Långmossen

I Långmossens naturreservat kan du vandra över blöta mossar, genom fuktig sumpskog men också på hällmarker där marken oftast är torr och mager. Känn doften av skvattram och håll utkik efter områdets fåglar. Spillkråkan hörs på långt håll och den lilla tofsmesen visar sig ibland helt nära.

Långmossens naturreservat är inte särskilt välkänt eller välbesökt. Men det är ganska lätt att ta sig hit och för dig som följer den markerade stigen genom reservatet och då och då gör avstickare från den finns det mycket natur att upptäcka under hela året.

Skyddat redan 1946

Mer än halva arealen av reservatet består av myrmark. Det var också myren som var skälet till att området 1946 avsattes som domänreservat. Man ville skydda en odikad myr och skrev i beslutet ”för framtida skogsmän och botanister skola kunna idka jämförande studier å dikade och odikade torvmarker”.

Förutom att området inte har dikats så är idag stora naturvärden knutna till skogen som omger myrarna. Det är främst gammal barrskog med tallar som är äldre än 150 år. Du känner igen de gamla träden på den grova barken, den plattade kronan och om det växer tallticka, grovticka eller blomkålssvamp på dem. Vedlevande och brandgynnade insektsarter som till exempel skrovlig flatbagge har hittats på liggande döda tallstammar (lågor) i reservatet.

Fåglar

På den öppna mossens vitmossmattor märks växter som tuvull och dystarr. I den här miljön kan du få se tranor leta efter föda. Grodor står högt på menyn för dem. Det är möjligt att den rödlistade ängspiplärkan häckar här och på din vandring hit kanske du skrämmer upp en skogssnäppa eller två. De kommer hit mycket tidigt på våren, ibland redan i mars.

Har du inte turen att få se tjäder har du i alla fall god chans att hitta den stora skogsfågelns spillning – den liknar ostbågar. Även orre kan du få se i reservatet eller så kan du höra det bubblande lätet. Båda våra största rovfåglar havsörn och kungsörn har setts från Långmossens naturreservat.