Publiceringsdatum: 12 juli 2018

Länsstyrelsen flaggar på tornedalingarnas dag

Kukkola, Tornedalen. Foto: Gustaf Ekstedt

Tornedalingarna – en av Sveriges fem nationella minoriteter –
firar sin dag den 15 juli. Då hissar Länsstyrelsen i Stockholm tornedalingarnas egen flagga, Meänflaku.

Tornedalingar har sitt ursprung i Tornedalen och främst i de nordliga kommunerna Kiruna, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Gällivare - ett område som långt tillbaka i
historien ingick i småkungariket Kvänland som sannolikt var finsktalande och
belagt i skrift sedan vikingatiden.

På grund av en stor utflyttning från Tornedalen under 1950-talet finns också
större grupper med koppling till språket i bland annat Stockholm, Umeå och Luleå.

Innan riksgränsen mellan Sverige och Finland drogs 1809 genom Torne och Muonio älvar var Tornedalen ett flerspråkigt och mångkulturellt område där finska och
samiska talades. Finskan dominerade dock i nedre delen av Torne älvdal.

På 1880-talet inleddes försvenskningen i skolorna. Barnen fick inte prata finska.
Staten gick in och bekostade de så kallade statsskolorna mot att undervisningen
bara fick bedrivas på svenska. Inte ens på rasterna fick man prata finska. År
1920 var skolorna i Tornedalen helt försvenskade. Först på 1960-talet kunde
elever i Haparanda lära sig finska i skolan.

Mer om tornedalingar och meänkieli på minoritet.se
länk till annan webbplats

Länsstyrelsen hissar tornedalingarnas flagga i topp på söndag. Färgerna i den blå-vit-gula flaggan är hämtade från Sveriges och Finlands flaggor. Enligt Herbert Wirlöf, som är upphovsman, symboliserar de en sommarblå himmel, den gula solen samt de vintervita vidderna.

Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget är sedan den 1 januari 2010 huvudansvariga för att samordna och följa upp hur Sveriges minoritetspolitik genomförs i landet.

De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer (som även är
ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar. De nationella minoritetsspråken
är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.

Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att
de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös,
språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

Läs mer om Sveriges nationella minoriteter och Länsstyrelsens uppdrag

Kontakt