Bättre djurhälsa med digitala verktyg

Kan smart teknik och övervakning förbättra djurvälfärd, djurhälsa och produktion? Ja, absolut! Använt på rätt ställe och på rätt sätt kan digitala verktyg vara till ovärderlig hjälp när det gäller att förenkla lantbrukarens vardag och förbättra djurens levnadsvillkor. Oleksiy Guzhva, en av få forskare i landet inom Precision Livestock Farming (PLF), precisionsdjurhållning, berättar mer.

TEXT: Ulrika Petersén FOTO: SLU Alnarp

Oleksiy, eller Alex som han kallas, har sin arbetsplats på SLU i Alnarp, men att hitta honom där är inte det lättaste. Oftast är han på resande fot, inte sällan till SLU i Skara där han bedriver ett av sina forskningsprojekt eller till någon av de gårdar som han samarbetar med för testförsök. Eller så är han iväg på uppdrag som föredragshållare, moderator eller paneldeltagare på konferenser och mässor – i och utanför Sverige. Precisionsdjurhållning är ett högst aktuellt ämne, men forskarna är få och de som likt Alex har lång erfarenhet av såväl djur som IT är efter-frågade av många.

Så vad är då PLF, precisionsdjurhållning? Kort sammanfattat kan man säga att det är att använda digitala verktyg för att övervaka och styra animalieproduktionen, och därigenom uppnå en mer hållbar produktion – såväl för djur och lantbrukare, som för miljö och klimat.
– PLF ersätter inte människan, utan det är ett verktyg, ett hjälpmedel, som underlättar för lantbrukaren och som hjälper till att förbättra djurvälfärden och djurhälsan, säger Alex, och ger ett exempel:
– Med intelligenta system för övervakning i stallar får man till exempel kontinuerlig tillsyn av djuren och kan snabbare upptäcka beteende på individ- eller gruppnivå. Till exempel: var spenderar djuren sin tid i stallet? Är det områden som aldrig används, och i så fall varför? Hur är dynamiken djuren emellan? Är det vissa djur som inte fungerar tillsammans? Är det något djur som inte mår bra? Och så vidare. Allt detta har lantbrukaren behövt ha koll på själv tidigare, men tack vare övervakning med datorseende som ”förstår” vad den ser kan beteenden som tidigare tog lång tid att upptäcka hittas snabbt.

Kvalitet går före kvantitet

Övervakningen ger lantbrukaren koll på sina djur 24/7, vilket gör att de avvikelser och brister som upptäcks kan åtgärdas i tidigt skede. Vilket i sin tur skapar förutsättningar för att djuren ska må bättre och för att produktionen ska bli mer effektiv. Vad precisionsdjurhållning däremot inte gör, är att ta bort människans betydelse för djuren och produktionen.
– Djurfabriker vill ingen ha och verkligen inte lantbrukarna själva, säger Alex. Däremot vill de ha friska, ”glada” djur samt bättre ekonomi och högre livskvalitet, så det är det vi strävar efter att uppnå med vår forskning.
Liksom inom samhället i stort händer det mycket just nu inom lantbruket vad gäller digital utveckling och AI. Till exempel kan mjölkrobotarna, som lanserades på 90-talet som automatiska mjölkningsstationer, numera erbjuda allt ifrån individuellt anpassad mjölkning till att upptäcka mastit och kontrollera mjölkkvalitet. Kombinerat med sensorer som kommunicerar med mjölk-roboten kan även brunstpassning med mera skötas digitalt. Massor med data kan alltså samlas in från djuren, men det gäller att veta vad som ska göras av all information.
– Mycket data är inte detsamma som bra data, så en viktig del av forskningen är att hitta sätt att tolka och presentera data på ett enkelt och överskådligt sätt, säger Alex.
Lantbrukaren som använder tekniken måste ha användning för informationen som samlas in, annars gör den ingen nytta.

Smarta IT-lösningar som underlättar vardagen

Att driva innovation tillsammans är viktigt och därför samarbetar Alex med andra forskare, företag som utvecklar produkter och lösningar samt med slutanvändarna själva – lantbrukarna. Allt för att skapa verklig nytta för de nya lösningar som tas fram.
Just nu har han flera forskningsprojekt igång. Ett av dem är Mini-MU som har som mål att utveckla ett intelligent övervakningssystem för djur på bete med hjälp av smarta halsband.
– Systemet ska hjälpa lantbrukaren med den dagliga skötseln genom att till exempel kunna hitta djurens position på betet, men också att se förändringar i beteende som tyder på parasitangrepp som då kan behandlas på individnivå, berättar Alex. I kombination med drönare ska vi också titta på beteskvalitet och hur och var djuren väljer att beta.
Ett annat forskningsprojekt är att utveckla ett verktyg som kan skatta storlek och vikt på mjölkkor utifrån bilder tagna med mobilen. Målet är att på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt förbättra lönsamhet, arbetsmiljö och djurvälfärd inom mjölkproduktionen, samt ge insikt i hur djuren växer för att på sikt kunna förbättra urvalet av djur för avel.
– Lantbrukare är superduktiga på att ta till sig ny teknik, det är min erfarenhet, säger Alex. Och det gäller oavsett lantbrukets storlek eller lantbrukarens ålder. Det viktigaste är att vara intresserad av hur precisionsdjurhållning kan användas för att göra nytta och underlätta vardagen. Sen är det upp till var och en att hitta en balans i investeringarna utifrån gårdens och produktionens förutsättningar.
Någon längtan efter att själv bli lantbrukare och praktisera sin forskning har han dock inte.
– Jag är inte tillräckligt modig, det är jättesvårt att vara lantbrukare! säger Alex med eftertryck. Mitt bidrag får vara min forskning och att jag i min roll som lärare för lantmästarna förbereder eleverna inför deras kommande utmaningar. Att komma ut och hälsa på dem när de är klara och bedriver egna lantbruk är det roligaste jag vet, det räcker gott och väl för mig.

Artikeln publicerades i Smart landsbygd nr 2 2025