Stora rovdjur i Sverige

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av stora rovdjur, som alla är fridlysta. Till stora rovdjur räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn.

I Sverige räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn till de stora rovdjuren. Sedan allmogejakten släpptes fri under slutet av 1700-talet har rovdjurspopulationerna pendlat kraftigt. De stora rovdjursarterna jagades hårt under hela 1800-talet och försvann från stora delar av landet. Vargen var i stort sett utrotad i Sverige under 1900-talets senare hälft.

De stora rovdjursarterna fridlystes i slutet av 1900-talet vilket gjorde att populationerna har återhämtat sig.

Björnen är den art av de stora rovdjuren som har störst population, följt av lodjur, kungsörn, järv och varg.

Läs mer om stora rovdjur i Sverige

Naturvårdsverket har information om följande rovdjur

Stora rovdjur var mycket ovanliga i södra Sverige för bara 20 år sedan. I takt med att rovdjurspopulationerna har ökat i Sverige och spridit sig söderut har både varg, lodjur och kungsörn blivit vanligare i Skåne.

De biologiska förutsättningarna för att rovdjuren ska etablera sig i Skåne är goda. Det är på grund av att det finns många naturligt förekommande, potentiella bytesdjur för rovdjuren. Dessutom finns det även stora arealer som är lämpliga livsmiljöer för varg, lo och kungsörn. Samtidigt finns det en risk för konflikter mellan rovdjur och människa som är större i Skåne än i många andra delar av Sverige då Skåne är tätbefolkat av både människor och får. Risken för trafikolyckor är också hög eftersom de stora rovdjuren rör sig över stora områden och Skåne har ett högtrafikerat och tätt vägnät. Det är dock viktigt att påpeka att förutsättningarna skiljer sig, både mellan rovdjursarterna och olika delar av Skåne.

Kungsörn (Aquila chrysaetos)

Sedan år 1989 har man årligen dokumenterat att kungsörnen häckar i Skåne. Normalt går ett knappt tiotal kända kungsörnspar till häckning och de producerar tillsammans ca 3-7 flygfärdiga ungar årligen. Trenden har tyvärr varit negativ under senare år och dödligheten, framförallt på ungfåglarna, är anmärkningsvärt hög. Den vanligaste kända dödsorsaken är i dag kontakt med elledningar men kungsörnar dör även genom kollision med vindkraftverk eller av svält och trafik.

Lodjur (Lynx lynx)

Varje år observeras lodjur i Skåne och föryngringar, det vill säga honor med ungar, som berör Skåne förekommer regelbundet. Det är dock viktigt att poängtera att Skåne ofta har lite snöfall under vintern vilket begränsar möjligheterna till en heltäckande och fullgod inventering genom spårning. Det höga antalet klövvilt och stor mänsklig aktivitet försvårar också inventeringen eftersom eventuella spår i snön snabbt blir omöjliga att följa. Med hjälp av viltkameror är inventeringar möjliga trots lite snö.

Varg (Canis lupus)

Förekomsten av vandringsvargar i Skåne har blivit vanligare under den senaste 10-års perioden. Genom inventering och fynd av spillning som skickats på dna-analys går det att individbestämma vargarna. Sedan 2013 rör sig en varghane i gränstrakterna mellan Skåne, Kronoberg och Blekinge. Revirbildning med både hane och tik eller föryngring av varg har inte konstaterats ännu i Skåne.

Rovdjursförvaltning

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av de stora rovdjuren. Till de stora rovdjuren räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn.

Den svenska rovdjursförvaltningen är uppdelad i tre geografiska områden – norra, mellersta och södra förvaltningsområdet. Ett av målen med rovdjurspolitiken är att de stora rovdjuren ska finnas i sådana antal att de kan finnas kvar i den svenska naturen och sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. Tillsammans har vi ett ansvar att nå det målet.

Vi gör det genom att arbeta med följande områden:

  • upprätta regionala förvaltningsplaner för respektive art
  • hantera skyddsjaktärenden på rovdjur
  • besluta om och administrera licensjakten på rovdjur
  • betala ut bidrag för att förebygga skador orsakade av stora rovdjur
  • informera och kommunicera om rovdjuren
  • inventera de stora rovdjuren.
  • betala ut ersättning för skador orsakade av stora rovdjur

Jakt på rovdjur

Jakt på de stora rovdjuren är mycket restriktiv och kan bara bedrivas som licens- eller skyddsjakt. Licensjakt kan bli aktuellt om rovdjursstammarna överstiger gynnsam bevarandestatus i Sverige och miniminivån för rovdjursförvaltningsområdet. Det är Naturvårdsverkets och Länsstyrelsens regionala beslut som tydliggör villkoren för licensjakt på björn, varg och lodjur.

Om det finns risk för allvarlig skada på tamdjur kan Länsstyrelsen fatta beslut om skyddsjakt på stora rovdjur. Under pågående rovdjursangrepp finns också möjlighet att skydda tamdjur på eget initiativ enligt 28 § jaktförordningenlänk till annan webbplats. Den som har dödat ett rovdjur med stöd av denna paragraf är skyldig att anmäla händelsen till Länsstyrelsen.

När ett rovdjur har dödats med stöd av 28 § jaktförordningen är det viktigt att komma ihåg att inte flytta det döda rovdjuret då detta försvårar länsstyrelsens bedömning av händelseförloppet.

Inventering i Skåne

De stora rovdjuren blir inventerade årligen i Sverige. Länsstyrelserna ansvarar för att inventeringarna blir genomförda och att observationer av rovdjur blir kvalitetssäkrade, det vill säga bedömda som trovärdiga av länsstyrelsernas utbildade inventeringspersonal.

Inventeringen av varg, lo och kungsörn ingår i Länsstyrelsen Skånes förvaltningsansvar för rovdjuren. Resultaten ska vara direkt jämförbara mellan länen och utgöra underlag för:

  • uppföljning av mål för rovdjursstammarnas status och utveckling
  • uppföljning av effekterna av vidtagna skadeförebyggande åtgärder

Resultaten ska dessutom utgöra underlag vid planering av framtida skadeförebyggande åtgärder och Naturvårdsverkets eller länsstyrelsernas beslut om jakt på rovdjur.

Inventeringarna bygger främst på dokumentation med hjälp av viltkameror och spårning i snön. På så sätt kan man bedöma vilka arter och hur många av dessa som finns. Under vintern är det lättare att hitta spår på grund av snön. Men observationer under hela året är av intresse: vad allmänheten sett, spår och spårtecken eller rivna bytesdjur.

I inventeringsarbetet medverkar jägare, ideella organisationer och andra naturintresserade. Länsstyrelsens fältpersonal kvalitetssäkrar observationerna.

Varje år sammanställer länsstyrelsen resultaten av inventeringarna. Utbredning och antal föryngringar för respektive art fastställs av Viltskadecenter som granskar länsstyrelsens rapportering.

Sekretesslagen skyddar känsliga uppgifter

Alla djur är känsliga under parningstiden och uppgifter om hotade djurs lyor och boplatser omfattas av tystnadsplikt (20 kap. 1§ Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Att avgöra vilken art som lämnat spår efter sig är inte alltid lätt. Spårning är lättare eller svårare beroende på markunderlaget, gångarter, hur gammalt spåret är och hur många djur som lämnar liknande spår.

Djurens tassar är flexibla och djuren kan lätt anpassa tassarna efter olika underlag. En typisk spårstämpel för en art kan man under särskilda omständigheter förväxla med en ovanlig spårstämpel för en annan art. Till exempel kan djuret ändra trampdynors placering och bli glesare vid djupare snö. Då ser spåren större ut. Lodjur kan använda sig av klorna på glatta underlag och avtrycken kan likna en hunds tassavtryck. Under vissa snöförhållanden rasar snön ihop i spåren och det ser ut som att ett mindre djur trampat där. En annan faktor är sol- eller töväder som snabbt kan göra spår större än vad de var från början.

Till vänster spår av lodjur och till höger spår av katt. Foto: Marcus Elfström

Till vänster spår av lodjur och till höger spår av katt. Foto: Marcus Elfström

Långa sträckor spåras

Rovdjur kan röra sig långa sträckor på kort tid vilket kan vara vilseledande då det ser ut som att det finns fler individer i området än det egentligen gör. För att avgöra hur många djur som rört sig i grupp är spårning långa sträckor nödvändigt. Exempelvis krävs en spårning av minst 3 km för att kunna fastställa en föryngring av lodjur (hona med unge).

Under en spårsträcka kan man särskilja spårlöpor, mäta steglängder och noggrant studera spårstämplar under olika snöförhållanden. Andra viktiga observationer spåraren gör är hur djuret eller djuren uppträtt i olika situationer, hur djuren har rört sig över terrängen och hur markeringar och jaktförsök ser ut.

Att mäta spårstämplar

När man mäter ett spår ska man ta måttet från bakkanten av den bakre trampdynan till framkanten av de främsta tårna, alltså inte inkludera några eventuella klomärken.

Lodjurets tassavtryck är kattlikt och de fyra tårna är asymmetriskt placerade. Ofta är spårstämpeln stor och rund.

Klomärken syns oftast inte i tassavtrycket då lodjur till skillnad från varg och hund kan dra tillbaka klorna. Men klorna kan ibland synas på vissa underlag.

Spårstämpelns storlek kan vara mellan 7-9 cm lång.

Lodjursspår på stenarna. Jämför storleken på stämplarna med snusdosan! Foto: Marcus Elfström.

Lodjursspår på stenarna. Jämför storleken på stämplarna med snusdosan! Foto: Marcus Elfström.

Lodjursspår på
en fallen trädstam. Foto: Marcus Elfström.

Lodjursspår på en fallen trädstam. Foto: Marcus Elfström.

Vargens tassavtryck liknar hundens med fyra symmetriska tår där märken efter klorna oftast syns. Framtassarna är större än baktassarna.

Vargens framtassar är mellan 9-11 cm långa och baktassarna 8-10 cm.

Hund och vargspår är svåra att skilja åt. Flera hundraser lämnar mycket stora tassavtryck efter sig. För att skilja vargspår från hundspår i samma storleksklass kan man sammanfattningsvis säga att det handlar om att spåra en lång sträcka och samla ledtrådar för att se vartåt det lutar: Tassavtrycksdetaljer lika väl som spårets allmänna karaktär, val av färdvägar, steglängd, spillning, jakter, med mera spelar in. 

För att skilja varg från lodjur, räv eller mindre hundar, kan ett tips vara att studera hur djupt djuret sjunkit i lössnö. En vuxen varg sjunker ungefär lika djupt som en människa och där skaren inte bär dig, bär den heller inte vargen.

Vargspårstämpel med storleksreferens. Foto: Kenth Olsson

Vargtassavtryck med storleksreferens. Foto: Kenth Olsson

Rovdjursobservationer

Berätta för oss om du sett ett stort rovdjur eller hittat ett rovdjursspår från ett stort rovdjur! Fotografera gärna djuret eller spåren.

Du kan rapportera observationer av stora rovdjur samt se andras obervationer i Skandobs-appen

Naturvårdsverkets information om Skandobs-appenlänk till annan webbplats

Du kan kontakta oss på Länsstyrelsen Skånes rovdjurslinje på

010-224 17 00 eller maila till rovdjur.skane@lansstyrelsen.se

Du kan söka på observationer av rovdjur i Naturvårdsverkets sökttjänst Rovbase

www.rovbase.selänk till annan webbplats

Fotografier på spår från rovdjur är mycket värdefulla tips. Men det finns ett par saker som du bör tänka på när du fotograferar.

Vi vill ha foto på spåren i spårlöpans längdriktning. Ta gärna flera fotografier. Det är också mycket värdefullt om man kan mäta avståndet mellan varje spår på flera ställen.


Lodjursspår
fotograferat i spårlöpans riktning. Foto: LE Carlsson 

Lodjursspår fotograferad i spårlöpans riktning. Foto: LE Carlsson

Det är viktigt att man tar med något som kan fungera som storleksreferens. Ett måttband eller tumstock är förstås det allra bästa men det fungerar bra med en snusdosa eller mobiltelefon också. Tänk på att fotografera spårstämplar rakt ovanifrån.

Här nedan följer exempel på vad man kan använda sig av som storleksreferens när man fotograferar spår. Har man inget alls med sig så är ett handavtryck i snön bättre än ingenting.

Exempel på storleksreferens. Foto: LE
Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Exempel på storleksreferens. Foto: LE Carlsson Foto

Undvik att spåra rovdjur på egen hand! Snitsla platsen eller märk ut GPS-position så att du hittar tillbaka. Om du stöter på ett dött djur täck gärna över det så att det är skyddat från räv och korp.

Viltskador orsakade av rovdjur

Läs om viltskador häröppnas i nytt fönster

Kontakt