Resultat från miljöövervakning i Stockholms län

Här presenterar vi egna analyser av resultat från den miljöövervakning som pågår i länet. Här finns även länkar till rapporter och faktablad som avhandlar alltifrån enstaka provtagningslokaler till länsomfattande sammanställningar.

Läs mer om vilken miljöövervakning Länsstyrelsen är involverad i på sidan för miljöövervakning i Stockholm.

I augusti 2016 undersöktes planktonsammansättningen i 20 sjöar i Stockholms län för att använda som mått på näringsstatus i vattnet. Tidigare har även kiselalger i vattendrag inventerats och analyserats som mått på miljötillståndet, och den senaste rapporten är från 2017.

Undersökningen av växt- och djurplankton visade att växtplanktonstatus
generellt överensstämde med näringshalten i sjöarna. Sambandet var dock inte lika tydligt som vad tidigare undersökningar visat. Sjöar med totalfosforhalter runt 30μg/l uppvisade tecken kopplade till övergödning. I 17 sjöar var totalbiomassan förhöjd, och i 8 var halten cyanobakterier stor. Endast 4 sjöar uppvisade bättre än god näringsstatus, och 2 klassades som dålig. Resterande fick klassningen måttlig näringsstatus. Ingen av sjöarna uppvisade extremt låga artantal av växtplankton, vilket indikerar att de inte är märkbart påverkade av försurning.

Fig. 1: Provtagna sjöar i undersökningen år 2016.

Fig. 1: Provtagna sjöar i undersökningen år 2016.

Gällande djurplankton analyserades fyra sjöarna, varav två (Orlången och Garnsviken) visade höga förekomster av hjuldjur vilket indikerar näringspåverkan. Artsammansättningen påvisade samma tillstånd. Norrviken hade färre hjuldjur än 2014-2016 men förändrad artsammansättning, och indikerar fortfarande näringsrika förhållanden. Artsammansättningen verkar ha påverkats av förekomst av vandrarmussla (Dreissena polymorpha), då dess larver återfanns i stora mängder. Tidigare har larver även hittats i Garnsviken, men inte i denna undersökning. Sjön Turingen bedömdes som mindre näringspåverkad.

Kiselalger

2017 utfördes den senaste statusklassningen på kiselalger i Stockholms län i 13 vattendrag baserat på biomassa och artsammansättning. Två lokaler (Taxingeån och Åvaån) visade god status, på gränsen till måttlig. Bällstaån var den ända som visade otillfredställande status. Resterande vattendrag uppfyllde kraven för måttlig status. Oxundaån hade därmed förbättrat sin statusklassning jämfört med året innan.

Fig. 2: Sjöar undersökta för kiselalgsprovtagning 2016.

Fig. 2: Sjöar undersökta för kiselalgsprovtagning 2016.

Till skillnad från undersökningen 2017 var missbildningsfrekvensen något högre, vilket kan tyda på förekomst av miljögifter. 2017 uppvisade 4 sjöar svag påverkan och två lokaler star påverkan, till skillnad från 2016 då endast 3 sjöar uppvisade svag påverkan.

Läs mer:

Övergödning av sjöar och vattendrag fortsätter att vara ett miljöproblem i Tyresåns avrinningsområde.

Halterna av näringsämnena fosfor och kväve är i stort sett oförändrade och fortsatt höga i de tätortspåverkade sjöarna och vattendragen sedan mitten av 2000-talets första årtionde.

Även andra mått på övergödning som klorofyllhalt och siktdjup i sjöar visa samma sak. Därför behövs fortsatta åtgärder mot övergödningsproblemen i Tyresåns tätortspåverkade delar.

​De mest utsatta områdena ligger relativt högt upp i sjösystemet och påverkar därför även nedströms belägna delar negativt. De värst drabbade sjöarna är Orlången och Trehörningen-Sjödalen.

Om övergödningsproblemen i dessa sjöar åtgärdas kommer även flertalet av de nedströms belägna sjöarna att förbättras.

Ovanstående diagram visar halter av växtnäringsämnet fosfor i Tyresåns mynning 1998-2015.

Ovanstående diagram visar halter av växtnäringsämnet fosfor i Tyresåns mynning 1998-2015.

Kartan visar tillståndsklassning av näringsämnet fosfor i Tyresåns sjöar med data från åren 2010-2015.

Kartan visar tillståndsklassning av näringsämnet fosfor i Tyresåns sjöar med data från åren 2010-2015.

Trots genomförda åtgärder mot tillförsel av näringsämnen är övergödning fortfarande ett miljöproblem i delar av Tumbaåns tätortspåverkade avrinningsområde. För näringsämnet fosfor är halterna i sjöar och vattendrag relativt oförändrade sedan mätningarna inleddes 1997. Halterna av näringsämnet kväve visar en säkerställd minskning i flera av vattendragen. Detsamma gäller totalhalterna av organiskt kol (TOC). Den tydligaste trenden är att vattnets motståndskraft mot försurande ämnen har ökat under perioden.

Vattenkvaliteten i sjöarna visar ingen tydlig förbättring ifråga om siktdjup eller mängden planktonalger (klorofyllhalt) som kan antas påverkas av tillgången på näringsämnet fosfor. I vattendragen syns framför allt en haltminskning av organiskt kol (TOC), som inte tycks vara kopplad till vattenkvaliteten i sjöarna.

Tumbaåns avrinningsområde omfattar delar av Botkyrka, Södertälje och Salems kommuner och har sedan lång tid en övergödningsproblematik, med huvudsaklig påverkan från tätort och jordbruk.

I avrinningsområdets högre belägna delar är övergödningsproblematiken mest påtaglig. Detta gäller framför allt Flaten, Flatenån och Älvestabäcken som har höga halter av näringsämnen. Även Uttran, Segersjön och Aspen har övergödningsproblem som behöver åtgärdas. Tullingesjön och Albysjön längst ned i systemet har bra vattenkvalitet även om belastningen av näringsämnen till dessa behöver minska ytterligare.

Fortfarande kvarstår ett stort åtgärdsbehov för att ytterligare minska belastningen av näringsämnen i de delar av Tumbaåns avrinningsområde som har stor påverkan från tätortsområden. I det fortsatta åtgärdsarbetet bör högsta prioritet ges till Flaten, Flatenån, Uttran och Älvestabäcken som har de högsta halterna av fosfor och kväve, samtidigt som de belastar nedströms belägna sjöar och vattendrag med dessa näringsämnen.

Fig. 1: Karta över berörda mätstationer inom Tumbaåns avrinningsområde.

Fig. 1: Karta över de vattenförekomster i Tumbaåns avrinningsområde som ingått i övervakningen. De sjöar som ingår är Flaten (1), Uttran (3), Segersjön (6), Kvarnsjön (7), Aspen (14), Tullingesjön (16) och Albysjön (18).

Sedan 2003 har Oxundaåns avrinningsområde miljöövervakats. Det är ett stort avrinningsområde som innefattar de större sjöarna Vallentunasjön, Fysingen, Norrviken, Oxundasjön och Edssjön, samt ett antal mindre sjöar och vattendrag som kopplar samman systemet. Flera av vattenförekomsterna har tidigare uppvisat övergödningsproblematik, och flera åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten har utförts i området.

De trender som syns efter provtagningar 2017 är att Fysingens siktdjup och totalfosforhalt är något sämre än tidigare. Anledningar till att siktdjupet försämras kan vara ökad nederbörd som medför humusämnen, eller
ökad avverkning i området. Överssjön uppvisade de högsta halterna klorofyll samt totalfosfor under 2017, och Edssjöns halter var även de förhöjda. Oxundasjön uppvisar höga halter bundet fosfor under sommaren men även höga halter miljögifter i sediment och fisk. Vallentunasjön fortsätter uppvisa tecken på övergödning, och visar tillsammans med Norrviken tecken på internbelastning av fosfor. Dock uppvisar Vallentunasjön mycket sämre siktdjup, och har sämst status i systemet gällande denna parameter. Snuggan, Rösjön och Käringsjön är relativt opåverkade. Rösjön och Fjäturen är de enda som uppnår hög status gällande siktdjup, även om Norrviken ligger på gränsen.

Läs mer:

2018 kom ett nytt miljöövervakningsprogram ut för Bällstaån av Bällstaågruppen. Det är det andra programmet rörande statusen för ån, som varken uppnår god ekologisk eller kemisk status.

En stor belastning på ån är föroreningar och näringsämnen från dagvatten som rinner av hårdgjorda ytor, men stora sträckor av ån kräver även fysisk förbättring. Den fysiska miljön påverkar fisket negativt. Bräddningar och felkopplingar kan vara en av källorna till höga halter av näringsämnen, och även bakterier. Kväve och fosfat har visat en nedåtgående trend, men inte ammonium. Halterna av koppar och zink har visat sig förhöjda, och koncentrationen av löst aluminium har höjts sedan 2012, medan flera andra metaller har nedåtgående trender. Halterna PFOS, TBT, PAH, PCB, PFHxS, oktyl- och nonylfenol är höga och god kemisk status uppnås inte.

Proverna på kiselalger i ån visar på otillfredställande till måttlig status, och bottenfaunaprovtagningarna har varierat men klassades 2014 som otillfredställande.

Länsstyrelsen i Stockholms län är ansvarig för provtagning av kiselalger, vattenföring och vattenkemi.

Läs mer:

Norrström är östra Mälarens viktigaste utlopp till Östersjön och beläget i centrala Stockholm. Dessutom upptar Norrströms avrinningsområde en mycket stor yta med varierande påverkan på vattenkvaliteten från exempelvis tätorter, industrier och jordbruk.

Karta över Mälarens östra delar med mätstationerna utpekade, från Fakta 2015:19.

Karta över Mälarens östra delar med mätstationerna utpekade, från Fakta 2015:19.

Den senaste utvärderingen av miljöövervakningsdata från östra Mälaren och Norrström är från år 2015. Den visar att vattnets kvalitet har förändrats i vissa avseenden under perioden 1996–2014.

Halterna av näringsämnet fosfor har minskat under denna tid, men det tycks inte ha haft effekt på mängden alger (mätt som klorofyll a) i vattnet.

Samtidigt har siktdjupet försämrats, vilket beror på att vattnet har blivit något brunare. Detta märks främst genom stadigt ökande totalhalter av organiskt kol (humusämnen) som tillförs från omgivande skogsmark.

Totalhalter av organiskt kol (TOC) i Norrström åren 1996–2014, från Fakta 2015:19.

Totalhalter av organiskt kol (TOC) i Norrström åren 1996–2014, från Fakta 2015:19.

Detta kan kopplas till den samtidiga ökningen av vattnets motståndskraft mot försurning, som återspeglar ett minskat nedfall av försurande ämnen, bland annat svaveloxider. Detta kan även följas i form av minskande halter av sulfat i vattnet under perioden.

Skogsmarkens återhämtning från försurning leder till att humusämnen från nedbrutna växtdelar inte binder lika hårt till partiklarna i marken, utan sköljs lättare ut i vattendragen. I kombination med pågående klimatförändringar (varmare temperaturer och mer nederbörd) blir effekten att både nedbrytningen och utlakningen till vattnet av dessa ämnen ökar och att vattnet blir brunare.

Eftersom Mälaren är en dricksvattentäkt kan ett brunare vatten ställa till med problem för vattenverken i framtiden.

Läs mer:

Två olika analyser visar att länets sjöar och vattendrag sedan 1990-talet fått ökad motståndskraft mot försurning samtidigt som halterna av organiskt kol ökat, vilket ofta medfört brunare vatten.

Detta kan förklaras med att nedfallet av försurande ämnen minskat under en lång tid. En minskad försurning av den omgivande skogsmarken innebär att organiskt kol (bland annat brunfärgade humusämnen) lättare läcker ut till vattendragen. Denna effekt förstärks troligen av de pågående klimatförändringarna som lett till ökande temperaturer och förändrad nederbörd, vilket i sin tur ökat nedbrytningen och utlakningen av organiskt material.

I de tätorts- och jordbrukspåverkade övergödda sjöarna har totalhalterna av näringsämnet fosfor minskat. Samtidigt har halterna av växtpigmentet klorofyll a, som är ett grovt mått på växtplanktons biomassa, ökat allmänt i länets sjöar. Detta har skett trots uppenbart minskad tillgång på näringsämnet fosfor under perioden.

Detta till synes motstridiga resultat behöver inte innebära att växtplanktons biomassa ökat, utan kan avspegla en fysiologisk anpassning till det sämre ljusklimat som ett brunare vatten resulterar i genom att mängden pigment i algerna ökar. I merparten av länets vattendrag, men inte i sjöarna, har halterna av näringsämnet kväve minskat som ett resultat av åtgärder mot övergödning.

Läs mer:

Exploatering av stränder i Sverige 2013-2018

Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. Det finns därför behov av att följa trender i strändernas exploateringsgrad. Inom miljöövervakningen utförs därför en landstäckande kartering av stränder för kommuner, län och hela landet som följs upp med cirka fem års intervall.

Fastlandskusten är den strandtyp som generellt är mest exploaterad av strandtyperna. En jämförelse mellan länen visar att Stockholms län, följt av Skåne län generellt har störst andel exploaterad strandzon inom 100 meter från strandlinjen för samtliga strandtyper förutom breda vattendrag där Blekinge län har den högsta exploateringsandelen. För sjöar, breda och smala vattendrag har länen Norrbotten, Jämtland och Västerbotten minst andel exploaterad strandzon inom 100 meter från strandlinjen.

Resultatet av analyserna för 2018 och 2013 visar en liten ökning i strandexploatering. De största exploateringsökningarna återfinns inom fastlandskustzonen.

Resultaten kommer från delprogrammet ”Exploatering av stränder”.

Läs rapportenPDF

Se kartberättelse om strandexploatering i Sverigelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Länsstyrelsen bedriver miljöövervakning inom delprogrammen Fria Vattenmassan, Mjukbottenfauna samt Kustfisk. Mer information om programmen hittar du på sidan för miljöövervakningöppnas i nytt fönster.

Analyserade och sammanställda resultat kan du hitta i:

Data från Länsstyrelsens regionala miljöövervakningen finns att hämta hos de nationella datavärdarna SMHIlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (marina, fysikaliska och marinbiologiska data) och SLUlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (fisk).

Mycket information finns samlad på Havs- ochlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster Vattenmyndighetens hemsidalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Naturvårdsverket ansvarar för den marina övervakningen som gäller metaller och organiska miljögifter.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Parametrar som luft- och vattenkvalitet påverkar även skog och mark i landskapet. Förändrad markanvändning påverkar också dagens landskap, och kan innebära ett hot mot skyddsvärda arter och biotoper.

Försurning av skogsmark beror främst på nedfall av svavel och kväve, samt skogsbruket. Läs mer om utvecklingen av lufthalter av svavel och kväve under ”Luft”. Markvatten är det vattnet som finns i den omättade zonen under markytan. Svavelhalterna i markvattnet har minskat i Stockholms län, förutom vid Arlanda. Den syraneutraliserande förmågan i markvattnet (acid neutralising capacity, ANC) har generellt varit positiv. ANC beräknas som skillnaden mellan baskatjoner och starka anjoner. Detta innebär att nedfallet av svavel och kväve inte bidrar till försurningen av mark och vatten och att en långsam återhämtning av markens buffringsförmåga sker.
Någon tydlig trend för pH i markvattnet syns dock inte. pH kan påverkas av flera olika faktorer och varierar vanligen under året. I Stockholms län kan en ökande försurningsgradient ses från nordosttill sydväst. Variationer beror ofta på markegenskaper. Länet har framförallt i norr basiska jordarter som ger bra buffringsförmåga mot försurningseffekter.

Kväve kan både ha en övergödande och försurande effekt. Kvävenedfallet i länet har också minskat något över tid, men saknar en tydlig nedgående trend. Det torrdeponerade kvävet är svårt att uppskatta i mängd och kan variera kraftigt mellan olika lokaler. Kvävet i markvattnet har varit lågt, vilket indikerar att skogen tar upp det mesta för tillväxt.

Andelen gammal skog (äldre än 141 år) i Stockholms län är relativt hög och ligger på 12,2%. Det kan jämföras med medelvärdet för resten av Sverige, men något högre än det för hela Svealand (9,2%). Gammal skog är en viktig biotop för skogsväxter och djur, däribland många rödlistade arter. Ett åtgärdsprogram för skyddsvärda träd har upprättats av Naturvårdsverket. Fokus ligger på gamla träd i kulturlandskapet och framförallt grova ekar har identifierats som skyddsvärda. Även småbiotoper, gräsmarker och våtmarker inventeras för att identifiera viktiga miljöer i landskapet som
en del av den regionala miljöövervakningen.

Läs mer:

Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län 2016-2017PDF av IVL

Krondroppsnätetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Rapport 2016:7 - Särskilt skyddsvärda träd i Stockholms länöppnas i nytt fönster

Remiillänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Om åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper hos Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Lista över åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper 2017 från NaturvårdsverketPDF

RödlistanPDF av SLU 

ArtData-bankenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Skogsdata 2018PDF av SLU

Flera luftföroreningar kan påverka både miljön och människors hälsa negativt. Svaveldioxid och kväveoxider är vanliga i tätorter, men kan också leda till försurning i skogsmark. Därför mäts luftkvaliteten både i tätorter och urbana miljöer.

Lufthalterna av svaveldioxid har minskat kraftigt i Stockholms län sedan 1960. De ligger idag på ungefär en femtedel av vad som uppmättes 1990, och minskat med 99% jämfört med 1960-årsmedelhalterna. Tidigare kom den största andelen svaveldioxid från resten av Europa och deponerades här med regnvatten. Numera står regionala industriella processer och förbränning för den största delen av utsläppen. I Stockholms län har vi sett urbana punktkällor samt fartygstrafiken som tydliga påverkanskällor längs Östersjökusten.

Kvävedioxidhalterna gick ner under 1990-talet, men minskningen har under senare år avstannat. En viss nedåtgående trend syns fortfarande, men ökningen av dieselbilar under de senaste 10 år har motverkat detta. 2017 uppmättes lägre halter jämfört med tidigare år, men i Stockholms innerstad överskrids normvärdena ofta, särskilt dygnsnormvärdena (60 μg/m³) under vissa dagar. Dock klarade flera av mätstationerna i innerstan årsmiljökvalitetsnormerna för kvävedioxider på 40 μg/m³ för första gången under 2017.

Normerna för både fina partikelhalterna, PM2,5 (25 μg/m³) och PM10 (40 μg/m³) klarades för hela Stockholms innerstad under 2017. Normhalterna för kolmonoxid (8 h medel, 10 mg/m³) klarades vid Hornsgatan, men inte vid Sveavägen samma år.

Halterna av marknära ozon utanför stan ligger under det uppsatta målet, och gränsvärdet har i Stockholms län inte överskridits någon gång under år 2017. Målet ligger på 10,000 μg /m³ vilket markerar gränsen för påverkan på växtlighet. Halten vid Svenska Högarna var högre än genomsnittet för kustnära zoner, men fortfarande under målvärdena. Mätplatserna inom de låglänta områdena och kustzonen låg under genomsnittsvärdet. Mätplatsen vid urbana Bergby avvek dock något och kunde jämföras med genomsnittet för östlig zon.

Dock överskreds halterna för ozon vid den urbana mätstationen Torkel Knutsonsgatan i Stockholms innerstan under 2017. Mätningarna vid denna station har generellt sett varit höga det senaste decenniet. Den hälsorelaterade miljökvalitetsnormen för marknära ozon är 120 μg/m³ uppmätt som 8-timmarsmedelvärde. Halterna i urbana miljöer kan reduceras genom att ozon reagerar med luftburna kvävedioxider som släpps ut av bilar. Vid gatustationen Hornsgatan har normen klarats under samtliga mätår.

Läs mer:

Luften i Stockholm, årsrapport 2017 från SLBPDF

Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige från IVL 2017PDF

Ozonmätnätetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Stockholm Luft- och Bulleranalys (SLB)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Naturvårdsverket om miljökvalitetsnormer för utomhusluftlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Våtmarker har ett eget miljöövervakningsprogram för att följa dess utveckling och den biologiska mångfalden knuten till dessa områden. I Stockholm startade våtmarksinventeringen (VMI) 1989, och utfördes av länsstyrelsen i samarbete med Naturvårdsverket. Data från dessa går att hitta på miljödataportalenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Resultat från 1981-2005

Resultaten från den första nationella inventeringen visade att 1,6% av Stockholms yta täcks av 640 stycken inventerade våtmarker. Detta betyder att våtmarkerna är många, men små. Detta utgör ett av problemen för Stockholms skyddsarbete gällande våtmarker. Den största delen består av myrvåtmarker, följt av strandvåtmarker. Myrarna utgörs främst av topogena kärr och svagt välvda mossar, medan strandvåtmarkerna är mer diversa. Stockholms län var ett av de länen med högst andel påverkade våtmarksförekomster. Totalt registrerades 80 rödlistade artförekomster vid fältinventeringar.

Nationella satellitinventeringen av öppna myrar

I projektet satellitbaserad övervakning av våtmarker jämfördes satellitdata över myrar för att utvärdera graden av igenväxning mellan 1999–2009. Produkten blev en karta där de förändrade områdena klassades till potentiell eller säker förändring, vilket indikerar omfattningen av förändring i myrens sammansättning.

Andel "Säker
förändringsindikation" per "Analyserad myr" per 10km x 10km
ruta, från Satellitbaserad
övervakning av våtmarker.

Andel "Säker förändringsindikation" per "Analyserad myr" per 10km x 10km ruta, från Satellitbaserad övervakning av våtmarker.

REMIIL

Den största miljöövervakningssatsningen av länsstyrelsen i Stockholm gällande våtmarker är REMIIL. Det är en uppföljning av småbiotoper, gräsmarker och våtmarker, som bygger på flygbildstolkning och fältinventering av slumpade 3km*3km rutor.
Rapporten från 2009-2014 visar att Stockholms län ingår i myrtypsregionen ”tallmosse-strandvåtmark”. Övervakningen görs tillsammans med länsstyrelserna i länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län i den regionala miljöövervakningen av myrar. Flera resultat kan till en början innan större datamängder samlats in bara utläsas för regionen som helhet och visar inte speciellt hur förhållandena är i Stockholms län, se länk till resultatrapporten nedan.

Läs mer:

Rapport 2016:35 Länsstyrelsen i Örebro län: Resultat för småbiotoper, gräsmarker och myrar i regional miljöövervakning 2009-2014PDF

Rapport 5925 - Nationell slutrapport för våtmarksinventeringen (VMI) i SverigePDF av Naturvårdsverket 2009

Rapport 2017:01 Satellitbaserad övervakning av våtmarker – Slutrapport sydöstra SverigePDF

Myllrande Våtmarker på sverigesmiljomal.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Rapport 5668 - Myrskyddsplan för Sverige (Objekt i Stockholms län)PDF av Naturvårdsverket 2007

Kallkällor är grundvatten som tränger fram när marken mättas av vattnet. Dessa källor lämpar sig mycket bra för provtagning, då man får ett grundvattenprov utan att störa vattnet.

2017 års rapport på undersökta källor i Stockholms län undersökte vattenkvaliteten i ett urval av källor i anslutning till grundvattenförekomster. De som under provtagningsåren uppvisat förekomst av miljögifter kan ses i tabellen nedan.

Tabell 1: Källförekomster med miljögiftspåverkan i Stockholms län enligt Länsstyrelsen i Stockholms Fakta 2017:6.

Källförekomst

Påverkan

Göstas källa (Tullingeåsen-Ekebyhov)

Klorerade
lösningsmedel innan 2012

Gustavsborg (Stockholmsåsen-Byle)

PFAS/PFOS över vändatrend

Göstas källa (Tullingeåsen-Ekebyhov)

Låga halter PFOS

Hammarby källa (Stockholmsåsen-Upplands Väsby)

Klorerade lösningsmedel under vändandtränd, PFOS/PFAS över vändantrend

Johanneskällan (Täby-Danderyd)

Låga halter PFOS och PFOA

Kallbrunn (Stockholmsåsen-Källbrunn)

PFAS över riktvärde

Lindhormsnäs (Uppsalaåsen-Lindormsnäs)

Dikloreten vid ett tillfälle 2013

Mellanbergskällan (Handen)

Klorerade lösningsmedel

Sandemar (Sandemar)

Bekämpningsmedel och klorerade lösningsmedel

Västra Saltsjön (Södertäljeåsen-Södertälje)

 Bekämpningsmedelsrester

Flera av dessa uppvisade endast låga eller tillfälligt förhöjda halter av miljögifter som ofta låg under vändatrend. Flera källor var påverkade av t.ex. salt, men dessa tas inte upp i tabellen.

Läs mer:

Fakta 2017:6 – Kallkällor vid grundvattenförekomster i Stockholms länPDF

Rapport 2010:19 – Källor i Stockholms länPDF

Rapport 2004:25 – Källor i Stockholms länPDF

Varje år utförs miljöhälsoenkäten av Folkhälsomyndigheten. Var fjärde år publiceras en miljöhälsorapport, och den senaste publicerades 2017. Den baserades på miljöhälsoenkäten från 2015.

Trender 2007 - 2015

Rapporten visade på flera områden där hälsonivån i Stockholms län har blivit bättre, även om färre klassar sin hälsa som god. Denna siffra har minskat från 76% till 72%. Färre rapporterade solskador (50%) och användande av solarium (7,6%), vilket kan leda till hudsjukdomar som malignt melanom (hudcancer). Luften i Stockholm har också förbättrats med hänsyn till PM 2,5 och PM 10. Dock har den nedåtgående trenden för kväveoxider planat ut på grund av ökad användning av dieselbilar. Andelen som upplevde störning av buller minskade också från 13%-11%. Ca. 4,5% upplever att det stör deras sömn.

Stockholmarna uppvisar generellt ökade allergibesvär, förutom när det kommer till kvalster och mögel. Rapporterad pollenallergi har ökat från 30%-35%, pälsdjursallergi från 19%-22%, födoämnesallergi hos kvinnor från 16%-18%. Totalt uppger 45% någon form av allergibesvär. Detta leder till flera besvär som sänker hälsonivån samt livskvaliteten, t.ex. sömnsvårigheter och snuva. Detta kan komma att bli ett växande hälsoproblem tack vare längre pollensäsonger.

Rökning har minskat i länet, och antalet personer som utsätts för passiv rökning har minskat från 8,3% till 3,4% sen 2007. Rökning minskar också hos ungdomar.

Framtida hälsa

Ett av de största hoten mot framtida hälsa hos Stockholms medborgare är transportfordon genom staden som leder till både buller och ökade föroreningar i luften. Med en växande population krävs också fler nybyggnationer och platser som tidigare setts som olämpliga ur en bullersynpunkt kan bli aktuella för bostäder.

Ökade temperaturer och nederbörd förväntas också i framtiden. Ökade temperaturer kan leda till försämrad livskvalitet och ökade dödsfall, medan ökad nederbörd kan påverka vattenkvaliteten. Längre pollensäsonger förväntas resultera i sämre livskvalitet hos pollenallergiker.

Läs mer:

Folkhälsomyndighetens folkhälsodatalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Rapport 2016:3 - Ett steg närmare rökfri skolaPDF

Trafikbuller och planering VPDF från Svenska Byggbranchens Utvecklingsfond (SBUF).

Miljöhälsorapport 2017PDF från Folkhälsomyndigheten.

Miljöhälsorapport 2017 Stockholms länPDF från Stockholms läns landsting.

Inventeringar av Mälarens fågelfauna startade 2004 som ett led i övervakningen av sjöns miljötillstånd. Resultatet är även ett nödvändigt underlag för en klok förvaltning av Mälaren i frågor som rör friluftsliv, naturskydd och bebyggelseplanering. Miljöövervakningen bedrivs i samarbete mellan Mälarens vattenvårdsförbund och länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län och Västmanlands län.

Storskarven - en kontroversiell fågelart

Storskarv är en kontroversiell fågelart som finns i Mälaren. Aktuella frågor är skyddsjakt, fåglarnas skador på fisk och fiskeredskap samt artens expansion. Arten har expanderat sedan etableringen i Mälaren år 1994, men expansionen stannade av åren 2007-2014. Vid den senaste inventeringen noterades dock en markant ökning av beståndet. 2017 räknades 3 802 aktiva bon fördelade på sammanlagt 13 kolonier, vilket är drygt 50 % fler bon jämfört med toppåret 2007. Största kolonin är Lindskär/Måsskär i Brofjärden, Upplands-Bro kommun, vilken innehöll sammanlagt 758 bon 2017. Stockholms län hyser nu cirka 40 % av Mälarens skarvar.

Resultat av boräkning

Fram till 2014 gjordes en begränsad landstigning på ett 20-tal öar för att räkna bon, ägg och ungar. 2005-2008 koncentrerades boräkningen till gråtrutskolonier. Mellan 2009 – 2014 var målarten fisktärna. Under 2014 registrerades på så sätt 307 fisktärnebon med ett genomsnitt på 1,73 fåglar per bo. Vid boräkningen räknas också döda fåglar för att följa upp den förhöjda dödligheten hos framför allt gråtrutar som noterats sedan 2002 i västra Mälaren. Resultaten i Mälaren tyder på att vi för närvarande har nära naturliga dödlighetstal. Ett undantag 2007 var de två döda gråtrutar och en gråtrut med specifika sjukdomssymptom som hittades på Flisa Tall i Norra Björkfjärden (Uppsala län).

Resultat vid 2016 års inventering av fågelskär

Under 2016 räknades sammanlagt 6 696 fåglar av 31 arter (exklusive storskarv) som bedömdes häcka på fågelskären. De fyra vanligaste arterna var gråtrut (1634 fåglar), fisktärna (1466 fåglar), skrattmås (1099 fåglar) och fiskmås (1011 fåglar). I 2006 års rapport jämförs inventeringsresultaten med uppskattade beståndsstorlekar för tolv arter i mitten av 1970-talet. Två arter har invandrat (storskarv och vitkindad gås), tre arter har ökat (strandskata, silltrut och havstrut), sex arter har minskat (vigg, småskrake, storlom, skrattmås, gråtrut, fisktärna) medan en art bedöms som stabil (fiskmås). I 2016 års rapport konstateras att silltrut och havstrut ökat sina bestånd medan skrattmås minskat. Även vitkindad gås hade ett dåligt år.

Läs mer:

För att få veta mer om inventeringsmetod och syftet bakom dessa rapporter, läs om Övervakning av fåglar i MälarenLänsstyrelsens miljöövervakningssida.

Både Mnemosynefjäril och Asknätsfjäril har klassats som starkt hotade (EN) enligt senaste rödlistan. De har hittats på enstaka lokaler i Sverige, varav Norrtälje är en. Båda omfattas av åtgärdsprogram för hotade arter, s.k. ÅGP.

Asknätsfjäril

Asknätsfjärilen (Euphydryas maturna) är hotat av uttorkning i landskapet, bl.a. som konsekvens av dikning, samt av nedgången av värdarterna ask och olvon i landet. År 2017 hade populationen gått upp kraftigt till nivåer som inte setts sedan 2009. En trolig anledning skulle kunna vara att flera hyggen skapats inom dess utbredningsområde, varpå askens förekomst ökat. På en lokal hade förekomsten av asknätsfjäril försvunnit, och på ett fåtal hade populationerna gått ner. Det kopplas till igenväxning och nedgång av ask och olvon.

 

Fig. 1: Antal larvkolonier av Asknätsfjäril.

Fig. 1: Diagrammet visar antalet påträffade larvkolonier under inventeringarna mellan åren 2006 och 2017. För åren 2012 och 2013 inventerades enbart 17 av lokalerna och kan därmed inte jämföras med resterande års inventeringsresultat.

Möjliga åtgärder för att gynna förekomsten av asknätsfjäril är röjning och frisättning av värdplantor. Områden som skapar konnektivitet mellan populationerna prioriteras.

Mnemosynefjäril

Mnemosynefjärilen (Parnassius mnemosyne) har gått ner kraftigt i antal sen 1900-talet och finns endast på tre lokaler i Sverige; Medelpad, Blekinges kustland och Upplands kustland, som omfattar Norrtäljes populationer.
Igenväxning och fragmentering av landskapet utgör de största hoten mot arten. Populationen 2017 var stabil jämfört med åter innan, vilket var positivt då väderförhållandena varit ogynnsamma.

Fig. 2. Mnemosynefjäril vid Lötaholmen 2017.

Fig. 2: Diagram över det maximala antalet observerade individer av mnemosynefjäril under ett tillfälle vid Lötaholmen.

Fig. 3. Mnemosynefjäril vid Trollskär 2017.

Fig. 3: Diagram över det maximala antalet observerade individer av mnemosynefjäril under ett tillfälle vid Trollskär.

En av de tidigare lokalerna, Järsö, uppvisade inga tecken på att populationerna återkoloniserat. Dock har den potential för att bli en passande lokal om åtgärder som betning och röjning utförs. Då populationerna ökat under de senaste åren skulle en utökning av inventeringsområdet göras.

Läs mer:

Rapporter från miljöövervakningen

Rapporter från de senaste åren samt efterfrågade äldre rapporter hittar du under publikationer. Övriga rapporter kan du beställa i pdf-format genom att kontakta oss på stockholm@lansstyrelsen.se.

Kontakt