Tre snabba till våra rådgivare inom Ett rikt odlingslandskap

I vår serie där vi träffar våra rådgivare och aktörer har turen kommit till tre rådgivare inom Ett rikt odlingslandskap: Sara, som kan allt som är värt att veta om grodor, Emil, expert på bete och ängsbruk, samt Martin, kunnig i såväl naturbeten som hur man främjar biologisk mångfald i åkerholmar, bryn och randzoner.

Vi säger ”Hej på er!” till några av våra aktörer och rådgivare

1. Vilken sorts rådgivning erbjuder du inom Ett rikt odlingslandskap?
2. Hur kan ökat fokus på biologisk mångfald skapa bättre lönsamhet för lantbrukaren?
3. Vad är det enklaste en lantbrukare kan göra för att öka den biologiska mångfalden på gården?

Sara Albinsson
Groddjursrådgivare, Grodgårdens naturvård

1. Min rådgivning handlar om vad lantbrukare kan göra för att gynna groddjuren i odlingslandskapet. Jag har tidigare jobbat med att inventera groddjur och med vad man kan göra för att de ska trivas i olika våtmarker och småbiotoper på land. De flesta gillar grodor men vet inte så mycket om dem. De lever ju ett lite undanskymt liv och är oftast aktiva på natten.
2. Biologisk mångfald är en förutsättning för tjänster som naturen ger oss gratis. Växterna producerar syre, marken renar vattnet och mikroorganismer håller odlingsjorden produktiv. Groddjuren är en del av den biologiska mångfalden och har en viktig funktion i ekosystemen, både som skadedjursbekämpare och som bytesdjur. Att gräva våtmarker för grodorna bidrar även till att jämna ut vattenflödena i landskapet, förhindra översvämningar och hålla kvar vatten vid torka.
3. Det är att förstå att även små åtgärder är viktiga. Stora insatser, som våtmarker och restaurerade naturbeten, är såklart jätteviktiga, men de små åtgärderna, som alla kan göra är också betydelsefulla. Det kan handla om små stenrösen och högar med död ved eller mindre ytor med inhemska blommor som tillsammans skapar ett pärlband för olika arter, inte minst för groddjur, att röra sig i landskapet.

Emil Åsegård
Naturvårdsbiolog

1. Jag erbjuder rådgivning om bete, ängsbruk och andra åtgärder som gynnar biologisk mångfald. Bete kan vara både bra och dåligt för biologisk mångfald beroende på hur djuren betar. Jag försöker hitta lösningar som passar djurägaren och mångfalden, primärt genom mer naturligt betesbeteende. Även ängsskötsel kan utföras på många sätt och jag ger råd som passar rådtagarens förutsättningar.
2. Många ekosystemtjänster sker inte på fastighetsnivå, därför bortser en del lantbrukare från sin egen gårds naturmiljöer och förlitar sig på omgivande landskap. Det är ett kortsiktigt, egoistiskt tänk. Östersjön är ett talande exempel, där har många olika aktörer bidragit till att fiska ut och övergöda tillsammans. Flera av mina råd ger inte högre lönsamhet för lantbrukaren, men ofta samhällsnytta och långsiktig hållbarhet för hela landskapet.
3. Utifrån många lantbrukares befintliga kompetens och lönsamhetskrav är nog fånggrödor och varierad växtföljd de enklaste åtgärderna. Andra enkla åtgärder är tekniska lösningar som minskar näringsläckage, övergödning och användning av bekämpningsmedel, eller att förbättra utnyttjandet av betesdjur som naturvårdare. Men alla råd beror på gården.

Martin Stoltze
Drakängen natur och trädgård

1. Detta är min första period som rådgivare och jag har två olika moduler. Den ena kallar jag ”Blomrika betesmarker” och den andra ”Åkerholmar, bryn och randzoner”. I båda fallen utgår jag i första hand från de naturvärden som redan finns på gården och som kan bevaras och stärkas långsiktigt – med enkla och kostnadseffektiva lösningar.
2. De insatser jag rådger kring ger inte direkt bättre lönsamhet i själva jordbruket. För lantbrukare som har gårdsbutik, boende eller annan biverksamhet kan naturvärdena på gården däremot ha ett ekonomiskt värde. Då krävs kunskap om gårdens natur.
3. Åkerholmar, bryn och randzoner är ofta en lågt hängande frukt för biologisk mångfald på en gård. Här kan man få till en variation i träd- och buskmiljöer och kanske sköta vissa delar med bränning, utan att det tar odlingsmark i anspråk. För Skånes fina naturbetesmarker är utmaningen dubbel: dels att överhuvudtaget upprätthålla hävden, dels att betet och den övriga skötseln är så bra att naturvärdet bevaras – eller allra helst ökar. Många betesmarker är relativt hårt betade under sommaren och blir då inte så blomrika. Här kan förlängd betessäsong och kanske växelvist bete bidra till mer blomrika marker till gagn för fjärilar och andra insekter, samtidigt som marken hålls hävdad.

Skribent: Ulrika Petersén Foto: Nils Bergendal
Artikel från tidningen Smart landsbygd nr 2 2026