Jordhälsan blomstrar på Toftaholm

Marken är en av våra viktigaste naturresurser. Den binder kol, ger växter näring, renar vatten, är förutsättningen för biologisk mångfald och för att vi ska få mat på borden – den är helt enkelt grunden för en rad ekosystemtjänster som vi inte klarar oss utan. Att säkerställa jordbruksmarkens långsiktiga produktionsförmåga är därför ett viktigt mål: inom EU, i Sverige och självklart också i Skåne – Sveriges kornbod. En som sett vilken skillnad god jordhälsa gör är Anders Berg, lantbrukare i tredje generationen på gården i Villie ute på Söderslätt.

Jordbruksmark är en ömtålig resurs och hanteras den fel påverkas både avkastning och livsmedelskvalitet, miljö och klimat. Efter många år med tuff växtföljd, ingen organisk gödsel och stora jordförluster, insåg Anders att måttet var rågat.

– Bördigheten blev sämre och sämre, det var blött i marken, jorden var svårbrukad och jag fattade att såhär kunde jag inte fortsätta, säger Anders. Jag räknade ut att jorden som fastnade på sockerbetorna när jag tog upp dem, och som sen följde med till sockerbruket, uppgick till 10-12 ton per hektar sockerbetor varje år! Fin matjord som bara kördes bort. Och så hade det ju varit i många år, utan att jag tillfört nytt organiskt material.

Hundra hektar blommor

2013 körde han igång med nytt tänk och nya metoder.

– Jag slutade med glyfosat och att spruta mot insekter och svamp, och jag slutade odla betor och korn och att låta marken ligga bar mellan skörd och sådd. Istället började jag odla solrosor, klöver, gräs och havre. Och så tog jag emot gödsel från stallarna på Jägersro – 300 kubik i veckan – som jag komposterade med annat organiskt material och körde ut på åkrarna.

Hans åtgärder möttes inte av några hurra-rop från omgivningen, snarare tvärtom, men Anders fortsatte oförtrutet. 2021 kom han i kontakt med Jonas Ivarson, HIR Skåne, genom länsstyrelsens rådgivning för jordhälsa inom Ett rikt odlingslandskap/Ekologisk produktion.

– Tillsammans gick vi ut och grävde några gropar och kollade på infiltration, markstruktur, aggregat, maskförekomst, rötter och så vidare, för att se hur jorden mådde, berättar Jonas. Efter det har vi hållit kontakten och jag har följt Anders resa, vilket varit väldigt kul eftersom han verkligen går sin egen väg. Han sysslar inte med några halvmesyrer precis!

– Förra året odlade jag bara blommor, säger Anders. Över 100 hektar.

– Fullt så extrem kanske inte alla kan vara, men alla kan göra delar av det som Anders gör, menar Jonas. Första steget är ofta en rådgivning. Visst, man kan gå ut och gräva själv och kolla hur jorden mår, men vem gör det? Inte ens jag på min egen gård … En rådgivare hjälper till att tolka resultatet och ser på saker med andra ögon. För även om man redan gör mycket rätt, finns det alltid något som kan förbättras.

Wow från förbipasserande ger energi att fortsätta

Anders håller med och menar att Jonas besök blev just den vitamininjektion han behövde. Råden han fick har han återgått till många gånger och han ser tydligt hur jordhälsan har förbättrats. Mullhalten har ökat, det myllrar av mask och markpackningen är ett minne blott.

– Vi testade på ett ställe där vi trodde att det fortfarande skulle vara hårt, men spettet sjönk ner som i smör, säger Jonas.

– Jag ser hur vattnet står kvar på åkrarna på Söderslätt när det regnat, men hos mig säger det slurp, berättar Anders. Jorden är mer lättbearbetad och bördigheten har ökat. Dessutom har jag inga problem med löss på havren längre.

– Nej nu har du ju predatorer på nära håll som snabbt kan ta hand om skadedjuren, menar Jonas.

För mångfalden under mark hör ju samman med mångfalden ovan mark, och hos Anders finns det gott om båda. Så mycket att Jonas totade ihop Anders med forskare från Lunds universitet, som kom ut på gården och räknade örter och insekter. Och Anders passade såklart på att pumpa dem på lite kunskap samtidigt.

– Tistlarna är ett bekymmer, de är inte poppis bland grannarna, men när jag fick veta hur mycket nytta de gör lämnade jag en yta ute i ett fält där de inte stör. Tistlarna är toppen för bland annat steglitser, där är massor av dem!

Men alla är som sagt inte lika glada som steglitserna över Anders tistlar och ibland tvivlar han även själv.

– Då säger Jonas till mig att du kan ju inte sabba allt nu, när du hållit på så länge. Det ger energi att fortsätta. Man behöver en klapp på axeln och lite wow emellanåt. Som när forskarna var här och vi hittade en makaonfjäril. De är inte vanliga! Eller när folk stannar och tycker det är fint med alla blommorna. Ja, och så var det han kontrollanten från länsstyrelsen som var här. Han fattade verkligen vad det handlade om – då känner man att man gjort rätt och att det är värt det.

Skribent: Ulrika Petersén Foto: Nils Bergendal
Artikel från tidningen Smart landsbygd nr 1 2026