Förvaltning övriga arter

Utöver förvaltning av stora rovdjur, älg och kronhjort ansvarar Länsstyrelsen för att ta fram övergripande riktlinjer samt informera om övrigt vilt.

Skarv

Vad gör Länsstyrelsen gällande skarv

  • Upprättar regional förvaltningsplan.
  • Hanterar skyddsjaktärenden på skarv.
  • Inventerar skarvbeståndet i Stockholms skärgård och i de större sjöarna i länet.

Regional förvaltningsplan

Skarvbeståndet i Stockholms län ligger sedan en tid tillbaka mellan 5 000 – 6 000 bon. Då skarven inte är en jaktbar art har Länsstyrelsen i Stockholm sett ett behov av att komplettera den nationella planen med en regional förvaltningsplan. Syftet med den är att ge stöd åt Länsstyrelsen men även att ge vägledning till alla samhällsintressen som berörs av skarv i länet.

Förvaltningsplan för skarv i Stockholms län Länk till annan webbplats.

Antalet storskarvar i Sverige och i Stockholms län ökade snabbt mellan 1994 och 2006. Sedan dess har utvecklingen planat ut. Förvaltningen av det svenska skarvbeståndet styrs i första hand av de ramar som EU:s lagstiftning sätter. I Sverige är det Länsstyrelsen som ansvarar för den regionala förvaltningen av skarv.

Den snabba utvecklingen av skarvbeståndet har lett till att konflikter relaterade till skarv och skador orsakade av skarv har ökat. En nationell plan för förvaltning av skarv som Naturvårdsverket tagit fram gäller sedan 2014. Den är främst vägledande för länsstyrelserna i avvägningar mellan olika intressen i skarvfrågan.

Skyddsjakt efter skarv på eget initiativ

Beslut skyddsjakt skarv i Stockholms skärgård Pdf, 367 kB.

Rapportera fälld skarv i Stockholms skärgård

Skarvens biologi

Skarvarna som förekommer i Stockholms län tillhör arten storskarv, Phalacrocorax carbo. Arten delas upp i två underarter, varav den som häckar i Sverige benämns mellanskarv, P. carbo sinensis. På den norska atlantkusten häckar atlantskarv, P. carbo carbo, som också den sedan länge förekommer i länets skärgård, men främst under vintern.

Skarvarna är flyttfåglar och häckar i kolonier i träd eller på marken. De anländer till häckplatser i Stockholms län under mars och april, men inflyttningen varierar mellan åren beroende på vårens ankomst. Avflyttning från länet inleds i början av augusti och pågår till mitten av oktober. Flest skarvar flyttar i mitten av september.

Vad är en skarvkoloni?

En skarvkoloni är en plats där skarvar häckar, det vill säga parar sig, bygger bo, lägger ägg och föder upp sina ungar. Antalet bon kan variera från en handfull till flera hundra. Skarvarna uppehåller sig främst i kolonin under häckningssäsongen.

Andra platser där större antal skarvar samlas men inte häckar, till exempel rastplatser, räknas inte som skarvkolonier.

Inventering

Inventering av skarv sker årligen sedan 1994. Inventeringen innefattar kontroll av häckningsplatser före säsong samt räkning av skarvbon efter häckningsperioden och genomförs av Skärgårdsstiftelsen på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm.

Bäver

Bävern är vår största gnagare och arten finns spridd i hela länet. Den kan orsaka skador på gröda, skog, vatten, infrastruktur och egendom. Det är en lång allmän jakttid på bäver (1 oktober till 10 maj) och bäverdämmen kan rivas utan tillstånd 1 maj till 30 september.

Om det behövs åtgärder annan tid på året kan du ansöka om tillstånd för att riva bäverdämmen eller bedriva skyddsjakt för att förhindra skadorna.

Det är allmän jakttid på bäver 1 oktober till 10 maj. Under den här tiden får jakträttshavaren jaga själv eller låta någon annan jaga. För att bedriva jakt på bäver övrig tid på året krävs tillstånd för skyddsjakt. Skyddsjakt av bäver under fredningstiden innebär risk för att ungar görs föräldralösa. Årsungarna är beroende av föräldrarna ända fram till den allmänna jakt­tidens början.

När krävs det tillstånd?

Om du behöver bedriva skyddsjakt under annan tid än den allmänna jakttiden kan Länsstyrelsen lämna tillstånd till det. En förutsättning är att jakten är nödvändig för att förhindra allvarliga skador. Det får inte heller finnas någon annan lämplig lösning.

Vid en ansökan om skyddsjakt måste du som sökande därför kunna visa att ett tillstånd behövs. Skälen är desamma som för beviljande av rivning av bäverdämme:

  • Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse. Till exempel påverkan på trafik och infrastruktur.
  • Av hänsyn till flygsäkerheten.
  • För att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom. Till exempel översvämmad åkermark.
  • För att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.

Du måste också beskriva vilka andra lösningar som du provat och varför dessa inte fungerar.

Ansök om skyddsjakt på sidan Viltskador

Länsstyrelsen får ge tillstånd till att ta bort bävrars boplats och dämmen. Men reglerna varierar beroende på när på året det gäller.

Perioder då tillstånd krävs

  • För att riva ett bäverdämme krävs tillstånd under tidsperioden
    1 oktober till 30 april.
  • För att riva en bäverhydda krävs tillstånd året runt.

Observera att rivning kan innebära en anmälningspliktig vattenverksamhet. Har du frågor kring vattenverksamhet kan du kontakta enheten för mark- och vattenskydd (kontaktuppgifter längst ner på sidan).

Ansök om tillstånd för rivning

Vid en ansökan om rivning måste du som sökande kunna visa att rivning är nödvändigt. Något av följande skäl behöver vara uppfyllt:

  • Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse. Till exempel påverkan på trafik och infrastruktur.
  • Av hänsyn till flygsäkerheten.
  • För att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom. Till exempel översvämmad åkermark.
  • För att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.

Du måste också beskriva vilka andra lösningar du provat och varför dessa inte fungerar.

Ansök om tillstånd på sidan Viltskador

Bäverdämme

Bäverdämme. Foto: Länsstyrelsen

Bäverdämmen och bäverhydda

Bävern bygger dammbyggnader och boplatser (hyddor). Det är inte alla bävrar som bygger hyddor, ibland gör de istället en bohåla genom att gräva in sig i strandbrinken eller åkanten. Bävrarna använder sina dammar för transport och för vinterförvaring av föda. Stora mängder kvistar och grenar kan finnas på botten av dämmena.

Bäverhydda

Bäverhydda. Foto: Länsstyrelsen

Bäverhyddan och den dammbyggnad som reglerar vattennivån vid boplatsen betyder mycket för bäverns möjligheter att överleva vintern. Is och för lågt vattenstånd kan göra att bävern får svårt att komma åt sitt matskafferi i dämmet och att den inte får tillräckligt skydd. Att riva boplatser och dammbyggnader under vinterhalvåret kan leda till att bävrar fryser ihjäl. Rivning är därför förbjudet under del av eller hela året. Vid rivning är det viktigt att materialet transporteras bort för att minska risken att bävern snabbt bygger upp dämmet eller hyddan igen.

Förebyggande åtgärd, gabionbur i vattendrag

Gabionbur. Foto Länsstyrelsen

Förebyggande åtgärder

Det händer att bävrar fäller träd på olämpliga platser, till exempel nära en byggnad. Det kan förhindras genom att markägaren sätter nät runt träden.

Fäst ett kraftigt nät runt trädets stam. Se till att det täcker stammen från marken och upp till cirka en meters höjd. Fäst ihop nätet noggrant. Se till att lämna utrymme mellan nät och trädstam, så att trädet har utrymme att växa.

I vattendrag kan olika anordningar göras för att möjliggöra fiskvandring eller visst vattenflöde trots bäverns dämme. Det kan till exempel vara rör som går genom dämmet eller metallburar som placeras ut.

Vildsvin

I Sverige har vi flera myndigheter som ansvarar för förvaltningen av vildsvin på olika nivåer. Länsstyrelsens roll är bland annat att främja samverkan mellan olika intressenter och ta fram övergripande riktlinjer.

Förvaltning av vildsvin i Stockholms län

På uppdrag av regeringen har Länsstyrelsen tagit fram en regional förvaltningsplan för vildsvin i Stockholms län. Förvaltningsplanen ska fungera som en utgångspunkt för markägare och jakträttsinnehavare som vill ta fram strategier och planer för förvaltningen av vildsvin lokalt.

Förvaltningsplan vildsvin i Stockholms län 2022–2025 Länk till annan webbplats.

Nationell förvaltningsplan för vildsvin, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Ordinarie jakt efter vildsvin

Vildsvinsstammen regleras i huvudsak genom jakt. För den ordinarie jakten gäller följande:

  • Sugga som följs av randiga eller bruna små kultingar är fredad.
  • Årsungar får jagas året runt.
  • Jakttiden för vuxna vildsvin är 1 april till 31 januari.
  • Jakt efter vildsvin med hjälp av hund är tillåtet 1 augusti till 31 januari.
  • Eftersökshund ska kunna vara på plats inom högst två timmar efter påskjutning.
  • Etiken vid vildsvinsjakt är lika viktig som för annat vilt.

Samverkan mellan markägare och jägare är viktig

Markägare och de som har jakträtt har ett gemensamt ansvar att följa stammens utveckling och skadeläget, och anpassa jakten därefter. Eftersom vildsvinens hemområden är mycket stora, ofta över 1 000 hektar, bör den lokala förvaltningen ske gemensamt över större områden.

Avskjutningen bör anpassas efter målsättningen

Är målsättningen att minska populationen bör avskjutningen inriktas på vuxna hondjur. Den vanligaste grisningsperioden (tiden då kultingarna föds) är mellan januari och april. Därför bör vuxna suggor huvudsakligen jagas under hösten (september till december). Om målsättningen är att bibehålla eller öka stammen bör minst 80 procent av den totala avskjutningen utgöras av årsungar.

Rapportera avskjutningen

För att följa upp vildsvinsstammens utveckling är det viktigt att jägare och jaktlag rapporterar in sin avskjutning i Jägareförbundets webbaserade avskjutningsportal, Viltdata.

www.viltdata.se Länk till annan webbplats.

Jakt på vildsvin, Svenska Jägareförbundet Länk till annan webbplats.

Hjälpmedel vid vildsvinsjakt

Det finns hjälpmedel som kan underlätta jakt efter vildsvin, bland annat åtling, viltkameror och belysning.

Åtling: Åtling är ett sätt att underlätta jakten på vildsvin. Små fodergivor, 1–2 kilo per dygn i form av till exempel majs, ärtor, vete eller korn är lämpligt. Sprid gärna med en foderspridare. Undvik stora mängder potatis eller annan rotfrukt.

I jordbrukslandskapet bör åtlar inte användas för jakt under odlingssäsong. Under denna period ska jakten koncentreras till skadebegärlig gröda. Åtlarna kan då användas som avledningsplats om de inte ligger i direkt anslutning till åkrar.

Åtling är inte inte detsamma som utfodring. Utfodring med större mängder foder kan öka vildsvinens reproduktion. Länsstyrelsen avråder från utfodring av vildsvin under vegetationsperioden.

Det är inte tillåtet att utfodra vildsvin med animaliska biprodukter (döda djur, slaktavfall, fiskrens), matavfall, livsmedel (bröd) eller sötsaker. Eventuell utfodring bör bestå av gräsbaserad föda.

Undvik åtling och utfodring nära jaktmark- eller fastighetsgräns och nära trafikerade vägar.

Åtelkamera/viltkamera: Viltkameror är en typ av kamera som automatiskt tar bilder eller filmer efter att den har registrerat en rörelse, exempelvis då ett djur går förbi kameran. Som privatperson behöver du inte söka tillstånd för att använda en viltkamera på din mark. Du behöver däremot se till att det finns en skylt eller information om att det finns en kamera i området och kontaktuppgifter till dig.

Viltkamera för privat användning, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Fast och rörlig belysning: Sedan våren 2019 behöver du inte längre söka tillstånd för rörlig belysning vid jakt efter vildsvin. Elektronisk bildförstärkare, elektronisk bildomvandlare, värmekamera eller rörlig belysning får användas i nära anslutning till jaktvapnet vid jakt efter vildsvin. Termiska sikten får dock endast användas vid jakt i öppen terräng eller vid åtelplatser.

Skyddsjakt efter vildsvin som orsakar skada

Vildsvin kan orsaka stora skador i bland annat jordbruksgrödor och trädgårdar. Skadorna ska i första hand förebyggas genom ordinarie jakt. Vid behov är skyddsjakt efter vildsvin möjligt året runt.

Skyddsjakt

Utöver jakt finns ett antal åtgärder som kan vidtas för att minska risken för vildsvinsskador.

Viltskador

Den mycket smittsamma och dödliga grissjukdomen afrikansk svinpest har under de senaste åren spridit sig i Europa. Sjukdomen har konstaterats i Fagersta och Norbergs kommuner i Västman­lands län och är ett mycket stort hot mot svenska grisar och vildsvin.

Mer om afrikansk svinpest och hur du förebygger att smitta sprids finns på sidan Smittsamma sjukdomar

Afrikansk svinpest, Jordbruksverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Anna Kinberg Batra

Besöksadress

Regeringsgatan 66

Postadress

Box 22067, 104 22 Stockholm

Organisationsnummer

202100-2247

Följ oss