Bra hästhagar läcker mindre

Stockholms län är både hästtätt och klassat som miljökänsligt område. När blir hästar på bete ett miljöproblem bidrar till övergödningen av sjöar och hav? Hur ska en rasthage se ut för att minska miljöpåverkan och för att hästen ska må bra? En forskningsrapport visar att hästhagar läcker fosfor men också betydelsen av att göra rätt saker.

Fler artiklar - Landsbygd i Centrum

Fosforläckaget under lupp

Fosfor är ett viktigt växtnäringsämne som behöver tillföras åkermarken, men fosfor som läcker från jordbruksmark är ett välkänt miljöproblem som bidrar till övergödningen av vattendrag, sjöar och hav.

– Att inte all hästhållning räknas som jordbruksverksamhet gör att hästgårdarnas bidrag till övergödningen länge gått lite under radarn, säger Joakim Pansar. Han arbetar på Länsstyrelsens enhet för miljöanalys som genom provtagning och analys håller koll på tillståndet i sjöar och vattendrag i länet. Inom jordbruket finns restriktioner som begränsar hur mycket fosfor som får spridas på åkermark genom gödsling (22 kilo fosfor i genomsnitt per hektar och år under en femårsperiod). Några sådana restriktioner finns inte för hästhagar.

2015 kom en doktorsavhandling av Masud Parvage från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, med studier av hur mycket fosfor som hästarna tillför hagarna, hur mycket som ackumuleras i jorden och hur mycket som läcker ut. Här är det hagar på åkermark med hög djurtäthet som studerats. Fosforn kommer från träck, urin och foderspill. I en studie följde man en hage under åtta år och jämförde den med intilliggande växtodlingsfält. Den studien visade på både högre tillförsel av fosfor och större läckage från hagen.

Hagens hotspots

I en annan studie med hagar på sju olika hästgårdar konstaterades att hästarna i genomsnitt tillförde dessa hästhagar 60 kg fosfor per hektar, alltså nästan tre gånger så mycket som är tillåtet att tillföra på jordbruksmark. Också läckaget från hagarna var större än det från åkermark. Utfodrings- och gödselplatser hade de högsta fosforhalterna. Dessa "hotspots" läcker också mest fosfor, det kunde man konstatera genom regnsimulering i labbet. Forskaren visar i avhandlingen att genom att ströa med flis vid dessa "hotspots" kunde läckaget minska betydligt.

Bättre hästhagar

Masud Parvage föreslår också andra åtgärder för bättre skötsel av hästhagar för att komma till rätta med problemet.

• Att begränsa antalet hästar per hektar (han föreslår tre)
• Att mocka hagen regelbundet för att istället låta gödseln göra nytta som växtnäring på åkermark
• Att ordna med utfodring som inte orsakar spill
• Att begränsa dränering i och runt hagarna
• Att etablera rasthagar på säkert avstånd från diken och vattendrag
• Att använda marken till annat än rasthage efter 10–20 år

Marie Lundin är djurskyddshandläggare på Länsstyrelsen men också hovslagare och hästägare. Hon förklarar att rasthagar där det går många hästar på en liten yta under hela året kan vara problematiska också för hästarna.

Bättre för hästen

– Att se till att inte ha för många hästar på för liten yta är viktigt också ur djurvälfärdssynpunkt. Hästarna måste kunna röra sig på ett naturligt sätt, även i galopp. Små hagar riskerar att bli upptrampade och leriga. Hästar som står i blöta kladdiga hagar riskerar att skada sig om de halkar och dessutom kan de få hovproblem och hudinfektioner. Rasthagar ska också hållas rena genom regelbunden mockning för att undvika att smittor och parasiter sprids. Om man utfodrar i hagen är det viktigt att man begränsar hästarnas möjlighet att sprida och trampa ner fodret. Det bästa är att använda foderhäckar för att fodret ska vara rent när hästarna äter det.

– I samband med djurskyddskontroll av hästar på bete är detta tre saker vi ofta ser problem med –hästar som hålls på en för liten yta, smutsiga kladdiga hagar där gödseln blir liggande och dålig foderhygien, berättar Marie.

​Den viktiga markstrukturen

Joakim Pansar håller med om forskarens åtgärdsförslag men vill också belysa problemet att många hästhagar betas och trampas så hårt att markstrukturen förstörs. Det gör att ytavrinning och erosion blir ett mycket större problem än om hagen varit gräsbevuxen.

– Just i Stockholms län är det här ett stort problem eftersom hästtätheten på sina håll är hög. Jag hoppas att vi kommer att se ett större engagemang för frågan framöver som kan leda fram till mer kunskap och intresse så att effektiva åtgärder sätts in där de bäst behövs, avslutar han.

Hanna Williamsson

Artikeln skrevs för Landsbygd i centrum, avdelningen för landsbygds tidning

Fler artiklar - Landsbygd i Centrum