Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Tidsbegränsade bostadskontrakt för länets nyanlända – leder till sämre integration och flyttar från länet

Illustration, pappa, barn, boende

Illustration: Kristine Widlert

Vilken typ av bostad som nyanlända får i den kommun de blir anvisade till varierar. Men något som majoriteten av länets kommuner använder sig av är tidsbegränsade bostadskontrakt – vilket försvårar etablering och integration. Det framkommer i Länsstyrelsens nya rapport ”Bostad sist? Om bosättningslagen och nyanländas boendesituation i Stockholms län”.

Länsstyrelsen har följt upp bosätt­ningslagen och nyanländas boendesituation i Stockholms län genom att undersöka kommunernas arbetssätt, analysera flyttmönster och lyssna till hur nyanlända upplever sin situation.

– En trygg och bra bostad är mer än bara tak över huvudet, det påverkar många delar i livet. Om boendesituationen brister kan det få konsekvenser för till exempel möjligheterna att integreras i samhället samt barns skolgång och välmående. Vi ser att kommuners arbetssätt och boendelösningar för nyanlända i länet inte nödvändigtvis främjar etablering och integration, säger Elin Blomberg, utvecklingsledare på Länsstyrelsen och en av författarna till rapporten.

Syftet med bosättningslagen, som trädde i kraft 2016, är ett organiserat mottagande där nyanlända får hjälp att bosätta sig i den kommun de blir anvisade för att skapa bättre förutsättningar till snabbare etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet. I rapporten framkommer att bosättningslagen har bidragit till ett betydligt jämnare initialt mottagande av nyanlända. Men efter ett par år förändras situationen då många nyanlända flyttar från sin anvisningskommun.

– Stockholms län skiljer sig åt från landet som helhet då de flesta kommunerna i länet erbjuder tidsbegränsade bostadskontrakt. Av de nyanlända som togs emot i länet 2017 hade 67 procent drygt två år senare lämnat de kommuner som tillämpar de striktaste tidsgränserna. De allra flesta som flyttat har också lämnat länet, säger Annelie Rostedt, utvecklingsledare på Länsstyrelsen och rapportens andra författare.

– Tidsbegränsade kontrakt kan över tid motverka den jämnare fördelning av nyanlända som bosättningslagen var tänkt att åstadkomma. Det är också problematiskt för individen att den rätt till stöd och hjälp med bosättning som bosättningslagen innebär i praktiken kan ge så olika utfall, fortsätter Annelie Rostedt.

Utmaningarna på bostadsmarknaden i Stockholms län är större än frågan om nyanländas bosättning. Samtidigt är målet att alla i länet, inklusive nyanlända, ska ha ett tryggt boende och kunna bo kvar i länet. Intervjuer som har genomförts med nyanlända visar att just tidsbegränsade kontrakt, trångboddhet, upprepade uppbrott och ovisshet påverkar trygghet, tillit till samhället och känslan av att vara delaktig. Flera uttrycker också en önskan av större spridning av nyanlända hushåll i syfte att bättre främja integrationen.

När antalet nyanlända nu har minskat kan det finnas utrymme att arbeta mer långsiktigt i mottagandet.

– På ett mer övergripande plan ser vi också ett behov av att se över bosätt­ningslagen avseende tidsperspektiv och kvalitetsdimensioner. Bosättningen av nyanlända behöver kopplas till det bredare arbetet med bostadsförsörjning för utsatta grupper. Mottagandet behöver även vägledas av barnens behov i högre grad och genomsyras av ett arbetsmarknads- och kompetens­försörjningsperspektiv, säger Elin Blomberg.

Rapporten ”Bostad sist? Om bosättningslagen och nyanländas boendesituation i Stockholms län”

Se en presentationsfilm av rapporten på Youtubelänk till annan webbplats

Kontakt