Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Behov av mer långsiktigt arbete för att minoritetspolitiken ska få grundlig effekt

Bilder som symboliserar Sveriges fem nationella minoriteter. Romernas, sverigefinnarnas, tornedalingarnas och samernas respektive flaggor samt en sjuarmad ljusstake för judarna.

Utvecklingen inom minoritetspolitikens delområden har inte gått framåt nämnvärt de senaste tre åren. Regeringens förstärkning av politiken för åren 2022–2024 förväntas bidra till att stärka skyddet av Sveriges nationella minoriteter. Men det är fortfarande nödvändigt att skapa långsiktighet i arbetet och ta fram nya verktyg för att minoritetspolitiken ska få ett större genomslag. Det framkommer i Länsstyrelsen Stockholms och Sametingets senaste uppföljning av minoritetspolitikens utveckling.

Målet med minoritetspolitiken är att ge skydd åt Sveriges fem minoriteter utifrån tre delområden: diskriminering och utsatthet, språk och kulturell identitet samt inflytande och delaktighet. Länsstyrelsen Stockholm har tillsammans med Sametinget uppdraget att följa upp hur minoritetspolitiken efterlevs i landets kommuner, regioner och myndigheter.

I den senaste uppföljningsrapporten, som lämnades till regeringen den 31 mars, konstaterar Länsstyrelsen Stockholm och Sametinget att trots att det sker mycket positivt arbete så har utvecklingen inte gått framåt nämnvärt inom något av politikens tre delområden.

Det gäller till exempel andelen kommuner och regioner som har antagit mål och riktlinjer för det minoritetspolitiska arbetet, som dessutom är ett lagkrav sedan 2019. Även om det är en större andel kommuner och regioner inom de så kallade förvaltningsområdena som har antagit mål och riktlinjer har ökningen stannat av både inom och utanför förvaltningsområdena.

I årets rapport har vi gjort en fördjupning inom området inflytande och delaktighet. De nationella minoriteterna är kritiska till hur samråd genomförs och företrädare menar bland annat att det finns en stor kunskapsbrist bland dem som håller i samråd hos kommuner, regioner och myndigheter. Även att samråden ofta hålls på ett sådant sätt som ger minoriteterna små möjligheter att faktiskt påverka beslut, säger Malin Langenfors, chef för enheten för nationella minoriteter på Länsstyrelsen Stockholm.

Nystartade projekt ska möta brister och behov

För att förstärka minoritetspolitiken ytterligare har regeringen lanserat en förstärkning av minoritetspolitiken för åren 2022–2024. Det har bland annat gjort det möjligt för uppföljningsmyndigheterna, Länsstyrelsen Stockholm och Sametinget, att utöka sitt arbete. Bland annat har myndigheterna startat ett projekt som syftar till att möta de brister som finns kopplade till just inflytande och delaktighet. Inom ramen för projektet kommer man att ta fram ett metodstöd riktat till kommuner, regioner och myndigheter som ska stärka de nationella minoriteternas rätt till inflytande i frågor som berör dem.

Utöver detta lanserade uppföljningsmyndigheterna förra året webbutbildningen ”Grundutbildning i minoritetslagstiftningen” för att möta den sedan tidigare identifierade kunskapsbristen om minoritetslagen hos kommuner, regioner och myndigheter.

I och med de här satsningarna fördjupar vi oss i de nationella minoriteternas behov så att vi kan utveckla vårt stöd till kommuner, regioner och myndigheter. Vi förväntar oss att se effekterna av dem på lite längre sikt, säger Ellen Omma, enhetschef för det minoritetspolitiska uppdraget på Sametinget.

För att minoritetspolitiken ska ta kliv framåt och utvecklas på det sätt som lagen säger behöver dels uppföljningsmyndigheterna hitta nya sätt att nå kommuner och regioner utanför förvaltningsområdena. Dels behöver det bli mer långsiktighet i arbetet vad gäller regeringens styrning och finansiering, vilket är viktiga faktorer för att kunna planera arbetet och hålla i det över tid.

Vi ser också att det kan krävas ytterligare verktyg för att minoritetspolitiken ska få större genomslag. Vi föreslår bland annat att regeringen ska utreda möjligheten att införa tillsyn kopplat till delar av minoritetslagen. Till exempel gällande kravet på att nationella minoriteter ska ha möjlighet till inflytande i frågor som rör dem samt på kravet att kommuner och regioner ska anta mål och riktlinjer för det minoritetspolitiska arbetet, säger Malin Langenfors.

Rapporten ”Uppföljning av minoritetspolitikens utveckling 2022” Länk till annan webbplats.

Rapportunderlag: Intervjustudie om nationella minoriteters erfarenheter av samråd och andra former för inflytande (extern konsultrapport) Länk till annan webbplats.

Sveriges nationella minoriteter

De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, sverigefinnar, tornedalingar och samer (som också är ett urfolk). Minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, finska, meänkieli och samiska.

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (även kallad minoritetslagen) ger minoriteterna ett allmänt skydd som bland annat innebär att minoritetsspråken ska främjas och skyddas, kulturen ska utvecklas och bevaras samt att minoriteterna ska ges inflytande i frågor som berör dem.

Utöver de allmänna bestämmelserna finns särskilda rättigheter som gäller i förvaltningsområden för samiska, finska och meänkieli. Det innebär rätten att använda språken i kontakt med myndigheter och rätt till förskola och äldreomsorg på språken. 2022 ingick 84 kommuner och 15 regioner i förvaltningsområden.

Nationella minoriteter och minoritetsspråk

Kontakt

Ellen Omma

Enhetschef, Sametinget

Dela sidan:

Landshövding

Anneli Hulthén

Besöksadress

Östra Boulevarden 62 A, Kristianstad eller Södergatan 5, Malmö

Postadress

205 15 Malmö

Organisationsnummer

202100-2346

Följ oss