Så mår miljön

Länsstyrelsen är med och övervakar miljön i Sverige. Vi studerar bland annat regionala miljöfrågor som är viktiga i länet just nu.

Att undersöka och följa tillståndet i miljön över tid är en viktig del av Länsstyrelsens miljöarbete. Resultaten används bland annat för att följa upp arbetet med miljömålen, för att upptäcka nya hot mot miljön och för att fungera som referensmaterial för andra typer av miljöstudier.

Länsstyrelsen övervakar länets miljö

Det är Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten som är huvudansvariga för miljöövervakningen i Sverige. En del av miljöövervakningen i länet gör Länsstyrelsen på uppdrag av dessa myndigheter. Ibland gör vi detta genom samverkan, där Länsstyrelsen förtätar de nationella undersökningarna, i tid eller i rum.

En del av miljöövervakningen i länet gör vi för att särskilt studera regionala miljöfrågor. Vi väljer att undersöka de frågor som är viktiga just i vårt län.

Alla länsstyrelser har ett program för sin miljöövervakning som gäller mellan åren 2015-2020.

Länsstyrelsen i Södermanland arrangerade Miljöövervakningsdagarna 26 - 27 september 2018

"Miljöövervakning med ett klimat i förändring"

26  september samlades 169 personer från hela landet till Nyköping och Miljöövervakningsdagarna 2018. Det var då 22 år sedan Södermanlands senast stod som värd för konferensen. Detta är årets största mötesplats för alla som jobbar med miljöövervakning eller berörs av ämnet.

Miljöövervakningsdagarna inleddes med öppningstal av Landshövding Liselott Hagberg och fortsatte sedan med föreläsningar och diskussionsforum med bland annat Pär Holmberg och Åsa Romson.

Se bilder från konferensen här!öppnas i nytt fönster

Ta del av föreläsningarna från Miljöövervakningsdagarna 2018 här!länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Miljöövervakning i Södermanlands län

Valva äng. Foto: Hans Sandberg

Miljöövervakningen består dels av nationella program, som drivs av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, dels av regionala program på länsnivå. Länsstyrelsens uppgift är att samordna den regionala miljöövervakningen som bedrivs inom länet av olika aktörer. Länsstyrelsen redovisar denna verksamhet i regionala miljöövervakningsprogram. I Södermanlands län bedrivs miljöövervakning inom nio programområden. Under varje programområde finns delprogram, totalt har vi 30 delprogram i länet.

Läs mer om programområden och delprogram nedan.

Koppling till länets miljömålsuppföljning

En stor del av miljömålsuppföljningen baseras på data från miljöövervakningen. Den regionala miljömålsuppföljningen visar hur väl Södermanlands län klarar de nationella miljömålen.

Det finns goda utsikter för att miljömålen Frisk luft och Bara naturlig försurning uppnås i Södermanlands län till 2020.

I övrigt kan tillståndet för miljön i länet sammanfattas som följer; De sörmländska vattenmiljöerna är påverkade av övergödning. Mark och vatten påverkas av bland annat av jord- och skogsbruk, vattenkraft, bebyggelse, klimatförändringar och skadliga kemiska ämnen.

Det sker en förlust av biologisk mångfald i land- och vattenmiljöer. Och den bebyggda miljön påverkar även människors hälsa. För att kunna möta dessa utmaningar behövs en väl fungerande miljöövervakning på regional nivå.

Hur är (miljö)läget? Rapport om miljöövervakning och miljömål i Södermanlands länöppnas i nytt fönster

Regionala Miljöövervakningsprogram

Södermanlands sötvattenmiljöer är både varierande och omfattande. Endast en fjärdedel av länets sjöar och vattendrag har god ekologisk status. Det är framförallt övergödning och fysisk påverkan såsom vandringshinder samt rensning och rätning av vattendrag som påverkar den ekologiska statusen negativt. Idag finns endast två naturreservat i länet, Vretaån och Ramundsbäck, med syfte att bevara sötvattensmiljöer. 

Likstammen. Foto: Jenny Rondahl

Södermanlands sjöar och vattendrag påverkas av landskapets småbrutenhet mellan slätter, böljande jordbrukslandskap och skog och människans mark- och vattenanvändning.

Många sjöar i länet är övergödda och har kraftiga algblomningar sommartid medan andra har klart vatten och nästintill dricksvattenkvalitet.

I klarvattensjöar finns en rik flora av vattenväxter, mossor och kransalger (tex Östra Magsjön och Gisesjön). Men även i vissa näringsrika sjöar finns hotade arter som uddnate i Näsnaren vid Katrineholms tätort.

Programområde Sötvatten omfattar övervakning av yt- och grundvatten samt övervakning av biologisk mångfald i vatten, framförallt fisk och bottenlevande djur.

Resultaten från programområdet används till statusklassning, samt till att följa upp miljökvalitetsmålen

  • Bara naturlig försurning
  • Ingen övergödning
  • Grundvatten av god kvalitet
  • Giftfri miljö
  • Begränsad klimatpåverkan
  • Levande sjöar och vattendrag

De löpande undersökningarna i miljöövervakningen kompletteras av vattenvårdsförbundens recipientkontroll, nationell miljöövervakning och kampanjvisa undersökningar som länsstyrelsen bekostar för statusklassning. Vattenvårdsförbunden står för en stor del av undersökningar av vattenkemi i vattendrag i länet.

Övergödning

Övergödning orsakas av alltför höga halter av kväve och fosfor, och är starkt kopplad till jordbruks- och avloppsfrågor. Utsläpp till luft av kväveoxider från biltrafik, sjöfart och kraftverk bidrar också.

Övergödning får växtligheten att förändras successivt och arter som är anpassade till näringsfattiga miljöer trängs undan.

Den senaste statusklassningen visar att cirka 70 procent av länets sjöar och vattendrag är övergödda. Utsläppen har minskat de senaste decennierna och många åtgärder görs i länet för att minska övergödningen. 

Arbetet med att se över och underhålla avloppsnätet är angeläget. Åtgärder inom jordbruket är viktiga och landsbygdsprogrammets miljöersättningar och miljöinvesteringar såsom skyddszoner är viktiga verktyg. Strukturkalkning av mark har bedömts vara en kostnadseffektiv åtgärd för att minska näringsläckage.

I länet pågår projektet LIFE IP Rich Waters. Det sträcker sig över 7,5 år och innehåller flera delprojekt och temaområden. Bland dessa finns övergödning från externa källor såsom jordbruk, avlopp och dagvatten samt övergödning kopplad till internbelastning av lagrade näringsämnen.

Ett förändrat klimat kan komma att ändra nederbördsmönstren vilket kan leda till större läckage av näringsämnen. Återställning av meandrande vattendrag och våtmarker som kan fungera som buffertar vid höga flöden är åtgärder som bör prioriteras.

Fysiska hinder

Vandringshinder i vattendrag är ett annat stort problem som framförallt begränsar fiskens vandringar för lek. I vattendrag där reglering för kraftutvinning sker kan förutom problem med vandringshinder finnas problem med att vattennivåerna är för låga för att fisken ska kunna vandra till sin lekplats.

Andra fysiska ingrepp i vattendrag som till exempel rätning eller rensning av vattendrag och sjösänkning har också gett stora avtryck i vattenekosystemen.

Försurning

Försurningsskadorna har minskat tack vare kalkning och minskat nedfall av försurande ämnen.

Bilden visar ekologisk status i sjöar och vattendrag i Södermanland. Grönt betyder god status, gult måttlig, orange otillfredsställande och rött dålig status. Klicka på bilden för att se kartan i större format. Foto: Information från VISS

Den europeiska malen (Silurus glanis)  var tidigare allmänt utbredd i Sverige, men nu finns den endast naturligt kvar i tre svenska vattensystem, varav sjön Båven ligger i Södermanland.

Syftet med övervakning av malen i Båven är att se om förökning förekommer, så provfisket är inriktat på unga malar. Den senaste inventeringen ägde rum 2017, dessförinnan har provfiske genomförts vartannat år.

Ingen lek eller yngelproduktion kunde påvisas under reproduktionssäsongen år 2017. Den totala populationsstorleken av lekmogen mal i Båven har uppskattats till 250 - 400 individer enligt metoden fångst - återfångst. Det är dock stor osäkerhet kring den faktiska populationsstorleken eftersom endast en individ har återfångats och det är därför viktigt att hitta mer lämpliga inventeringsmetoder.

Under inventeringen 2017 har båtelfiske testats som inventeringsmetod för små malar. Resultaten visade fångst av 10 olika arter, dock ingen mal. Detta kan bero på olika skäl, så som misslyckad reproduktion, användning av gungfly som gömsle eller undvikande beteende när elfiskebåten närmade sig. Detta betyder att det fortfarande saknas en lämplig metod för att uppskatta yngelproduktionen.

Med hjälp av radiotelemetri och sonarkamera (ARIS) kunde man observera större malars rörelsemönster, vilket till största delen bestod av att ligga still på botten eller ha huvudet upptryckt i gungflyet. Endast fåtalet aggressiva beteenden observerades, även om det var ett flertal vuxna malar samlade på en liten yta.

Man lyckades också återlokalisera sju individer som blev märkta med radiosändare 2014.

Rapport Mal i Båven 2017. Inventeringsstudier i lekområdenöppnas i nytt fönster

Rapport Inventering av mal i Båvenområdet 2007 och 2008PDF

Rapport Inventering av mal i Båvenområdet 2011PDF

Övervakning av stormusslor görs för att följa förändring av populationsstorlek och täthet, samt ålders- och storleksstruktur.

Musslor från Nyköpingsån. Till höger två rader med tjockskalig målarmussla. Foto: Peter Ljungberg, Patrik Svensson

Den regionala miljöövervakningen i Södermanland fokuserar på tjockskalig målarmussla (Unio crassus). Detta är en av våra mest hotade arter, fridlyst sedan 2001 och klassad som starkt hotad (EN) enligt rödlistan 2015.

Det största hotet mot tjockskalig målarmussla är försämrade habitat till följd av mänskliga aktiviteter så som grävning i vattendrag.

Dämmen förändrar miljön från strömmande vatten till lugnflytande miljöer. De hindrar även musslornas värdfiskar från att vandra och hindrar på så vis artens möjlighet till spridning. Musslorna är även känsliga för försurning och föroreningar.

De inventeringar som har gjorts i länet visar att tjockskalig målarmussla finns i flera vattendrag men med varierande antal. I flera vattendrag hittas endast äldre musslor vilket kan tyda på att populationen är på väg att dö ut.

Rapport Inventering av musselfaunan i Nyköpingsån 2003PDF

Rapport Inventering av musselfaunan i Nyköpingsån 2004PDF

Vattendragen i länet är ofta breda och lugnflytande, vilket inte är optimalt för traditionella inventeringsmetoder så som vattenkikare och kastkratta.

I stället har man sedan 2006 börjat med dykinventering på lämpliga lokaler. En dykinventering gjordes 2007/2008 på 28 lokaler fördelade på fyra vattendrag. Musslor hittades i tre vattendrag.

Rapport Inventering av tjockskalig målarmussla i Södermanlands län 2007/2008PDF

2017 inventerades 13 nya lokaler i länet med hjälp av dykning, där tjockskalig målarmussla hittades på fyra lokaler.

Rapport Dykinventering av stormusslor 2017
PDF

Nationell miljöövervakning

 I Södermanlands län ingår Ålbergaån, Vedaån och Sibro/Nyköpingsån i det nationella miljöövervakningsprogrammet och dessa inventeras var sjätte år. Övervakningen ska åskådliggöra hotbilder samt ge underlag inför statusbedömning av musselarterna.

Åarna inventeras var sjätte år. Två omdrev har gjorts, 2010-2011 samt 2016.

Rapport Miljöövervakning av tjockskalig målarmussla. Inventering av övervakningslokaler 2010 - 2011PDF

Inventeringen 2016 genomfördes med en ny metodik med provrutor, som testades under inventeringsarbetet. Tanken är att den nya metodiken ska komplettera undersökningstypen "Miljöövervakning av stormusslor" i framför allt djupa och grumliga vatten samt i vattendrag med förekomst av flera olika musselarter.

Rapport om inventetringsmetodiken samt inventeringsresultaten publiceras under 2019.

Länsstyrelsen var också med i det EU-finansierade LIFE-projektet Målarmusslans återkomstlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster som syftar till att förbättra livsmiljöerna i tolv svenska vattendrag, där Vedaån, Svärtaån och Vretaån finns inom länet. Projektet syftade till att öka kunskapen om artens biologi samt att återställa dess livsmiljöer.

Artfakta om svenska sötvattensmusslorlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Musselportalen - rapportera musselobservationerlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Fåglar är goda indikatorer på miljötillståndet eftersom dessa ofta reagerar snabbt på förändringar i den miljö de lever i. Insjöfåglar hotas av igenväxning av fågelskären men skötselåtgärder i form av röjning av gräs, buskar och träd har haft en positiv effekt.

Gråtrut är den vanligaste fågelarten i Mälaren och Hjälmaren. Foto: Hans Sandberg

Övervakning av insjöfåglar är en del av ett gemensamt delprogram som omfattar inventering av fågelskären i Mälaren och Hjälmaren (utanför Södermanlands gränser utförs även inventeringar i Vänern och Vättern.) Inventeringarna ger populationstrender för ett stort antal arter som häckar på små öar och skär, framför allt måsar och tärnor men även andfåglar, vadare med flera.

Ett fågelskär är en ö där flera par av måsar, tärnor eller storskarvar häckar tillsammans. Där är bon och ungar skyddade mot landlevande rovdjur som till exempel räv och grävling. Flera arter av änder och gäss, storlom, strandskata med flera lägger gärna sina bon på fågelskär, där måsars och tärnors gemensamma försvar ger ett visst skydd.

Standardiserade inventeringar av fåglar på fågelskär har genomförts årligen i Vänern sedan 1994, i Vättern sedan 2002 samt i Mälaren sedan 2005. Inventeringarna har utförts på uppdrag av berörda länsstyrelser och vattenvårdsförbund. Under 2015 genomfördes inventering av Hjälmaren med samma metodik.

Alla fågelskär med kolonier av måsar, tärnor eller storskarv inventeras, liksom öar med ensamt häckande havstrutpar. Inventeringen görs på ett för fåglarna så skonsamt sätt som möjligt, oftast utan landstigning.

På fågelskären räknas arter som bildar kolonier som måsfåglar, tärnor, hägrar och storskarvar. Även andra sjöfåglar, rovfåglar och kråkfåglar som finns på skären räknas in.

Resultat från inventeringen 2016 i Mälaren visar att gråtrut, fisktärna, skrattmås, fiskmås och vigg är de vanligaste arterna.

Rapport Fågelskär i Mälaren 2016länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Året efter inventerades Hjälmaren och där är gråtrut, fisktärna, fiskmås och skrattmås de vanligaste arterna. I Hjälmaren har gråtrutorna nästan fördubblat sig gentemot inventeringen som gjordes 2015, det samma gäller för fisktärnor.

Rapport Hjälmarens fågelskär 2017länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Storskarven inventeras i nuläget i treårsintervall, där senaste inventering 2017 visade på en markant ökning i Mälaren (70% fler bon än i 2014) och en blygsam ökning i Hjälmaren (5% fler bon än i 2013). En anledning till det höga antalet aktiva skarvbon i Mälaren tros vara ökat tillskott av skarvar som tidigare häckat i andra områden.

Rapport Storskarven i Mälaren 2004-2017länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Kiselalger är speciellt användbara inom miljöövervakningen då de kan dels visa snabba förändringar men även återspegla förhållandena under en längre tid. Algernas artsammansättning kan visa om det finns problem med övergödning, försurning eller om det finns en miljögiftspåverkan i vattendraget.

Provtagning av kiselalger i Välaån. Foto: Leena Tuomola.

Resultaten används för att kunna följa utvecklingen i miljön, samt för att bedöma vattenkvalitet enligt EU:s vattendirektiv. Resultat kan även användas i uppföljningen av miljökvalitetsmålen:

  • Ingen övergödning
  • Levande sjöar och vattendrag
  • Bara naturlig försurning
  • Hav i balans samt Levande kust och skärgård

Sedan 2009 har Länsstyrelsen regelbundet tagit prover i 10‑16 vattendrag i länet. Mindre vattendrag provtas vartannat år och de större vattendragen varje år. Ytterligare 10‑20 vattendrag undersöks årligen vid behov och vid mån av resurser.

Rapport Kiselalger i Södermanlands län 2015öppnas i nytt fönster

Kartan nedan visar provtagningsstationernas spridning i länet.

Provtagningsstationer för kiselalger i vattendrag under programperioden 2015-2020 i Södermanlands län. Klicka på bilden för att visa i större format.

Undersökningen av kiselalger innebär i korthet att minst fem stenar borstas av med en ren tandborste och påväxtmaterialet sköljs ner i en behållare med vatten. Därefter konserveras vattenprovet med etanol och skickas för artbestämning.

Man använder sig av kiselalgsindexet (IPS) som visar påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening.

Under 2017 undersökte man 23 vattendragslokaler. Resultaten visade att sex vattendrag har god status, 13 vattendrag har måttlig status och fyra har otillfredsställande status.

Ingen lokal i undersökningen 2017 kan räknas som näringsfattig, utan alla är mer eller mindre påverkade av näringsämnen.

Om man jämför resultaten med tidigare år, så visar två/treårsmedelvärdet av IPS på god status för åtta vattendrag, 11 vattendrag har måttlig status och två har otillfredsställande status.

Försämring av status 2017 kan vara orsakat av en mycket låg vattenföring i kombination med påverkan från dagvatten.

Vattenväxter i sjöar kan användas för att illustrera sjöns miljötillstånd. Det finns till exempel en koppling mellan vegetationens utseende och övergödning, där kortskottsväxter som till exempel notblomster (Lobelia dortmanna) och braxengräs (Isoëtes sp.) indikerar att vattnet är klart och näringsfattigt.

Inventering av vattenväxter i Östra Magsjön. Foto: Birgitta Andersson

Inventering av vattenväxter görs genom att titta med vattenkikare, snorkla eller genom att kratta upp växterna från botten. Under pågående programperiod så har grunda sjöar som har övergödningsproblem prioriterats, eftersom dessa är extra svåra att statusklassa utifrån vattenkemimätningar.

En sammanställning över vattenväxter i Södermanlands län togs fram 2011. Rapporten baserade sig på sju inventeringar i 50 sjöar under perioden 2005-2010. Fokus var främst på hotade arter men en ekologisk statusbedömning var också möjlig att göra på 22 av sjöarna. Två sjöar hade hög status, sju god status, tolv måttlig status och en otillfredsställande status.

Rapport Inventering av makrofyter i Södermanlands län 2005-2010 PDF

Mälaren inventerades också 2012, uppdelat i tio delområden, där ett område uppnådde god status och resterande nio områden klassades som måttlig status.

Rapport Makrofyter i Mälaren 2011PDF

I Södermanland inventerades tretton sjöar mellan 2010 – 2012 där sju fick god status och sex måttlig status.

Rapport Vattenväxtar i sjöar 2009-2014PDF

Rapport Vattenväxter i sjöar 2012PDF

Växtplankton är viktiga inom miljöövervakningen eftersom mängd och sammansättning av ett växtplanktonsamhälle avspeglar näringstillståndet i den aktuella sjön.

Artsammansättning och biomassa kan styras av faktorer som ljus, temperatur, pH och näringstillgång. De algblomningar man kan se på somrarna i näringsrika sjöar består av kolonier av växtplankton som ofta innehåller olika arter av cyanobakterier. Vid provtagning av växtplankton vill man se hur mycket växtplankton som finns per volym sjövatten, vilka arter som finns och om det finns arter som har specifika behov.

Resultat från provtagningen används för statusklassning av sjöarna. Statusklassningen görs baserad på olika faktorer så som biomassa av växtplankton, förekomst av cyanobakterier och indikatorarter.

Antalet sjöar som provtas varierar mellan åren i Södermanlands län. Under sommaren 2017 provtogs 37 sjöar.

Analyserna av växtplankton visar att 6 sjöar klassas som dålig status, 17 som otillfredsställande status, sju som måttlig status och sju sjöar klassas som att uppnå god status.

Tabell som visar ekologisk status i 37 sjöar i Södermanlands län enligt expertbedömning.

Mellan 2013–2017 har totalt 30 sjöar provtagits mer än en gång. Av dessa 30 sjöar så har 50 % inte ändrat sin status, 30 % har försämrat sin status och 20 % har förbättrat sin status.

Fördelning av ekologisk status av provtagna sjöar i Södermanland under perioden 2013 - 2017. Statusklassningen är baserat på expertbedömningar.

Syftet med delprogrammet är att förtäta den nationella provtagningen som utförs årligen genom programmet Omdrevssjöar, där varje sjö i programmet provtas vart sjätte år.

Förtätningen kommer att ge en mer högupplöst bild av läget i länet och förväntas att vara klar i 2019. Resultatet kan bland annat användas för att förbättra försurningsklassningar i länet.

Resultat från Omdrevsprogrammet 2007–2012 visar att sannolikheten för att en sjö är försurad i Södermanland ligger mellan <5–10 %, där sannolikheten för försurning är högst i de nordvästra delarna av länet.

Rapport Sötvatten 2017. Omdrevssjöarna i vattenförvaltningenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Delprogrammet är samordnat med delprogrammet Växtplankton i sjöar.

Sammanlagt provtas 30 sjöar inom det regionala miljöövervakningsprogrammet. Provtagningarna sker näst intill samtidigt i flera län runt Mälaren och provtas därför med sjöflygplan eller helikopter. Resultaten används i första hand vid statusklassning av ekologisk status.

De blå punkterna visar vilka sjöar som ingår i det regionala miljöövervakningsprogrammet. De lila punkterna visar vilka sjöar som provtas av Nyköpings kommun och Trosaåns vattenvårdsförbund. Klicka på bilden för att visa i större format.

Det finns flera kustmynnande vattendrag i länet av olika storlek och längd som håller havsvandrande öring (Salmo Trutta), till exempel och från norr till söder; Trosaån, Svärtaån, Nyköpingsån, Kilaån samt Näveån.

Flera har naturliga bestånd medan andra är beroende av årliga utsättningar som också sker. Kilaåns havsöring utgörs av en stam som enligt Sveriges lantbruksuniversitet är att anse som riksintressant på grund av dess förmåga att vandra så långt genom och förbi områden med mycket kraftig jordbrukspåverkan innan den når sina lek- och uppväxtområden.

Foto: Mostphotos

En del åar elfiskas årligen medan i andra elfiskas det mer sporadiskt.

Mer information finns i Elfiskeregistret (SERS)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Det finns för nuvarande inget strukturerat program. Nästan samtliga större vattendrag har vandringshinder som helt eller partiellt stoppar havsöringens upp- och nedvandring till och från de reproduktionsområden som har störst potential.

Olika aktörer och dammägare har olika långt framskridna planer på att åtgärda dessa hinder också i ljuset av ny lagstiftning runt vattenkraft. På flera platser har det utförts biotopåtgärder och fler nya planeras. Elfiske kommer att vara en naturlig aktivitet före och efter eventuella åtgärder.

Länsstyrelsen kommer 2018 inte att utföra något uppföljande elfiske som en del av Miljöövervakningen i Kilaån, utan planerar att upprätta ett nytt elfiske/uppföljningsprogram för miljömålsuppföljning givet att de ekonomiska ramarna kommer att finnas 2019.

Flera andra provfisken som är finansierade utanför miljövervakningen kommer att utföras 2018, bland annat eDNA i Båven.

Undersökningsmetoderna i grundvattenövervakningen är framtagna så att vattenförvaltningen ska kunna uppfylla EU:s ramdirektiv för vatten. Likaså ska metoderna styras så att övervakningsresultaten bättre kan användas i uppföljningen av miljömålet Grundvatten av god kvalitet.

Vattentäkt i Gnesta kommun. Foto: Länsstyrelsen.

Länsstyrelsens arbete inom EU:s vattendirektiv innebär att länets sand- och grusavlagringar och andra viktiga grundvattenmagasin har klassificerats som så kallade grundvattenförekomster. Hit hör främst de kommunala dricksvattentäkterna och ett antal naturliga källor men även andra grundvattenmagasin som används för dricksvattenförsörjning. Det finns totalt cirka 150 grundvatten­förekomster i länet och dessa revideras till antal och storlek av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU).

Provtagning

Övervakning av länets grundvatten sker via flera aktörer. Kommunerna provtar sina dricksvattentäkter för att kontrollera råvattnet till dricksvattenproduktionen. Länsstyrelsen provtar övriga grundvattenförekomster och SGU bedriver nationell grundvattenövervakning med två stationer i Södermanland. Resultaten från all provtagning lagras i SGU:s nationella databas Vattentäktsarkivet.

Läs mer om Vattentäktsarkivet på SGU: s webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kartläggning av grundvattenförekomster

Data från provtagningen ligger till grund för kartläggningen av länets grundvatten­förekomster. Den innebär en kvalitetsbedömning av vattnet i förekomsterna, så kallad statusklassning. Målet är att samtliga förekomster skall ha minst God status till 2021 eller 2028. Kartläggningen innehåller också en analys av tänkbara föroreningskällor och en riskbedömning. För tillfället är det en grundvattenförekomst i länet som bedöms att inte uppfylla God status, detta på grund av bekämpningsmedelsrester. Ytterligare sex förekomster har bedömts riskera att inte uppnå God status i framtiden eftersom förhöjda halter av klorid eller bekämpningsmedelsrester påträffats.

SGU – nationell samordnare

SGU har fått uppdraget att vara den nationella kunskapsmyndigheten för grundvatten. Det innebär att de samordnar all grundvattenövervakning, och att de stöttar länsstyrelserna i deras regionala övervakning. Provtagningsprogrammet kommer att utökas och en ny, långsiktig miljöövervakning av grundvatten kommer att tas fram.


Syftet med delprogrammet är att övervaka den kemiska statusen i grundvattenförekomster som har en hög potentiell föroreningsbelastning utifrån industrier, förorenade områden, infrastruktur och tät bebyggelse.

Källa i åkermark vid Sofieberg, strax utanför Kjula i Eskilstuna kommun. Foto: Länsstyrelsen

Programmet syftar även till att öka kunskapen kring påverkanskällor och effekter i grundvattnet.

I länet finns drygt 140 grundvattenförekomster som ingår i vattenförvaltningen enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Av dessa har tre förekomster otillfredsställande kemisk status och för 35 förekomster bedöms risken hög att god kemisk status inte uppnås 2021.

Ingen grundvattenförekomst har sänkt status på grund av PFAS. Flera förorenade områden med förorenat grundvatten är dock konstaterade. PFAS i grundvatten har påträffats i flera områden utanför vattenförekomster.

Delprogrammet inriktas på regional miljöövervakning av grundvattennivåer i värdefulla grundvattenmagasin där det finns stor potentiell risk för kvantitativ påverkan.

Dessa är grundvattenförekomster i sand och grus med vattenuttag större än 10 m³/dygn, mindre grundvattenmagasin i jord till exempel olika moräner, samt de magasin som har en betydande inverkan på värdefulla akvatiska eller terrestra ekosystem.

Två stycken nivåloggar är placerade vid en av länets viktigaste grundvattenförekomster ur dricksvattenförsörjnings perspektiv och data ger viktigt underlag för att kunna upptäcka eventuella förändringar i kvantitet.

Grundvattennivåer i augusti 2018. Källa: SGU.

I länet kalkas det årligen 16 sjöar för att motverka försurning. De kalkade sjöarna och ytterligare ca 14 sjöar som tidigare kalkats följs upp med provtagningar av vattenkemi och bottenlevande organismer. Bottenfaunaundersökningar görs i sex till åtta sjöar per år enligt rullande schema.

Vattenprovtagning. Foto: Länsstyrelsen.

Vattenkemiprovtagningar utförs två gånger på våren vid högflöden varje år vid sjöarnas utlopp, och tre gånger på våren och hösten i vattendraget Ramundsbäck. I varje vattenanalys ingår pH, alkalinitet, färg, konduktivitet, kalcium, magnesium, natrium och kalium.

Resultaten av uppföljningen har varit positiv och visar att kalkningen ger önskad effekt i de flesta av länets försurade sjöar och vattendrag. Bottenfaunarapporter årsvis:

Bottenfauna i Södermanlands län 2002, del 1PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2002, del 2PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2003PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2004PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2006PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2007PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2008PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2009PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2010PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2011PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2012PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2013PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2014PDF

Bottenfauna i Södermanlands län 2015PDF

Södermanlands kustvatten är av varierande karaktär på grund av den olikformade bottenmiljön, tillförsel av sötvatten och påverkan av vattenmassor med olik salthalt som kommer utifrån.

Stendörren. Foto: Sofi Nordfeldt.

Den största mängden sötvatten kommer från de stora åsystemen Kilaån, Nyköpingsån och Trosaån. Belastning av näringsämnen kan lokalt vara påtaglig och näringskoncentrationen är hög vid utloppen av Nyköpingsån och Trosaån.

Transport av näringsämnen till havet via åar, sjöar och vattendrag är en naturlig process, men genom ökad tillförsel från bland annat avlopp, industrier, jord- och skogsbruk orsakar näringsämnen omfattande problem med övergödning.

Tillgången på näring medför återkommande algblomningar och i förlängningen drabbas havsbotten av syrebrist och orsakar till slut så kallade ”döda bottnar”.

Av länets 32 kustvattenförekomster så klassas 15 till måttlig och 17 till otillfredsställande sammanvägd ekologisk status. Övergödningen är ett stort problem för att kunna uppnå god ekologisk status.

Det fiske som bedrivs i Östersjön idag kan inte klassas som hållbart. Det fiskas mer än vad forskarna rekommenderar i utsjön, men samtidigt är det svårt att få ett småskaligt kustnära fiske att bli lönsamt. Rekryteringen av länets rovfiskbestånd behöver återställas. Vad som orsakat nedgången är ännu okänt men minskad areal av lekområden misstänks vara en bidragande orsak. Restaurering av kustnära lekmiljöer samt instiftandet av fiskfredningsområden är exempel på åtgärder som kan förbättra rovfiskbeståndet.

Kustens fåglar kan drabbas hårt av miljöproblem. Detta uppmärksammades bland annat på 1960-talet då fortplantningsförmågan hos havsörn minskade. Det visade sig också på 1990-talet i from av trutdöd.

Fysisk störning som bryggor och båttrafik och även muddring påverkar den lokala biologin i det grunda kustvattnet nära land.

Programområdet är inriktat mot miljökvalitetsmålet:

  • Hav i balans samt levande kust och skärgård
  • Ett rikt växt och djurliv

Syftet med övervakningen är att kartlägga tillståndet för fiskesamhället, spegla naturliga variationer på bestånds- och artnivå samt fånga upp förändringar som indikerar storskalig miljöpåverkan. Asköfjärden är ett av referensområden som ingår i provfisket.

Referensområden anses att vara obetydligt påverkade av mänsklig aktivitet. Det årliga provfisket, vilket startade år 2005 i Asköfjärden, följer en standardiserad metod vilket möjliggör en jämförelse mellan trender i Asköfjärden och andra områden. Provfisket utförs med nät under en vecka i augusti varje år och ger information om fiskarter och beståndsstorlek, samt åldersanalys hos abborre.

Senaste provfisket från augusti 2017 visade på ett relativt stabilt fiskesamhälle i Asköfjärden under perioden 2005–2017. Genom alla år är abborre och mört de vanligaste arterna, med respektive 45 och 28 procent. Andelen av dessa två arter i fångsterna har dock minskat över tid. Samtidigt har andelen av kallvattenarterna strömming, nors, skarpsill, sik och tånglake ökat, medan varmvattenarter har minskat. 

Mört är, efter abborre, den näst vanligaste arten i kustprovfisket i Asköfjärden. Foto: Länsstyrelsen i Södermanland.

Provfiske av kustfisk utförs augusti varje år i Asköfjärden. Foto: Anders Adill

Diversiteten i Asköfjärden ökar över tid, även om det är stora variationer mellan åren.

Enligt den senaste bedömningen anses Asköfjärden nå upp till god miljöstatus för förekomsten av abborre, karpfisk och rovfisk. Fångsten av fiskar större än 30 centimeter var låg, särskilt när det gäller abborre.

Storleken på abborre bedöms därför att inte uppnå god miljöstatus enligt den senaste bedömningen. Åldersanalysen av abborre visar att fångsten främst består av individer som är upp till fyra år gamla.

Resultat från kustprovfisket 2005 - 2017öppnas i nytt fönster

Syftet med delprogrammet är att övervaka fågelfaunans eventuella förändringar över tiden och om möjligt koppla till förändringar i den terrestra eller marina miljön vid kusten.

Storskarv är den vanligaste förekommande kustfågelarten i Södermanland enligt den nationella kustfåglinventeringen 2016 och 2017. Foto: Per Flodin

Fågelinventeringar har genomförts i Södermanlands län, dels i slutet på 60-talet och början av 70-talet, dels en uppföljning i slutet av 80-talet. 2003 genomfördes en kustfågelinventering utmed hela kusten som upprepades 2015.

Den långsiktiga målsättningen är att genomföra motsvarande inventering av kustfågelbeståndet i länet en gång per programperiod. På så sätt kan vi få kunskap om och beskriva den faunistiska utvecklingen av fågelfaunan vid Östersjökusten och tidigt notera ogynnsamma förändringar.

Resultaten från 2015 års inventering analyseras och kommer att jämföras med data från tidigare nämnda kustfågelinventeringar från länet i en rapport som publiceras 2019.

Kustfågelinventeringen 2015 skedde i samarbete med LIFE Coast benefit. För att förbättra förutsättningarna för kustfåglar har jakt på mink och röjning av fågelskär påbörjats i mellan och ytterskärgården inom projektet.

Södermanlands län är också med i den nationella kustfågelövervakningen som sker på uppdrag av Naturvårdsverket och har som syfte att följa och analysera kust- och skärgårdsfåglars populationsutveckling över flera år.

Denna inventering sker årligen, i motsättning till den regionala kustfågelövervakningen. Det finns sju inventeringsrutor i länet och målsättningen är att få denna årliga övervakningen in som ett delprogram under kommande programperiod.

Eftersom den nationella kustfågelinventeringen endast är i sitt fjärde år, så är det för tidligt att dra slutsatser av populationsutvecklingen. De tio vanligaste registrerade kustfågelarterna i Södermanland under 2016 och 2017 illustreras i figuren nedan.

De tio vanligaste förekommande kustfågelarter 2016 och 2017 i Södermanlands län enligt den nationella kustfåeglinventeringen.

Delprogrammet syftar till att undersöka miljösituationen i kustzonen främst med avseende på eutrofiering. Svealands kustvattenvårdsförbund (SKVVF) har utfört karteringar av kustvattnet sedan början på 2000-talet där man bland annat mäter kväve, fosfor, siktdjup och klorofyll.

Foto: Monika Neukirchen

Länsstyrelserna i Uppsala, Stockholm och Södermanlands län förtätar provtagningen för att bibehålla den goda yttäckningen. Länsstyrelsen i Södermanland förtätar provtagningen med ytterligare 14 stationer.

De låga ytvattentemperaturerna i kombination med höga salt- och fosforhalter visar på att Södermanlandskusten var berörd av uppvällning 2017. Uppvällning ledde till klarare vatten vilket beror på att det uppvällande djupvattnet trycker undan ytvattnet med de växtplankton som normalt sett grumlar kustvattnet. I juli 2017 var siktdjupet mellan 7 och 8 meter längs Sörmlandskusten och över 9 meter i fjärdarna utanför Askö. Uppvällning förhöjer också fosforhalterna, vilket på senaste åren har nått höga nivåer.

Det är överlag relativt hög näringshalt i vårt kustvatten, vilket till stor del beror på tillrinningen av näringsrikt vatten från våra stora åar. Den höga näringshalten är den största orsaken till att vattendirektivet klassar kustvattnet till måttlig status (vilket i princip gäller för hela Svelandskusten).

Mätningarna har visat att vi har höga näringsnivåer i kustens vatten under hela mätserien och inga större förändringar har kunnat konstaterats under mätperioden 2001–2017.

Resultaten från övervakningen publiceras årligen av SKVVF i rapporten Svealandskustenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Mjukbottenfauna är utsatta för övergödning, syrebrist och miljögifter som ansamlas i bottnarna. Bottenfauna är bra miljöindikatorer då de är olika känsliga för syrebrist och övergödning, de är därförutom ofta stationära och långlivade, vilket betyder att de kan visa miljöförhållandena över en längre tid.

I länet finns från och med 2016 två områden som undersöks regelbundet och inom varje område undersöks fem sedimentprover med hjälp av standardiserade metoder.

Resultatet från tidigare bottenfaunastationer söder om Askö visar att miljötillståndet för mjuka bottnar har förbättrats sedan början av 2000-talet, även om den ekologiska statusen fortfarande är betydligt lägre än på 1970-talet.

Den ökande syrebristen har bland annat påverkat vitmärlornas bestånd negativt, då äggen och embryon är särskilt känsliga för låga syrehalter.

På 1970-talet var bottensamhället i Asköfjärden dominerat av vitmärla, men sedan 1990-talet så har Östersjömusslan tagit över.

För flera fiskar betyder detta skiftet att det har blivit svårare att hitta mat, eftersom Östersjömusslan har ett skyddande skal och är mer svåråtkomliga än vitmärlan.

Resultaten från övervakningen publiceras på webbsidan havet.nulänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Resultat Övervakning av mjukbottenfauna från 1971 - 2014länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Östersjömussla (Macoma baltica). Foto: Jan Johan ter Poorten

Vegetationsklädda bottnar

Vegetationen på botten undersöks regelbundet utmed en fast linje. Bland annat är det blåstångens djuputbredning som följs regelbundet. Blåstången är beroende av solljus, vilket leder till att desto fler fintrådiga alger och partiklar det är i vattnet desto grundare växer den. Fintrådiga alger ökar i mängd om det är mycket näring i vattnet. Algerna sätter sig på blåstången och på berghällar där nya plantor ska fästa.

I undersökningar i länet inom den Nationella miljöövervakningen har man kunnat konstatera en ökad djuputbredning sedan 1980-talet och inom den regionala (länsegna) miljöövervakningen har ytterskärgården visat sig god ha status och tången har normal utbredning.

Läs mer om övervakningsresultaten i rapporten:

Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Södermanlands skärgård, år 2010PDF

Inventering av vegetationsklädda bottnar. Foto: Hans Kautsky

De grunda vikarna

Grunda vikar blir snabbt uppvärmda på våren och innehåller gott om plankton och bottenväxter. Flera av havets fiskarter är beroende av grunda vikar för sina yngel som här har mat, skydd och värme.

Växtlighet och yngel har undersökts under många år. Flera län vid Östersjön har rapporterat förökningsproblem, främst hos abborre och gädda. Länsstyrelsen har genom undersökningar kunnat konstatera att vi har förökning i länet, men att den är svag. Vad föryngringsproblemen i dessa barnkammarmiljöer beror på är fortfarande oklart. Vikarnas yngel är känsliga för störningar efter lekperiod och kan påverkas av grumling t.ex. vid muddring eller mycket båttrafik, en kall vår och matbrist. Läs mer om övervakningsresultaten i rapporten:

Fiskrekrytering och undervattensvegetation i grunda havsvikar i Södermanlands län 2004-2008
PDF

Grunda vindskyddade vikar med låg vattenomsättning, värms tidigt upp på våren, innehåller ofta rik växtlighet och kan vara viktig barnkammarmiljö för kustens fiskar. En översiktsinventering i Södermanlandskusten utfördes 2002, där man bedömde miljösituationen för de grunda havsvikarna inom länet. Läs mer om översiktsinventeringen i rapporten:

Översiktsinventering av grunda havsvikar i Södermanlands län 2002PDF

Programområdet omfattar framförallt regional miljöövervakning inom biologisk mångfald och ger underlag till miljömålsuppföljningen och rapporteringar för internationella konventioner och EU-direktiv.

Foto: Monika Gustafsson

Att lyckas behålla en biologisk mångfald är avgörande för att ekosystem ska fungera och göra nytta som att rena vatten och luft, lagra kol och pollinera våra grödor. Utan många olika arter med skilda funktioner är risken stor att nyttjandet av naturresurser, klimatförändringar och annan påverkan skadar ekosystemens förmåga att leverera dessa tjänster.

Biologisk mångfald främjar även folkhälsan då många natur- och kulturmiljöer är viktiga områden för rekreation och friluftsliv.

Resultaten från övervakningen inom programområde är inriktade mot miljökvalitetsmålet:

  • Ett rikt växt- och djurliv
  • Begränsad klimatpåverkan
  • God bebyggd miljö

Floraväkteriet övervakar utvecklingen av rödlistade och andra regionalt intressanta kärlväxtarter i länet. Syftet är att följa utvecklingen av arterna för att bedöma om vi kan uppnå miljömålen regionalt och nationellt och för internationell rapportering om miljötillståndet i Sverige.

Foto: Monika Gustafsson

Landskapet är i ständig förändring och moderniseringen av skogs- och framförallt jordbruket har gjort att floran också ändrats. Många arter har påverkats negativt och är idag rödlistade. Rödlistan är en prognos över risken för arter att dö ut i Sverige. För att kunna följa utvecklingen av rödlistade och andra intressanta kärlväxtarter övervakas utvalda arter i länet genom floraväkteriet.

Floraväkteriet koordineras nationellt av Sveriges Botaniska Förening tillsammans med Artdatabanken. Floraväktarna bildar ett nätverk över hela Sverige.

Resultaten av floraväkteriet rapporteras regelbundet till ArtPortalen. Där lagras informationen så att den kan användas för analyser och utvärderingar av till exempel miljötillståndet i länet eller för ett speciellt naturreservat.

Floraväkteriet ger mycket värdefull information om hur bestånden för intressanta kärlväxtarter utvecklas och har därför inkluderats i det regionala miljöövervakningsprogrammet.

Svenska botaniska föreningen - Floraväkternalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Miljöövervakning av häckande fåglar handlar om att följa förändringar i fågelbestånden. Övervakningen har genomförts under en mycket lång tid och resultaten visar långsiktiga trender för populationsutvecklingen för svenska fågelarter.

Koltrast. Foto: Lukas Scholz

Då utbredning och populationsstorlekar ändras relativt snabbt är fåglar bra indikatorer på miljöförändringar i kombination med att de är relativt enkla att inventera. Att fågelfaunan ändras över tid beror på bland annat förändringar i markanvändning inom jord- och skogsbruket, kemisk påverkan och klimatförändringar.

Bland annat anlände flyttfåglar 2018 5,2 dagar tidigare vid Ottenby fågelstation än under slutet av 1990-talet.

Projektet Svensk Fågeltaxering drivs av Ekologiska Institutionen vid Lunds Universitet och är en del i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram. Svensk Fågeltaxering gör årliga utvärderingar för hela Sverige.

Svensk fågeltaxeringlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Totalt finns det 716 standardrutter i ett jämnt nät över landet varav 13 stycken ligger i Södermanlands län och ingår i den regionala miljöövervakningen. Standardrutterna är kvadratiska och består av åtta observationspunkter med lika många linjesträckor mellan punkterna där sedda och hörda fåglar räknas av ornitologer.

Övergripande resultat från 2017 visar att av 112 fågelarter i östra Svealand, så är det ungefär 30% som statistiskt säkerställt ökar och 21% som minskar. Om man ser grovt över södra Sverige så är det rödvingetrast, järpe, backsvala, grönfink och ejder som minskar mest.

Södermanlands län har deltagit under lång tid i häckfågeltaxeringen och kommer att beställa länsspecifika analyser under nästkommande år. Dessa analyser kommer att visa utvecklingen av häckande fåglar i Södermanland.

Rapport Övervakning av fåglarnas populationsutveckling 2017länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Brukar du notera när den första tussilagon blommar, när björken slår ut eller när blåbären mognar? Eller skulle du vilja börja med det? Då kanske du vill bli en fenologiväktare!

Prästkragar. Foto: Torbjörn Skogedal / Folio

Varje år gläds vi åt den första tussilagon som tittar upp i vägkanten, fjärilarnas vingslag och solmogna smultron. Dessa händelser i naturen följer ett visst tidsmönster. Men det sker oftast inte vid samma datum varje år. Växter och djur följer med vädrets växlingar mellan åren. Bakom sådana årstidsmönster ligger anpassningar till vårt klimat.

Den pågående klimatförändringen innebär bland annat att det blir varmare på jorden. Därmed förändras de system som växter och djur använder för att ställa in sin årscykel. Störst utmaning är det för växter då de inte kan flytta sig utan måste leva med de förhållanden som finns på deras växtplatser. Flera växtarter är dessutom beroende av ett samspel med insekter för pollinering och fåglar för fröspridning.

Vi vet i dagsläget lite om hur samspelet mellan insekter, fåglar och växter kommer att påverkas av klimatförändringen, och det är ett av huvudskälen till att Svenska fenologinätverket samlar in data. Det sker såväl nationellt som regionalt.

Vi behöver din hjälp!

Ju fler vi är som rapporterar in information, desto bättre dataunderlag får vi att arbeta med. Förutom att följa klimatet kan uppgifterna användas av fler, till exempel inom skogs- och jordbruket, av frukt- och biodlare och av forskare.

Rapportera in dina vår-, sommar- och hösttecken på naturenskalender.se.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Intresserad av att bli växt-fenologiväktare?
länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Sötvattensstränder är attraktiva för bebyggelse och friluftsliv och en ökande exploatering kan försämra levnadsvillkoren för många arter och ha en negativ effekt på försörjningen av ekosystemtjänster. 

Foto: Monika Gustafsson

Syftet med det gemensamma delprogrammet är att övervaka exploateringsgraden av sötvattensstränder med återkommande karteringar vart femte år.

Första ordinarie kartering sker 2018, fem år efter pilotkarteringen i 2013. Det är viktigt att övervaka strandområden, eftersom dessa är viktiga miljöer för många olika arter och stränder skyddar vattnet från utflöde av partiklar och närsalter som uppkommer bland annat vid skogsbruk och jordbruk.

Pilotkarteringen från 2013 visade att Södermanlands län är på fjärde plats när det gäller andel exploaterad yta inom en 100-meterszon. Länet har 14% exploaterad yta och kommer efter Jönköping (15%), Skåne (16%) och Stockholms län (24% exploaterad yta av 100-meterszonen).

I 30-meterszonen ligger Södermanlands län på en tredjeplats (13%) efter Jönköping (14%) och Stockholm (21%).

Oxelösund är bland de tio mest exploaterade kommunerna i hela Sverige, sett till andelen exploaterad yta inom olika strandzoner (33% exploaterad yta inom 30-meterszon, 47% exploaterad yta inom 100-meterszon och 66% exploaterad yta inom 300-meterszon).

Pilotkatering av påverkan på sötvattenstränder
PDF

Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv.

Foto: Monika Gustafsson

Precis som sötvattenstränder så fyller kuststränder flera viktiga funktioner, som till exempel habitat för många djur och växter. En grund vik kan fungera som barnkammare för den kustlevande fisken och som ett viktigt område för fågellivet.

Kustområden över hela landet blir allt mer exploaterade, vilket i sin tur kan skada livsmiljöerna för många arter. Det gemensamma delprogrammet har som syfte att följa exploateringen av havsstränder genom återkommande karteringar vart femte år från och med 2018.

Pilotkarteringen från 2013 visar att andelen exploaterad yta inom en 100-meterszon från strandlinjen är 20 % i Södermanland. Av alla kustlän (14 stycken) som är med i rapporten, ligger Södermanland på en tionde plats.

När man jämför med en strandzon som är 300 meter bred är 22% exploaterad i Södermanland (en nionde plats).

Eftersom Oxelösunds kommun återfinns bland de mest exploaterade kommunerna och Nyköping bland de minst exploaterade kommunerna i landet så finns det en mycket stor spridning i exploateringsgrad bland kommunerna i länet.

Naturvärdena i dagens odlingslandskap är resultatet av hur dessa har brukats av människan under flera tusen år. En stor del av våra växt- och djurarter finns i slåtter- och betesmarker samt i åker- och vägrenar, åkerholmar, våtmarker och andra småbiotoper.

Landsväg genom odlingslandskap i Blacksta söder om Flen. Foto: Monika Gustafsson

Metoderna för att bruka odlingslandskapet måste anpassas så att de bevarar och utvecklar natur- och kulturvärdena. Samtidigt måste det vara möjligt att driva jordbruk på ett rationellt och konkurrenskraftigt sätt. Det är också viktigt att bevara svenska kulturväxter och husdjursraser med unika egenskaper, eftersom de kan vara betydelsefulla för framtida livsmedelsförsörjning och är en del av vårt kulturarv.

God lönsamhet i lantbruket är en förutsättning för att motivera lantbrukare till fortsatt verksamhet och förhindra nedläggning av lantbruk. Landsbygdsprogrammets budget för 2014–2020 utgör en viktig del för utvecklingen av odlingslandskapet i Södermanland. Om hävden skall kunna säkerställas behövs förenklade regler som främjar långsiktiga satsningar hos djurhållare.

Endast en bråkdel av de betesmarker som fanns vid sekelskiftet 1900 finns kvar i dag. Betesmarkerna kräver skötsel, i första hand med hjälp av betesdjur, för att behålla sina värden.

Slåtterängar hyser en stor del av odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Ängsmarker kräver årlig slåtter och skörd för att behålla sina värden. Under 1900-talet har vallodlingen helt konkurrerat ut slåtterbruket och idag återstår endast en bråkdel av slåtterängarna. Även åkermarkerna har minskat de senaste åren.

Resultaten från övervakningen inom programområde är inriktade mot miljökvalitetsmålen:

  • Ett rikt odlingslandskap
  • Ett rikt växt- och djurliv

Av alla naturtyper som på olika sätt berörs av miljöövervakning är ängs- och hagmarker några av de allra artrikaste, och när det gäller kärlväxter kanske de allra mest artrika. De hävdade markerna som dominerat odlingslandskapet under flera hundra år innehåller en speciell hävdgynnad flora som nu endast finns kvar i liten mängd. När antalet betesdjur minskar i Södermanland, riskerar vi att förlora stora delar av den flora och fauna som är knutna till våra naturliga fodermarker.

Svinrot (Scorzonera humilis) är ett exempel på en hävdgynnande växt som finns i sörmland. Foto: Monika Gustafsson.

Växterna som anpassat sig till hävden har ofta huvuddelen av växtmassan under betesnivån.

Ängs- och hagmarker har skapats genom flera tusen års påverkan från ängsbruk och boskapsskötsel och tillhörde ända in på 1900-talet bondens viktigaste resurser.

Genom hävden har trädplantor, buskar och örter kunnat decimeras till gagn för en lång rad arter som är känsliga för konkurrens. Specialiseringen gör dessa arter särskilt känsliga för förändringar i miljön, främst igenväxning och tillskottsgödsling.

Kärlväxterna i sörmländska ängs- och hagmarker har följts i 47 områden sedan 1994 och år 2014 gjordes en utvärdering av den 20-åriga programserien.

I 23 av de undersökta fodermarkerna bedöms vegetationens utveckling som positiv men i 11 marker visar inventeringsresultaten på en negativ utveckling. I 7 marker råder stabila, nästan oförändrade, förhållanden. 6 marker har inte bedömts. Den negativa utvecklingen fortsätter eftersom det endast var 5 marker som fick denna bedömning under en utvärdering 2004.

Sammantaget visar inventeringsresultaten att vegetationen har en positiv eller stabil utveckling i 73 % av de bedömda fodermarkerna men i 27 % har vegetationsutvecklingen bedömts som negativ.

Rapport Hur mår ängs- och betesmarkerna i SörmlandPDF

Under pågående programperiod pågår kärlväxtinventeringar i totalt 30 stycken sörmländska betesmarker fördelat över tre år. Enligt 2018 års inventering är det endast tre av tio områden som har en bra hävd, resterande sju områden är i behov av åtgärder.

Rapport Inventering av kärlväxter i 10 sörmländska naturbetesmarker 2018PDF

Samma trend ser man i 2016 år inventering där tre av tio områden bedöms ha en bra hävd.

Rapport Inventering av kärlväxter i 10 sörmländska naturbetesmarker 2016PDF

Småbiotoper som åkerholmar, stenmurar, småvatten och gamla träd, är viktiga livsmiljöer för många arter. De behövs för att skapa mångfald i ett annars så enhetligt landskap

Stenmur i Vingåkerstrakten. Foto: Monika Gustafsson

Småbiotoper innehåller en stor del av den biologiska mångfalden i åkerlandskapet. Trots att många småbiotoper redan har försvunnit, finns det fortfarande hot mot dem (rationalisering, nedläggning och exploatering). Särskilt hotade är de som ligger i eller vid åkermark.

Syftet med delprogrammet är att följa utvecklingen för småbiotoper i åkerlandskapet regionalt, eftersom dessa är viktiga livsmiljöer och spridningskorridorer för många arter. I rutorna genomförs flygbildstolkningar av åkerlandskapet samt en totalkartering i fält av alla småbiotoper i åkermark och längs åkerkanter.

De vanligaste småbiotoperna i de 8 län som deltog under förra programperioden var breda diken, stenmurar samt bärande träd och buskar.

Rapport Resultat från regional miljöövervakning av småbiotoper, gräsmarker och myrar 2009–2014länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Breda diken är tydligt vattenpåverkade diken med minst 5 dm bred vattenfåra. De flesta breda diken är öppna, med en träd- och busktäckning på mindre än 30 %.

Under programperioden gjordes också en klassning av stenmurens skick, där de flesta hade något behov av underhåll om inhägnadsfunktionen skulle återställas. Med nästa rapport kan man till exempel se om skicket hos stenmurarna ändras över tiden, och om det går att koppla till förändrad markanvändning eller andra miljöfaktorer.

De flesta stenmurar har en viss grad av beskuggning, och få stenmurar är helt solexponerade. Det är bara en obetydlig andel som är helt beskuggade, vilket är positivt för ljus- och värmekrävande arter knutna till dessa miljöer.

När det gäller bärande träd och buskar så är de vanligaste förekommande arterna hassel, hallon, rönn, slån, hägg samt körsbär.

Delprogrammet är en del av Regional miljöövervakning i landskapsrutor - småbiotoper, gräsmarker och våtmarker (Remiil)

Remiil - småbiotoper i åkerlandskapetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Det är inte bara betesmarker, ängar och åkerholmar som är viktiga livsmiljöer för arter i jordbrukslandskapet. Även andra gräsmarker i gårdsmiljöer, vägkanter och kraftledningsgator har stor betydelse för den biologiska mångfalden

Foto: Monika Pettersson

Miljöerna är viktiga för arter som vill ha öppen, solig och varierad miljö. De kan hysa en stor del av landskapets biologiska mångfald och fungerar som spridningsmiljöer och refuger (platser där arter har hittat ett alternativt livsrum) för arter som vanligtvis hittas i ängar och betesmarker. De bildar gräsmarkernas gröna infrastruktur.

Syftet med delprogrammet är att följa utvecklingen av gräsmarker regionalt med ett landskapsperspektiv. Genom kartering av gräsmarker i flygbilder kan information samlas in om arealer och rumslig fördelning av olika gräsmarkstyper samt konnektiviteten emellan dem. Genom provyteinventering i fält kan förändringar i hävdstatus och artsammansättning för kärlväxter i olika gräsmarkstyper följas, vilket möjliggör mer noggranna konnektivitetsanalyser.

Eftersom Södermanlands län inte var med i delprogrammet under föregående period, finns inga resultat tillgängliga före 2020.

Delprogrammet är en del av Regional miljöövervakning i landskapsrutor - småbiotoper, gräsmarker och våtmarker (Remiil)

Remiil - gräsmarkernas gröna infrastrukturlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Utsläppen av miljögifter från industrier i Södermanland har minskat och närmar sig nu generellt nivåer som inte ger någon större lokal påverkan. Användningen av de långlivade och svårnedbrytbara kemikalierna som på 1960-talet orsakade stora skador har minskat vilket gett tydliga effekter i den sörmländska miljön, såsom ökade antal havsörnar och sälar.

 

Programområdet är inriktat mot miljökvalitetsmålen:

  • Giftfri miljö
  • Frisk luft
  • Grundvatten av god kvalitet
  • Levande sjöar och vattendrag
  • God bebyggd miljö
  • Hav i balans samt levande kust och skärgård

Syftet med programområdet är att följa utvecklingen av miljögifter i den yttre miljön.

Den internationella spridningen av kvicksilver medför att de svenska sjöarna fortfarande belastas med mer än vad naturen tål. I områden med industrier finns också andra föroreningar upplagrade i bottensedimenten i Östersjön och i insjöar, mest påverkan i länet kan ses i Oxelösund och i Eskilstuna.

Användningen av produkter (t.ex. slitage av bildäck, hudcremer, olika plastprodukter) är idag den främsta källan till föroreningar i miljön. Dessa sprids framförallt via reningsverk, dagvatten och luften. Det finns stora kunskapsluckor kring denna miljöpåverkan men Länsstyrelsen arbetar kontinuerligt med att ta reda på mer.

Ett exempel är användningen av båtbottenfärger som innehåller tributyltenn, en förorening som påvisats i höga halter i bottensedimenten i kusten. Tributyltenn är mycket giftigt och påverkar bland annat musslors reproduktion. Kadmium, tributyltenn (TBT) och fenoler är de ämnen som visat sig ha störst betydelse för statusklassningen, dvs kvalitetsbedömningen, av vattnen i Mälarlänen. 

 

Screeningstudier av miljögifter utförs för att undersöka gifternas spridning och risk för hälsa och miljö. Naturvårdsverket har sedan flera år drivit screeningundersökningar av en mängd olika ämnen. Länsstyrelsen i Södermanlands län deltar genom regional förtätning av mätningarna.

Inom vattenförvaltningsarbetet kan resultat från screening användas som underlag till statusklassning.

Sedimentpropp från Länsstyrelsens provtagning gällande båtbottenfärgsrester 2006. Foto: Sofi Nordfeldt.

Länsstyrelsen gjorde under 2006 en studie av båtbottenfärgsrester i ytsediment i tre småbåtshamnar och sju naturhamnar.

Organiska tennföreningar påvisades i alla hamnar. Bottnarna i både naturhamnar och småbåtshamnar utmed kusten har förhöjda halter av koppar, zink och TBT.

Rapport Båtbottenfärger i Sörmländska natur- och småbåtshamnarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Under perioden 2010–2012 undersöktes förekomsten av bekämpningsmedel i sju olika vattendrag med koppling till jordbruksmark. Undersökningen påvisade totalt 34 olika ämnen.

Tre olika kemikalier som används vid ogräsbekämpning överskred vid åtta tillfällen de riktvärden som är satta för respektive ämne. Fem förbjudna bekämpningsmedel påträffades, varav tre av dessa varit förbjudna sedan 1990.

Rapport Bekämpningsmedel i vattendrag 2010 - 2012PDF

Rapport Nationell screening av bekämpningsmedel i yt- och grundvatten 2015PDF

Nyköpingsån ingick 2017 i den nationella screeningen som ett av 10 svenska vattendrag. Vattendragen provtogs över fyra olika årstider, där fokus låg på PFAS och fenolära ämnen (som till exempel bisphenol A och triclosan).

Mycket höga värden av fenoler påvisades i Nyköpingsån, vid provtagningen i april 2017, men inte vid de tre andra årstiderna.

Rapport Analys av PFAS och fenolära ämnen i flodmynningar 2016-2018länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Syftet med övervakningen är att utvärdera hur stor den biotillgängliga miljögiftsbelastningen till vattenmiljön är genom att utvärdera halter i fisk, företrädelsevis abborre, både över tid och mellan lokaler samt gentemot existerande gränsvärden.

Insamlad fisk provbankas (förvaras) hos Naturhistoriska riksmuseet och beställning av analys av PFAS, metaller, Hg, PCB6/OPC + PBDE/HBCD gjordes Länsstyrelsen i Södermanland 2018.

Resultaten förväntas vara klara under 2019.

Gädda. Foto: Karl Svanberg.

Under föregående programperiod undersöktes kvicksilverhalter av gädda i Södermanland. Undersökningen från 2010–2011 omfattar 12 sjöar där totalt 69 gäddor infångades.

Individuellt överskrids gränsvärdet 0,5 mg/kg i 28 av 69 fiskar. Gränsvärdet inom EU för högst tillåtna halt kvicksilver i fiskprodukter är 0,5 mg/kg men för vissa fiskarter som gädda ligger gränsvärdet på 1,0 mg/kg. EU:s gränsvärde för gädda på 1,0 mg/kg överstegs endast i två sjöar.

Lägst halter har uppmätts i Lidsjön medan högsta halter påvisades i Visnaren, Stavsjön och Örhammaren. Tio av sjöarna har tidigare provtagits och av dessa så har Klämmingen, Mellösasjön, Näshultasjön, Tisnaren samt Örhammaren högre värden 2010/2011 än vad de varit tidigare år. I Henaren, Lidsjön, Näsnaren och Båven har värdena istället minskat.

Miljömålet Giftfri miljö innebär bland annat att halten metylkvicksilver i naturen ska vara nära bakgrundshalterna, vilket betyder att halten i fisk bör vara 0,2 mg/kg.

Rapport Kvicksilver i Gädda 2010-2011länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Länsstyrelsen i Stockholm analyserade metaller i abborre från Askö under perioden 2007–2010. Askö räknas som ett relativt ostört och opåverkat skärgårdsområde. Undersökningen visade att halterna vid Askö ligger på samma nivå som i abborrarna från de två andra nationella referenslokalerna, när det gäller metaller. Halterna av kvicksilver ligger dock över gränsvärdet för god kemisk status för kvicksilver.

Vid rening av avloppsvatten i reningsverk bildas slam som bland annat består av organiskt material och näringsämnen men även en del föroreningar. Syftet med delprogrammet är att följa föroreningar i avloppsslam som ett fingeravtryck på miljögifters flöde i samhället.

Foto: Patrik Holmer

Tillståndspliktiga reningsverk (över 2000 personekvivalenter) rapporterar årligen resultat från mätningar av tungmetaller och organiska miljögifter. I Södermanlands län finns 13 tillståndspliktiga avloppsreningsverk.

Vid en jämförelse av halterna av metaller och organiska ämnen i slam under åren 1990 - 2009 kan ses att halterna har minskat.

Halterna av metaller i slam har minskat under mätperioden och underskrider med få undantag gällande gränsvärden för spridning av slam på jordbruksmark. Dock kan vissa av länets reningsverk få svårt att underskrida de föreslagna gränsvärdena för kadmium och kvicksilver.

Halterna av organiska ämnen i slam, framför allt nonylfenol, har också minskat i länet. Nonylfenolhalterna har inte överskridit riktvärdena för spridning av slam på åkermark sedan 1990-talet medan PAH-halten samt PCB-halten endast har överskridit riktvärdena ett fåtal gånger under hela mätperioden.

Rapport Halter av metaller och organiska föreningari avloppsslam från reningsverk i Södermanlands län 1990-2009PDF

Minskade utsläpp av luftföroreningar från industrier och uppvärmning har gjort att luftkvaliteten i länet förbättrats sedan 1990-talets början. De största problemen idag i Södermanlands tätorter är partiklar och kvävedioxid. Biltrafiken är en stor källa till dessa båda föroreningar.

Foto: Susanna Isberg

Programområde är inriktat mot miljökvalitetsmålen:

  • Frisk luft
  • God bebyggd miljö
  • Bara naturlig försurning
  • Ingen övergödning
  • Giftfri miljö
  • Grundvatten av god kvalitet
  • Levande skogar

Övervakningen ger även information inför internationella överenskommelser om utsläppsbegränsande åtgärder, internationella rapporteringar enligt EU-direktiv samt nationellt fastställda miljökvalitetsnormer.


Miljöövervakning av luft i Södermanland görs via ett program för krondroppsmätning, vilket innebär mätningar av luftnedfall på en yta i öppen mark och en yta i skogsmark. Nedfallet till skogsytorna kommer från nederbörd och direkt luftnedfall. Vissa ämnen cirkuleras internt i trädkronorna vilket innebär att det som uppmäts i krondroppet är våtdeposition samt torrdeposition och interncirkulation (se figur nedan).

Inom krondroppsnätet mäts lufthalter, våt- och torrdeposition samt markvattenskemi. Nedfallet mäts dels på öppet fält och dels under trädkronorna som krondropp. Vissa ämnen samverkar med trädkronorna och därför används även strängprovtagare för att kunna bestämma torrdepositionen av dessa ämnen. Illustration: Bo Reinerdahl (Hämtat från rapporten "Tillståndet i skogsmiljön i Södermanlands län, IVL).

1991 fanns det sju lokaler i Södermanland som ingick i krondroppsnätet. På grund av det minskade svavelnedfallet återstår enbart en provstation.

I Södermanland är mark och vatten inte särskilt påverkat av försurning men markvattnets pH har dock minskat vid provstationen, från pH omkring 6 i början på perioden till pH 5,2 de senaste åren. Detta värde är något högre jämfört med flertalet mätplatser i södra Sverige, men lägre jämfört med många mätplatser i norra delarna av landet.

Våtdepositionen av kväve har varierat mellan 2,5 kg och 9,5 kg N/ha/år i Södermanland, med det lägsta kvävenedfallet under det senaste året (2–3 kg N/ha i 2016/2017). Länet har betydligt lägre kvävenedfall än de sydvästra delarna av landet, men mer än mellersta och norra delarna av Sverige. Det låga kvävenedfallet de två senaste åren kan till stor del förklaras av låg nederbördsmängd.

Svavelnedfallet har minskat signifikant i Södermanland sedan 2000/2001, då det som mest uppmättes 5,5 kg S/ha. 2016/2017 visade mätningen 0,5 kg S/ha, vilket är bland de lägsta i Sverige.

Resultatet av krondroppsnätet till och med 2016/2017 beskrivs i IVL:s rapport:

Rapport Tillståndet i skogsmiljön i Södermanlands länlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

IVL Svenska miljöinstitutetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

Nationell miljöövervakning av luft

En nationell mätstation finns vid Aspvreten i Nyköpings kommun. Mätningarna startade 1984 och stationen ligger inom Nynästreservatet.

Mätprogrammet har förändrats under åren; under 80-talet och början av 90-talet var fokus inriktat mot försurande ämnen (svavel och kväve), under 90-talet mest ozon och fotokemiska ämnen och nu mest partiklar i dess egenskap som klimatpåverkande. Hos datavärden kan man hitta data från bland annat Aspvreten.

Luftvårdsförbundet

Södermanlands Luftvårdsförbund lades ner 2013-2014 och länets medlemmar gick in Östra Sveriges Luftvårdförbund tillsammans med Stockholms-, Uppsala- och Gävleborgs län.

Länsstyrelserna fungerar som samarbetsparter. Numera kan även andra företag och organisationer bli medlemmar, som till exempel Stockholms Universitet, Vägverket och Fortum.

Östra Sveriges Luftvårdförbundlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Luftvårdsförbundet samverkar dessutom med SMHI, Naturvårdsverket, Vägverket och flera andra institutioner och verk. Angränsande län och kommuner samverkar med Luftvårdsförbundet om bland annat utsläppsdata.

Rapport Haltberäkningar vid utvalda gatuavsnitt i Södermanlands län 2008PDF

Annan luftövervakning

Skogsstyrelsen har 2015 sammaställt en rapport med utvärderingen av provtagningsytorna 1984-2013 i ett nationellt perspektiv:

Miljöövervakning på obsytorna 1984-2013länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Våtmarker utgör viktiga och naturliga vattenreglerande funktioner i landskapet. De utgör också en särskild typ av naturmiljö som ofta hyser mycket höga naturvärden och stor biologisk mångfald.

Brannäs våtmark. Foto: Hilde Nystad

I Södermanlands län finns idag ca 19 000 ha våtmark som motsvarar 2,6 % av länets yta, vilket är liten areal jämfört med övriga län. Flertalet våtmarker är hydrologiskt påverkade och i Mälardalen som helhet bedöms omkring 90 % av den ursprungliga våtmarksarealen ha försvunnit.

I slättlandskapet har våtmarkerna dikats ur för att bli åkermark och i skogen har de dikats ur för en ökad skogsproduktion. Många myrar dämdes upp under 1800-talet för att tjäna små kraftverk som drev kvarnar och sågar. Kunskaperna om hur mycket av våtmarksarealen som sakta men säkert försvinner genom de långvariga effekterna av landskapets dränering och igenväxning är idag bristfälliga.

Våtmarkerna har en stor mångfald av arter med ett flertal rödlistade arter knutna till sig. De fungerar också som naturliga flödesreglerare genom att magasinera vatten vid flödestoppar eller lagring av grundvatten. Våtmarker har också förmågan att filtrera näringsämnen och miljögifter och fungerar på så sätt som naturliga reningsverk.

Opåverkade våtmarker är värdefulla kolsänkor till skillnad från dränerade våtmarker som läcker kol till atmosfären. Sett till hela landskapet har våtmarkerna stor betydelse för omgivande markers hydrologi, lokalklimat och ekologi.

Många våtmarkstyper kommer också att påverkas negativt av klimatförändringar och etablering av främmande arter. Utöver att förhindra nya skador behöver många våtmarker restaureras och skötas för att deras värden ska bevaras.

Programområdet är inriktat mot miljökvalitetsmålen:

  • Myllrande våtmarker
  • Ett rikt växt- och djurliv
  • Ett rikt odlingslandskap
  • Levande skogar

Syftet med övervakningen är att följa utvecklingen för vegetation och ingrepp i våtmarker regionalt med ett landskapsperspektiv. Övervakningen kan ge svar på frågor om till exempel förändringar i arealer för olika vegetationstyper och strukturer inom våtmarkerna.

Foto: Lukas Scholz

Flygbildsinventeringen kan i viss mån också indikera påverkan från myrens omgivning, exempelvis vägar och kalhyggen i direkt anslutning.

Södermanland är i ”tallmosse‑strandvåtmarks-regionen”, vilket betyder mer limniska eller marina strandvåtmarker. Dessa myrar torkar ofta ut på sommaren och tros vara mer sårbara för mänsklig påverkan. Ju torrare på myren desto lättare för träd att etablera sig och tillväxa. Trädklädda myrar utgör en mycket stor andel av myrarealen och de vanligaste arterna av träd och buskar som växer på myrarna är tall, björk och pors.

Den dominerande myrtypen är fastmatta, vilket betyder att det går bra att gå på utan att sjunka ner mer än någon centimeter.

Rapport Resultat från regional miljöövervakning av småbiotoper, gräsmarker och myrar 2009–2014länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Delprogrammet är en del av Regional miljöövervakning i landskapsrutor - småbiotoper, gräsmarker och våtmarker (Remiil)

Remiil - vegetation och ingrepp i våtmarkerlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

Nationell miljöövervakning

Under 2015–2016 ingick länet i den nationella satellitövervakningen av våtmarker. I metoden görs förändringsanalyser över en 10-årsperiod för att peka ut våtmarker med snabba och tydliga vegetationsförändringar i form av ökad biomassa/igenväxning.

Resultatet visar att Södermanland hade den högsta andelen indikerad förändring av inventerade län i sydöstra Sverige med ca 3 procent av myrarna i länet. De vanligaste ingreppen/orsakerna som bedömdes vara mest relevanta var dikning och vattennivåfluktuationer. Resultaten visade också att körspår från motorcyklar ökat markant.

Satelitbaserat övervakning av våtmarker - Sydöstra Sverigelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Den hälsorelaterade miljöövervakningen undersöker hur olika miljöfaktorer påverkar vår hälsa. Hälsoskadliga miljöfaktorer kan till exempel vara luftföroreningar, buller, tobaksrök eller skadliga ämnen i livsmedel.

Foto: Camilla Zilo

 

Mycket av den hälsorelaterade miljöövervakningen sker på nationell nivå.

Det är inte någon stor skillnad på vilka miljöfaktorer vi utsätts för i olika delar av landet.

Syftet med den hälsorelaterade miljöövervakningen är att:

  • Ge kunskap om hälsofarliga ämnen i den omgivande miljön
  • Ge kunskap om hur och var människor utsätts för hälsofarliga ämnen
  • Vara ett underlag för att genomföra åtgärder för att förbättra vår hälsa

Vissa miljöfaktorer, till exempel luftföroreningar och radon, varierar i landet och lokalt kan stora skillnader förekomma. Buller är ett annat exempel på en miljöfaktor som kan variera lokalt. Det är därför viktigt att även ha regional och lokal hälsorelaterad miljöövervakning.

Flera olika myndigheter, till exempel Sveriges Geologiska Undersökning, Naturvårdsverket, Folkhälsomyndigheten, Länsstyrelsen och Landstinget genomför undersökningar som berör hälsa.

Den hälsorelaterade övervakningen används för uppföljning av framför allt sju av  miljökvalitetsmålen:

  • Frisk luft
  • Levande sjöar och vattendrag
  • God bebyggd miljö
  • Giftfri miljö
  • Grundvatten av god kvalitet
  • Skyddande ozonskikt
  • Säker strålmiljö

Var fjärde år genomförs nationella miljöhälsoenkäter i Sverige. Resultaten från enkäterna sammanställs i en nationell miljöhälsorapport. Underlaget i rapporten kan användas vid planering och prioriteringar av åtgärder för att förbättra vår hälsa och vår livsmiljö.

På uppdrag av Folkhälsomyndigheten genomförs enkätstudien var fjärde år med fokus på vuxna och var fjärde år med fokus på barn. 

Den senaste barnhälsomiljöenkäten genomfördes 2011. Det skickades nationellt ut över 70 000 enkäter till föräldrar med barn i åldrarna 6 - 10 månader, 4 år och 12 år.

Under 2015 riktade enkäten sig mot vuxna och den gällde luftföroreningar, buller, klimatförändringar, kemikalier, inomhusmiljö och solljus. Södermanland
hade ett grundurval på 500 personer och Länsstyrelsen förtätade enkäten med ytterligare 1700 personer (svarsfrekvensen i länet var 43%).

Från Miljöhälsoenkäten 2015 gjordes en mer regional miljöhälsorapport 2018 av
Arbets- och miljömedicin i Örebro för Södermanlands, Värmnds, Örebro och Västmanlands län.  

Resultaten visar att 7% av invånarna i Södermanland störs eller besväras mycket eller väldigt mycket av väg-, tåg- eller flygtrafikbuller. Nationellt ligger siffran på 8%. 6% uppger att de har dålig luftkvalitet i sin bostad och 19% uppger att de har minst ett tecken på fukt och mögel i sin bostad. I länet har 31% mätt radon i sin bostad, vilket är något högre andel än nationellt (25%).

Hälften uppger att solljus har en mycket positiv påverkan på deras hälsa, tyvärr har solljus också lett till en stor ökning av malignt melanom i länet. Detta är den allvarligaste formen av hudcancer och den som orsakar flest dödsfall. Även andra tumörer i huden som kan kopplas till solvanor har ökat i Södermanland. Orsaken är ändrade solvanor och solvanor från tonåren och barndom som spelar stor roll för framtida risker.

Miljö och hälsa 2018 - Regional miljöhälsorapport för Södermanlands, Värmlands, Örebro och Västmanlands län.PDF

Var tionde år görs en hälsoenkät i Oxelösund av kommunen, SSAB och Oxelösunds hamn med hjälp av Arbets- och miljömedicinska kliniken i Örebro.

Redan 1989 identifierade man i samband med en enkätundersökning den yttre miljön med sot (stoft) och luftutsläpp som det största miljöproblemet i kommunen. De största och historiskt dominerande industrierna och verksamheterna i Oxelösund har under lång tid varit SSAB och Oxelösunds Hamn AB.

Genom nedläggningen av sinterverket och övergång till mindre dammande pellets samt även andra industriella satsningar förväntades luften bli bättre i Oxelösund. För att dokumentera detta genomfördes därför enkätundersökningar såväl före satsningarna (1995) som efter (1998) beskrivna åtgärder, och en påtaglig förbättring kunde registreras. Syftet med senare enkätundersökningar är att fortsatt följa hur de boende i Oxelösund upplever miljön.

Skogen erbjuder unika livsmiljöer för olika djur- och växtarter. Den är också en viktig källa till förnybara råvaror och värdefull för friluftsliv och rekreation. De sörmländska skogarna har brukats och skötts under lång tid vilket har lett till en brist på gammal skog och skogsområden med mer extensiv skötsel.

Foto: Monika Gustafsson

Miljötillståndet i skogen påverkas av skogsbrukets intensitet och metoder. Det påverkas också av att olika former av hävd, skogsbränder, samt andra naturliga störningar har upphört eller minskat. Utvecklingen har gjort att vissa skogstyper med unika livsmiljöer minskar. Det finns dessutom negativa effekter av den pågående klimatförändringen och nedfall av luftföroreningar.

Skogens åldersfördelning i länet visar på en tydlig brist på gammal skog. Många arter knutna till gamla träd och sena successionsstadier är i dag därför ovanliga.  Endast 2,7 procent av länets skogsmarksareal har skog äldre än 120 år. Motsvarande siffra för Svealand är 6,2 procent och för hela landet 7 procent.

Programområdet är inriktat mot miljökvalitetsmålen:

  • Levande skogar

Länsstyrelsen i Södermanland deltar sedan 2015 i det rikstäckande delprogrammet Miljötillståndet i skogslandskapet som samordnas av Länsstyrelsen i Norrbotten.

Foto: Johanna Öhr

Delprogrammet är rikstäckande och återkommer vart femte år, genom sammanställningar av data från Riksskogstaxeringen.

Riksskogstaxeringen främsta syfte är att beskriva tillstånd och förändringar i Sveriges skogar där data redovisas per region eller län. Uppgifterna används exempelvis för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik och är en del av Sveriges officiella statistik.

Riksskogstaxeringen är en stickprovsinventering där ett slumpvis urval av provytor inventeras och sedan utgör underlag för olika skattningar.

Enligt Riksskogstaxeringen så har länet mycket grov sälg och ett större antal aspar jämfört med medelvärdet i Sverige. Det finns också fler ihåliga träd, men mindre vedsvampar. Andelen död ved har ökat i länet sedan 1998.

Läs hela uppföljningen från 2016 här:

Rapport: Uppföljning miljötillståndet i skogen - för hela Sverigelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Uppgifterna bygger på stickprovsinventeringar och man bör till exempel vara medveten om att den positiva utvecklingen för död ved visar kvantitet och inte kvalitet. Det innebär att även om det finns mycket död ved i skogarna så kan den sakna de kvaliteter som behövs för många av de arter som är beroende av död ved för sin överlevnad.

Nationella datavärdar

Vi rapporterar våra resultat från miljöövervakningen till de så kallade nationella datavärdarna. I och med detta blir data från miljöövervakningen i hela Sverige tillgängliga för alla som är intresserade.

Miljöövervakningsdata på Naturvårdsverkets webbplats
länk till annan webbplats

Miljöövervakning Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats

Kontakt

Hilde Nystad

Miljöövervakningssamordnare

Telefon 0102234321

Länsstyrelsen i Södermanlands län

611 86 Nyköping