Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Ingen igenväxning i hagen

Igenväxning med björk. Foto: Emma Lennmo

När betet växer som bäst i våra hagar sätter även vedartad vegetation fart och drar iväg. Om det blir för mycket eller på fel ställe kallar vi det igenväxning. Denna igenväxning är ett av de största hoten mot de höga natur- och kulturmiljövärden som finns i många av våra ängs- och hagmarker. Utnyttja möjligheten till kostnadsfri restaureringsrådgivning så att du gör rätt sak vid rätt tid och underlättar arbetet!

Fler artiklar - Landsbygd i Centrum

Vad är igenväxning?

Sly som kommer efter tidigare röjning i hagen eller som vandrar in från intilliggande mark är kanske det man tänker på först när man hör ordet igenväxning. Om betet uteblir eller är för svagt tar slyet snabbt över på bekostnad av betet och den hävdgynnade floran på marken. Men stora buskage som breder ut sig är också igenväxning liksom träd om de är många och lika gamla eller om de står så tätt att betet och förutsättningarna för floran på marken påverkas negativt av beskuggningen.

Vad är problemet?

Ett smakligt och energirikt bete och en tät grässvål kräver mycket sol. När en hage växer igen försämras kvaliteten på betet. Också de hävdgynnade värden som finns knutna till betesmarker missgynnas när det blir skuggigt på marken. Grova träd riskerar att dö i förtid om de skuggas av andra träd och den biologiska mångfald som finns i och på dessa träd, såsom insekter, lavar och svampar, missgynnas. Kulturhistoriska värden, till exempel fornlämningar i marken, riskerar att förstöras av växande rötter eller rotvältor.

Blommande nypon. Foto: Ylva Berry

Nypon är vackra och viktiga, men sprider sig lätt för mycket. Foto: Ylva Berry

Taggiga buskar!

Träd och buskar med blommor på våren och bär på hösten, till exempel slån och nypon, är ett välkommet inslag i betesmarken och gynnar både insekter och fåglar. Men det blir lätt för mycket av det goda! Det är bra att spara små och väl sammanhållna buskage, gärna invid hällar eller andra ställen där de inverkar på betet så lite som möjligt, men låt dem inte bli större för varje år.

Träden i hagen

Naturbetesmarker kan ofta hysa höga värden kopplade till trädskiktet. Variationen av trädarter och att träden får stå fritt och öppet och ofta bli riktigt gamla skapar förutsättningar för en hög biologisk mångfald. Gamla grova träd räknas inte som igenväxning och enstaka yngre träd, som på sikt kan ersätta dessa gamla, ska man vara rädd om. Men unga träd som trängs med de gamla eller områden där lika gamla träd av samma art står med jämna avstånd är igenväxning som behöver åtgärdas.

Det är hur mycket ljus som kommer ner till marken som avgör om betet påverkas negativt eller inte. Hur träden står i hagen är därför viktigare än hur många de är och stödreglerna för betesmark innefattar inte längre trädräkning. Genom att spara träd i grupper med större öppna gläntor emellan släpper man ner mer ljus till marken än om samma antal träd sparas med jämna avstånd. Tänk på att det mesta ljuset kommer in i hagen från söder, så att öppna upp där gynnar betet och den hävdgynnade floran bäst. Sträva efter ett varierat trädskikt med så många olika arter som möjligt i olika åldrar.

Igenväxt betesmark i Slåsta. Foto: Pär Karlsson

För mycket av det goda! Öppna gläntor och släpp ner ljuset till betet på marken igen. Foto: Pär Karlsson

I rättan tid

Större träd tar man med fördel ner under vintern på tjälad mark. Då kan man köra ut träden ur hagen utan att markskador uppstår. En genomgripande restaurering av betesmarker som vuxit igen under längre tid behöver noggrann planering och kan behöva göras i etapper för att skona de värden man vill värna och för att minska behoven av framtida slyröjning.

Sly och buskar röjer man med fördel under sommaren då de har sina gröna blad. Under vintern har de mer kraft lagrat i rotsystemet och därför mer kraft att skjuta nya skott. Röj sly som betesdjuren inte lyckas hålla tillbaka minst en gång om året, gärna flera. Då tröttar man snabbare ut rotsystemet och dess förmåga att skjuta nya skott. Att låta det gå några år mellan röjningarna är mycket ineffektivt. Dels hinner den oönskade vegetationen samla på sig nya reserver i rotsystemet, dels får man varje gång ta den besvärliga och tidsödande rishanteringen. För ris efter buskar och grovt sly bör föras bort ur hagen så fort som möjligt. Men små, mjuka årsskott av till exempel slån kan ligga kvar efter röjningen.

Ringbarka asp före avverkning

Att ringbarka före avverkning är ett sätt minska på slyuppslagen efter framförallt asp och al, men även andra lövträd. Vid ringbarkning tas ca 20 cm av trädets bark bort på stammen på cirka 1–2 meters höjd. Skala noga runt hela stammen med en vass bandkniv. Det sägs vara enklast på försommaren. Ringbarkningen innebär att näringstransporten mellan rotsystemet och grenarna, som sker under barken, förhindras, men inte vattentransporten som sker i trädens veddel. Efter några år dör trädet och då har också rotsystemet vissnat.

Ringbarkad asp. Foto: Paulina Liljander

Ringbarkade aspar som har dött utan slyuppslag. Foto: Paulina Liljander

Ta betesdjuren till hjälp

Ett tillräckligt högt betestryck är en viktig hjälp att knäcka envisa slyuppslag och att förebygga nya. Släpp på djuren medan slyet är spätt och mera smakligt och styr vid behov betestrycket till problemområden med hjälp av fållindelning.

Hanna Williamsson

Artikeln skrevs för Landsbygd i centrum, avdelningen för landsbygds tidning

Fler artiklar - Landsbygd i Centrum

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Anna Kinberg Batra

Besöksadress

Regeringsgatan 66

Postadress

Box 22067, 104 22 Stockholm

Organisationsnummer

202100-2247

Följ oss