Publiceringsdatum: 21 maj 2019

Krisberedskap i Alfridas fotspår

Foto: MostPhotos

Ett par dagar efter nyåret 2019 drog stormen Alfrida fram. Skadorna på skog och elnät var omfattande och det tog drygt tre veckor innan samtliga Vattenfalls kunder hade fått strömmen tillbaka. Stormens konsekvenser blev för många en påminnelse om samhällets sårbarheter och beroenden. Hur förberedda är vi egentligen på en kris?

Fler artiklar - Landsbygd i centrum

Utan el stannar det mesta

Stormen drabbade framförallt Norrtälje kommun och omkring 100 000 hushåll blev strömlösa i Roslagen och Stockholms skär­gård. En dryg vecka efter stormen var fler än 7 000 hushåll fortfarande strömlösa. Det blev en påminnelse om hur sår­bart sam­hället är. I slutet på januari möttes representanter från Livsmedels­­verket, Norrtälje kommun, Länsstyrelsen, Coop och LRF Mälardalen, för att diskutera länets bered­skap för livsmedels­försörjning vid kris.

Karin Broström är lantbrukare i Norrtälje och ledamot i LRF Mälardalens regionstyrelse.
– Nästan allting går ju på el. Vi som har djurhållning är skyldiga att ha ett reservelverk, men för att det ska fungera behövs tillgång på diesel och för att kunna pumpa diesel ur dieseltanken behöver man el, konstaterar Karin.

Strömavbrottet orsakade även stora driftstörningar i mobilnäten i de drabbade områdena.
– Kommunerna har det yttersta ansvaret för att tillgodose invånarnas livsmedelsförsörjning och mobilberoendet är en sårbarhet som blev väldigt tydlig i kommunens verksamhet under ström­avbrottet, säger Anna Pedersen, enhetschef för Måltids­verksamheten i Norrtälje kommun. Post- och telestyrelsen, PTS, bestämmer vilken reservkraft tele­operatörerna måste ha i händelse av strömavbrott. Från och med juni 2020 måste operatörerna i tät­ort kunna garantera minst en timmes reservdrift och utanför tät­ort gäller minst fyra timmars reservkraft.

Hur länge räcker maten?

Invånare som inte är i behov av särskilt stöd ska ha en beredskap för att klara sin egen försörjning och om­­sorg under en vecka, utan stöd från det offentliga. Under ström­avbrottet i Norrtälje hade mat­varu­butikerna fortfarande ström och kunde hålla öppet. Men efter tre dagar hade varor som vatten­dunkar, gasol, gasolkök och sprit­kök tagit slut i butikerna.

– Det visar ju faktiskt att invånarna i kommunen var duktiga på att själva lösa problemen, säger Anna Pedersen som tror att många kommer att vara lite bättre förberedda hemma efter en sådan här händelse.

En mycket grov uppskattning är att maten i butiker och livsmedels­lager räcker en till tre veckor, hos kommunala storkök i några dagar och i hemmen i snitt fem till sju dagar.

Produktion av livsmedel fortsätter så länge det finns insats­varor, tillgång till infra­struktur och transporter. Hur länge livsmedelsförsörjningen fungerar beror på många saker; vad som händer, var det händer, när på året det händer, hur länge störningen pågår och hur störningen hanteras.
– I kommunens verksamhet skulle vi absolut klara oss i sju dagar, men då måste vi vara snabba att ställa om, tänka att det är en längre kris och planerar menyerna efter det, säger Anna Pedersen.

Internationalisering, specialisering och centralisering

Stockholms län är i hög grad beroende av vår omvärld för att klara länets livsmedelsförsörjning. Länet står för en stor andel av landets livsmedelskonsumtion; nästan en fjärde­del av landets invånare bor här. Samtidigt finns bara omkring tre procent av landets jord­bruks­­mark i länet. För att sätta det i ett perspektiv så skulle vi behöva 18 865 mjölkkor för att förse länets invånare med ett stort glas mjölk om dagen. Idag finns det omkring 2 900 mjölk­kor i länet. Inte heller inom den produktionsgren som är störst, spannmålsodlingen, täcker produktionen länets konsumtion av produkter som bröd, pasta och öl.

I länet finns över 750 företag som förädlar livsmedel, men få företag i första förädlingsledet. Vi har endast ett fåtal slakterier, en kommersiell kvarn och ett större mejeri. Internationaliseringen, specialiseringen och centraliseringen av livsmedelskedjan har medför ett ökat beroende av transporter för att vi ska klara livs­medels­försörjningen.
– Tidigare var det enkelt att ha spannmålsproduktion i Roslagen. Vi kunde bara tröska, fylla vagnarna och åka in till Norrtälje. Idag är det en himla snurr på allting och våra livsmedel transporteras kors och tvärs över landet innan de når konsumenten, säger Karin Broström.

Nya förutsättningar

Therese Frisell är beredskaps­samordnare på Livsmedelsverket. Enligt henne borde all samhälls­planering börja med planering för människans basbehov av mat, vatten och frisk luft.

– Det råder helt andra förut­sättningar idag än vid förra planeringen för det civila försvaret. Idag saknas lagerhållning i livs­medels­kedjans alla led och försörjnings­­flödena sker mer eller mindre ”just-in-time” hela vägen från jord till bord. Ungefär hälften av den mat vi äter är importerad. Vid krig eller allvarlig kris i Sverige eller vårt närområde går det inte att garantera att avtal om leveranser av livsmedel kan uppfyllas.

Enligt Försvarsberedningens del­rapport ”Motståndskraft” som kom i december 2017 ska total­försvaret planera för minst tre månader med logistikflöden till omvärlden som inte är helt avskurna men har begränsningar. Vid en allvarlig kris eller krig kommer standarden för vår livs­medels­försörjning att behöva sänkas rejält. Om krisen pågår längre än tre månader kan det krävas en omställning av jordbruket för att öka den inhemska produktionen. Samtidigt är åter­uppbyggandet av viss lager­hållning nödvändig för att öka bered­skapen. Här har de privata aktörerna en viktig roll.
– De privata aktörerna driver livsmedelskedjan – de är experterna. Så samverkan på alla nivåer mellan det privata och det offentliga är en förutsättning för att kunna bygga en livsmedels­beredskap, menar Therese Frisell.

Bild: MostPhotos

Ökad beredskap

Länsstyrelsen har, genom sitt geografiska områdesansvar, ett över­gripande ansvar för kris­beredskap och livsmedel på regional nivå. En kris kan komma i väldigt många olika skepnader och det är viktigt att ha kunskap om vilka sårbarheter och beroenden som finns och som kan uppstå för samhälls­viktiga sektorer i länet. Länsstyrelsen har därför tagit fram en beroende- och sårbarhetsanalys över länets livsmedelssystem.

En av de frågor som analysen belyser är att beredskapstänkandet måste finnas med redan i vardagen. Planerings­stöd, avtal, informations­insatser och ett robust system med flexibilitet måste finnas på plats och vara redo att aktiveras i krisläge.

– Hållbara system i normalläge förebygger kriser. Vi jobbar med att ha ett hållbart sortiment och hållbar verksamhet på sikt. Det handlar bland annat om att se över vad vi har för sortiment och att få in så mycket svenskt som möjligt, säger Anna-Lena Dahlberg, Chef Kvalitet på Coop.

Att kunna göra kloka prioriteringar vid en kris är en annan viktig fråga.
– Vi måste tänka till kring vilka verksamheter som ska prioriteras vid en kris och ha tillgång till reserv­kraft och vatten. Inom den kommunala verksamheten så måste exempelvis förskolan vara prioriterad. Fungerar inte förskolan så får vi inte heller föräldrarna till jobben, säger Anna Pedersen.

Karin Broström påpekar att djur­gårdarna är viktiga och utsatta verksamheter vid ett strömavbrott.
– Jag kan tycka att nätbolagen faktiskt borde ha haft ett större samhälls­ansvar och bättre kunskap om var de verksamheter finns som är känsliga för ett längre ström­avbrott, säger hon.

Den inhemska produktionen

Frågan om den inhemska produktionen av både livsmedel, bio­drivmedel och förnybar energi är också central. Den behöver öka om vi ska kunna minska vår sårbarhet.
– Det är ju den inhemska produktionen som är vår beredskap egentligen. Vi måste ha råd att köpa svenskt, även i de offentliga köken, säger Karin Broström.

Anna Pedersen, enhetschef för Måltids­verksamheten i Norrtälje, håller med om att kommunerna kan göra mycket för att stötta den lokala livsmedelsproduktionen.
– Vi måste bli bättre på att hantera lokala avtal och främja lokala producenter. Då kan vi minska beroendet av långväga och dagliga transporter. Och vi måste tänka smarta grödor – mycket näring på kort tid. Det är även viktigt att kommunen ställer krav på privata aktörer som upphandlas vad de ska klara av att göra vid en kris.

Staffan Forsell arbetar med beredskaps­frågor på Länsstyrelsen. Han betonar att det är viktigt att ha fantasi när man bygger upp en bered­skap. En kris kan komma i många olika skepnader och man måste vara beredd på en mängd olika scenarion.
– Man får inte några nya kort under krisen, utan de kort man har är de man får spela med, säger han.

Kristina Nigell Richter

Artikeln skrevs för Landsbygd i centrum, avdelningen för landsbygds tidning

Fler artiklar - Landsbygd i centrum

Kontakt