Skåne Nordväst

Förslag till naturvårdsplan med beskrivningar för Nordvästra Skåne som innefattar kommunerna Bjuv, Båstad, Höganäs, Helsingborg, Klippan, Landskrona, Perstorp, Svalöv, Åstorp, Ängelholm och Örkelljunga.

Förslaget till Naturvårdsplan presenteras här i webbformat på fyra olika sidor grupperat efter de skånska hörnen. Varje kommun har en sammanfattande beskrivning, en länkad pdf-fil med beskrivningar av de särskilt värdefulla områdena och en länk till inzoomad kommunkarta på karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. I denna karttjänst finns även kompletterande områdesinformation kring till exempel riksintressen, grön infrastruktur och eventuella skyddsformer. Synpunktskartan Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. är numera stängd för synpunkter.

Om remiss av Naturvårdsplanen och hur du lämnar synpunkter

Allmän beskrivning

Bjuvs kommun ligger i nordvästra Skåne, på Söderåsens västra sida och omges av Helsingborgs kommun i väster, Åstorps kommun i norr och Svalövs kommun i sydöst. Vegeåns dalgång, som skär genom landskapet nedanför Söderåsens sluttningar, skiljer kommunens nordvästliga flacka jordbrukslandskap från de södra och sydvästra mer småkuperade delarna. Ravinartade dalar i de lösa jordlagren finns längs flera av biflödena.

Kommunens östra delar karaktäriseras av Söderåsens markerade höjdsträckning och skogslandskap. De lösa jordlagren utgörs i södra delen av kommunen till övervägande del av lerskifferurbergsmorän, där moränlera är den vanligaste jordarten. I den västra delen förekommer en mer kalkrik lermorän. På Söderåsen förekommer lokalt mycket blockig och stenig urbergsmorän. De nordvästra delarna av kommunen domineras av lerrika jordar, vilka en gång i tiden legat under havsytan.

Stora delar av kommunen är starkt präglade av det moderna jordbruket, inte minst genom de storgods som ligger här och som tidigt införde moderna brukningsmetoder på stora arealer. Det mesta av de gamla ängs- och fäladsmarkerna har odlats upp och större naturliga fodermarker finns egentligen bara längs Vegeå och i övergången mot åsen, där bland annat Södra Vrams fälad och Åvarps fälad ligger. De viktigaste naturområdena i kommunen är Hallabäckens dalgång med angränsande naturområden samt området kring Vrams Gunnarstorps slott.

Beskrivning av Bjuvs värdefulla områden (pdf) Pdf, 746.9 kB, öppnas i nytt fönster.

Bjuvs områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Båstad kommun ligger i Skånes nordvästra hörn på gränsen till Hallands län. Bjärehalvöns urbergsrygg skjuter ut i havet med Hallands Väderö som sista utpost över havsytan. I norr är kusten brant med klippstup och nivåskillnader på upp till 130 m. Hallandsås södra sluttning är flackare och planar ut i ett bördigt odlingslandskap. Söder om Båstad skär Sinarpsdalen tvärs igenom Hallandsås och delar upp den i två hälfter. Åsens västra del är ett öppet och småskaligt odlingslandskap, medan den östra delen har skogklädda sluttningar och stora ljunghedar och myrmarker uppe på höjdplatån. Här finns också inslag av ett småskaligt kulturlandskap. Nedanför Hallandsås är våtmarker mycket sällsynta. I sluttningarna finns flera mindre vattendrag med rent forsande vatten. Ädellövskogarna på åsens norrsluttningar är biologiskt rika utan påtagliga ingrepp från modernt skogsbruk.

Båstads kommun är mycket rik på fornlämningar. I synnerhet brons- och järnåldern är välrepresenterade genom högar, stensättningar och områden med fossila odlingsspår. Byarna är små och ligger ganska tätt och här finns inga adelsgods. Kommunen är omfluten av hav på tre sidor och flera orter är ursprungligen fiskelägen. Båstad blev stad under senmedeltiden och är idag kommuncentrum med en stor turistnäring. Hallands Väderö med kringliggande hav är ett av Skånes viktigaste naturområden. Andra särskilt uppmärksammade naturområden är nästan hela kusten i kommunen och betesmarkerna på Hallandsås östra den.

Större delen av kommunen utgörs av hav. På södra sidan i Skälderviken är det relativt flacka stränder och grunda havsområden. Dessa områden har en hög biologisk produktion och här finns miljöer som är viktiga för såväl fisk som andra vattenlevande djur, säl och fåglar. På norra sidan Laholmsbukten finns färre bottentyper men ändå med en hög produktion då havsströmmar gör att här samlas stora mängder plankton som utgör basen i näringskedjan. Detta syns inte minst i att området är viktigt för sjöfågel. Den högre salthalten bidrar också till att haven blir mycket artrika ur ett skånskt perspektiv.

Beskrivning av Båstads värdefulla områden (pdf) Pdf, 2.7 MB, öppnas i nytt fönster.

Båstads områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Helsingborgs kommun ligger i nordvästra Skåne och är uppodlad 75% av ytan och endast ca 10% utgörs av skog eller öppen gräsmark. De mest påtagliga topografiska inslagen i det för övrigt flacka fullåkerslandskapet är landborgen, Rååns isälvsdalgång och den 60 meter höga Svedberga kulle. Berggrunden inom Helsingborgs kommun består till största delen av sediment bildade under Trias och Jura (sandsten, skifferleror och leror). Endast i sydöstra hörnet finner man Kågerödslager från Trias (sandsten, lersandsten och leror) och lerskiffer från Silur. De lösa jordlagren i kommunen består huvudsakligen av bördig, ler- och kalkrik morän. Längs kusten finns sand- och grusjordar med sämre bördighet. I nordöstra delen av kommunen består jordarna av styv sjölera, sand och grus.

Det finns inga sjöar inom kommunen, men det finns uppåt 1000 småvatten (främst märgelgravar) och två större vattendrag, Råån och Vege å med biflöden. Redan under medeltiden upptogs en stor del av den nuvarande kommunens mark av åkrar och betesmarker. Fäladsmarker hade stor utbredning. I norr fanns till exempel Kulla fälad som sträckte sig från Öresund till Skälderviken. Marginalområdena koloniserades sannolikt med bebyggelse under 1500- och 1600-talen. Vid denna tid började också flera storgods påverka landskapsbilden och slottsmiljöer skapades. I samband med skiftesreformerna 1800-1860 splittrades byarna och ängs- och hagmarkerna började odlas upp. Reformerna tog här, liksom i andra risbygder, lång tid att genomföra, eftersom det var svårt att skapa rimliga ägofigurer på de gamla utmarkerna. 1880-1920 var avskogningen och torrläggningen av mark som mest intensiv. Under 1900-talet har tätortsutbyggnad krävt stora arealer mark. Sådan exploatering och tidigare uppodling gör att det idag återstår endast mer sammanhängande ytor med ängs- och hagmark i Rååns dalgång och på Örby ängar.

I kommunen finns många naturreservat, både statliga och kommunala, som skyddar de kvarvarande naturmiljöerna med höga biologiska värden. Kommunen har inrättat två marina naturreservat i Öresund som skyddar områden med rikt marint liv. Det högst klassade området är den flik av kommunen som går upp till Skälderviken och Vegeåns mynning.

De marina miljöerna i kommunen utgörs av Öresund som här är ganska smalt. Det gör att det strömmande vattnet i djuprännan, som är ca 30 meter djup, har ganska bra fart. Strömmarna bidrar till en god syresättning och förutsättning för en stor artrikedom i de djupare delarna. Två marina naturreservat finns i kommunen, dels Knähaken som är ett mycket artrikt djupområde och dels Grollegrund som har båda grundare delar och djupbottnar ner till 40 meter med hög produktion.

Beskrivning av Helsingborgs värdefulla områden (pdf) Pdf, 1.5 MB, öppnas i nytt fönster.

Helsingborgs områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Höganäs kommun ligger i nordvästra Skåne och kan indelas i två olika landskapskaraktärer, den markanta nästan 200 meter höga urbergshorsten Kullaberg och det flacka slättlandet nedanför, Kullaslätten. På Kullaberg går urberget, med sina långa diabasgångar, i dagen. Söder om berget finns ett område med Kågerödslager och i kommunens södra del består berggrunden av Jura- och rätbildningar. De lösa jordlagren består längs Öresundskusten och inne i Skälderviken av sand och grus. I övrigt förekommer morän och styv sjölera. Odlingslandskapet utanför tätorterna karakteriseras av öppna fält med gles bebyggelse och med inslag av dungar och läplanteringar. Till största delen är det en så kallad fullåkersbygd. Åkermarken är av skiftande bördighet (klass 3-8). Större sammanhängande skogspartier förekommer främst på Kullaberg. Kullahalvön har varit kontinuerligt bebodd ända sedan inlandsisen drog sig tillbaka för omkring 10 000 år sedan. Slätten, som ligger mycket lågt (ca 10 meter över havet), var i äldre tider sank på ett flertal ställen. Huvudnäringen i bygden var boskapsskötsel, men en viktig bisyssla för många var fisket. Detta präglade också kustbyarna i Kullabygden till långt in på 1800-talet. Kulla fälad var en vidsträckt betesmark som förr omfattade marker som idag ligger inom både Höganäs och Helsingborgs kommuner.

Under 1600-talet var en stor andel av bygdens bönder självägande, jämfört med andra bygder i Malmöhus län. Skiftesreformerna (huvudsakligen tiden mellan 1820 och 1840) innebar stora omvälvningar för bygden med hemmansklyvningar, nya gårdar, kvarnbyggen, industriell etablering, utbyggnad av stationssamhällen och en begynnande turistnäring. De stora arealerna skogs-, ängs- och hagmark försvann i huvudsak under den senare delen av 1800-talet, efter omfattande utdikning och uppodling. Förloppet liknar det i Helsingborgs kommun, som också till största delen utgjordes av risbygd med vidsträckta ängs- och betesmarker. Idag utgörs ca 70% av kommunens yta av åkermark. Kommunen saknar sjöar. Värdefulla naturmiljöer återfinns idag främst på Kullaberg, längs kusten, bland Görslövsåns våtmarker, och i det småbrutna kulturlandskapet mellan Brunnby och Jonstorp.

Större delen av kommunens havsområde har höga marina värden. På södra sidan är det relativt flacka stränder och grunda havsområden. Dessa områden har en hög produktion och här finns miljöer som gynnar såväl fisk som andra vattenlevande djur, säl och fåglar. På norra sidan i Skälderviken en mer varierad topografi med branta klippkuster och djupare mjukbottnar. Här förekommer bland annat rika populationer av sjöpennor och grävande megafauna som havskräftor.

Beskrivning av Höganäs värdefulla områden (pdf) Pdf, 1.4 MB, öppnas i nytt fönster.

Höganäs områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Större delen av Klippans kommun ligger inom nordvästra Skånes mellanbygder. Landskapet består av småskalig odlingsmark omväxlande med bok- och barrskog. I söder är den skogklädda Söderåsen ett markant inslag i landskapsbilden och här finns höga biologiska naturvärden. Kommunen har ett stort inslag av ek, främst längs Rönneå och Bäljane å med mycket höga naturvården. Längst i väster flyter Rönne å fram över Ängelholmsslätten och större delen av kommunen ligger inom Rönneåns avrinningsområde och flera biflöden, som Bäljane å och Pinnån, kommer uppifrån skogsbygderna i norr. Flera av vattendragen har en mycket bra vattenkvalitet med krävande och sällsynta växt- och djurarter.

Våtmarker förekommer sparsamt och bara ett fåtal är opåverkade av utdikning och torvtäkt. De båda Sorrödssjöarna strax norr om Ljungbyhed är de enda större sjöarna i kommunen. De naturliga betesmarkerna har nästan helt försvunnit på grund av ändrad markanvändning. I de norra skogrika trakterna domineras landskapet av ett småskaligt ägomönster. Söderåsen är rik på bokskogar, men även i kommunens centrala delar finns många bokskogspartier. Rönne ås dalgång blev mycket tidigt koloniserad, vilket framgår av den stora mängden fornlämningar från alla förhistoriska perioder. I slättlandet ligger byarna tätt och är stora, medan ett system av ensamgårdar utbreder sig i mera marginella trakter. I gränszonen mellan slätt och mellanbygd ligger flera gods, som präglar det omgivande landskapet. Klippans Pappersbruk etablerades tidigt och är än idag en välbevarad bruksmiljö. När järnvägen byggdes blev Klippan stationssamhälle och sedermera kommunens centralort.

De viktigaste större naturområden i kommunen är Söderåsens nationalpark i söder, sandmarkerna kring Ljungbyhed, hagmarkerna kring Herrevadskloster och Rönneådalens naturbetesmarker och äldre skogspartier. I det kommunala naturvårdsprogrammet finns ett flertal mindre naturområden beskrivna som här är markerade i klass 3.

Beskrivning av Klippans värdefulla områden (pdf) Pdf, 2.3 MB, öppnas i nytt fönster.

Klippans områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Landskrona kommun domineras idag av ett öppet odlingslandskap. Norr om staden höjer sig Glumslövs backar som söderut övergår i flackt lågland, men i sydostlig riktning fortsätter med höjder upp till 100 meter över havet vid Rönneberga backar. Terrängen sänker sig sedan åter till en svagt böljande slätt söder om Saxåns isälvsdal. Kustlandet vid Lundåkrabukten är låglänt och flackt. De geomorfologiska förhållandena på Ven och kring Glumslövs backar och Hilleshögs dalar är mycket varierande och av stort geovetenskapligt värde. I den sydvästra delen av kommunen och på Ven utgörs berggrunden av dankalksten (Tertiär), medan de nordöstra delarna har en berggrund bestående av Rät-Lias-bildningar och Kågerödslager (Trias och Jura). Jordlagren utgörs i sydväst av sandiga/grusiga isälvsavlagringar, det så kallade Saxtorpsdeltat. I kommunens mellersta delar och på Ven finns det synnerligen bördig, ler- och kalkrik morän och i norr finns ett område med en lerig morän.

Läget längs Öresundskusten, Saxåns och Rååns dalgångar och de bördiga jordarna har medfört att kolonisationen och uppodlingen av landskapet skett tidigt. Ett tecken på detta är också de många bronsåldershögar som finns på höjdsträckningarna inom kommunen. Ven har till stor del lyckats undkomma den senare tidens utveckling och har bevarat många äldre kulturlandskapselement. De marina miljöerna påverkas av Öresunds ganska stora vattenomsättning som bidrar till syresättning av de djupare liggande bottnarna. Stränderna både längs fastlandet och runt Ven utgörs av sand och stenstränder och även de grunda bottnarna karaktäriseras i stor utsträckning av sand och stenbottnar. De långgrunda stränderna gör att det i kommunen finns stora områden grundområden med vidsträckta ålgräsängar som är av stor vikt för det marina livet i Öresund. Just i anslutning till tätorten är dock den mänskliga påverkan på strandlinjen och den kustnära miljön ganska stor.

Beskrivning av Landskronas värdefulla områden (pdf) Pdf, 635.9 kB, öppnas i nytt fönster.

Landskronas områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Perstorps kommun ligger i den småkuperade mellanbygden mitt i länets norra del. Berggrunden består av urberg, vilket ger ganska näringsfattiga markförhållanden. En hel del myrmarker förekommer, varav många är påverkade av torvtäkt och dikning. Nya våtmarker har skapats för fiskodling söder om Perstorp. Området avvattnas via Bäljane å till Rönne å.

Odlingsbygden är småskalig och insprängd i skogsmarken. Mellanbygden håller på att förvandlas till skogsbygd, där rationellt skött granskog dominerar alltmer. De kvarvarande naturliga betesmarkerna är små och mycket få. Stora värden ligger i variationsrikedomen och småskaligheten i och kring odlingsbygderna med lövskogsridåer, dungar, stengärden, kärr och andra småbiotoper.

De få fornlämningar som finns i kommunen berättar om en relativt glest befolkad bygd, där järnhanteringen spelat en stor roll. Inom odlingsbygden ligger de små byarna glest och många gårdar är ensamgårdar. Skogen och boskapsskötseln var viktiga inkomstkällor i äldre tid. Med järnvägen växte Perstorp fram till att bli ett industrisamhälle och sedermera kommuncentrum.

Beskrivning av Perstorps värdefulla områden (pdf) Pdf, 675.4 kB, öppnas i nytt fönster.

Perstorps områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Svalövs kommun ligger i den inre delen av västra Skåne. Kommunen sträcker sig från den cirka 200 meter höga Söderåsen i norr, via risbygden till det böljande slättlandet i söder och är variationsrik inte minst vad gäller topografin. Av områden som utmärker sig topografiskt kan bland annat sprickdalarna i åsen, Rååns och Saxån-Braåns dalgångar, samt backlandskapet vid Norrvidinge nämnas.

Berggrunden består längst i söder, och i ett område i väster, av Kågerödslager. Mot nordost övergår berggrunden till skiffer och sedan till urberg på Söderåsen. Det finns många diabasgångar i berget och i nordöstra hörnet av kommunen finns basaltkupper. Jordlagren består i söder av lerjordar. I kommunens mellersta del finns skiffer-urbergsmorän och i norr urbergsmorän. I övrigt finns i kommunen två mindre torvmarksområden och ett område med sandig jord.

Den huvudsakliga markanvändningen är jordbruk med cirka 60% av arealen. Därnäst kommer skogsbruket som upptar 27% av kommunens yta. Jordbruket är koncentrerat till kommunens södra del, där de bördigaste jordarna finns, medan skogsbruket bedrivs kring Söderåsen. Kommunen har genom tiderna bestått av såväl slättbygd som ris- och skogsbygd. Som brukligt var bestod bebyggelsen (under tiden före skiftena) på slätten i huvudsak av väl samlade byar med stora odlingsmarker runt om, medan gårdarna i ris- och skogsområdena låg mer eller mindre ensamma. I Svalövs kommun fanns det dock under bysamhällets tid, bebyggelse som avvek från detta mönster. Således finns det dokumenterat flera ensamgårdar belägna på slätten och flergårdsbyar uppe på åsen. Endast 4% av bönderna var vid 1600-talets mitt självägande. Adeln däremot ägde 60% av gårdarna och kom att påverka landskapsbilden genom skapandet av ett flertal slottsmiljöer. Mycket av områdets kulturlandskap förändrades genom skiftesreformerna. Jordmobiliseringen under 1800-talet, som hade till syfte att öka åkerarealen för att bemöta den växande befolkningens livsmedelskrav, medförde till exempel att en 50 hektar stor sjö öster om Trolleholms slott torrlades. Under 1900-talet har dock den sammantagna åkerarealen i kommunen minskat.

Det viktigaste naturområden i kommunen är den södra delen av Söderåsens nationalpark som fortsätter in i Klippans kommun. Andra viktiga områden är sprickdalen Klövahallar och sydsluttningen av Söderåsen vid Hallabäcken. Övriga ekologiskt särskilt värdefulla områden ligger främst i kommunens norra del.

Beskrivning av Svalövs värdefulla områden (pdf) Pdf, 1.6 MB, öppnas i nytt fönster.

Svalövs områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Åstorps kommun ligger i nordvästra Skåne vid norra sidan av Söderåsen. Landskapet utgörs av en öppen och flack slättbygd i väster och i norr. I sydost övergår slättbygden

i Söderåsens markanta urbergshöjd, vars sluttning här utgörs av öppna odlingsmarker omväxlande med skogspartier. Åsens platå är skogklädd. Längst i sydost skär ravinen Klövahallar in i åsen. På slätten utgörs jordmånen i huvudsak av baltisk morän, som här har låg kalkhalt. Jordlagren varierar mellan styva leror, lätta leror och sandjordar. Åkerlandskapet är dominerande och det finns få inslag av naturområden. I öster längs kommungränsen mot Klippan flyter Rönne å fram i en till stora delar betad dalgång. Vege å i söder kantas av åkermark. I övrigt är våtmarker och vattendrag mycket sällsynta i kommunen. Hälften av skogsmarken på Söderåsen är granplanterad och hälften av den är lövskog med främst bokskog. Söderåsen närmast Åstorp är av stor betydelse för friluftslivet.

Kommunen är rik på fornlämningar i form av gravar och fossil åkermark. De flesta ligger på Söderåsens sluttning och berättar om ett öppet odlingslandskap under lång tid. Byarna ligger tätt på slätten och är förhållandevis stora. Tommarps kungsgård växte fram under medeltiden och är idag ett stort gods med rationell drift. När järnvägen byggdes under andra hälften av 1800-talet blev Åstorp industriort och sedermera kommuncentrum. Hyllinge och Nyvång blev bruksorter, som helt dominerades av stenkolsbrytningen.

Beskrivning av Åstorps värdefulla områden (pdf) Pdf, 481.4 kB, öppnas i nytt fönster.

Åstorps områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Ängelholms kommun ligger i nordvästra Skåne intill Skälderviken. Den västra delen av Ängelholms kommun utgörs av slättlandskap med huvudsakligen lerjordar. Vid kusten finns stora sandområden. Nästan hela landskapet är uppodlat och mycket små rester av naturområden finns kvar. Den östra delen utgörs av mellanbygder med omväxlande småskaliga odlingsmarker och skogsområden på urbergsmorän. Övergången är mycket tydlig mellan slätten och urbergskanten, där landskapet höjer sig och skogen börjar. I den norra delen av kommunen ligger Hallandsås med sin markanta profil.

Skälderviken är ett havsområde med främst mjukbottnar och har stor betydelse för biologisk produktion, födosök för sjöfågel och marina däggdjur och uppväxtområde för fisk.

Längs delar av Skälderviken finns sandstränder med ett bakomliggande dynlandskap. Västersjön och Rössjön nedanför Hallandsås är kommunens två större sjöar. I mellanbygderna i öster finns några myrmarker, medan våtmarker i övrigt är sällsynta. Två av länets större vattendrag, Rönne å och Vege å, rinner genom slättområdena och båda flyter ut i Skälderviken. Nedför åssluttningarna rinner flera mycket rena och artrika biflöden till Rönne å. Hallandsås är till stor del klädd med bokskogar och granplanteringar och här finns även stora och för länet unika sluttande myrmarker uppe på själva åsen. Naturbetesmarker är sparsamt förekommande och finns främst i anslutning till Hallandsås.

Den utpräglade slättbygden blev tidigt koloniserad och många fornlämningar vittnar om detta. Vanligast är gravar och fossil åkermark. Kyrkorna och byarna ligger tätt på slätten och gårdarna är stora. Skogsbygden är mer glest koloniserad och många gårdar är ensamgårdar. Inom kommunen finns flera större gods med ett omgivande storskaligt odlingslandskap. Ängelholm grundades under 1500-talet och är idag kommunens administrativa och kommersiella centrum.

Kommunens mest värdefulla naturområden är myrmarkskomplexet på Hallandsås med Djurholmamossen och Matkroksmossen samt Skäldervikens havsområde. Hallandsås södra sluttningar har också flera värdefulla områden samt sjöarna Västersjön och Rössjön nedanför åsen. Rönneåns dalgång utför ett viktigt vattendrag med omkringliggande fuktiga gräsmarker. Vegeholms godsmiljö har många riktigt gamla ekar och bokar. Kronoskogens sandmiljöer är också mycket värdefulla.

Skälderviken är ett viktigt reproduktionsområde för många fiskarter som torsk, sill och olika plattfiskar vilka är beroende av syrerika mjukbottnar. I den sydöstra delen av Skälderviken finns en del områden med ålgräs. Grundområdet vid Vegeåns mynning, som främst ligger i Helsingborgs kommun, är dessutom en viktig fågellokal där änder och vadare födosöker och övervintrar under milda vintrar. Periodvis uppstår syrebrist i Skälderviken, främst till följd av att näringsämnen läcker ut i vattendrag och rinner ut i viken. Bottnar under saltsprångskiktet är särskilt utsatta.

Beskrivning av Ängelholms värdefulla områden (pdf) Pdf, 2.1 MB, öppnas i nytt fönster.

Ängelholms områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Allmän beskrivning

Örkelljunga kommun ligger i den norra delen av länet och gränsar till både Hallands och Kronobergs län. Den norra delen ligger inom Nordöstskånes barrskogslandskap, medan den södra tillhör mellanbygderna med mer odlingsmark och bokskog. Den nordvästra delen domineras av Hallandsås östsluttning.

Hela kommunen ligger inom urbergsområdet, där markerna är relativt magra. På grund av den höga nederbörden och dåliga avrinningen finns här en hel del myrmarker. Kommunen ligger på vattendelaren mellan fyra olika vattensystem. Pinnån avvattnar via Rönne å stora delar av de södra och mellersta delarna av kommunen. I öster avvattnas bland annat Värsjön via Helgeå till Hanöbukten, medan Stensån avvattnar sjöarna i norr mot Laholmsbukten. Den norra delen med Store sjö och Fedingesjön avvattnas till Lagan i Småland. Kommunen är rik på sjöar, av vilka Store sjö, Värsjön, Hjälmsjön och Fedingesjön är de största. Odlingsbygderna är små och ligger spridda i landskapet. De kvarvarande naturbetesmarkerna är få liksom naturskogsresterna med främst bok.

Inom kommunen finns åtskilliga förekomster av järnslagg, som berättar om en utbredd järnhantering i äldre tider. Kyrkorna ligger glests och gårdarna utgörs huvudsakligen av ensamgårdar. Skog och boskap var viktiga för ekonomin förr. Stationssamhällen växte fram när järnvägen byggdes och flera blev centralorter i bygden med en rad småindustrier.

Beskrivning av Örkelljungas värdefulla områden (pdf) Pdf, 2.1 MB, öppnas i nytt fönster.

Örkelljungas områden i karttjänsten Naturvårdsplan 2021 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kontakt