Ängbacken

I detta lilla reservat kan du uppleva en välhävdad slåtteräng. I reservatet finns även en trädklädd betesmark där du kan se en del gamla och grova ekar. Området är enkelt att ta sig till och som mest välbesökt under vår och försommaren då ängen är full av växter som blommar.

Ängbacken skyddades redan 1956 och sköts som en traditionell slåtteräng med fagning (vårstädning), slåtter och efterbete. Det är också den skötsel som varit rådande så långt tillbaka som man känner till. I lantmäterihandlingar från 1693 klassas marken som hårdvallsäng, det vill säga en slåtteräng på fast mark. Ängbacken kallas också Valva äng.

Slåtterängen

På och intill ängen växer några mycket gamla och grova ekar. Den grövsta har en omkrets på över sju meter. Träd och buskskiktet består också av ett tiotal äldre björkar, några grova håliga aspar och några hasselbuketter. Området med äng ligger längs reservatets västra kant och sträcker sig också genom en smal korridor till en öppen äng mitt i reservatet.

Ängen har såväl torra och friska som fuktiga delar. Många av de dominerande örterna på ängen är arter som är vanligt förekommande både i betesmarker och i slåtterängar, som vitsippa, gökärt, ängsvädd och midsommarblomster. Men här finns även en stor utbredning av mer utpräglat slåttergynnade arter som ängsskära, svinrot, ängsskallra, ängsfryle, olika hagfibblor och nattviol. I de fuktigare partierna växer rikligt med hirsstarr, ängsvädd, ängsbräsma och gökblomster.

Hasselrik ädellövlund

Lundområdet har sin utbredning runt höjden från norr till söder. Här finns en del grova håliga ekar, gamla grova aspar, samt medelålders träd av lönn, rönn, oxel och sälg men det är hasselbuketterna som sätter sin prägel i hela lunden. Hasseln är mycket värdefull bland annat på grund av sin nötproduktion, som är viktig för fåglar som nötväcka, nötskrika och nötkråka.

I området finns flera högstubbar och en del död ved. Vårfloran är riklig och domineras av vitsippor. På blocken under ädellövträden växer signalarten fällmossa.

Trädklädd betesmark

Den trädklädda betesmarken var tidigare mer lundartad och har nu öppnats upp. I hela området växer glest med medelålders högt uppstammade ekar. Det finns också några gamla grova vidkroniga ekar, någon grupp med äldre hålrik asp, yngre rönn och grupper med hasselbuketter.

Floran har har blivit mindre rik på grund av skuggning och att hävden minskat. Här och var finns ändå en hävdgynnad flora med arter som gökärt, rödven, midsommarblomster och stor blåklocka.