Vattenbruk och fiskodling

Vattenbruk är ett samlingsnamn för näringar som inriktar sig på akvatiska djur och växter. Odling sker både för konsumtion och för utsättning.

Vattenbruk bedrivs idag i havet, sjöar och i kraftverksmagasin med spridning över hela Sverige. De vanligaste vattenbruken är traditionella kassodlingar och musselodlingar. Svenskt vattenbruk producerar olika produkter. De kan delas upp beroende på avsikten med dem:

  • produktion för konsumtion
  • produktion för utsättning eller vidareuppfödning
  • produktion för industriprodukter, gödsel, eller bränsle.

Det mesta som produceras i Sverige används som livsmedel. Idag är det regnbåge och blåmusslor som står för den största produktionsandelen. Odlingar är spridda över hela landet och finns i både kustområden och inland.

En stor del av den svenska produktionen består av att kläcka och ta fram yngel som sedan kan säljas vidare. Ynglen förser matfiskodlare med odlingsmaterial, förstärker naturliga fiskbestånd eller ökar fiskbarheten i sportfisket och yrkesfisket. Denna produktionsinriktning producerar inte så många ton, men utgör ofta kärnan i vattenbruksindustrin.

Följande odlingsverksamheter kräver tillstånd av Länsstyrelsen, enligt fiskerilagstiftningen:

  • fisk
  • musslor
  • ostron
  • kräftor

Svensktvattenbruk.selänk till annan webbplats

Stöd inom Havs- och fiskeriprogrammet på Jordbruksverkets webbplatslänk till annan webbplats

Vattenbruk 

I Stockholm län finns enbart småskaliga odlingar av fisk i insjöar, vattendrag och landbaserade odlingar, samt kräftodlingar. En typ av odling som sannolikt har potential till att öka är större landbaserade odlingar med rening och viss recirkulation av vattnet då de har en liten påverkan på omgivande vattenmiljöer. För en aktuell förteckning av vilka aktiva vattenbruk som finns i Stockholms län, gör en sökning på Jordbruksverkets webbplatslänk till annan webbplats.           

För all fisk- och kräftodling, oavsett omfattning, krävs också ett tillstånd från länsstyrelsen enligt förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (SFS 1994:1716). länk till annan webbplatsSyftet är att förhindra spridning av fisksjukdomar samt oönskade arter och stammar av fisk. Om fiskodlingen drabbas av sjukdomar finns det en risk att dessa sjukdomar sprider sig till vild fisk utanför odlingen. Länsstyrelsen är mycket restriktiv när det gäller odlingar av fisk i vattenområden som är reproduktions- eller uppväxtområden för värdefulla fiskarter.

Tillstånd enligt miljöbalken krävs för fiskodling eller övervintring av fisk där mer än 40 ton foder förbrukas per kalenderår. Tillståndet söks hos länsstyrelsen. För fiskodlingar där mer än 1,5 ton men mindre än 40 ton foder förbrukas per kalenderår gäller en anmälningsplikt till miljö- och hälsoskyddsnämnden i den kommun odlingen ligger. Tillstånds/anmälningsplikten gäller också för övervintring av mer än 1 ton fisk och för ändring av odlingsverksamheten. Även fiskodlingar som är mindre än dessa produktionstal samt kräftodlingar omfattas dock av miljöbalken och kan bli föremål för inspektioner och krav från tillsynsmyndigheten.

Avser du att enbart hysa en mindre mängd fisk i en damm utan någon direkt utfodring så är det normalt sett tillräckligt att söka ett utplanteringstillstånd hos Länsstyrelsen.

www.svensktvattenbruk.selänk till annan webbplats beskrivs vilka tillstånd som kan krävas för dig som avser att bedriva vattenbruk. Läs mer på sidan Tillstånd som behövs för vattenbruklänk till annan webbplats.

Offentlig kontroll

Samtliga odlingar ingår i den offentliga kontrollen. Den offentliga kontrollen av djurens hälsa är riskbaserad och utförs av Jordbruksverket. Med riskbaserad menas att beroende på vilken risk din anläggning utgör för att få in smitta eller sprida smitta kan du få fler eller färre kontrollbesök. En odling som utgör en liten risk får färre besök och en odling som utgör en större risk får fler besök. Detta betyder att du själv kan påverka hur många besök du får på din anläggning.

Den offentliga kontrollen omfattar:

  • Provtagning avseende sjukdomarna IHN, VHS, ILA, SVC, BKD och IPN. Vid misstanke om annan anmälningspliktig sjukdom kan andra prover tas.
  • Kontroll av journaler.
  • Kontroll av åtgärdsplan.
  • Kontroll av anläggningen.

En åtgärdsplan ska tas fram av verksamhetsansvariga på vattenbruksanläggningen tillsammans med en veterinär eller annan djurhälsoinspektör. Åtgärdsplanen ska beskriva hur man arbetar med biosäkerhet och hygien på anläggningen.

Hälsoövervakning

Syftet med hälsoövervakningen är att upptäcka smittsamma sjukdomar och minimera risken för introduktion och spridning av smittorna. Övervakningen kan därför omfatta flera delar, så som rådgivning om hur man kan förebygga smittor och spridning av smittor, provtagning vid misstanke om smittsam sjukdom, hjälp med hantering och utskrivning av veterinära läkemedel, övervakningsprogram för vissa produktionssjukdomar osv. Övervakningen ska alltså kunna täcka de delar som inte den offentliga kontrollen gör.

Du kan själv välja vem som ska utföra hälsoövervakning på din vattenbruksanläggning. Den person eller den organisation som du väljer måsta vara godkänd av Jordbruksverket.

Mer information

Om kontrollprogrammetlänk till annan webbplats

Hygienplan för vattenbruklänk till annan webbplats

Om sjukdomarlänk till annan webbplats

SVA om fisksjukdomarlänk till annan webbplats

Odlingstillståndet innefattar normalt även tillstånd att flytta fisk mellan två hälsokontrollerade fiskodlingar. Om så ej är fallet skall tillstånd sökas hos länsstyrelsen av den mottagande odlingen. Vid flyttning av fisk från odlingen för utplantering skall den som sätter ut fisken ansöka om tillstånd från länsstyrelsen.           

Du som transporterar fiskar (gäller alltså inte transport av skaldjur) ska ha ett transporttillstånd från Jordbruksverket. Under och efter transporten måste du registrera uppgifter om:

  • djurens dödlighet under transporten
  • vattenbyten under transporten
  • besökta odlingar under transporten.

Blanketter och mer information, se Jordbruksverketlänk till annan webbplats.

Enligt Jordbruksverkets föreskrifter skall ägare till vattenbruksanläggning vid varje kalenderårsskifte skicka in en årsrapport till Jordbruksverket. Om det sker förändringar i verksamheten som påverkar omfattning av det gällande odlingstillståndet så ska ägaren omgående rapportera detta till Länsstyrelsen.

Inom Havs- och fiskeriprogrammet finns möjlighet att söka stöd till vattenbruk. För mer information om inom vilka områden du kan söka se Jordbruksverkets webbplatslänk till annan webbplats.

Från och med 1 januari 2002 skall vid detaljhandelsförsäljning av fisk, skaldjur och blötdjur konsumenten informeras om handelsbeteckning, produktionsmetod m m genom lämplig märkning eller affischering. Om informationen inte kan lämnas får varan inte säljas. Reglerna gäller inte vid försäljning av mindre mängder fisk direkt från fiskare eller odlare. Dessa krav är en av de åtgärder som EU vidtagit för att skapa en fungerande gemensam marknad för fiskeri- och vattenbruksprodukter. Mer om detta finns att läsa på Livsmedelsverkets webbplatslänk till annan webbplats.

För att få bedriva yrkesfiske krävs att man har en sjösäkherhetsutbildning eller motsvarande erfarenhet. Även för vattenbrukare kan en sådan utbildning vara värdefull.

Kontakt