Storskarv

Skarven bedöms ha en gynnsam bevarandestatus i länet. Efter en expansion sedan början på 1990-talet förefaller det som att beståndsökningen nu planat ut och även börjat minska något i antal, såväl nationellt som regionalt.

Storskarv. Foto: Per Flodin

De flesta kolonierna och huvuddelen av beståndet av storskarv i länet finns längs Östersjökusten, i Mälaren, samt i ett par större insjöar. En nationell sammanställning av tillgängliga data från 2012 visar att det då fanns ca 2 320 par i 11 kolonier i länet. Av dessa häckade 2 030 längs kusten och 225 par i Mälaren. Den största kolonin finns längs kusten på Korpholmen, Oxelösund, med totalt 1200 par, samma nivå som 2009 (SOF 2012). Skarvbeståndet i hela Mälaren har följts inom den regionala miljöövervakningen sedan 2004. Från högsta noteringen 2008 på nära 2500 par/bon har antalet minskat strax över 2000 par/bon 2013.

Ansökan om skyddsjakt

Skyddsjakt efter skarv avser enbart arten storskarv (Phalacrocorax carbo). Den förekommer dock i två underarter, vanlig storskarv (Ph. carbo carbo) och mellanskarv (Ph. carbo sinensis). Dessa är mycket svåra att säkert särskilja i fält och därför avser skyddsjakten urskilljningslöst båda underarter.

För tillstånd krävs dock att det inte finns några andra möjliga lösningar än jakt.

Som skäl kan till exempel vara om det finns risk för flygsäkerheten eller allvarliga skador på fiske, vatten eller annan egendom.  

Länsstyrelsen kan även ge tillstånd till skrämselåtgärder när risk för allvarliga skador föreligger. Skrämselåtgärder får dock inte innebära risk för att ägg eller ungar överges, om detta är fallet krävs skyddsjaktstillstånd.

Kontakt

Länsstyrelsen i Södermanlands län

611 86 Nyköping