Mälarens fågelskär under femtio år – både vinnare och förlorare

Statusen för Mälarens sjöfåglar har förändrats under lång tid. Genom att jämföra inventeringar från 1900-talet med nutida miljöövervakning går det att analysera vilka arter som minskar, ökar, försvunnit och tillkommit. Analysen visar just det, att några arter ökar medan andra minskar. Vattenkvalitet och tillgång på häckningsplatser är saker som kan ha påverkat.

Det är en splittrad bild som syns när data från inventeringar av fågelskär i två delar av Mälaren under perioden 1970-2020 har analyserats.

Länsstyrelserna runt Mälaren har bedrivit miljöövervakning av Mälarens fågelskär sedan 2005. Miljöövervakningen har skett i samverkan med Mälarens vattenvårdsförbund. Nu har data från den pågående övervakningen jämförts med resultat från ett antal tidigare inventeringar för att på så sätt studera utvecklingen för måsar, trutar och tärnor under en längre tidsperiod.

De flesta av de studerade arterna klassas som sårbara eller nära hotade i den senaste svenska rödlistan, och det är en bild som i stora drag bekräftas av rapporten. Exempelvis har gråtruten minskat i de båda studerade områdena, och det stämmer väl med artens utveckling i Sverige över lag. Skrattmås är också en art som blivit betydligt ovanligare på fågelskären sedan de äldsta inventeringarna i jämförelsen gjordes.

Rapporten tar upp tänkbara orsaker till skillnaden i utveckling mellan sjöns olika delar, till exempel variation i biotopförändringar och tillgång på häckplatser, olika störningar och tillgång till föda.