Kalkbro

Kalkbro är ett gammalt kalkbrott med höga dramatiska klippväggar. Här och i den omgivande skogen bröts kalk under många hundra år, men sedan 1940-talet är brottet övergivet. De kalkrika markerna är en miljö som passar många ovanliga blommor, svampar och mossor.

Här ska du göra ett besök på våren för att titta på blåsippor i många granna färgvarianter. På sommaren kanske orkidéerna i brottet lockar och på hösten är det läge att ta med sig svampkorgen ut i den omgivande skogen.

Tillgänglighet

I Kalkbro är stigen från parkeringen fram till kalkbrottet jämnad och hårdgjord och passar för besökare med till exempel rullator eller barnvagn. Längs stigen finns vilplan och en bänk. Stigen sluttar något. Innan du kommer till kalkbrottet kan du rasta vid en rastplats med bänkbord med en utskjutande del som passar för rullstolsburna och en eldstad (ta med egen ved eller kol). Här finns också en tillgänglighetsanpassad mulltoalett med ramp och en soptunna. Stigen in i kalkbrottet är också hårdgjord. Leden fram och tillbaka och runt kalkbrottet är cirka 500 meter.

En mer tillgänglig stig med vilplan utgår från grusvägen 100 meter längre fram. Vid den finns en avlastningsplats för rullstolar där man kan stanna till med fordon.

Brottet ett hem för många

Stigen som leder till kalkbrottet fortsätter genom ett schakt omgivet av fuktiga bergväggar där det växer mossor och ormbunkar. Hela kalkbrottet är en sagolik och lite trolsk miljö med knotiga gammeltallar högt upp på bergskanten och en frodig grönska på marken.

I själva kalkbrottet kan du hitta orkidéerna purpurknipprot och grönkulla liksom tibast, olvon och andra buskar. Den artrika växtligheten innebär att det är gott om fjärilar och andra insekter i området. På försommaren kan du få syn på makaonfjärilen som trivs i öppna, fuktiga marker. Fjärilens larver trivs i det bestånd av säfferot som finns inne i kalkbrottet. Bergväggarnas skrevor och hyllor är också perfekta boplatser för olika fåglar, till exempel korp.

Kalk till Mariefred

Kalkbrytningen i området har pågått sedan 1600-talet och fram till omkring 1945. Kalken användes bland annat för tillverkning av murbruk när Gripsholms slott och klostret i Mariefred byggdes. Lämningar efter mindre kalkbrott, gruvhål och högar med skrotsten finns också i andra delar av reservatet. Väster om Dammsjön går det dessutom att se spår efter en kolmila och kolarkoja.

Utsikt över Dammsjön

Den omgivande skogen är varierad med gles tallskog på höjderna och gran i de lägre och fuktigare delarna. Här kan du följa en uppmärkt rundslinga markerad med blått som tar dig till bland annat en fin utsiktsplats med två enkla bänkar och utsikt över Dammsjön. Här passar det bra att stanna upp och ta in naturens lugn. På sommaren och hösten hittar du lingon, blåbär och en hel del svampar i skogen. Den kalkhaltiga marken gör att floran av växter och svampar är ovanligt stor.