Videoundersökningar av epifauna i sydöstra Kattegatt 2017

Om publikationen

Löpnummer: Saknas

Diarienummer: 511-18572-2017

ISBN/ISSN-nr: 978-91-7675-113-2

Publiceringsår: 2018

Sidantal: 38

Publikationstyp: Rapport

Detta är delrapport 1 av 3 för videoundersökningar av epifauna i Kattegatt och Öresund 2017-18 utförd av PAG Miljöundersökningar på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län under 2017. Delprojektet har finansierats av Havs- och vattenmyndigheten genom anslag 1:11 Åtgärder för havs- och
vattenmiljö.

Undersökningarna syftar till att ge översiktligt kunskapsunderlag om utbredning av habitat och epibentisk fauna inom ett ca 13 000 ha stort område i sydöstra Kattegatt.

Totalt filmades 126 provytor med släpvideo i korta transekter med en yta av ca 25m2 vardera. Medeldjup 29,2 m. Utbredningskartor har framställts för relevanta förekommande arter och trålspår samt habitatklassificeringar utifrån OSPAR, HELCOM HUB och Natura 2000.

Området visar en helt dominerande mjukbottenprofil med 100% ler/silt-bottnar. Grävande megafauna är det enda förekommande OSPAR habitatet. Enligt HELCOM HUB utgör 98% mjukbotten
med sjöpennor och endast 2% mjukbotten med gles epibentisk fauna. Inga Natura 2000 naturtyper påträffades.

Den epibentiska faunan i sydöstra Kattegatt är framförallt rik på havskräftan Nephrops norvegicus samt sjöpennorna Virgularia mirabilis och Pennatula phosphorea jämfört med angränsande
områden. Däremot påträffades förhållandevis låga individtätheter av flertalet övriga arter.

Inga observationer av ArtDatabankens rödlistade epifauna gjordes. Avsaknaden av Haploops spp och Modiolus modiolus som tidigare funnits i området är dock mest påtagliga. Dessa kan anses som kritiska bjälklagsarter av betydelse för många andra arter i området och för fisket och miljön i stort.

Inget större marint skräp påträffades i provtagningsområdet. Svavelvätebakterier påträffades ej.

Totalt gjordes 33 observationer på provytor med någon form av visuell trålpåverkan, motsvarade drygt var fjärde provyta (26%). Vid årets undersökning i sydöstra Kattegatt dominerade synbarligen opåverkade provytor medan tydligt påverkade ytor dominerade i övriga områden i Kattegatt. Detta pekar på att området som skyddats mot fiske har resulterat i en lägre påverkan av botten än i angränsande områden. I sammanhanget bör man tänka på bottentrålningen pågått under en lång tid och kan ha orsakat kroniska förändringar som inte går att visa på ett enkelt sätt eftersom det saknas opåverkade referensområden. Det är därför viktigt att behålla det trålfria området i Kattegatt. Det är inte otänkbart att trålningen medverkat till att flera biotoper och arter minskat eller nästan helt försvunnit. Dessa kan behöva lång tid för att återkolonisera området.

Kontakt