Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Eko behövs och samhället måste gå före

Man och kvinna går på grönt fält

Höj blicken! Sluta fokusera på lantbrukaren och gör istället ordentliga satsningar från samhällets sida. Lägg kraften på marknaden och informera konsumenterna om skillnaden mellan ekologisk och konventionell produktion. Lisbeth och Julius Andersson är tydliga: det är inte lantbrukaren som ska dra hela lasset för att flfler ska välja ekologiskt, samhället måste gå före och visa varför eko behövs – inte minst av beredskapsskäl.

TEXT: Ulrika Petersén FOTO: Nils Bergendal

– Om efterfrågan finns så producerar lantbrukarna, säger Julius Andersson, som driver Sunnantorps gård utanför Stehag. Ingen vill ju producera om det inte finns någon efterfrågan!

Lisbeth Andersson instämmer och konstaterar:

– Ett jordbruk byggt på grundprinciperna inom ekologisk produktion gynnar både det ekologiska och konventionella jordbruket och gör att vi kan leva upp till samhällets miljö- och klimatmål. Tekniken och kunskapen finns, det som krävs är att politiker och samhället verkligen bestämmer sig och satsar. Först då kan vi skapa ett stabilt, hållbart jordbruk.

Skånska pionjärer inom ekologisk produktion

Men låt oss backa bandet till när allting började; till 1977 då Lisbeth arbetade på kontor och hennes man Torgny, lantbrukarson tillika kemiingenjör, drömde om att bli bonde. Fast inte bonde med ett konventionellt jordbruk, som var det allenarådande på 70-talet, utan ett ekologiskt. Med sina kunskaper inom kemi hade han dragit slutsatsen att kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel inte var rätt väg att gå. Så en dag, på väg hem efter en semester i fjällen, köpte de Biodynamisk tidskrift på stationen i Stockholm och läste en annons ...

– Och inom loppet av tre veckor var vi bönder! säger Lisbeth.

1978 arrenderade de Prångstorps gård som redan 1972, förmodligen som första gård i Skåne, ställt om till ekologisk produktion och 1988 köpte de Sunnantorps Gård.

– När vi kom hit var här grisproduktion, men jag och Torgny drog igång mjölkproduktion istället, berättar Lisbeth. Mjölkproduktion med kor i huvudsak uppfödda på grovfoder, inte kraftfoder. Soja är det enda fullvärdiga växtbaserade protein vi har, så det ska inte gå till idisslare i Norden; det ska gå till en svältande befolkning. Kor är gjorda för att äta gräs, men förmågan att tillgodogöra sig grovfoder har till stor del avlats bort. Så vi påbörjade ett avelsarbete som pågår än idag.

2004 gick Torgny bort och Lisbeth valde att sluta med mjölkkorna. Istället började hon med gräsuppfödda köttdjur och att sälja ekologiska kalvköttslådor till butik, restaurang och privatpersoner. 2016 tog sonen Julius över och fortsatte den ekologiska köttproduktionen, men utökade också arealen rejält och började odla ekologiskt spannmål.

Intensiv kampanj för närproducerat slår mot eko

Från 70-talet fram till nu är det mycket som har hänt vad gäller synen på ekologiskt jordbruk. Det som först betraktades som ett flummigt gröna-vågen påhitt, är nu en etablerad produktion med egen hållbarhetsmärkning, KRAV, sedan 1985. Och de ekologiska principerna: att bedriva jordbruk med god jordhälsa och lokala, kretsloppsbaserade system samt att använda jordens ändliga naturresurser rättvist och med omsorg, kan nog de flesta skriva under på.

Men trots att EU:s ”Från jord till bord”-strategi betonar vikten av ett hållbart jordbruk (läs mer i intervjun med Göran Bergkvist på sidan XX) och att Sveriges livsmedelsstrategi vill främja en inhemsk, hållbar matproduktion sjunker försäljningen av ekologiska livsmedel och allt fler lantbrukare väljer att ställa om till konventionell produktion. Varför?

– Närproducerat har knäckt eko! säger Lisbeth med eftertryck. Kampanjen att konsumenterna ska välja närproducerat har varit massiv, men skillnaden mellan ekologiskt och närproducerat har inte kommit fram. Konsumenterna vet inte vad de köper.

– Att ekologisk produktion redan gör allt som står i miljömålen, det vill säga främjar biologisk mångfald, väljer bort kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel, har balanserade växtföljder, låter djuren leva enligt sitt naturliga beteende och så vidare, är det få som känner till, säger Julius. När konsumenterna väljer närproducerat istället för eko, är det viktigt att de känner till skillnaden. Här har KRAV ett stort jobb att göra, att förmedla att den ekologiska produktionen är odlad kemikaliefritt och i huvudsak med lokala resurser.

Hur svenskt är svenskproducerat?

En annan fråga som Lisbeth och Julius anser behöver lyftas är den om hur svenskt det svenska jordbruket egentligen är eftersom konstgödsel, växtskyddsmedel, foder och drivmedel till stor del importeras.

– Det konventionella jordbruket är väldigt sårbart, säger Lisbeth. Om Sverige ska öka sin självförsörjandegrad på riktigt så räcker det inte att maten produceras inom landet – hela kedjan måste vara inhemsk. Det är en beredskapsfråga som är viktig för hela samhället.

Trots bakslaget för det ekologiska har de hopp för framtiden, inte minst som EU:s och Sveriges miljömål förutsätter att jordbruket förändras. Men för att nå förändring krävs ökad kunskap hos konsumenterna, bättre marknadsförutsättningar för eko och ett utökat samarbete mellan lantbrukarna.

– Vi har inte alla samma möjligheter när det till exempel kommer till odling, bete, gödsel och så vidare, säger Julius. Så vi måste se till vad vi har och sen ta hjälp av varandra för att skapa helheten.

Men viktigast av allt, menar Lisbeth och Julius, är en rejäl satsning från samhällets sida genom köp av inhemsk ekologisk mat till offentlig sektor, och genom att stimulera växtförädling och avelsarbete anpassat till lokala förutsättningar.

– Som jag sa tidigare, vi har tekniken och kunskapen, nu måste vi bestämma oss och satsa fullt ut, säger Lisbeth. Gör vi det är jag övertygad om att vi inom tio år har påbörjat ett hållbart, självförsörjande jordbruk i Sverige.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Anneli Hulthén

Besöksadress

Östra Boulevarden 62 A, Kristianstad eller Södergatan 5, Malmö

Postadress

205 15 Malmö

Organisationsnummer

202100-2346

Följ oss