen var tidigare utbredd i ängar och i betad utmark. Idag är betesintensiteten för intensiv i dessa marker, så att larverna betas bort. Men många marker växer också igen både i odlingslandskapet och i skogen. Då uteblir ängsväddens blomning, pollinatörer undviker att flyga dit och skuggtåliga växter konkurrerar ut ängsvädden.

Åtgärdsprogram för väddnätfjäril

  • Togs fram 2008
  • Arten finns kvar i Gästrikland, Närke, Uppland, Öland och Gotland.
  • Artens larv lever på ängsvädd
  • Hotstatus: Sårbar (VU)
  • Hot: Intensivt betesdrift, igenväxning av ängsmiljöer, stort beroende av luftburna kraftledningsgator
  • Regionala åtgärder: röjning i kraftledningsgator, sådd av ängsvädd

Läs mer på Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Svartfläckig blåvinge – minskande population som tog mycket stryk den torra sommaren 2018. Arten finns kvar på ett par betade marker i länet. Svartfläckig blåvinge lever på den krypande torktåliga kryddväxten backtimjan. Larverna lurar rödmyror att bära ner den i ett närliggande bo där den utvecklas genom att äta myrlarver och puppor. Det är svårt att förstå vad som är den begränsande faktorn för arten. Det kan bero på minskande timjanpopulation, tillgång på rödmyror eller att larver betas bort i för stor omfattning. På det hela taget så är populationerna för små och kvaliteten för låg. Att markerna växer igen och att avstånden mellan områden där den trivs att vistas på är för stora, i kombination med torrår och risk för återkommande miljövariation kopplat till klimatförändringar, gör att risken för utdöende i länet är överhängande. Kanske kan Länsstyrelsens planerade åtgärder, att inventera myrorna och att stödplantera timjan, skapa bättre kunskap och därmed ge bättre förutsättningar på sikt.

Åtgärdsprogram för svartfläckig blåvinge

  • Togs fram 2007
  • Arten finns sporadiskt kvar i torra betesmarker med timjan södra Sverige
  • Artens larv lever dels på backtimjan men i ett senare stadium hos rödmyror
  • Hotstatus: Nära hotad (NT)
  • Hot: upphörande bete, igenväxning och igenplantering av torrängar
  • Regionala åtgärder: inventeringar av timjan och rödmyra, röjning och sådd/plantering av backtimjan

Läs mer på Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Mnemosynefjäril – minskande population som hotas av igenväxning och riskerar nu att helt försvinna genom vildsvinsbök. Den vackra fjärilen lever i lövskogsgläntor i lundliknande miljöer, där larven bara äter nunneört.

Åtgärdsprogram för mnemosynefjäril

  • Togs fram 2008
  • Arten finns kvar i Blekinge, Stockholms län, Uppland och Medelpad
  • Artens larv lever på nunneört, ett släkte som trivs i lundar
  • Hotstatus: Starkt hotad (EN)
  • Hot: igenväxning, igenplantering och för intensivt bete
  • Regionala åtgärder: utsättning av fjärilsägg, röjning av igenväxningsvegetation, bortsängsling av betesdjur

Läs mer på Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Asknätfjäril – försök pågår att stärka populationen för arten genom utsättning. Än så länge verkar introduktionen fungera bra. Arten lever på ask eller på olvon. Det går delvis att förstå fjärilens utsatta situation genom askskottssjukans spridning. Men fjärilen använder gärna ungskott och behöver inga stora askbestånd. På olvon sker delvis konkurrens med en olvonbaggen (Pyrrhalta viburni) som också äter blad av olvon. Generellt så saknas dock skyddade, men solexponerade bryn.

Åtgärdsprogram för asknätfjäril

  • Togs fram 2007
  • Arten finns kvar i Uppland, Västmanland och Dalarna
  • Artens larv lever på ask och olvon
  • Hotstatus: Starkt hotad (EN)
  • Hot: askskottssjuka, arten missgynnas i skogsbruket, skogsdikning, ask väljs bort som trädslag, skuggning från angränsande träd i mörka och täta skogar
  • Regionala åtgärder: utsättning av fjärilsägg

Läs mer på Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Fetörtsblåvinge (Scolitantides orion) – sågs senast i länet 2007, men betraktas som utdöd från länet. Arten har påträffats i skärgården där larven lever på kärleksört eller vit fetknopp, gärna på solvarma klippor. Miljöerna försämras genom igenväxning, där människor förr brukat stränderna mer intensivt. Små variationer i växtpopulationerna som orsakas av bete från rådjur och andra betesdjur blir ofta dödsstöten för fetörtsblåvingen.

Veronikanätfjäril – betraktas som utdöd från länet. Arten lever på teveronika, men i Stockholms skärgård föredras axveronika. De områden i Sverige där arten fortfarande finns kvar är små vindskyddade gläntor, och bara på ohävdade gräsmarker. Dagens betesdrift innebär stängsling och relativt sett ett för arten alltför intensivt bete på liten yta. Den miljö som fjärilen behöver var säkert ganska vanlig förr, när gläntrika skogar användes för extensivt utmarksbete. Även dagens rationella skogsbruk missgynnar arten, då det inte skapar tillräckligt utrymme för blomning och gläntorna ofta planteras igen till mörk granskog.

Kontakt