Publiceringsdatum: 14 februari 2019

Bete är bra, men lagom är bäst

Får på bete. Foto: Sofia Äng

Naturbetesmarker behöver betas för att inte växa igen och förnaansamlingen som blir vid otillräckligt bete kan påverka den hävdgynnade floran negativt. Samtidigt kan den biologiska mångfalden utarmas om vissa marker betas hårt eller tidigt på säsongen. Jörgen Wissman som är fårägare och forskare på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet med naturbetesmarker som specialitet har ordet!

Råd som missar syftet

Många gängse skötselråd för betesmarker, liksom reglerna i miljöersättningarna, handlar om att markerna ska betas tillräckligt hårt. Men ett högt betestryck på försommaren är inte alltid nödvändigt och artrika marker som betas för hårt är ett problem som behöver uppmärksammas allt mer. Att tillämpa ett och samma betestryck på alla betesmarker är inte fördelaktigt eftersom alla marker är olika. Det finns utrymme i miljöersättningarna till ett mer anpassat bete även om många kanske inte tror det, eller vet hur de ska göra.

Ett alltför hårt bete under försommaren och fram till juli gör att blomningen, som är störst då, minskas kraftigt eller betas bort helt. Detta kan leda till att floran på sikt utarmas men ger också konsekvenser för annan biologisk mångfald. Humlor, fjärilar och andra pollinatörer påverkas till exempel genom minskade födoresurser och fjärilslarver riskerar att inte hinna utvecklas klart innan växterna blir nedbetade. Och eftersom syftet med miljöersättningen är att markerna ska bibehålla eller öka sina biologiska eller kulturhistoriska värden är risken på sikt att betalningsviljan från allmänheten minskar om värdena betas bort.

Blombrist

Eftersom naturbetesmarker ofta är mycket variationsrika är det svårt att schablonmässigt ange för vilka marker som hårt betestryck, tidigt på sommaren blir ett problem. Men problemet är lätt att förstå eftersom det råder generell brist på blommor i odlingslandskapet. Det beror främst på att mycket av de blommande miljöerna har försvunnit med införandet av det moderna jordbruket då vallodling och gödsling av betesmarker blev vanligt på slåtterängars och näringsfattiga betesmarkers bekostnad.

För att råda bot på blombristen behövs inte bara många blommor utan också blommor av många olika slag. Dels behöver pollinatörer och andra insekter en kontinuerlig tillgång på blommor under säsongen. Eftersom enskilda växtarter har begränsad blomningstid behövs olika arter för att föda en hel generation av till exempel humlor över en säsong. Dels utnyttjar olika djurarter, från insekter till däggdjur, olika typer av växtarter.

Dessutom måste huvuddelen av alla örter som finns i hagen ges möjlighet till blomning och fröspridning för att kunna finnas kvar, varje år eller åtminstone i vissa intervall, beroende på hur långlivad arten är. Enstaka betesfria år vara bra på delar av torra betesmarker för att öka blomning och fröspridning, men välj marker som inte är för produktiva. Fram till 2021 kan du låta bli att söka utbetalning för 25 procent av betesmarken som ingår i åtagande om miljöersättning för betesmarker och slåtterängar, men varje enskilt skifte ska betas och finnas med i ansökan om utbetalning minst vartannat år. Du får ändå gårdsstöd på marken som har betesuppehåll.

Låt växterna sätta frö vissa år! Foto: Ylva Berry

Låt växterna sätta frö vissa år! Foto: Ylva Berry

Fler artiklar - Landsbygd i Centrum

Sent bete som efterliknar slåtter

Många lantbrukare har god kunskap om hur marken har skötts en eller flera generationer bakåt i tiden och sådan kunskap är viktig för att kunna förstå hur de artrikaste gräsmarkerna ska skötas. Men det är också viktigt att kunna anamma nya skötselmetoder eftersom omgivande landskap oftast är helt annorlunda mot vad det var för till exempel 100 år sedan.

Det är dock inte säkert att det bara är ett sätt som är rätt utan snarast att flera olika typer av skötsel kan leda till samma resultat. Ett exempel på detta är användningen av ett senarelagt betespåsläpp som i vissa miljöer gynnar ungefär samma arter som den traditionella slåttern.

Torra, näringsfattiga marker med stort inslag av örter i vegetationen är typexemplet för naturbetesmarker där detta är gynnsamt. I dessa marker har man ofta stor blomrikedom och liten risk för skadlig förnaansamling, även vid lågt betestryck.

Att tillämpa sent betespåsläpp på alla marker är dock inte görligt och inget som rekommenderas då det troligtvis inte ger någon stor positiv effekt i näringsrika och fuktiga marker. Det kan snarast vara risk för negativa effekter i dessa miljöer då högvuxen vegetation kan skugga ut lågväxta arter. Med ett högre betestryck kan istället de olika arterna samexistera.

Skenbart mindre välskött

Eftersom det i en hage ofta kan förekomma en blandning av olika typer av miljöer måste noggranna avväganden göras mellan hur hårt betestryck som ska anläggas och när. Ofta kan man komma till valet att bevara känsliga arter som solvända och fältgentiana eller beta ner de mest osmakliga delarna av hagen. I vissa fall kan en temporär fållindelning vara lösningen för att både bevara de blommande delarna och beta ner de mer näringsrika delarna av en hage. I andra fall kan lösningen vara en högre beläggning av betesdjur under kortare tid senare på säsongen, för även om man oroar sig för dålig tillväxt på djuren vid ett sent betessläpp kan man kanske klara en kort, intensiv period av sämre bete inte minst med tanke på att betet finns i stor mängd.

Om delar av hagen är näringsrik medan andra delar är av biologiskt värdefull karaktär kan en lösning vara att betesputsa den näringsrika delen för att lyckas. Sambete eller växelbete med olika djurslag kan vara en del av lösningen för att få betesmarken avbetad, eftersom olika djurslag generellt betar olika.

Att tillämpa sent betespåsläpp vissa år, i hela eller delar av hagen, kan ge växterna behövlig möjlighet till fröspridning. En sent betad hage ser skenbart mindre välskött ut i slutet av säsongen och får ett tufsigare utseende eftersom vissa arters stjälkar inte är möjliga för djuren att beta. Detta skapar vanligen mycket lite förna, vilket är bra. Det är viktigt att se till att marken inte ackumulerar förna i stor mängd under många år.

Kunskap om enskilda marker

Att många betesmarker håller på att växa igen och att detta är ett mycket större problem än att artrika marker betas för hårt, har ofta använts som ett argument fört att förorda ett hårt betestryck under hela säsongen.

Ibland används argumentet att om man försöker få alla att beta ner så mycket som möjligt så gör säsongsskillnader och åtskillnader i hur brukare sköter markerna att en gynnsam variation i betestryck uppnås mellan olika hagar.

Eftersom det idag finns så få marker kvar jämfört med vad som funnits tidigare så är det ännu viktigare att använda den kunskap som finns om enskilda marker för att få skötseln så gynnsam som möjligt.

Jörgen Wissman

Artikeln skrevs för Landsbygd i Centrum, avdelningen för landsbygds tidning

Fler artiklar - Landsbygd i Centrum

Kontakt