Fördel får!

De ger ull, skinn, kött och naturvård, är oftast väldigt lätta att hantera och det går snabbt att få igång en produktion. Vi pratar om får – ett mångsidigt djur som minskar i antal i Sverige, trots att efterfrågan på lammkött ökar. Ett av de län där andelen tackor och baggar gått ner mest är Skåne, 17 procent bara mellan 2023 och 2024. Men det finns lantbrukare som går mot strömmen. Smart Landsbygd åkte till Kullalamm och träffade Anna och Otto Ramsay.

TEXT: Ulrika Petersén FOTO: Nils Bergendal

På naturskönt läge, mellan Jonstorp och Arild på Kullahalvön i nordvästra Skåne, ligger gården
som Anna och Otto tog över efter Ottos föräldrar 2008. Då bedrevs här ett halvtidsjordbruk, men
Anna och Otto bestämde sig för att satsa fullt ut. Och de valde att satsa på får.
– Det första vi gjorde var att hitta mark till dem, berättar Otto. Till gården fanns bara lite betesmark, så vi tog alla markbitar runtomkring som vi kunde få tag på. Som nystartad lantbrukare utan kontakter var det tufft i början, men vi körde på.
Och det i högt tempo. Fårskötseln utökades med gårdsbutik och restaurang, parallellt som paret medverkade i både tv och tidningar. Eller som Otto uttrycker det: ”vi gick helt bananas”.
– Det var jätteroligt att ha kontroll över hela kedjan, från hage till mage, men det var också mycket jobb, konstaterar Anna. Nu när vi byggt upp vårt varumärke och fått tillgång till mer betesmarker har vi därför ändrat inriktning lite.

Drömmer om fler får

Numera är restaurangen såld och köttet säljer de genom en annan gårdsbutik. Istället har verksamheten utvecklats på andra sätt.
– Idag är det naturbeten och betesmarksrestaurering som är vårt huvudsakliga fokus och inkomstkälla, säger Otto. På uppdrag av Länsstyrelsen och andra markägare har vi röjt och restaurerat stora områden på Kullaberg, där djuren betar och håller landskapet öppet. Vi har också restaurerat ett antal slåtterängar som vi sköter om och låter fåren efterbeta. Köttproduktionen är alltså mindre, men planen är att den ska öka igen och att vi ska hitta en bra kombination av produktion och naturvård. Drömmen är att dubbla fårbesättningen, från dagens 400 tackor till 800. För att klara det planerar de att komplettera naturbetet med bete på åkrar. De vill också fortsätta
arbetet med att återskapa slåtterängar samt att optimera betesdriften mellan fåren och gårdens övriga djur, som består av 40 getter och 50 nöt.

– Getterna är fantastiska på restaureringar, de äter allt, berättar Otto. Och fåren är en megaresurs, framförallt på höstbete. Tillsammans med korna har vi en hel armé som kan gå ut och göra nytta. Det är så vi vill jobba, att djuren gör jobbet åt oss genom bete. Hellre get än röjsåg!
– Det viktiga är att ha rätt djur, på rätt plats, vid rätt tid, säger Anna. När vi har det tar vi hand om både djuren och naturen, och får biologisk mångfald och kött på bordet på en och samma gång.
Utedrift året om står högst upp på önskelistan För att skapa bättre lönsamhet i driften hoppas de dock på snabb förändring när det gäller en viktig punkt: reglerna för utedrift.

– Kor får gå ute året om, men inte får – det är märkligt, säger Otto. För att kunna optimera såväl naturbete som produktion behöver reglerna ändras. Att bygga hallar för flera miljoner är tufft lönsamhetsmässigt, kalkylen hade varit enormt mycket roligare om fåren fick gå ute året om. Många marker hade dessutom mått bra av extrabetning under vintern.
– I Skåne är klimatet sällan ett problem och väljer man bara rätt ras så funkar det jättebra
att ha fåren ute hela året, menar Anna.

Utedrift har dessutom den fördelen att fårens ull blir mycket finare, och ju finare ull desto mer ger den betalt. Att göra det lättare att få stöd för rovdjursstängsel är också något som de tror kunde få fler att satsa på får. Just på Kullahalvön är problemet med varg inte särskilt stort, åtminstone inte än, men det är ändå en faktor som får lantbrukare att tveka.

– Rent krasst har vi större problem med lösspringande hundar än med varg, säger Anna. Våra djur betar på populära strövområden och det är fantastiskt att besökarna kan komma dem så nära. Men det hade varit ännu bättre om alla höll sina hundar kopplade.

Dubbelt så starka tillsammans

För att effektivisera och skapa bättre lönsamhet i verksamheten samarbetar Kullalamm med flera andra djurhållare och aktörer i området. Till exempel hjälps man åt med grässkörden, för som Anna säger: ”tillsammans är vi dubbelt så starka och dubbelt så snabba”. Kullalamm samarbetar även med en granne som har äppleodling, och tillsammans tar de hand om varandras restprodukter och optimerar komposteringen. Till sin hjälp har de Splendor Plant i Jonstorp, vars labb analyserar mark- och kompostprover och hjälper dem att bygga upp mikrolivet i jorden.

– Mångsidigheten, det är det som gör det så roligt att vara lantbrukare, säger Otto. Men det måste vara lätt att göra rätt. Myndigheterna får inte vara bromsande och den enorma regelbörda som vi har nu behöver förenklas om svensk lammproduktion ska öka. Men med det sagt bidrar myndigheterna med många bra saker också, som till exempel spetskompetens och rådgivningar.
Avslutningsvis vill Otto göra ett medskick i en annan fråga: att utveckla samarbetet med djur.

– Det kan vi bli mycket bättre på i Sverige. Inte bara för att sköta betes- och slåttermarker,
utan även för andra uppgifter. Själv har vi fem arbetande Border collies som ser efter betesdjuren och det hjälper oss enormt mycket. Att samarbeta med djur, vare sig det är hundar, får, getter, kor eller något helt annat, är inte bara effektivt, det är väldigt kul också. Så det skulle jag vilja se mer av, där har vi fortfarande mycket kvar att lära.

Skånes får- och lammsatsning

Under 2024 inleddes en regional satsning för att stärka hela värdekedjan inom lammproduktionen.
Målet är att fördubbla produktionen av lamm i Skåne inom tio år.
I samarbete med branschorganisationer, slakterier, rådgivare, forskare och handeln fokuserar vi på att prioritera insatser som kan bidra till att nå detta mål.
Läs mer på Länsstyrelsen Skånes webbsida om Livsmedelsstrategin.

Artikeln publicerades i Smart landsbygd nr 1 2025