Hotade djur och växter

Vissa djur, växter och svampar är så hotade att det inte räcker att skydda dem i naturreservat eller genom fridlysning. För dessa arter finns speciella åtgärdsprogram.

Ungefär tio procent av Sveriges djur, växter och svampar är hotade. Det innebär att över 2000 arter riskerar att försvinna. För flera arter räcker det inte med att de blir fridlysta eller skyddas i ett naturreservat för att de ska kunna leva vidare. De hotade arterna behöver speciella åtgärder för att överleva. Därför har Länsstyrelsen olika program med åtgärder för att hjälpa de hotade arterna. Åtgärdsprogrammen tas fram nationellt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Vårt arbete med åtgärdsprogram

Länsstyrelserna arbetar med ungefär 150 åtgärdsprogram för cirka 300 arter och flera naturtyper. Dessa arter behöver speciella åtgärder som till exempel slåtter eller naturvårdsbränning. Åtgärderna behöver göras på den plats i landskapet där arten eller miljön finns, inte bara inom naturreservat. I varje åtgärdsprogram beskriver vi den hotbild som finns mot arterna och de åtgärder som ska göras för att förbättra för arternas livsmiljöer. Hur många och vilka program Länsstyrelsen arbetar med skiljer sig åt mellan länen. 

Länsstyrelsen genomför åtgärderna tillsammans med markägare och verksamhetsutövare. Vi samarbetar även med frivilliga organisationer, Trafikverket, Skogsstyrelsen och olika skogsbolag. Utan dessa samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt.

Åtgärdsprogram för Stockholms län

Stockholms län berörs av ett 70-tal åtgärdsprogram för cirka 100 hotade arter. Här presenterar vi hur vi hjälper några av de hotade arterna i länet.

Arter på land

Gamla träd är ofta hem åt många olika organismer- till exempel svampar, mossor, lavar, insekter, fåglar och fladdermöss och anses därför ur naturvärdessynpunkt vara ovärderliga, då ett förlorat träd inte går att ersätta. Även döda träd är värdefulla. Likaså har gamla grova träd ett kulturhistoriskt värde, och berättar en historia om landskapet runt om kring där trädet växt upp under flera hundra år.

Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd, Naturvårdsverket
länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Fetörtsblåvinge är en fjäril som flyger på bergsluttningar med god kalkförekomst, ofta i sydvända lägen och är beroende av växten kärleksört som är larvens huvudsakliga värdväxt. Igenväxning av marker med kalkrika bergssluttningar anses vara det största hotet mot artens förekomst. Länsstyrelsen i Stockholm jobbar för närvarande med inventering av fetörtsblåvinge och uppdatera kunskapen om lokala populationer inom Stockholms län i syfte att genomföra välplanerade åtgärder i framtiden.

Åtgärdsprogram för fetörtsblåvinge, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Bredbandad ekbarkbock är en spektakulär långhorning (insekt), en kraftigt byggd skalbagge som lever i död ved och bark. Färgen på den vuxna insekten är påfallande likt en getin. I grova ekar på Djurgården i Stockholm finns den enda kända populationen i norra Europa. Detta gör insekten till en av våra sällsyntaste bark- och vedlevande insekter i Sverige. Viktiga åtgärder för att bevara arten är skötsel av eklandskapet och förekomst av död ved. Även uppfödning och utplantering av bredbandad ekbarkbock är en viktig åtgärd i syfte att stärka populationen.

Åtgärdsprogram för bevarande av bredbandad ekbarkbock, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Rikkärr är myrar som innehåller en särskilt mängd sällsynta arter. Rikkärr har historiskt ofta nyttjats som slåttermark. Idag hotas biotopen bland annat av dikning, uppodling, upphörd hävd och övergödning. Länsstyrelsen jobbar aktivt med att restaurera och sköta rikkärr i länet och därmed bevara biotopen och de arter som är beroende av den.

Åtgärdsprogram för bevarande av Rikkärr, Naurvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Skräntärna är en flyttfågel som vistas i Sverige mellan april och december och häckar på ett antal platser på östersjökusten och bland annat i Stockholms skärgård. Skräntärnan används ofta som en färgstark symbol för ett rent och friskt Östersjömiljö och därmed som en signalart för biologiskt rika områden. Länsstyrelsen i Stockholm deltar aktivt med miljöövervakning och uppföljning av bestånden av skräntärna i Stockholms skärgård.

Åtgärdsprogram för Skräntärna, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Ortolansparven har tidigare funnit i princip nästan alla landskap i Sverige men har minskat på grund av ett rationaliserat jordbruk, igenväxningar, skogsplanteringar, nedläggning av åkermark, användning av bekämpningsmedel m.m. Länsstyrelsen i Stockholm jobbar med att identifiera och restaurera tidigare kända häckningsmiljöer för ortolansparv inom länet.

Åtgärdsprogram för Ortolansparv, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Läderbaggen är en stor skalbagge som är beroende av gamla ihåliga ädellövträd med mulm för sin överlevnad. Läderbaggen är också en viktig så kallad ”paraplyart”- Åtgärder som gynnar läderbaggen gynnar även många andra arter som är beroende av samma miljö. Största hotet mot läderbaggen är igenväxning av dess livsmiljö och brist på gamla mulmträd. Inom åtgärdsprogrammet för läderbagge jobbar länsstyrelsen i Stockholm aktivt med åtgärder som inventering av aktiva populationer, information till allmänheten om läderbaggen och dess livsmiljö, restaurering av viktiga ädellövsmiljöer som växer igen, samt utsättning av så kallade mulmholkar.

Åtgärdsprogram för läderbagge, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Det finns flera sällsynta skalbaggar som är beroende av försvagade, döende eller döda tallar med intakt bark. Nydöd tallved och äldre död ved är ett naturligt inslag i skogsområden med naturlig störningsdynamik, där olika skalbaggsarter är beroende av olika sorters död ved. I dagens rationella skogsbruk är inslaget av död tallved betydligt mindre än vad det var för 100 år sedan. Länsstyrelsen jobbar därför med åtgärder för att skapa mer nydöd tallved i syfte att skapa lämpliga livsmiljöer för dessa skalbaggar, samt att informera om vikten av att spara gammal död ved i inom skogsbruket.

Åtgärdsprogram för skalbaggar på nyligen död tall, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Åtgärdsprogram för skalbaggar på äldre död tallved, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

I Mälardalen finns flera rödlistade skalbaggar som lever främst på lind. Skalbaggarna förekommer i miljöer med gamla lindar och där det finns en kontinuitet av död ved. Länsstyrelsen jobbar aktivt med att informera markägare om vikten av att spara lind vid avverkning- och gallringar. Både levande och döda träd. Förutom att det är viktigt att spara och vårda gammal lind är det också viktigt att det finns yngre lind kvar som i framtiden kan ersätta de äldre träden som försvinner. Länsstyrelsen jobbar också även med olika beskäringsmetoder i syfte att förlänga livstiden på äldre lindar som riskerar att falla sönder.

Åtgärdsprogram för bevarande av skalbaggar på skogslind, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Asknätfjäril finns endast i Örebro och i Stockholms län. Denna art är särskilt känslig då den har specifika krav på sin livsmiljö. Förekomsten av värdväxt som olvon och ask, markfuktighet och mikroklimat har särskilt stor betydelse för asknätfjärilens livsmiljö. Länsstyrelsen jobbar med uppföljning och inventering av flera lokaler i Stockholms län, samt olika biotopvårdande åtgärder.

Åtgärdsprogram för asknätfjäril, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Mnemosynefjäril är i Sverige fridlyst och klassad som starkt hotad (EN) enligt rödlistan. Fjärilen lever i mosaikartade betesmarker bestående av lövskog, skogsbryn och öppna ängsmarker. Dessa miljöer var vanligt förekommande för i tiden men har idag minskat på grund av ett mer modernt och rationellt jordbruk. Mnemosynefjärilen är särkilt beroende av förekomsten av nunneört som dess värdväxt, då nunneörten är den enda växten som fjärilslarverna lever av.

Länsstyrelsen i Stockholm har under flera år jobbat med biotopvårdande åtgärder och anpassad betesdrift i lokaler där fjärilen flyger än idag. Länsstyrelsen har också jobbat med uppfödning och utsättning i syfte att stärka populationen.

Miljöövervakning av mnemosynefjäril i Stockholms länlänk till annan webbplats

Åtgärdsprogram för mnemosynefjäril, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats

Trumgräshoppan är en större gräshoppa som känns igen framförallt genom hannarnas karaktäristiska ”trummande” ljud de ger ifrån sig då hanarna spelflyger. Gräshoppan lever på solexponerade platser- Sydvända torrbackar som ofta hävdas genom betesdrift eller slåtter. Som så många andra arter så hotas gräshoppan av igenväxning som en följd av utebliven hävd. Länsstyrelsen i Stockholm jobbar med inventering av populationer i länet och biotopvård i syfte att behålla artens habitat.

Åtgärdsprogram för trumgräshoppa, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Fältgentianan är en ovanlig kärlväxt som är starkt beroende av ogödslade slåtter och betesmarker. Den vanliga fältgentianan delas in i två varieteter, tidig- och senblommande fältgentiana. Fältgentianan är en av de gräsmarksarter som minskat som mest sedan arten började följas upp i mitten av 1900-talet. Anledningen till att arten minskat är upphörd, för hård eller för tidig hävd (dvs bete eller slåtter). Fältgentianan ses som en indikatorart om skötseln för ett område är bra då en gynnsam skötsel för fältgentianan även gynnar många andra arter. Länsstyrelsen jobbar tillsammans med andra aktörer i länet med att följa upp lokala populationer av fältgentiana och tillse att skötseln är gynnsam.

Åtgärdsprogram för fältgentianor i naturliga fodermarker, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Finnögontröst växer på välhävdade betesmarker- på torr till frisk mark. Växten är särskilt känslig och är en av de första gräsmarksarterna som försvinner när hävden upphör. Naturliga fodermarker, dvs ogödslade betes- och slåttermarker, var vanligt förr men i takt av att denna markslag har minskat och fragmenterats under 1900-talet så har därmed också finnögontrösten minskat kraftigt i antal. Idag är växten rödlistad och klassa som starkt hotad. Länsstyrelsen i Stockholm jobbar inom åtgärdsprogrammet med inventeringsinsatser av kända lokaler utanför naturreservat med förekomst av finnögontröst.

Åtgärdsprogram för finnögontröst, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Arter i vatten

Aspen är en rovfisk som kan bli mycket stor och den föredrar mört, löja och nors som bytesfisk. Aspen har en långsträckt kropp och djupt kluven stjärtfena. Fenorna är rödgrå till rödbruna.

I Sverige finns den framför allt i Mälaren, Hjälmaren och Vänern. Aspen hotas av förstörda lek- och uppväxtområden och av olika vandringshinder som hindrar aspen från att nå sina lekmiljöer längre upp i vattendragen. Leken sker i slutet av april och sker på strömmande och forsande platser med stenig botten.

Åtgärdsprogram för asp, Havs- och vattenmyndighetenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Flodkräftan är den enda sötvattenslevande storkräfta som förekommer naturligt i Sverige. Under det senaste århundradet har förekomsten av flodkräfta minskat dramatiskt. Beståndet bedöms ha minskat med 95 procent och arten är idag rödlistad som akut hotad.

Det största hotet mot flodkräftan är kräftpest spridd genom illegal utsättning av signalkräfta. Signalkräftan är en av människan introducerad art som oftast är motståndskraftig mot kräftpest, men samtidigt bärare av sjukdomen. Med signalkräftor i ett vatten permanentas ofta kräftpesten och det blir då mycket svårt att återutsätta flodkräfta.

Åtgärdsprogram för flodkräfta, Naturvårdsverketlänk till annan webbplats

Småsvalting är en liten, helt nedsänkt, vattenlevande ört som blir upp till tre decimeter hög. Den hotas framför allt av övergödning som har lett till försämrade ljusförhållanden och igenväxning med konkurrerande vegetation. Upphörd vasslåtter, minskat strandbete och exploatering av stränderna har också spelat stor roll.

Det finns för närvarande elva kända lokaler för småsvalting i Stockholms län, de flesta belägna utefter Uppsalaåsen kring Ekerö kommun.

Förutom kartläggning och uppföljning av småsvaltingbestånden jobbar vi med informationsinsatser och biotopförbättrande åtgärder. Informationsskyltar har satts upp vid flera lokaler och skörd av vegetation görs vid några växtplatser för att hindra kaveldun och andra arter att konkurrera ut småsvaltingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län har tagit fram en uppdaterad nationell åtgärdslista för småsvalting och har det nationella koordineringsansvaret.

Åtgärdsprogram för småsvalting, Havs- och vattenmyndighetenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Nationell biogeografisk uppföljning av småsvalting – underlag inför inventering 2017–2018PDF

Vi arbetar även med andra arter, bland annat genom kunskapsuppbyggande program för 15 hotade makrofytarter i permanenta vatten.

 

Hjälp till att rapportera arter

Vissa arter är så sällsynta och så dåligt kända att vi behöver inventera för att se var de finns innan vi börjar med åtgärder. Alla fynd Länsstyrelsen hittar registrerar vi i Artportalen. Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges djur, växter och svampar. Du kan hjälpa till med att rapportera sällsynta (och vanliga) arter. Allmänhetens rapporter är mycket viktiga. Här kan du göra en stor insats!

Artportalenlänk till annan webbplats

Kontakt