Publiceringsdatum: 1 februari 2020

Senast uppdaterad: lördag 1 februari, 11.00

Klimatneutralt mål i sikte

Foto: Sara Norman

På Sörbro gård i Södertälje kommun är Arthur Borghs och Åsa Nyberg i full färd att rusta för framtiden. Nya idéer för förädlingen av getmjölken växer fram och det nya mejeriet på gården likaså. Deras mål är att i framtiden bli klimatneutrala på gårdsnivå och att inte behöva insatsmedel utifrån. Allt eftersom gården tar form närmar de sig målet.

Fler artiklar - Landsbygd i centrum

Arthurs kärlek till getter föddes redan som tioåring då han fick en ovanlig födelsedagspresent, en killing. Som 13-åring hade han redan börjat göra lite egen ost och getterna har sedan dess följt honom genom livet. För att lära sig mer om extensivt lantbruk lämnade Arthur sitt hemland Belgien för att arbeta ett år i Sverige. I Sverige träffade han Åsa, som även hon blivit charmad av getterna.

Smarta och lekfulla getter

Det var getternas smarta, lekfulla och ibland retfulla sätt som lockade paret att börja med produktion av getmjölk. Eftersom ingen av dem hade något lantbruk i släkten sedan tidigare fick de börja från grunden. Med lite kapital skaffade de 30 getter och började för 10 år sedan arrendera Sörbro gård mellan Mölnbo och Vagnhärad, alldeles på gränsen till Sörmlands län.

Uppbyggnadsfasen var tuff. Förädlingen var pionjärsmässig och de gjorde ost själva som de sedan sålde på marknader. Med jobb och små­barn var detta både osäkert och arbets­intensivt. När de efter en tid fick möjlighet att leverera mjölk till Järna mejeri slapp de egen förädling och försäljning. Kontraktet gjorde att de kunde satsa helhjärtat på gården. Med stabilare inkomst fick de luft under vingarna och kunde köpa loss gården och investera i en ny ladugård.

Småskalig förädling

Samtidigt som de höll på att bygga den nya ladugården så blev kontraktet med Järna mejeri upp­sagt med kort varsel. Arthur och Åsa frågade sig själva hur de skulle gå vidare. Eftersom den nya ladugården stod klar och hela råvaru­linjen för produktionen fungerade så valde de att försiktigt dra igång den egna småskaliga förädlingen igen.

Idag finns det 170 getter på Sörbro gård. De mjölkas två gånger om dagen och på mjölkbordet får de en liten kraftfodergiva av gårdens egen spannmål medan mjölk­maskinerna arbetar. Varje get ger drygt två liter mjölk om dagen. Arthur försöker ha en laktation på två år, istället för ett, för att halvera killingantalet som behövs i produktionen. Med svenska lant­raser är detta inte det lättaste då de är väldigt styrda av ljuset, vilket gör att getterna brunstar på hösten och mjölkproduktionen sinar.

Foto: Sara Norman

Getterna är bästa marknadsföringen

Getmjölken förädlas direkt på gården och blir till hårdost, färsk­ost, fetaost, haloumi och yoghurt. Varorna säljs sen i själv­betjänings­butiken tillsammans med ägg och kött från de egna djuren. Paret försöker hålla gården så öppen som möjligt för allmänheten. Istället för att producera delikatessprodukter åt fina restauranger eller butiker så vill de producera för kunder i närområdet.

– Det känns lite som att min uppgift som lantbrukare att utbilda konsumenterna, säger Arthur. En stor anledning till att de har gårds­butiken är för att de vill att folk ska kunna komma och titta på djuren och på så sätt få en upp­fattning om varifrån maten kommer. Förhoppningen är att det skapar förtroende och ger produkterna en identitet. På så sätt tror Arthur att kunderna aktivt kommer att välja deras produkter. Den bästa marknadsföringen för gården är getterna själva. Arthur har märkt att de säljer mest när förbi­passerande ser getterna i hagen längs med vägen.

Lantbruket drivs ansvarsfullt

Arthur brinner för att använda gårdens resurser på bästa sätt. Alla get­killingar behålls, en del till rekrytering och en del till kött. Bock­killingarna säljs och vissa har turen att få födas upp på en gård i Sala som erbjuder yogalektioner där getterna medverkar och utgör en stor roll. Några tjurkalvar har köpts in och en ”hönsmobil” med värphöns flyttas över vallarna och sprider gödsel. Eftersom getterna är finsmakare får de det finaste fodret med högst näringsvärde, sen tar tjurarna hand om det restfoder som getterna valt bort och till slut får hästarna resten. På det här sättet blir det nästan inget foderspill, vilket passar Arthurs och Åsas tankar om ett hållbart kretslopp.

Bockkillingarna behövs inte i mjölk­produktionen, men Arthur med­verkar i ett projekt där tanken är att dessa ska få leva och göra nytta, exempelvis genom att beta svår­åtkomliga landskap. Med i projekt­gruppen finns forskare från SLU, personer från kraftlednings­företag, Södertälje kommun och föreningen Naturbeteskött.

Inga hinder för utveckling

Allt eftersom blir Sörbro gård mer klimat­smart. När det nya mejeriet är färdigt står solpaneler och en elektrisk lastmaskin på inköpslistan. Att utöka grönsaksodlingen är ytter­ligare en sak för framtiden och Arthurs intresse för skogsjordbruk har ökat. Även om intäkterna påverkar i vilken takt utvecklingen på gården sker tycker Arthur att man ska göra det man tycker är roligt.
– Det finns inga hinder, det är bara att göra, säger han glatt.

Sara Norman

Artikeln skrevs för Landsbygd i centrum, avdelningen för landsbygds tidning

Fler artiklar - Landsbygd i centrum

Kontakt