Vildsvin

Vildsvin har sedan länge varit en naturlig del av den svenska faunan. Det finns uppgifter om att vildsvinen fanns i Sverige redan för 6000–7000 år sedan.

Vildsvin

Historiskt har vildsvin förekommit i Sverige från Uppland och söderut. Under 1700-talet utrotades vildsvinen och det var först på 1940-talet som de återinfördes och då till hägn. Rymningar och illegala utsättningar har sedan förekommit.

Den första större förekomsten av frilevande vildsvin uppstod i Tullgarn-Mörköområdet söder om Stockholm. I början av 1980-talet fanns det färre än 100 frilevande vildsvin i landet. Tio år senare hade stammen vuxit till ca 500 djur. Sedan dess har expansionen gått fort. Det uppskattas att antalet vildsvin uppgår till cirka 150 000 i dagsläget. Avskjutningen är uppskattad till ca 60 000 djur per år.

Vildsvinet har under senare år blivit ett allt påtagligare inslag i vår fauna. Ökade problem med skador vittnar om detta men svinen har också gett oss fler jakttillfällen och förstklassigt kött. I takt med stammens utveckling har behovet av kunskap om arten och jakten ökat samt hur skador kan förebyggas.

Grundläggande principer

En viktig grundprincip för miljövårdsarbetet i vårt land är att alla växter och djur långsiktigt ska bevaras i livskraftiga bestånd, men att bestånden också ska kunna nyttjas. Enligt beslut av statsmakterna 1988 ska vi i Sverige ha frilevande vildsvin – arten tillhör vår fauna. Man ansåg att vildsvinen, som har ett stort jaktligt värde, i kontrollerade former (generösa jakttider behölls) åter skulle få bli ett inslag i den svenska faunan. Grunden för beslutet om frile­vande vildsvin finns redovisad i regeringens proposition 1986/87:58. Ytterligare ställning i vildsvinsfrågan tog regeringen i december 2008, se regeringens hemsida.

Den grundläggande principen är att skador av vildsvin ska begränsas främst genom ett starkt jakttryck. Genom samverkan mellan berörda parter – mark­ägare, jordbruksarrendatorer och jägare – ska en beskattning ske så att skadorna hålls på en acceptabel nivå.

Några möjligheter att få bidrag eller ersättning av statsmedel gällande ska­dor av jaktbara viltarter som älg, hjort och vildsvin finns inte. Skador av dessa viltarter ska som nämnts förebyggas främst genom att beståndens storlek balanseras genom jakt.

Afrikansk svinpest

Afrikansk svinpest (ASF) är en smittsam och dödlig virussjukdom som drabbar tamgrisar och vildsvin. Viruset som orsakar sjukdomen är mycket motståndskraftigt och överlever länge i miljön och i kött från infekterade djur, även om köttet varit fryst.

Viruset smittar inte till människa, men om matrester som innehåller virus ges till grisar eller hamnar i naturen kan sjukdomen spridas till nya områden. De senaste åren har sjukdomen spridit sig i Europa.

Sjukdomen riskerar orsaka stora problem för den svenska grisnäringen, vildsvinsstammen och jakten om den kommer till Sverige.

Ju snabbare en eventuell introduktion av afrikansk svinpest till svenska vildsvin upptäcks, ju större är förutsättningarna för att sjukdomen ska kunna kontrolleras och smittspridning stoppas.

Vildsvin som hittas döda ska därför rapporteras till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, för att möjliggöra provtagning och analys. Rapportera fynd av döda vildsvin här: https://rapporteravilt.sva.se/länk till annan webbplats eller ring SVA på 018-67 40 00.

Läs mer om afrikansk svinpest hos Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, Svenska Jägareförbundetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och hos Jordbruksverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Jakträtten

Ägaren av en fastighet, markägaren, har normalt jakträtten på den mark som hör till fastigheten. Markägaren kan dock välja att arrendera ut jakträtten. En jordbruksarrendator har, om inte annat avtalats, jakt­rätten på den arrenderade marken. Har markägaren förbehållit sig jakträtten är han skyldig att ersätta jordbruksarrendatorn för förluster på grund av vildsvinsskador på arrendemarken. Detta gäller dock inte om markägaren visar att skadan inte kunnat förhindras trots rimliga ansträngningar från hans sida (Jordabalken 9 kap 34 a §).

Under allmän jakttid får en person som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där, oavsett vem som äger jakträtten, döda och behålla vildsvin som kommer in på gården eller i trädgården. (Jaktlagen 23 §)

Vidare säger Jaktförordningen (bilaga 4) att vildsvin, som kommer in på gård eller i en trädgård där de kan orsaka skada eller annan olägenhet, får jagas hela året. Sådan jakt får även bedrivas av den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt.

Allmänna jakttider

I Södermanlands län är jakt efter vildsvin, utom sugga som åtföljs av smågrisar, tillåten fr o m den 16 april t o m den 15 februari. Jakt på årsungar är tillåten under hela året.

Alltså:

  • Sugga som åtföljs av smågrisar är alltid fredad
  • Övriga vuxna djur är fredade 16/2 – 15/4

Vid all jakt efter vildsvin ska eftersökshund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar efter påskjutningen.

Belysning vid vildsvinsjakt Sedan den 1 februari 2009 är det tillåtet att vid jakt efter vildsvin på åtel använda fast belysning utan särskilt tillstånd. Denna belysning får ej vara vridbar och ej heller fäst på vapnet utan ska vara monterad på en fast anordning vid åteln. Naturvårdsverket har utarbetat rekommendationer till länsstyrelserna för användninande av fast belysning. Rekommendationerna kan nås via länken uppe till höger.

Enligt 14 § får bärbar belysning användas när vildsvin ska avlivas vid jakt med ställande hund.

Jägareförbundets råd

Svenska Jägareförbundet tillhandahåller en folder kallad ”Råd för vildsvinsförvaltning”. Den innehåller praktiska råd om jakten och förvaltningen samt hur skador kan motverkas.

Skadeförebyggande åtgärder

Viltåkrar och foderplatser, på störnings- och jaktfria platser, kan hålla vildsvinen borta från jordbruksgrödorna. Utfodring bör man dock vara återhållsam med eftersom den gynnar tillväxten av vildsvinsstammen. Observera att enligt Statens Jordbruksverks föreskrifter får vildsvin ej utfodras med matavfall eftersom mul- o klövsjuka och svinpest och även andra svinsjukdomar kan spridas med matrester. Båda sjukdomarna förorsakar stora ekonomiska förluster. Inte heller får slaktavfall och liknande placeras ut som åtel för svin.

Under perioder då hundförbudet inte råder är upprepad skrämsel med hjälp av hundar en effektiv metod. Valet av gröda i det ordinarie jordbruket kan ha betydelse för skaderisken. I ett område som hyser starka vildsvinsstammar bör man som lantbrukare vara medveten om risken med att odla av vildsvinen särskilt begärliga grödor.

Skyddsjakt på eget initiativ

Jakt­rättsinnehavare får under hela året bedriva skyddsjakt:

  • i en anläggning för att där förhindra skada eller annan olägenhet
  • på mark med jordbruksgrödor eller som används till yrkesmässig träd­gårdsodling om djuren där orsakar skada på grödor och odling
  • om jakten sker på särskilt uppdrag av den eller de kommunala nämn­der som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Skyddsjakt på vildsvin ska inriktas på kultingar. I en grupp av vildsvin bestående av både vuxna djur och kultingar är detta mest sannolikt en grupp av hondjur och kultingar. Skulle man ur en sådan grupp av misstag fälla en ledarsugga kommer den återstående gruppen att orsaka större skada än om gruppen lämnades orörd. Det kan också vara brottsligt enligt 27§ att utsätta efterlämnade kultingar för onödigt lidande.

Vid all jakt efter vildsvin ska eftersökshund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar efter påskjutningen. Jägareförbundet har utarbetat rekommendationer vid vildsvinsjakt. Länk finns i boxen till höger.

Skyddsjakt med särskilt tillstånd Om ingen av de förutsättningar som nämnts ovan är uppfyllda (tillämpliga) får skyddsjakt endast ske med tillstånd som meddelats av länsstyrelsen enligt 29 § jaktför­ordningen.

Länsstyrelsen kan även i speciella fall lämna tillstånd till användande av rörlig belysning och elektroniska bildförstärkare.

I en ansökan om tillstånd till skyddsjakt eller särskilda jaktmedel ska du beskriva behovet av skyddsjakt (skade­förhållandena), var jakten ska bedrivas (karta med fas­tighetsgränser), jakt­rättsförhållan­dena, hur många djur som behöver skjutas och eventuellt vilken typ av jaktmetod som önskas användas. Blankett för ansökan finns under ”blanketter”. Naturvårdsverket har utarbetat rekommendationer till länsstyrelserna för prövning av ansökningar om elektronisk bildförstärkning. Rekommendationerna kan nås via länken i boxen till höger.

Länsstyrelsen har också möjligheter att ingripa med skyddsjakt om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt (7 § jaktlagen och 24 § jaktförordningen). Då ska det bestämmas hur och av vem jakten ska bedrivas m m. Äganderät­tens och jakträttens starka status samt markägarens/ jakträttsinnehavarens utta­lade ansvar för jakten och viltvården (4 § jaktlagen) medför dock att denna möj­lighet i praktiken utnyttjas mycket restriktivt.

Här nedan återfinns tillstånd att använda rörlig belysning och/eller elektronisk bildförstärkare vid skyddsjakt efter vildsvin in om älgförvalnings- och skötselområden.

Kontakt