Stora rovdjur i Sverige

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av stora rovdjur: björn, järv, kungsörn, lodjur och varg. Vi fattar beslut om skyddsjakt och licensjakt på stora rovdjur.

I Sverige räknas björn, järv, kungsörn, lodjur och varg till de stora rovdjuren. Alla dessa djur är fridlysta. Björnen är den art av de stora rovdjuren som har störst population, följt av lodjur, kungsörn, järv och varg.

Rovdjursförvaltning

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av de stora rovdjuren. Den svenska rovdjursförvaltningen är uppdelad i tre geografiska områden – norra, mellersta och södra förvaltningsområdet.

Ett av målen med rovdjurspolitiken är att de stora rovdjuren ska finnas i sådana antal att de kan finnas kvar i den svenska naturen, och sprida sig till sina naturliga utbredningsområden.

Vad gör Länsstyrelsen?

  • Upprättar regionala förvaltningsplaner för respektive art.
  • Hanterar skyddsjaktärenden på rovdjur.
  • Beslutar om och administrerar licensjakten på rovdjur.
  • Betalar ut bidrag för att förebygga skador orsakade av stora rovdjur.
  • Informerar och kommunicerar om rovdjuren.
  • Inventerar de stora rovdjuren.
  • Betalar ut ersättning för skador orsakade av stora rovdjur.

Stora rovdjur var mycket ovanliga i södra Sverige för bara tjugo år sedan. Men nuförtiden är rovdjur inte längre lika ovanliga i Skåne. Varg, lodjur och kungsörn har blivit vanligare i takt med att rovdjurspopulationerna har ökat i Sverige.

Eftersom det finns många möjliga bytesdjur i Skåne är rovdjurens förutsättningar goda för att etablera sig i länet. Dessutom finns det stora ytor som är lämpliga livsmiljöer för varg, lo och kungsörn. Samtidigt är risken för konflikter mellan rovdjur och människa större i Skåne än i många andra delar av Sverige. Det beror på att Skåne är tätbefolkat och att det finns många får här. Får är ett tamdjur som rovdjur ibland anfaller.

Risken för att köra på ett rovdjur är också hög eftersom Skåne har ett högtrafikerat och tätt vägnät.

Det är viktigt att påpeka att förutsättningarna skiljer sig, både mellan rovdjursarterna och olika delar av Skåne.

Kungsörn i Skåne (Aquila chrysaetos)

Sedan år 1989 har man observerat att kungsörnen häckar i Skåne. Normalt häckar knappt ett tiotal kända kungsörnspar som sammanlagt föder ca 3-7 flygfärdiga ungar årligen.

Tyvärr dör fler och fler kungsörnar och då främst ungfåglar. Den vanligaste kända dödsorsaken är kontakt med elledningar. Kungsörnar dör även av svält, när de kolliderar med vindkraftverk eller blir påkörda.

Lodjur i Skåne (Lynx lynx)

Varje år observerar man lodjur i Skåne och honor med ungar observeras regelbundet. Eftersom Skåne ofta har lite snöfall är det svårt att inventera beståndet av lodjur genom spårning. Med hjälp av viltkameror är det möjligt att inventera trots lite snö.

Varg i Skåne (Canis lupus)

Ensamma vargar utan revir har blivit vanligare i Skåne under de senaste tio åren. Genom inventering och fynd av spillning som DNA-analyseras går det att individbestämma vargarna. Sedan år 2013 rör sig en varghane i gränstrakterna mellan Skåne, Kronobergs län i Småland och Blekinge.

Jakt på rovdjur

Jakten på de stora rovdjuren är mycket begränsad, och kan endast bedrivas som licensjakt eller skyddsjakt.

Licensjakt

Licensjakt kan bli aktuellt om rovdjursstammarna överstiger gynnsam bevarandestatus i Sverige, och miniminivån för rovdjursförvaltningsområdet. Det är Naturvårdsverkets och Länsstyrelsens regionala beslut som tydliggör villkoren för licensjakt på björn, varg och lodjur.

Skyddsjakt

Om det finns risk för allvarlig skada på tamdjur kan Länsstyrelsen fatta beslut om skyddsjakt på stora rovdjur. Under pågående rovdjursangrepp finns också möjlighet att skydda tamdjur på eget initiativ enligt 28 § jaktförordningen. Den som har dödat ett rovdjur med stöd av denna paragraf är skyldig att anmäla händelsen till Länsstyrelsen.

Jaktförordning (1987:905) på Riksdagens webbplatslänk till annan webbplats

Flytta inte på djuren

När ett rovdjur har dödats med stöd av 28 § jaktförordningen är det viktigt att komma ihåg att inte flytta det döda rovdjuret då detta försvårar länsstyrelsens bedömning av händelseförloppet.

Inventering av stora rovdjur i Skåne

De stora rovdjuren blir inventerade årligen i Sverige. Länsstyrelserna ansvarar för att genomföra inventeringarna och att bedöma om observationerna av rovdjuren är trovärdiga. I inventeringsarbetet medverkar jägare, ideella organisationer och andra naturintresserade.

Inventeringarna bygger främst på dokumentation med hjälp av viltkameror och spårning i snön. På så sätt kan man bedöma vilka arter och hur många individer som finns. Under vintern är det lättare att hitta spår på grund av snön. Men observationer under hela året är av intresse. Det kan t ex röra sig om vad allmänheten sett, spår eller av rovdjur rivna bytesdjur.

Länsstyrelsen Skåne ansvarar för inventeringen av varg, lo och kungsörn. Resultaten av inventeringen utgör sedan grunden för uppföljning av målen för rovdjursstammarnas status och om de skadeförebyggande åtgärderna fungerar. Resultaten utgör dessutom grunden för planering av framtida skadeförebyggande åtgärder och Naturvårdsverkets eller Länsstyrelsernas beslut om jakt på rovdjur.

Varje år sammanställer Länsstyrelsen resultaten av inventeringarna i de olika länen i Sverige. Länsstyrelsens rapportering blir sedan granskad av Viltskadecenter. De fastställer även rovdjurens utbredning och antal rovdjurskullar för arterna.

Sekretesslagen skyddar känsliga uppgifter

Alla djur är känsliga under parningstiden. Uppgifter om hotade djurs lyor och boplatser omfattas av tystnadsplikt (20 kap. 1§ Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Det är inte alltid lätt att avgöra vilken rovdjursart som lämnat spår efter sig. Spårning är lättare eller svårare beroende på markunderlaget, gångarter, hur gammalt spåret är och om andra djur lämnar liknande spår. Exempelvis är lodjurets tassavtryck lika en hunds tassavtryck. Dessutom är djurens tassar flexibla och djuren kan lätt anpassa tassarna efter olika underlag.


Till vänster spår av lodjur och till höger spår av katt. Foto: Marcus Elfström

Till vänster spår av lodjur och till höger spår av katt. Foto: Marcus Elfström

Långa sträckor spåras

Rovdjur kan röra sig långa sträckor på kort tid vilket kan göra att det ser ut som att det finns fler individer i området än det egentligen gör. För att avgöra hur många djur som rört sig i grupp är spårning långa sträckor nödvändigt. Exempelvis krävs en spårning på minst 3 km för att fastställa om en lodjurshona med unge rört sig i området.

Under en spårsträcka kan man särskilja spårlöpor (en mängd tassavtryck i följd), mäta steglängder och studera spårstämplar (tassavtryck) under olika snöförhållanden. Exempel på andra viktiga observationer spåraren kan göra är hur djuren uppträtt i olika situationer och hur djuren har rört sig över terrängen.


Lodjurets tassavtryck är kattlikt och de fyra tårna är asymmetriskt placerade. Ofta är spårstämpeln stor och rund.

Klomärken syns oftast inte i tassavtrycket eftersom lodjur kan dra in klorna. Men klorna kan synas på vissa underlag.

Spårstämpelns storlek kan vara 7-9 cm långt.

Lodjursspår på stenarna. Jämför storleken på stämplarna med snusdosan! Foto: Marcus Elfström.

Lodjursspår på stenarna. Jämför storleken på stämplarna med snusdosan! Foto: Marcus Elfström.

Lodjursspår på
en fallen trädstam. Foto: Marcus Elfström.

Lodjursspår på en fallen trädstam. Foto: Marcus Elfström.

Vargens tassavtryck liknar hundens med fyra symmetriska tår där märken efter klorna oftast syns. Framtassarna är större än baktassarna.

Vargens framtassar är mellan 9-11 cm långa och baktassarna är 8-10 cm.

Hundspår och vargspår kan vara svåra att skilja åt. Flera hundraser lämnar mycket stora tassavtryck efter sig. En vargs spårstämplar är oftast större och glesare än en hunds spårstämplar på tunt snötäcke.

Om du behöver skilja vargens spår från andra djurs spår kan ett tips vara att se hur djupt djuret sjunkit i lössnö. En vuxen varg sjunker ungefär lika djupt som en människa och där skaren inte bär dig, bär den heller inte vargen.

Vargspårstämpel med storleksreferens. Foto: Kenth Olsson

Vargtassavtryck med storleksreferens. Foto: Kenth Olsson

Rovdjursobservationer

Berätta för oss om du ser ett stort rovdjur eller hittar rovdjursspår! Fotografera gärna djuret eller spåren. Även bilder från viltkameror kan vara användbara.

Du kan rapportera observationer av stora rovdjur och se andras observationer i Skandobs-appen.

Naturvårdsverkets information om Skandobs-appenlänk till annan webbplats

Du kan kontakta oss på Länsstyrelsen Skånes rovdjurslinje 010-224 17 00 eller maila till

rovdjur.skane@lansstyrelsen.se

Du kan söka på observationer av rovdjur i Naturvårdsverkets sökttjänst Rovbase

Rovbaselänk till annan webbplats

Fotografier på spår från rovdjur är mycket värdefulla tips för Länsstyrelsen. Det finns ett par saker som du bör tänka på när du fotograferar.

Vi vill ha foto på spåren i spårlöpans längdriktning. Ta gärna flera foton. Det är också mycket värdefullt om man kan mäta avståndet mellan varje spår på flera ställen.

Lodjursspår
fotograferat i spårlöpans riktning. Foto: LE Carlsson 

Lodjursspår fotograferad i spårlöpans riktning. Foto: LE Carlsson

Det är viktigt att man tar med något som kan fungera som storleksreferens. Ett måttband eller tumstock är förstås det allra bästa men det fungerar bra med en snusdosa eller mobiltelefon också. Tänk på att fotografera spårstämplar rakt ovanifrån.

Nedan följer exempel på vad man kan använda sig av som storleksreferens när man fotograferar spår. Har man inget alls med sig så är ett handavtryck i snön bättre än ingenting.

Exempel på storleksreferens. Foto: LE
Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Undvik att spåra rovdjur på egen hand! Snitsla platsen eller märk ut GPS-position så att du hittar tillbaka. Om du stöter på ett dött djur täck om möjligt över det så att det är skyddat från räv och korp.

Kamerabevakningslagen

Kamerabevakningslagen har ändrats och privatpersoner behöver inte längre söka tillstånd för att använda viltkamera. Men den som vill sätta upp en viltkamera måste följa den nya dataskyddsförordningen (GDPR). Syftet med viltkameran ska anses vara av större vikt än det eventuella intrånget i den personliga integriteten. Du kan läsa mer om regler och några tips om hur du kan planera på Naturvårdsverkets webbplats.

Om kamerabevakning på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

 

Viltskador orsakade av rovdjur

Läs om viltskador häröppnas i nytt fönster

Mer information

Läs mer om de stora rovdjuren på Naturvårdsverkets webbplats:

Fakta om björnlänk till annan webbplats

Fakta om järvlänk till annan webbplats

Fakta om kungsörnlänk till annan webbplats

Fakta om lodjurlänk till annan webbplats

Fakta om varglänk till annan webbplats

Kontakt