Byggnadsminnen

I Uppsala län finns 69 byggnadsminnen som är skyddade enligt kulturmiljölagen (KML).

Nedan finns byggnadsminnena listade kommunvis.

Ekolsunds slott utgörs av två L-formade huskroppar i två och en halv våning, Södra respektive Norra flygeln. De två flyglarna, en terrassmur med en balustrad och två svängda envåningslängor inramar en stor gårdsplan, en så kallad Cour d’honneur. Den nuvarande slottsanläggningen uppfördes under 1600- och 1700-talen, men det ursprungliga Ekolsund härstammar från 1300-talet. Då låg anläggningen ett stycke ifrån den nuvarande.

Flyglarna uppförs

Under Åke Totts tid på Ekolsund började den nuvarande Norra flygeln uppföras, sannolikt efter arkitekten Simon de la Vallées ritningar. Möjligen ingår även delar av ett äldre hus från sent 1500-tal i byggnaden. Slottsparken och den Södra flygeln påbörjades år 1661, nu med Nicodemus Tessin d.ä. som arkitekt. Genom Karl XI:s reduktion kom slottet i Kronans ägo och tilldelades år 1716 lantgreve Fredrik av Hessen, sedermera Fredrik I. På 1730-talet fick de två flyglarna en enhetlig prägel genom arkitekten Carl Hårleman. Han ritade även de två svängda envåningslängorna, som fullbordade anläggningen.

Simon de la Vallée (Svenskt biografiskt lexikon, Riksarkivet)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster 

Gustav III:s Ekolsund

Gustav III kom att vistas mycket på Ekolsund under kungaåren. Här höll han storslagna och omtalade fester. Ekolsund var länge något av Gustav III:s favoritslott, för vilket han hade vidlyftiga ombyggnadsplaner. Bevarade ritningar av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz visar att Norra och Södra flyglarna var tänkta att ingå i en monumental anläggning med en stor teater. Planerna förverkligades inte, men en omfattande inre renovering ledd av Adelcrantz och Jean Eric Rehn genomfördes. Hovmålaren Lars Bolander anlitades för att utföra väggdekoren i en av salarna. År 1785 såldes slottet till grosshandlaren George Seton, vars ättlingar kom att äga Ekolsund fram till 1912. År 1917 köptes slottet av direktör Carl Kempe. Åren 1928-30 restaurerade och moderniserade han Södra flygeln till bostad åt sin familj efter ritningar av arkitekten Vilhem Bryde.

Carl Fredrik Adelcrantz (Svenskt biografiskt lexikon, Riksarkivet)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Fakta

Adress Ca en mil öster om Enköping

Byggt Under 1600- och 1700-talen

Arkitekt Simon de la Vallée, Carl Hårleman, Nicodemus Tessin d.ä.

Ägare Privat ägo

1969 Byggnadsminne enligt kulturmiljölagen (KML)

Beslut om byggnadsminne, med skyddsbestämmelserlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Karta över byggnadsminnet

Varför är Ekolsunds slott byggnadsminne?

Alla byggnadsminnen har skyddsbestämmelser som utgår från de kulturhistoriska värdena, det vill säga de värden som bedömts vara viktigt att värna och vårda för framtiden. För Ekolsunds slott handlar det framför allt om att:

  • Ekolsunds slott har en mycket karakteristisk planutformning med de två flyglarna tänkta att sammanbindas av en länga som aldrig utfördes.
  • Slottet har i stort bevarat den exteriör det fick genom Carl Hårlemans ombyggnad på 1700-talet.
  • Ekolsunds slott utgör en väl sammanhållen helhet med tydliga spår av park, alléer och djurgård som sträcker sig långt utanför själva slottsområdet.

Ekolsunds värdshus ligger bara ca 150 meter från slottet och har tillhört Ekolsunds gods. Värdshuset uppfördes troligen på 1770-talet enligt anvisningar av dåvarande ägaren till Ekolsunds slott, Gustav III. Möjligen fanns det ett övernattningsställe på platsen för det nuvarande värdshuset redan på 1630-talet. Huset är byggt i timmer och vitputsat.

Gustav III:s värdshus

Den byggnad som Gustav III lät uppföra innehöll förutom värdshus också det kungliga postkontoret. Huset fungerade som en serviceinrättning för kungen, hans stab och för de människor som färdades på landsvägen. Postkontoret upphörde, när järnvägen drogs fram ungefär hundra år senare. Då flyttades verksamheten ner till byn Ekolsund intill järnvägen. Värdshusets gäster bodde huvudsakligen i husets bottenvåning, i nio rum grupperade kring en korridor. Här finns också det ursprungliga värdshusköket. Husets källare är murad i höga tegelvalv och mitt på golvet finns en stenskodd brunn. Den förser fortfarande huset med friskt vatten.

Verksamheten upphör

På 1800-talet genomfördes moderniseringar och byggnadens frontespis (uppskjutande mittparti) tillkom. Värdshusverksamheten upphörde så småningom. År 1994 genomfördes en omfattande upprustning av byggnaden. Huset fungerar i dag åter som värdshus och tillhör Ekolsunds slott.


Fakta

Adress Ca en mil öster om Enköping

Byggt Troligen på 1770-talet.

Ägare Privat ägo. Fungerar idag som värdshus. 

1985 Byggnadsminne enligt kulturmiljölagen (KML)

Varför är Ekolsunds värdshus byggnadsminne?

Alla byggnadsminnen har skyddsbestämmelser som utgår från de kulturhistoriska värdena, det vill säga de värden som bedömts vara viktigt att värna och vårda för framtiden. För Ekolsunds värdshus handlar det framför allt om att:

  • Väsentliga delar av byggnaden har till sitt yttre, men också exempelvis planlösningen och köket, bevarats i stort sett intakt.
  • Värdshuset tillsammans med slottsanläggningen utgör en värdefull helhetsmiljö. 
  • Byggnaden minner om samfärdsel och kommunikation utmed det förindustriella vägnätet före järnvägens tid.

Gryta majorsboställe berättar historien om indelningsverket i Sverige. Soldattorp finns det gott om. Men att de större mer herrgårdsliknande anläggningar som uppförds för de högre befälspersonerna har bevarats är mer sällsynt.

Gryta majorsboställe ligger på platsen för det tidigare säteriet Grytaby gård, vid Gryta kyrka, ca två mil nordost om Enköping. I byggnadsminnet ingår majorsbostället som idag är gårdens huvudbyggnad, en flygel, ett brygghus, ett garage och trädgården.

Liksom andra militära boställen har Gryta majorsboställe sitt ursprung i en vanlig bondgård. Under medeltiden fanns här en by med fyra gårdar. I början av 1500-talet kom hela byn i kronans ägo och kom så småningom, i likhet med så många andra byar i Mälardalen att doneras till en adelsman. 1612 slogs gårdarna samman till ett säteri under Rickard Isaksson Rosencrantz ägo. Säteriet stannade i familjen fram till reduktionen på 1680-talet då det drogs in och avdelades till majorsboställe vid livregementet till häst.

Den nuvarande byggnaden

Vid reduktionen fanns en smärre herrgårdsanläggning på gården vars huvudbyggnad redan på 1690-talet ansågs vara sliten och i dåligt skick. 1724 utdömdes bostaden men först vid mitten av 1780-talet kom den att ersättas av en ny byggnad uppförd i sten. Huset byggdes efter arkitekt Carl Hårlemans mönsterritningar för majorsboställen av år 1752. Hårlemans mönsterritningar följde i stort tidens herrgårdsideal, ett tvåvåningshus i sten under brutet tak. I byggnadens bottenvåning ligger ekonomi- och bostadsutrymmen och en trappa upp festvåningen med en stor sal. Mönsterritningarna kom inte helt att följas vid uppförandet av Gryta majorsboställe. Proportionerna förändrades något. Istället för fyra fönster på långsidan fick byggnaden fem och en centralt placerad port istället för två ingångar.

Indelningsverket

Karl XI omorganiserade den svenska krigsmakten i början av 1680-talet och skapade det som kom att kallas det yngre indelningsverket eller enbart indelningsverket. Indelningsverket innebar att en eller flera gårdar bildade rusthåll och rotar med uppgift att förse en ryttare, soldat eller båtsman med lön och bostad. Indelningsverket var ett sätt att finansiera personalen inom svenska staten och försvaret. Storleken på bostället och förtjänsterna var beroende av innehavarens militära grad. Soldater och båtsmän fick hålla tillgodo med ett torp medan högre befäl erbjöds ett mer ståndsmässigt boende, som det i Gryta. Utöver bostället med dess avkastning bestod befälspersonens lön av förtjänster från skatte- och kronojordar. De militära boställena avvecklades från år 1878. År 1901 ersattes indelningsverket med allmän värnplikt. I dag är gården i privat ägo. Här kan du läsa mer om indelningsverket.länk till annan webbplats


Fakta

Adress Nordost om Örsundsbro, invid Gryta kyrka.

Byggt 1780-talet

Arkitekt Byggt efter Carl Hårlemans mönsterritningar.

Ägare Privat ägo

1991 Byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen (KML)

Varför är Gryta majorsboställe byggnadsminne?

Alla byggnadsminnen har skyddsbestämmelser som utgår från de kulturhistoriska värdena, det vill säga de värden som bedömts vara viktigt att värna och vårda för framtiden. För Gryta majorsboställe handlar det framför allt om att:

  • Gryta majorsboställe med dess välbevarade exteriör har ett stort arkitektur- och militärhistoriskt värde, då det förmodligen är den enda bevarade tvåvåningsbyggnaden i sten enligt 1752 års boställesförordning för indelningsverket.
  • Gryta majorsboställe är ett exempel på slottsarkitekten och överintendenten Carl Hårlemans mångsidiga produktion.
  • Gården utgör som helhet en välbevarad miljö med en ålderdomlig karaktär.
  • Gryta majorsboställe berättar om den svenska centralmaktens kungastyrda byråkratisering och det system, indelningsverket, som under mer än två hundra år var ryggraden i landets krigsmakt.

Grönsöö slott byggdes omkring 1610 av Gustav II Adolfs lärare, sedermera riksrådet Johan Skytte. Hela anläggningen med dess interiörer och omgivningar ansågs tidigt som synnerligen bevarandevärda och förklarades som byggnadsminne 1964.

Härnevi kvarn - Redan år 1481 omtalas en kvarn i Härnevi. Under 1600-talets slut fanns det sju kvarnar i socknen, varav fyra låg i Stora Härnevi.

Kvekgården utgör en av länets bäst bevarade äldre gårdar som fortfarande ligger kvar på ursprunglig plats. Kvekgården var en del av radbyn Stora Kvek, fram till det laga skiftet som ägde rum i byn 1855, då gårdarna flyttades ut på sina marker.

Salnecke slott ligger längs en mycket gammal vägsträckning med förhistoriska anor. Den första kända ägaren av Salnecke var lagman Karl Ingeborgasson Lejonbalk. År 1302 bytte han bort gården mot Skokloster.

Utö hus är ett av Sveriges bäst bevarade medeltida stenhus. Byggnaden är en senmedeltida så kallad enkelhusborg, det vill säga en borg där den murade byggnaden i sig utgör hela borganläggningen. Utö hus uppfördes troligen under 1400-talet för släkten Schack.

Veckholms gamla prästgård ligger cirka två mil sydost om Enköping. Trakten är rik på kulturminnen med Veckholms medeltida kyrka och Veckholms gamla prästgård som framstående exempel.

Anders Olsgården är en av de nio gårdar som utgör radbyn Huddungeby. Byn som vid storskiftet bestod av arton gårdar eldhärjades år 1834. Efter branden återuppbyggdes radbyn efter tidigare mönster.

Harbonäs - Herrgården Harbonäs ligger på en udde i sjön Tämnaren. Namnet var ursprungligen Näs, som i äldre tider var ordet för just udde.

Jan Ersgården är en av de nio gårdar som utgör radbyn Huddungeby. Byn som vid storskiftet bestod av arton gårdar eldhärjades 1834. Samtliga byggnader brann ned. Efter branden återuppbyggdes radbyn efter tidigare mönster.

Östervåla gästgivargård utgör ett av de fåtal bevarade gästgiverierna i länet, som periodvis även fungerat som tingshus.

Flottsunds fyr ligger vid Fyrisåns inlopp från Ekoln. Den uppfördes 1929 för att säkra angöringen av Fyrisån och Uppsala hamn.

Krusenbergs herrgård - Säteriet bildades på 1640-talet av Johan Kruus genom förvärv och sammanslagning av flera gårdar i Alsike socken. Säteriet fick sedan sitt namn efter dess förste ägare.

Skottsila mönsterskrivarboställe har varit en del av det militära indelningsverket.

Engelska parken i Söderfors bruk - I anslutning till Söderfors bruk uppfördes under 1700-talet och början av 1800-talet en engelsk park, helt i tidens anda.

Griggebo såg - Omkring år 1850 uppfördes en vattenhjulsdriven ramsåg i Griggebo. Sågen är välbevarad med inredning och maskineri intakt.

Lancashiresmedjan i Karlholms bruk - Karlholms bruk övergick 1880 från det traditionella vallonsmidet till det nya lancashiresmidet. Den nya smedjan innehöll som mest sex härdar för lancashiresmide.

Lars-Larsgården i Munga - År 1762 drabbades Munga av en stor brand som ödelade byn. Vid uppbyggnadsarbetet i slutet av 1700-talet var Lars-Larsgården en av de gårdar som återuppfördes.

Lövsta bruk är Upplands mest kända järnbruk. Bruket kom att bli det största uppländska järnbruket och utgöra centrum i Louis De Geers bruksimperium.

Söderfors bruk fick sina privilegier 1676 och skulle då enbart tillverka ankare åt flottan. Ankarbruket anlades av Claes Depken som senare blev adlad Anckarström.

Åkerby bruks klockstapel - Klockstapeln i Åkerby byggdes år 1739 och restes på en central plats vid bruksgatan, där den markerade arbetstiderna.

Änkehuset i Söderfors bruk uppfördes 1776 när Anna Johanna Grill d.ä. var ägare till Söderfors. Huset var en medveten social satsning för att förbättra bostadssituationen för brukets änkor, men även ensamstående kvinnor med barn kom att bo här.

Örbyhus slott är känt sedan 1300-talet. Från början fanns en senmedeltida så kallad enkelhusborg, det vill säga en borg där den murade byggnaden i sig utgör hela borganläggningen. Borgen som ägdes av Vasaätten blev ett centralfäste i norra Uppland.

Akademikvarnen ligger vid Fyrisån, i centrala Uppsala, nedanför domkyrkan. Fyrisån delar Uppsala i en östra och en västra sida. Forsen mitt i staden utgjorde ett idealiskt läge för en vattendriven kvarn.

Altomta gård - Altomta var ursprungligen en by med tre gårdar, som i början av 1760-talet inköptes av sjökaptenen och ostindienfararen Carl Gustav Ekeberg.

Domtrapphuset - Ett torn i den försvarsmur som löpte runt Uppsala domkyrka är kärnan i det som idag kallas Domtrapphuset och som anses vara stadens äldsta byggnad. Byggnaden uppfördes under medeltiden och förbinder Domkyrkoplan med Fyristorg via en trappa genom byggnaden.

Ekeby by är en unik bybildning, som tillkom under medeltiden. Trots en kontinuerlig utveckling har byn bevarat sina huvuddrag ända in i nutid. Byn vårdas idag som en närmast museal miljö.

Focksta kvarn är en välbevarad kvarn och såganläggning från 1800-talet med tillhörande bostadshus och ekonomibyggnader.

Före detta Domkapitelhuset - På Domkyrkoplan, bakom domkyrkans östra sida, ligger före detta Domkapitelhuset. Byggnadens nedre våningar mot S:t Eriks gränd har medeltida anor. Den översta våningen mot Domkyrkoplan tillkom först vid mitten av 1700-talet.

Före detta prefektvillan är ett exempel på tidens representativa villaarkitektur och på de tjänstebostäder som byggdes i anslutning till en institution. Villan är en donation tillägnad professorn i fysik Knut Ångströms minne.

Före detta rektorsgården vid Katedralskolan är en av Uppsalas första villor. Huset byggdes i slutet av 1860-talet åt rektor Manfred Floderus, i samband med att den nya Katedralskolan uppfördes.

Förra vice pastorshuset - Runt Uppsala domkyrka ligger flera byggnader med medeltida anor. En av dem är förra vice Pastorhuset. Byggnaden har haft många olika funktioner från medeltiden fram till idag.

Geijersgården är ett exempel på de många ämbetsmannagårdar som var vanliga i Uppsala för två hundra år sedan. Gården har fått sitt namn efter professorn i historia, tillika skalden, Erik Gustaf Geijer som bodde här mellan åren 1837 och 1846.

Gymnastikhuset ”Svettis” var den första moderna idrottsanläggningen i Sverige som byggdes som både sport- och simhall. Huset stod klart 1910. En flera hundra år gammal diskussion om var studenterna skulle utöva sin idrott hade därmed fått sin lösning.

Ihregården är ett exempel på de många ämbetsmannagårdar som fanns i Uppsala för tvåhundra år sedan. Gårdens huvudbyggnad uppfördes 1754 av professorn i statsvetenskap Johan Ihre, efter vilken gården är uppkallad. 

Johannes Bureus gård (Backmanska huset) är ett exempel på de ämbetsmannagårdar som var vanliga i Uppsala för två hundra år sedan. Byggnaden, som är ett trähus i två våningar, ger också en uppfattning om hur de flesta husen såg ut i Uppsala under 1700- och 1800-talen.

Kvarteret Kemikum - Sedan 1800-talet har universitetet kraftigt expanderat. Verksamheten har vuxit och det har också behovet av nya byggnader och lokaler. Kvarteret Kemikum är ett tidigt exempel på hur universitetet gradvis har flyttat ut ur sina lokaler i stadskärnan.

Kvarteret Munken - Byggnaderna i kvarteret Munken bildar tillsammans en av Uppsalas äldsta universitetsmiljöer. Husen som är byggda mellan mitten av 1700-talet och tidigt 1900-tal har alla ett akademiskt förflutet med koppling till den svenska medicinska forskningens och utbildningens historia.

Lena gamla sockenstuga ligger intill Lena kyrka knappt två mil norr om Uppsala. Byggnaden stod klar år 1733 och är en av landets äldsta bevarade sockenstugor.

Linnés Sävja - Gården inköptes av botanikern och Uppsalaprofessorn Carl von Linné år 1758. Samma år förvärvade han även den mer kända gården Hammarby.

Lägenheten Lugnet tillhörde från början landshövdingen i Uppsala. 1922 övertog dåvarande fångvårdsstyrelsen byggnaden, som fick tjäna som bostad åt direktören för fängelset på Dag Hammarskiölds väg.

Observatorieparken har Uppsala universitet bedrivit undervisning och forskning sedan mitten av 1800-talet. Byggnaderna och parken har kontinuerligt använts av de ursprungliga institutionerna fram till 2000-talet.

Polacksbacken - Platsen har en lång historia som ett militärt övningsområde. Regementena samlades på Polacksbacken för mönstringar och årliga övningsveckor.

Regnellianum uppfördes med hjälp av pengar från Uppsala universitets främsta donator under 1800-talet, läkaren Anders Fredrik Regnell. Huset byggdes för dåvarande institutioner för de medicinska ämnena fysiologi och patologi.

Skuttunge gamla prästgård minner om en tid då även prästen brukade jorden för sitt uppehälle. Ofta var prästerskapet nydanande inom jordbruket.

Skytteanum har fått sitt namn efter riksrådet och universitetskansler Johan Skytte. Han köpte tomten 1625 och gjorde byggnaden till ämbetsmannabostad.

Slottsbiografen med sin imponerande inredning är en av Sveriges äldsta bevarade biografer. Både huset och biografen är personhistoriskt intressanta genom sina kopplingar till regissören Ingmar Bergman och skådespelerskan Viveca Lindfors.

Televerkets hus - Som en ”Vasaborg” ligger Televerkets hus i hörnet av Bangårdsgatan och Kungsängsgatan i centrala Uppsala. Byggnaden uppfördes 1916–1917 i fyra våningar.

Uppsala centralstation är Sveriges äldsta stationsbyggnad. Som alla stationsbyggnader är Uppsala centralstation ett stadens mottagningsrum, en plats för människors möten och avsked.

Uppsala hälsobrunn och värdshuset Eklundshof har båda rötterna i 1600- och 1700-talen. Anläggningarna som ligger inom området Polacksbacken har en nära koppling till Upplands regementes historia.

Vaksalaskolan byggdes 1925–1927 för barnen i de östra stadsdelarna i Uppsala. Byggnaden ritades av stadsarkitekten Gunnar Leche. Vaksalaskolan fick en ovanligt påkostad konstnärlig utsmyckning och blev uppmärksammad för sin arkitektur.

Vetenskaps-Societetens hus - På S:t Eriks torg 1 finns två byggnader som är donerade till Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala. På gården ligger Museum Schefferianum, Sveriges äldsta museibyggnad, och mot gatan ligger bergmästare Johan Abraham Gyllenhaals bostad.

Wiks slott är en av Sveriges bäst bevarade medeltida borgar. Slottet har ett strategiskt läge i Lårstaviken vid Mälaren. Byggnaden är en senmedeltida så kallad enkelhusborg, byggd av gråsten och tegel och troligen uppförd under 1400-talet.

Villa Göth är en av få byggnader som har placerat Sverige på den internationella arkitekturhistoriens karta. När villan uppfördes 1950 liknade den ingenting annat som tidigare byggts i Uppsala. Byggnaden har kommit att bli symbol för den riktning inom arkitekturhistorien som kallas brutalism.

Vänge prästgård uppfördes som en ståndsmässig bostad med huvudbyggnad och flyglar.

Zoologen och Paleontologen hör till de yngsta exemplen i Uppsala på monumental institutionsarkitektur. I byggnaderna finns Evolutionsmuseet med sina unika samlingar av bland annat djur, mineraler och fossiler.

Ärkebiskopsgården - Huvudbyggnaden uppfördes 1737-44 på källaren till ett tidigare domprosthus från 1300-talet. Det medeltida huset hade sedan 1691 använts som bostad av ärkebiskopen.

Blåbandslokalen i Söderby - tillkom i början av 1900-talet då nykterhetsrörelsen upplevde sin stora blomstringstid och ett stort antal föreningar växte upp över hela landet.

Forsmarks bruk - tillhör de mer kända järnbruken i Uppland. Under 1500-talet anlades här ett kronobruk med  tackjärnsproduktion baserad på malmen från Dannemora gruvor.

Gimo bruk räknar sin historia från år 1615. Då anlade Kronan en hytta här. Efter en tid utarrenderades verksamheten till Willem de Besche och Louis de Geer.

Gruvarbetartorpet Gryttjom - Invid en äldre sträckning av vägen mellan Dannemora och Örbyhus ligger gruvarbetartorpet Gryttjom. Torpet har tillhört Dannemora gruvor och varit bostad för två gruvarbetarfamiljer.

Gruvlaven vid Dannemora gruvor - Sedan medeltiden har man brutit malm vid Dannemora. Under 1700-talet var gruvan den största i Sverige. Malmen som innehåller cirka femtio procent järn och är fri från fosfor och svavel, ger ett järn av mycket hög kvalitet.

Gården Granbo är belägen i anslutning till Norrskedika gruva med utblick över Granfjärden, en innanfjärd till Östhammarsfjärden. Huvudbyggnaden i två plan med oinredd vindsvåning och två mindre källare är uppförd år 1870.

Nordschaktlaven vid Dannemora gruvor - Över det schakt som på 1890-talet togs upp vid Dannemora gruvor byggdes år 1903 ett uppfordringstorn, en så kallad lave, med en hiss som drevs av en ångmaskin i en när belägen byggnad.

Norra maskin vid Dannemora gruvor - Under 1800-talets andra hälft kom ångmaskiner succesivt till användning för drift av länspumpar och uppfordringsverk i de många gruvschakten i Dannemora. En av den var Norra maskin, avsedd för kraftöverföringen och driften på Norra gruvfältet.

Triewalds maskin vid Dannemora gruvor - Ett stort problem med gruvbrytning på djupet var att hålla undan det vatten som trängde in i gruvschakten. Den 4 juli 1728 provades en ångmaskin i Dannemora gruvor för första gången.

Österbybruk - En hytta för järnframställning och en smedja för bearbetning av järnet är upphovet till den industrianläggning som ännu är navet i den norduppländska bruksorten Österby bruk.

I Uppsala län finns även 19 statliga byggnadsminnen. Det är Riksantikvarieämbetet som ansvarar för de statliga byggnadsminnena.

Kontakt