Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Utrota enfalden, bekämpa invasiva arter nu

De har flyttats hit av oss människor, de sprider sig snabbt och de kan orsaka allvarlig skada på biologisk mångfald, ekonomi och hälsa. Vi pratar om främmande, invasiva arter. Vissa av dem finns upptagna på EU:s förordning om invasiva arter och omfattas av en rad förbud, andra bedöms som invasiva i just Sverige. Oavsett, så utgör de ett hot värt att ta på allvar.

– Vi kan börja med att fastställa att invasiva arter är ett ökande problem, framförallt i Skåne, säger Nils Carlsson, samordnare invasiva arter, Länsstyrelsen Skåne. Att de ökar mest här beror dels på vår närhet till kontinenten, dels på ett mildare klimat. Arter som tidigare inte överlevt på våra breddgrader gör det nu och problemet förvärras i takt med klimat­förändringarna.

Förutom att vara ett hot mot den biologiska mångfalden är invasiva arter ett hot mot de agrara näringarna. Dels kan invasiva arter vara giftiga för djur, dit hör exempelvis boerstånds, tysklönn, sidenört och blåsvart björkstekel, dels kan invasiva arter få fäste i odlingar och ge upphov till lägre skördar. Dessutom måste invasiva arter bekämpas, vilket kräver tid, resurser och ett oändligt tålamod.

Invasiva och expansiva arter

Vi återkommer till tålamodet, men först: främmande invasiva arter, vad är det?

– Det är arter som ta kommit hit från andra regioner, som är främmande för vårt ekosystem och som tar över på inhemska arters bekostnad, säger Tina D’Hertefeldt, växtekolog och forskare vid Lunds universitet. Ytterligare ett kriterium är att arten har förvildats efter år 1800. Arter från före 1800 kan vara nog så besvärliga, kirskål och renkavle är två exempel, men de har funnits här så länge att de numera inte räknas som främmande.

Inhemska arter som sprider sig snabbt kallas istället för expansiva arter.

Enligt Naturvårdsverket finns det idag över 2 000 främmande arter i Sverige, varav drygt 20 procent är eller riskerar att bli invasiva. Några av arterna, till exempel jätteloka, signalkräfta och gul skunkkalla, finns med på EU:s lista över invasiva främmande arter. För dessa gäller speciella regler (se faktaruta).

Därutöver finns det arter som är särskilt problematiska i Sverige. Dit hör exempelvis spansk skogssnigel (mördarsnigel), blomsterlupin och parkslide. Dessa omfattas ännu inte av några lagstadgade skyldigheter, men eftersom de kan orsaka allvarlig skada rekommenderas man att begränsa spridningen. En nationell förteckning över arter som kan komma att täckas av olika förbud är under framtagande av Naturvårdsverket.

Håll i, håll ut – och gör det tillsammans

Så vad gör man då om man som lantbrukare upptäcker en invasiv art på sin mark?

– Vänta inte och hoppas att problemet försvinner, för det gör det inte, säger Cajza Eriksson, samordnare invasiva arter, Länsstyrelsen Skåne. Börja bekämpa arten så fort du kan; det är en enorm skillnad att utrota en jätteloka jämfört med ett hektar ...

– Men innan du börjar – lär känna din fiende, tillägger Tina. Olika arter bekämpas på olika sätt och det kan handla om detaljer om du ska lyckas med bekämpningen eller inte. Läs på ordentligt och gör en plan för hur du ska gå tillväga.

Ytterligare en faktor är uthållighet. Invasiva arter är överlevare och det räcker inte att bara nästan utrota ett bestånd. Allt måste bort, liksom alla bestånd i närheten.

– Utrotning måste ske storskaligt och alla behöver dra sitt strå till stacken om det ska lyckas, säger Nils. Just nu finns det ganska många invasiva arter som är på gång att få fäste och etablera sig i Skåne. För att få bukt med dem innan problemet vuxit sig alltför stort är det oerhört viktigt med samarbete och gemensamma insatser.

Tänk efter före och dra nytta av djuren

Att avgöra vilka främmande arter som blir invasiva kan vara väldigt svårt. Inte minst som vissa arter håller sig lugna i många år för att sedan plötsligt explodera. Så vad är bra att ha i åtanke?

– Var medveten om vad du sår och planterar i till exempel lähäckar och blomsterremsor, säger Tina. Ha koll på vilka växter som är eller ligger i riskzonen för att bli invasiva och välj helst inhemska arter.

– Lantbrukare utgör en stor och viktig del av lösningen på problemet med invasiva arter, menar Cajza. Förutom att de förfogar över stora arealer mark, har de bra kunskap om olika arter, de rör sig ute på sina marker och observerar snabbt om nya arter etablerar sig. Dessutom har de praktisk möjlighet till effektiv bekämpning.

Förutom mekanisk och kemisk bekämpning finns det även andra metoder att tillgripa, nämligen bete.

– Inte minst äldre lantraser är väldigt effektiva när det gäller att bekämpa vissa arter, till exempel vresros, säger Cajza. Dessvärre finns det alldeles för få av dessa djur. Så det kan vara ett tips till lantbrukare som vill utöka sin verksamhet, satsa på lantraser! De är efterfrågade och lär vara det länge framöver.

EU-listade invasiva, främmande arter

För närvarande finns 66 arter på EU:s förteckning över invasiva, främmande arter. Dessa får inte introduceras i landet, spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Den som har någon av arterna på sin fastighet har en lagstadgad skyldighet att bekämpa arten.

Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot invasiva arter som är med på EU-listan och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Eftersom antalet invasiva arter i Skåne är många koncentreras tillsynsinsatserna till några arter i taget.

Fokus jätteloka

2022 inleder Länsstyrelsen Skåne en stor kampanj riktad mot fastighetsägare som har jätteloka på sin mark. Via brev kommer fastighetsägarna att informeras om att de är skyldiga att bekämpa växten samt få råd på hur de ska gå tillväga. Länsstyrelsen kommer även att utföra kontroller. Målet är att med gemensamma krafter komma tillrätta med problemen som arten medför.

Viktigt att komma ihåg vid bekämpning av jättelokor är att alltid använda skyddskläder eftersom växtsaften kan orsaka brännskador och besvärliga utslag.

Vill du veta mer?

På Naturvårdsverkets hemsida finns fördjupad information om invasiva arter. Till exempel vem som ansvarar för vad, hur man undviker spridning samt var man rapporterar in fynd av invasiva arter. En detaljerad bekämpningsguide för invasiva, landlevande växter är också under framtagande. I dagsläget finns vägledning för jätteloka och jättebalsamin.

På artfakta.se finns en sökbar lista över främmande arter inklusive bilder, information om utbredning samt en riskklassificering över vilka arter som är, eller riskerar att bli, invasiva.

TExt: Ulrika Petersén Foto: Nils Bergendal

Kontakt