Här behövs många ben och kompetenser

Skogsbruk, åker- och betesmark, får, julgransodling, kvigor, kaffestuga, ställplatser för husbilar och mer därtill – på gården Asmoarp utanför Hässleholm vilar verksamheten på flera ben. Och det har den gjort i många hundra år. Gården är omskriven redan på 1500-talet och de senaste 300 åren har den brukats av en och samma släkt. Idag är två generationer engagerade i verksamheten och någon idétorka på hur gården kan utvecklas råder inte!

TEXT: Ulrika Petersén FOTO: Nils Bergendal

Det sägs att det var en silverskatt, upphittad i skogen, som gjorde att Asmoarp kom i Mats-Ola Persson släkts ägo. Hans anfäder kom till gården som frälsebönder redan 1724, och 1785 köptes gården loss. Huruvida det var silverskattens förtjänst får vara osagt, men klart är att släkten nu brukat Asmoarp i 300 år.

– Jag är åttonde generationen på Asmoarp, berättar Mats-Ola. Mina söner, den nionde generationen, är också involverade i verksamheten, men den tionde generationen är fortfarande lite för ung!

Små och stora mular vårdar markerna

Förutom sönerna Per-Anton, Nils-Joel och Karl-Johan har Mats-Ola även hjälp av sin käresta Lotta Nilsson.

– Jag kom hit för några år sedan för att köpa en julgran – och så gick det som det gick,
säger Lotta med ett leende.

Och det är för sina granar som Asmoarp är känt för en bredare publik. Redan på 1970-
talet startade Mats-Olas föräldrar julgransodlingen, som idag upptar 10 av gårdens totalt 190 hektar. Varje december kommer runt 2 000 besökare till gården för att köpa gran, njuta av julstämning, glögg, mat och levande musik.

Men granarna ger inte bara jobb i juletid. Mats-Ola, som är utbildad skogstekniker, förklarar:
– Varje år planterar vi cirka 2 000 nya granplantor. Dessutom formklipper vi alla träd under vårvintern så att vi 6–8 år senare har snygga julgranar till försäljning. Marken mellan träden måste också röjas, men det sköter våra Shropshire-får till stor del på egen hand.

Flitigt arbetande mular finns det även på gårdens naturbetesmarker, där Asmoarps kvigor och en arrendators djur håller landskapet öppet.

– En släktgård är inget man äger utan något man förvaltar till framtida generationer, säger Mats-Ola. Därför är mina söner involverade i alla vägval och större beslut, som till exempel om vi ska investera i nya djurstallar. Ibland kan släktgården vara ett ok, så det är viktigt att se till allas intresse. Visst betyder det historiska perspektivet mycket, men gården behöver samtidigt följa med sin tid.

– Vi känner inte att det finns några måsten, utan vi kan utveckla gården och ta nya vägar om vi vill, menar Nils-Joel. En liten gård som Asmoarp kan inte heller bara nischa in sig på enbart en sak, här behövs många ben och kompetenser, men det är också det som gör det så roligt.

Nyfikna besökare med intresse för landsbygden

Ett ben är de 14 ställplatser för husbilar som gården öppnade för besökare sommaren 2023. Fyra av platserna ligger uppe vid gården och tio vid ”sjöarna”, där det tidigare funnits utdikad odlingsmark.

– Vi har återskapat två dammar och planterade in regnbåge som gästerna kan fiska, berättar Nils-Joel. Men vi kan också använda dammarna för bevattning och djuren kan gå dit och dricka.
Förra året kom en jämn ström av besökare till ställplatserna, varav merparten var utländska gäster.
– Det var fantastiskt trevligt, konstaterar Lotta. Vi hade många givande samtal och alla var väldigt nyfikna på omgivningarna, gården och inte minst allemansrätten.

– Dialogen vi har med våra gäster, både de på ställplatserna och de som besöker oss inför julen, är viktig och stimulerande – och något vi är stolta över, säger Mats-Ola. Det behövs brobyggare mellan de gröna näringarna och konsumenterna; vi på landsbygden har en viktig uppgift att förmedla kunskap om lant- och skogsbruk och varför en levande landsbygd är viktig för hela landet.

För att utveckla såväl bygden som verksamheten är Asmoarp engagerade i flera projekt och samarbeten. Bland annat nätverket Explore Hässleholm, som arbetar för att öka besöksnäringen, och projektet Skogens värden, ett samarbete för att tillvarata den skånska skogens potential.

– Vi var med i delprojektet Skogens mat och nu har vi många idéer på hur vi kan utveckla användningsområdet för våra granar, säger Mats-Ola. För de duger till mer än julgran, man kan äta dem också!

Förutom småskalig livsmedelsförädling med granen som huvudingrediens, finns det även tankar kring att utveckla besöksnäringen på gården ännu mer.

– Att till exempel hålla öppet kaféet oftare och att utveckla gårdsbutiken skulle vara väldigt roligt, säger Lotta. Efterfrågan är stor, framförallt från våra utländska besökare.

För att förverkliga detta krävs tid och pengar. Men medan tid är en begränsad tillgång ligger halva silverskatten enligt sägnen kvar i skogen, där den vaktas av en hemsk fågel. Så det är bara för familjen Persson att ge sig ut och leta, om de vågar.

Artikeln publicerades i Smart landsbygd nr 2 2024