Skåne Nordost
Områdesbeskrivningar för Skåne Nordost som innefattar kommunerna Bromölla, Hässleholm, Hörby, Kristianstad, Osby och Östra Göinge.
Naturvärdesöversikten presenteras här i webbformat på fyra olika sidor grupperat efter de skånska hörnen. De regionalt särskilt värdefulla områdena är klassade från 1-3. För varje kommun finns ett pdf-dokument med beskrivningar av områdena med klass 1-2. Här finns även en länk till inzoomad kommunkarta i karttjänsten 
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.Naturvärdesöversikt Skåne Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Genom att klicka på ett av områdena i kartan kommer du till aktuell beskrivning i pdf:dokumentet. I samma karttjänst finns även kompletterande områdesinformation kring till exempel riksintressen, grön infrastruktur och eventuella skyddsformer.
Länsstyrelsen tillhandahåller en karttjänst där Naturvärdesöversikten, Grön infrastruktur och skyddade områden visas. Naturvärdesöversikten finns även för nedladdning i Länsstyrelsernas Geodatakatalog. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Allmän beskrivning
Bromölla kommun ligger i övergången mellan Kristianstadsslätten i söder och det kuperade sjö- och sprickdalslandskapet i norr och gränsar till Blekinge län i öster och Kristianstads kommun i väster. Berggrunden domineras av gnejs och granit i den norra delen men har inslag av överlagrade kalkberg vid Ivösjön där det finns många fynd av fossil i form av hajtänder och havslevande dinosaurier med mera. Den norra delen av kommunen präglas av Holjeåns dalgång, som inramas av de båda urbergsmassiven Västanåberget och Ryssberget. Den södra delen vilar på kalkberggrund. Slättområdena är tämligen blockrika, vilket har gjort dem svåra att odla, och därför har ovanligt många naturbetesmarker kunnat bevaras inom detta område. Den rika förekomsten av sten avspeglar sig även i de många stengärdena. Kommunens västra gräns utgörs av Ivösjön med dess sönderskurna strandlinje som gränsar till Levrasjön som är rik på kransalger. I öster ligger den mindre Siesjön på gränsen till Blekinge.
Hela kommunen ligger inom Skräbeåns avrinningsområde, som fortsätter upp i Blekinge. Kusten är flack, långgrund och blockrik med många skär. Västanåberget och Ryssberget är till stora delar täckta av hedbokskog med inslag av granplanteringar, framför allt på den södra delen av Ryssberget. Bokskogarna här utgör ett av de största sammanhängande bokskogsområdena i länet. På slätten finns omfattande naturbetesmarker och en mycket artrik flora och fauna. Ett stort antal fornlämningar, i synnerhet från brons- och järnåldern, berättar om ett landskap som tidigt blev uppodlat. Byarna ligger tätt i slättområdena och glesare i de mer höglänta och kuperade delarna. Här finns också ett system av glest liggande ensamgårdar.
Tätorten Bromölla växte upp runt Iföverken och är i dag kommuncentrum. Iföverkens porslinsproduktion grundas på brytningen av kaolinlera vid bland annat Axeltorp.
Beskrivning av Bromöllas värdefulla områden (pdf)
Pdf, 2.4 MB, öppnas i nytt fönster.
Allmän beskrivning
Hässleholms kommun är en stor kommun som ligger i norra delen av Skåne och utgörs till stor del av mellanbygder på urbergsgrund förutom ett område med kritberggrund i sydöst, som är av samma typ som på Kristianstadsslätten. Jordarten är till övervägande del mindre bördig nordostmorän med inslag av istidens sand- och grussediment, men det finns områden kring Hässleholm, Tyringe och Hörja som nästan helt domineras av isälvsavlagringar. Den norra delen av kommunen är belägen inom Nordöstskånes barrskogslandskap. I söder ligger de markanta skogklädda urbergsåsarna Nävlingeåsen och Matterödsåsen.
Den nordvästra delen av kommunen är mycket rik på myrmarker på grund av den höga nederbörden i kombination med den dåliga avrinningen. Till de större sjöarna hör Finjasjön, Lursjön, Skeingesjön, Vittsjön och Tydingen. Almaån, som är det näst största vattendraget i kommunen, avvattnar Finjasjön österut mot Helge å. En rad biflöden ansluter till Almaån från skogsbygderna i norr och Almaåns vattensystem hyser samtliga sju inhemska sötvattenlevande stormusselarter, vilket är relativt unikt i Sverige.
Hela kommunen är skogrik och odlingsbygderna är småskaliga, förutom kring Hässleholm och österut mot Kristianstad. Boken dominerar i de södra delarna och har här ofta etablerat sig på tidigare betade områden. Kommunens stora naturvärden ligger till stor del i landskapets småskalighet och mångformighet samt i den stora förekomsten av bokskog.
I kommunen finns många fornlämningar, främst i form av gravar och fossil åkermark. Dessa är huvudsakligen från brons- och järnåldern. Kyrkorna ligger förhållandevis glest och byarna är vanligen små. I de mer marginella trakterna finns system av ensamgårdar. Enstaka gods och herrgårdar sätter sin prägel på landskapet. Med järnvägens etablerande uppstod en del stationssamhällen, som kom att bli bygde- och industricentra. Hässleholm blev en stor järnvägsknut, som sedan vuxit till stad och kommuncentrum.
Beskrivning av Hässleholms värdefulla områden (pdf) Pdf, 6.2 MB, öppnas i nytt fönster.
Allmän beskrivning
Hörby kommun ligger i övergångsområdet mellan slättbygd och skogsbygd i centrala Skåne. I de sydvästra delarna dominerar det öppna odlingslandskapet och i nordost höjer sig den cirka 180 meter höga Linderödsåsen med sina stora arealer skog och betesmarker. Topografin i kommunen är högst varierande. Landskapet är ålderdomligt småbrutet och innehåller de flesta av de förekommande naturtyperna i Skånes inland.
Berggrunden består i sydvästra delen av kommunen huvudsakligen av skiffer. Diagonalt i nordväst/sydostlig riktning sträcker sig ett bälte med Jura- och rätbildningar. I nordost tar Linderödsåsens urberg över. I kommunens sydöstra hörn finns ett litet område med underkambrisk sandsten. Diabasgångar förekommer såväl i nordöst som sydväst. I kommunens nordöstra del består jordarna av näringsfattig, sandig urbergsmorän, medan de i den sydvästra delen domineras av mer näringsrik, lerig skiffer-urbergsmorän. I söder förekommer också ett mindre område med sandstensmorän. Utspridda i kommunen finns torvmarker.
Bebyggelsekolonisationen i området startade tidigt, om än senare än längs länets kuster, och redan under medeltiden hade omfattande skogsröjningar skett på Linderödsåsen. De södra och västra delarna av kommunen tillhörde under 1700- och 1800-talet den centrala delen av Skånes risbygd. Här kombinerades boskapsskötsel med åkerbruk och många binäringar. I skogsbygden på Linderödsåsens sluttningar utgjordes huvudnäringen vid denna tidpunkt av boskapsskötsel. I samband med 1800-talets jordbruksreformer odlades många ängs- och hagmarker upp och skog planterades, främst på forna utmarker. Flera sjöar, bland annat Ringsjön, sänktes för att vinna ny åkermark. Kommunen är därmed mycket sjöfattig.
De delar av kommunen som ligger på Linderödsåsen kan idag betraktas som ett mer eller mindre sammanhängande skogslandskap, även om relativt stora arealer ännu hävdade ängs- och hagmarksområden förekommer i anslutning till de flesta byarna. Mycket välbevarade rester av ett ålderdomligt odlingslandskap förekommer framför allt i de sydöstra delarna av kommunen. I övergångsområdet mellan slätt och mellanbygd finns bevarade slotts- och herrgårdsmiljöer vid Fulltofta, Osbyholm, Sextorp och Västerstad. Denna del av kommunen kan idag betraktas som en fullåkersbygd.
I norra delen av kommunen rinner flera vattendrag i öst-västlig riktning, bl.a. biflödena till Östra Ringsjön, Kvesarumsån och Hörbyån samt den värdefulla Bråån. I södra delen har Borstbäcken och Tolångaån sin upprinnelse för att rinna söderut, vilka båda är värdefulla vatten i angränsande kommuner. I gränstrakten till Kristianstads kommun har flera värdefulla vattendrag på östkusten sina källflöden.
Beskrivning av Hörbys värdefulla områden (pdf) Pdf, 3.4 MB, öppnas i nytt fönster.
Allmän beskrivning
Kristianstads kommun är en stor och mycket mångskiftande kommun. Centralt i kommunen ligger den öppna och jordbruksdominerade Kristianstadsslätten, som vilar på kritberggrund. Denna täcks till stor del av sandjordar med hög kalkhalt och god jordmån. De sandiga jordarna har på flera håll planterats med sandbindande tallskog. I nordöst ligger det kuperade sjö- och sprickdalslandskapet med flera urbergshöjder och stora sjöar. Linderödsåsen i söder är en urbergshorst med en markant bokskogklädd nordsluttning och ett småskaligt odlingslandskap. I väster ligger Nävlingeåsen, som är en miniatyr av Linderödsåsen. Även här är odlingslandskapet småskaligt. Den nordvästra delen av kommunen karakteriseras av varierade mellanbygder med omväxlande skogspartier, många stengärdesgårdar, mindre åkrar och betesmarker. En mindre del av kommunen längst i norr ingår i barrskogsregionen. Kusten utmed Hanöbukten i öster består av långsträckta sandstränder och dynlandskap i söder och ett flackt och grunt skärgårdslandskap i norr.
Vid Kristianstad finns ett unikt våtmarksområde kring Helge å med grunda slättsjöar, stora betes- och slåtterhävdade fuktängar och mader. Helge å med sina biflöden Vramsån och Mjöån hyser unika limniska biotop- och artvärden. Tillsammans med vattendragen som mynnar på östkusten utgör dessa mycket värdefulla vattenmiljöer i kommunen. I sprickdalslandskapet i nordöst ligger Ivösjön, som är länets största sjö. Här finns även flera andra stora sjöar. Flera, i huvudsak naturliga och biologiskt rika, vattendrag rinner ned från Linderödsåsen till kusten. På åsarna (horstarna) i sydväst och urbergshöjderna i nordöst finns många ädellövskogar, som har lång kontinuitet. På slätten finns de största förekomsterna av naturbetesmarker och rikkärr i kommunen och här finner man en mycket rik flora och fauna. Den stora variationen i naturtyper och förekomsten av kalk gör kommunen till ett mycket artrikt område.
Kommunen är också mycket rik på fornlämningar från alla förhistoriska perioder. De flesta av fornlämningarna är belägna i gränstrakten mellan de olika regionerna. Byarna ligger förhållandevis tätt på slätten och är vanligtvis mycket stora. I vissa fall har modern bebyggelse vuxit upp i anslutning till dem. I mellan- och skogsbygderna är byarna mindre och på flera håll är ensamgårdar vanliga. Här finns flera välbevarade områden med äldre odlingslandskap. På flera håll är landskapet starkt präglat av godsen och den rationella drift som är knuten till dem. Kristianstads kommun har länge varit centrum för potatisodling, vilket många brännerier och stärkelsefabriker vittnar om. Centralorten Kristianstad uppfördes som en garnisonsstad, men den har därefter utvecklats till residensstad med många andra funktioner.
Havsområdet i kommunen är mestadels relativt grunt, med större djup endast i sydost. I de centrala och nordliga delarna av kommunens havsyta finns sammanhängande grundområden i form av Kiviksbredan, som är en utsjöbank, och de kuperade bottnarna utanför Tostebergakusten. På de grunda hård- och mjukbottnarna från Åhus och norrut breder de så värdefulla ålgräsängarna och tångbältena ut sig, medan grundområdet Kiviksbredan framförallt har förutsättningar för tångvegetation. De olika växterna kompletterar varandra som viktiga primärproducenter. Såväl på̊ djupa mjukbottnar i utsjön som på̊ grunda hård- och mjuk-bottnar finns det goda förutsättningar för djur, som till exempel musslor, snäckor, maskar, kräftdjur och ormstjärnor. Den varierade vegetationen skapar livsmiljöer för fisk. I början av 2010-talet rapporterades ganska många fiskar med sårskador och missbildningar från Hanöbukten. Havsmiljön längs södra delen av kusten karaktäriseras av en öppen kustlinje utan öar med mestadels rena sandstränder. Att kusten är så exponerad gör att sand och finare material på havsbotten ständigt flyttas om. Därför är det svårt för växtlighet att etablera sig här. I norra delen är havsmiljöerna grundare och här finns en skärgård med många små öar och skär och i det grunda vattnet finns otaliga uppstickande stenblock. Strandlinjen är flack med moränmarker och renspolade stenblock och innanför dessa ligger betade strandängar. De större öarna har tidigare betats men denna hävd har upphört. Vattenkvaliteten i Hanöbukten är måttlig enligt vattendirektivets statusklassning vilket är samma status som i de allra flesta kustvattenförekomster i Skåne.
Beskrivning av Kristianstads värdefulla områden (pdf) Pdf, 7.8 MB, öppnas i nytt fönster.
Allmän beskrivning
Osby kommun, längst upp i Skånes nordöstra del, ligger inom nordöstra Skånes barrskogslandskap. Berggrunden utgörs av urberg som är överlagrat med näringsfattiga urbergsmoräner. Landskapet är kuperat med flera nord-sydliga sprickbildningar. Kommunen har flera sjöar, varav Osbysjön är den största. Flera mindre vattendrag, som kommer från de myrrika östra delarna, ansluter sig till den mycket skyddsvärda Helge å som rinner i syd-nordlig riktning för att vika av och rinna i öst-västlig riktning i den västra delen av kommunen för att slutligen mynna i Hanöbukten. Den östligaste delen av kommunen avvattnas av flera vattendrag som rinner in i Immelns norra del. För Immeln se även Östra Göinge och Kristianstads kommuner.
Av de få kvarvarande slåttermarkerna i länet återfinns merparten i Osby kommun. De finns på mader vid vattendragen och då framför allt kring Helge å. Barrskog dominerar landskapet med inslag av bokskog och annan lövskog, i synnerhet kring de små odlingsmarkerna. Kommunens karaktärsarter bland fåglarna är främst barrskogsknutna som till exempel orre, tjäder, pärluggla och sparvuggla.
Fornlämningarna ligger tämligen glest, med skånska mått mätt, och är koncentrerade till ådalar och sjöar. Detta visar att en stor del av kommunen var obebodd under förhistorisk tid. Medeltida byar och kyrkor ligger också förhållandevis glest och det var först under 1700- och 1800-talen som de mest marginella områdena koloniserades. Under senare delen av 1800-talet fick kommunen ett uppsving, främst genom stenindustrin, men också på grund av träindustrin. Den industriella utvecklingen i kommunen blev bland annat möjligt genom att järnvägen anlades och stationssamhällena i Osby och Lönsboda etablerades.
Kommunens mest värdefulla naturområden är myrmarker som Vyssle- och Västermyr och Vakö myr samt Helgeåns dalgång öster om Osbysjön.
Beskrivning av Osbys värdefulla områden (pdf) Pdf, 3 MB, öppnas i nytt fönster.
Allmän beskrivning
Östra Göinge kommun ligger i nordöstra Skåne i en mellanbygd med Kristianstadsslätten i söder och barrskogsområdet i norr. Större delen av kommunen ligger på urbergsberggrund med ganska näringsfattiga förhållanden. På några ställen finns mer lättvittrad grönsten samt diabas, som ger upphov till en rik vegetation.
Helge å rinner genom den västra delen av kommunen i nord–sydlig riktning. Från skogsbygderna uppe i norr ansluter ett flertal biflöden till Helge å, några med brunt, humusfärgat vatten. I kommunen finns två större sjöar, Immeln i öster och Tydingen i väster.
Längst i söder dominerar jordbruksområden omväxlande med lövskogar av främst bok och ek och i denna del finns flera stora gods. Landskapet i den norra delen domineras av granskog med små spridda odlingsbygder, där även lövskog och betesmarker förekommer.
Längs Helge å och dess biflöden finns åtskilliga områden med fornlämningar, i synnerhet gravar och fossil åkermark från brons- och järnålder. Dessa berättar om ett öppet odlingslandskap vid denna tid. Byarna och kyrkorna ligger förhållandevis glest och ensamgårdar finns i de mer marginella trakterna. En del mindre gods ligger centralt och präglar landskapet. De flesta tätorterna i kommunen växte fram som stationssamhällen under 1800-talet, ofta vid gamla kyrkbyar. Många av dem har bevarat sin gamla prägel.
Kommunens ekologiskt mest värdefulla område är miljön runt Vanås slott med ett mycket stort antal äldre ädellövträd.
Beskrivning av Östra Göinges värdefulla områden (pdf) Pdf, 2.3 MB, öppnas i nytt fönster.