Publiceringsdatum: 17 januari 2019

Hästen i hagen

”Inte kan väl hästar beta hagar med fin flora, värdefulla träd eller fornlämningar? De trampar ju sönder och gnager bark, det har man ju sett!”. Jo, nog kan det se bedrövligt ut ibland i hästhagar, men måste det vara så?

Fler artiklar - Landsbygd i Centrum

Värdefulla betesmarker hävdas

Ska fina hagar växa igen medan hästarna står på en bit åker intill och längtar efter skugga? Med ett miljömål som säger att värdefulla betesmarker ska fortsätta hävdas och med en trend där hästarna utgör en allt större andel av betesdjuren måste man fråga sig hur hästar och naturbetesmarker kan dra nytta av varandra.

Naturbetesmarkens fördelar

En naturbetesmark erbjuder goda förutsättningar för hästen att leva ut sina naturliga beteenden. En stor och varierad betesfålla erbjuder en varierad terräng som stimulerar hästen. Dessutom erbjuder den också skugga heta dagar och lä när det blåser. Att själva betet i naturbetesmarker ibland är lite magrare passar många hästar, men även hästar med ett större näringsbehov kan klara sig fint på sommarbete i en naturbetesmark.


–Många hästar skulle må bra av att gå på naturbetesmarker under sommaren, säger Marie Lundin, ryttare, hovslagare och djurskyddshandläggare på Länsstyrelsen. I vissa marker finns förstås risken att hästar skadar sig, men om man ser upp med uppenbart farliga saker som branta hällar, djupa håligheter eller vassa föremål finns stora fördelar för hästarna med sådana hagar, menar hon.

Dålig betesplanering ger dåligt rykte

Hästens ibland dåliga rykte som betesdjur kommer sig inte av att hästarna är dåliga betesdjur. Tvärtom är hästar som gjorda för att äta gräs. Jämfört med korna och fåren har hästarna flera egenskaper som faktiskt gör dem till bättre naturvårdare. Till skillnad från idisslarna har hästar möjligheten att kompensera det sämre näringsinnehållet i förvuxet bete genom att äta lite mer.

Ett sent betessläpp, som efterliknar gamla tiders slåtter och där floran få en chans att blomma och sätta frö, blir därför möjligt med häst. Det gynnar förstås floran, men fler blommor ger också mer föda åt fjärilar och andra insekter. Insektsrikedomen gynnar i sin tur fåglar och fladdermöss. Att hästarna generellt föredrar gräs framför örter och att många dyngbaggar trivs i hästens spillning är också sådant som hamnar på hästens pluskonto.


Men hästar har också förmågan att beta ner hårt, riktigt nära marken vilket gör grässvålen trampkänslig. I kombination med att hästar, särskilt skodda, sliter hårt på underlaget kan marken snabbt bli upptrampad. Vid hästarnas spillningsplatser bildas lätt rator som växer från år till år och där frodas gärna en mindre bevarandevärd flora med till exempel tistlar och brännässlor. Hästar med ovanan att gnaga bark kan snabbt ställa till med skada om det finns värdefulla träd i hagen, till exempel gamla grova lövträd. En klok betesplanering behövs för att utnyttja hästarnas fördelar och minimera problemen.

En bra betesplanering

Grunden för en klok betesplanering är att ha flera hagar. Det skapar möjligheter att flytta djuren. Ha alltid en plan för vart hästarna ska flyttas när betet tar slut. Hästarna ska ha daglig tillsyn på betet och då tittar man lämpligen även till tillgången på bete. Vädret kommer att styra behovet av flytt, men att flytta i tid är betesplaneringens gyllene regel. Och upptäcker man en häst som börjat gnaga bark flyttar man den samma dag, innan den lärt upp de andra hästarna!


Nästa grundläggande del i betesplaneringen handlar om att lära känna betesmarkerna för att kunna optimera skötseln. En mager och artrik hage eller en hage med gamla vidkroniga träd eller fornlämningar är lämplig bara som beteshage, aldrig som rastfålla eller vinterhage. Det betyder att i en sådan mark ska hästarna gå bara så länge det finns tillräckligt med bete för dem där. När betet är slut ska de flyttas till en annan fålla där det finns bete eller till en fålla som är lämplig för utfodring. Tillskottsutfodring och vinterbete är inte lämpligt eftersom det leder till uppgödsling av marken och ökar risken för överbetning och trampskador. Då är en skördad vall, ett permanent åkermarksbete eller en iordninggjord rastfålla lämpliga alternativ.

Lär känna hagarna

Om hagen består av före detta åkermark, domineras av till exempel bredbladiga gräs och hundkäx och saknar värden i form av träd eller kulturhistoriska lämningar krävs inte samma mått av försiktighet. Då kan tillskottsutfodring fungera, så länge man ser upp med trampskador. Ibland kan en och samma hage innefatta båda markslagen. I så fall är det en god idé att dela den i olika fållor, antingen permanent eller vid behov för att kunna styra betet till rätt del vid rätt tidpunkt.
Olika fållor och en god kännedom om vad hagarna erbjuder för bete ger också möjlighet att se till att rätt häst går i rätt hage vid rätt tidpunkt utifrån individuella behov av näring. Dessutom innebär flera fållor en fördel ur parasitsynpunkt.

Samarbete för växelbete

Om man har möjlighet att låta andra betesdjur, som får eller nöt, beta hästhagarna emellanåt har man mycket att vinna. De olika betesdjurens betar olika, vilket gör att betesutnyttjandet blir bättre och problem med rator minskar. De olika betesdjuren håller också nere varandras parasiter.


Får är till exempel generellt bättre än hästar på att beta sly, men ratar förvuxet bete. Så att på sensommaren släppa hästarna i en fårhage är utmärkt. Då gynnas artrikedomen av att floran det året hinner blomma och fröa innan den betas av. Då kan man också dra nytta av hästarnas tramp genom att sätta saltstenen i partier med örnbräken. Örnbräken betas inte eftersom den är giftig och den kan därför breda ut sig i hagen. Tramp är bästa sättet att förhindra detta, men fårens tramp räcker ofta inte till. Ett års tidigt betessläpp med får i hästhagen minskar parasitnivåerna och hjälper dig att hålla efter sly och hästarnas rator.
Att dela hagar med andra djurhållare och markägare i närheten är en möjlighet att få tillgång till fler fållor vilket ger nya möjligheter till en aktiv och effektiv betesplanering.

Svårslagen naturvårdsnytta

Men visst finns det problem. Stängsel kan ställa till det när man vill växla betesdjur eftersom varken taggtråd eller fårnät passar hästar och höga häststängsel knappast håller små får kvar i hagen. Och kanske är det opraktiskt att ha hästarna i en hage en bit ifrån stallet om de ska ridas regelbundet. Men en stor grupp hästar som betar ner en naturbetesmark under en kort period i slutet av sommaren och sedan flyttar till nästa hage eller tillbaka till fållan invid stallet innebär en svårslagen naturvårdsnytta. Där det är möjligt är det en situation där alla blir vinnare.


Marie Lundin föredrar naturbetesmarker till sina hästar på sommaren. Hon tror dock att många hästägare oroar sig för skaderisken och därför hellre har sina hästar på plan åkermark.
–I en naturbetesmark får hästarna söka sin föda själva och träna sin sociala förmåga tillsammans med andra hästar. Det är en stor fördel, liksom att de får möjlighet att bygga upp sin kropp i lek och vila, säger Marie som hoppas att fler hästar får den chansen.


Hanna Williamsson

Artikeln skrevs för Landsbygd i Centrum, avdelningen för landsbygds tidning

Fler artiklar - Landsbygd i Centrum

Kontakt