Viltskador

Vilda djur och fåglar kan orsaka skador på t ex skog, jordbruk och egendom. Skador som uppkommer av djur av jaktbara arter ska i första hand förebyggas genom jakt under den s k allmänna jakttiden. Den allmänna jakttiden är specifik för varje art och anpassad främst till artens biologi.

För vissa arter finns det en utökad möjlighet till jakt utanför den allmänna jakttiden för att förebygga skador. Då kallar man jakten för skyddsjakt. Viss skyddsjakt kräver tillstånd från Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket.  

Arter som inte har någon allmän jakttid kallas fredat vilt. En art är också fredad under den tid på året då det inte är allmän jakt på den. Man kan under vissa förutsättningar få ersättning för skador som orsakas av fredat vilt. En grundförutsättning är att man försökt förebygga skadorna. I regel kan man inte få ersättning för skador av arter som har en lång jakttid. Då måste man istället försöka hålla populationerna på en nivå så att skadorna inte blir oacceptabla. Förutom genom jakt kan skador även förebyggas på andra sätt, t ex med utestängning eller skrämsel med olika metoder.

Förebygga viltskada

Allmän jakt
Grundprincipen är att viltskador skall förebyggas genom jakt. Jakt efter vilt av olika slag är tillåten under de tider av jaktåret (allmänna jakttider) som anges i bilaga 1 till jaktförordningen.

Grågås foto Per Folkesson

Skyddsjakt på eget initiativ

För att förebygga skador av vilt får jakträttsinnehavare bedriva jakt under de tider och övriga villkor som anges i bilaga 4 till jaktförordningen.

Utökad skyddsjakt på kron- och dovhjortskalv ska minska skador på skog och grödor

Den 30 november 2017 meddelande Regeringskansliet i ett pressmeddelande att Regeringen hade beslutat om en utökad möjlighet till skyddsjakt på kron- och dovhjortskalv för att minska skador på skog och grödor. Regeländringen införs i Jaktförordningens bilaga 4 och trädde i kraft den 1 januari 2018.

Den nu beslutade regeländringen, som är en skyddsjakt på eget initiativ, betyder att det är jakträttsinnehavaren själv som bedömer om arten orsakar skada, är numera införd i Jaktförordningens bilaga 4 och lyder som nedan:

22) Om det behövs för att förebygga skada, får årskalv av dov- och kronhjort som uppträder vid fält med oskördad gröda jagas i hela landet utom Skåne och Gotlands län, den 1 juli - den 15 april.

23) Årskalv av kronhjort som orsakar stamskada på barrträd får jagas i hela landet utom Skåne och Gotlands län, den 1 juli - den 15 april.

Återrapportering av kronhjortkalv till länsstyrelsen

Enligt jaktförordningen 5 a § så ska kronhjortar som fälls inrapporteras till länsstyrelsen. Det gäller både för områden som länsstyrelsen har registrerat för jakt efter kronhjort, tex ett skötselområde, samt djur som fälls på oregistrerad mark. Anmälan av jaktresultat ska vara länsstyrelsen tillhanda två veckor efter jakttidens utgång. Jakttidens utgång är den som anges i punkterna 22 och 23, dvs. den 15 april. Detta gäller även kronhjortskalvar som fälls med stöd av den nya skyddsjaktsregeln. Det finns inga formella krav på att återrapportera fällda dovhjortskalvar.

Tillståndsprövad skyddsjakt

Om det behövs för att hindra avsevärda skador får länsstyrelsen i vissa fall ge tillstånd till jakt (23a och 29 §§ jaktförordningen). Blankett för ansökan om skyddsjakt finns härPDF.

Övriga skadeförebyggande åtgärder

Viltåkrar och foderplatser, på störnings- och jaktfria platser, kan hålla viltet borta från jordbruksgrödorna. Utfodring bör man dock vara återhållsam med eftersom den gynnar tillväxten av viltstammarna. Observera att enligt Statens Jordbruksverks föreskrifter får vilt ej utfodras med matavfall eftersom mul- o klövsjuka kan spridas med matrester. Båda sjukdomarna förorsakar stora ekonomiska förluster.

Under perioder då hundförbudet inte råder är upprepad skrämsel med hjälp av hundar en effektiv metod. Valet av gröda i det ordinarie jordbruket kan ha betydelse för skaderisken. I ett område som hyser starka viltstammar bör man som lantbrukare vara medveten om risken med att odla av viltet särskilt begärliga grödor.

Övriga skadeförebyggande åtgärder, tranor och gäss

Tranor och gäss kan orsaka betydande skador på gröda där de samlas i större antal. Grundprincipen i det svenska viltskadesystemet är att viltskador ska förebyggas genom jakt. Vissa arter, t ex tranor och sångsvanar anses inte kunna tåla ett jakttryck. Då kan skrämsel eller stängsling istället användas. Det finns en mängd olika typer av skrämselutrustning i handeln, se Viltskadecenters webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster för exempel. Vanliga fågelskrämmor kan också fungera. Ofta vänjer sig fåglarna vid utrustningen efter en tid och man kan behöva flytta runt dem för att maximera skrämseleffekten.

Andra åtgärder kan vara att välja grödoslag som inte är lika attraktiva för fåglarna eller att vänta med att plöja stubbåkrar efter korn för att ge t ex tranor möjligheten att födosöka på stubben. Detta förhindrar att de uppehåller sig på grödor där de orsakar skada.

Det finns möjlighet att ansöka om bidrag för att förebygga viltskador orsakade av fredat vilt som exempelvis tranor och i viss mån gäss. Bidraget kan då täcka kostnader för skrämselutrustning. Blankett för ansökan om bidrag finns under ”blanketter”.

Stora betande fåglar vid Sörfjärden

Populationerna av stora betande fåglar (gäss, tranor och sångsvan) har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Orsakerna till detta måste sökas över fåglarnas hela utbredningsområden, från häckningsplatser vid Norra Ishavet och i norra Europa till övervintringsplatser i Mellan- och Sydeuropa. Klimatförändringar, ändrad markanvändning och förändrade jaktvanor har nämnts som tänkbara orsaker. Av samma skäl kan också fåglarnas flyttvägar och utbredningsområden förändras under ett fåtal decennier.

I området kring Sörfjärden har framför allt grågåsbeståndet ökat och därmed även risken för påverkan på växande gröda, genom bete, tramp och föroreningar. Under de senaste åren har också tranor och sångsvanar börjat uppträda i ökande antal i landskapet. Det finns också en oro att grågässen och andra fågelarter genom sitt bete påverkar ekosystemet, t.ex. genom vassbältenas minskade utbredning, och därmed förändrar biotoperna för andra arter som är beroende av vass.

Det finns därför flera skäl att följa upp utvecklingen av fågelbestånden, deras påverkan på jordbruket och inverkan på andra arter. Ett mål behöver definieras för hur hög skadenivå som ur jordbrukets synpunkt är acceptabelt inom området och hur ett oacceptabelt högt betes- och skadetryck kan förebyggas. Det är också viktigt att vidmakthålla en dialog mellan markägare, arrendatorer och brukare, andra näringsidkare, myndigheter, ideella föreningar och allmänheten om fågelförekomsten vid Sörfjärden. Om skador på odlad gröda och betesmarker uppstår är det nödvändigt att vidta en kombination av olika åtgärder som berör samtliga intressenter.

Tidigare har tre handlingsplaner med beskrivningar av konkreta insatser tagits fram, för tidsperioderna 2010 – 2012, 2013 och 2014 – 2016.  Planerna innehåller målbeskrivning, sammanfattningar av kunskapsläge och tidigare erfarenheter, förslag till praktiska åtgärder, information och metoder för utvärdering, så att Sörfjärden kan hålla ett livskraftigt fågelbestånd i samexistens med jordbruk och andra näringar. Stängsling med låga trådnät, en höj- och sänkbar grind i ett tillflöde, en avledningsåker, skrämsel och skyddsjakt är metoder som hittills kommit till användning.

Villkor och ramar för arbetet sätts av en mängd internationella överenskommelser, EU-direktiv, nationella lagar och förordningar. En överblick över regelverket kan underlätta förståelsen av vad som är möjligt att genomföra. Därigenom kan också en viss vägledning fås för fördelningen av ansvar och risktagande mellan de olika intressenterna.

Den nu aktuella handlingsplanen bygger direkt på tidigare planer och den är avsedd att ha en långsiktig verkan, men specifikt under 3-årsperioden 2017 – 2019. Därefter kan en ny utvärdering av planen ske. Planen ska dock alltid vara ett levande dokument och kunna stämmas av och justeras löpande.

Handlingsplan för stora betande fåglar vid Sörfjärden 2017-2019PDF

 

Bidrag och ersättningar

Ersättningar

Länsstyrelsen får lämna ersättning för skada av vilt om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv ska stå för de kostnader som skadan lett till. Vid prövningen av ett enskilt fall skall det särskilt beaktas om viltet får jagas, skadans omfattning samt möjligheten att genomföra en effektiv skyddsjakt eller andra skadeförebyggande åtgärder.

Bidrag

De medel som Naturvårdsverket årligen anvisar länsstyrelserna ska i första hand användas för att lämna bidrag för genomförande eller utveckling av åtgärder som är avsedda att förebygga viltskador orsakade av fredat vilt.

Besiktning

Viltskador av detta slag ska alltid besiktigas av en av länsstyrelsen utsedd besiktningsman. Vid besiktningen ska den skadade eller förlorade egendomen värderas. Värderingen ska avse den skadade egendomens värde vid skadetillfället. Ersättning lämnas endast för viltskada som anmälts och besiktigats, om inte skadan är av den art att det uppenbarligen inte varit möjligt att besiktiga den.

Ansökan

Ansökan om ersättning ska göras på särskild blankett som du får av besiktningsmannen eller beställer hos Länsstyrelsen. Skador som orsakas av jaktbart vilt, t ex vildsvin och hjortar, ersätts alltså inte. 

Jan Farneborn, Vrena
070-344 48 58

Kjell Larsson, Malmköping
070-644 29 70

Max Israelsson, Eskilstuna
070-308 52 51

Kontakt

Länsstyrelsen i Södermanlands län

611 86 Nyköping