Grön infrastruktur – vad är det?

Grön infrastruktur definieras av Naturvårdsverket som ”ekologiskt funktionella nätverk av livsmiljöer och strukturer, naturområden samt anlagda element som utformas, brukas och förvaltas på ett sätt så att biologisk mångfald bevaras och för samhället viktiga ekosystemtjänster främjas i hela landskapet”. Krångligt? Egentligen inte. Häng med till Norregården i Dalby och se hur det kan fungera i praktiken!

Text: Ulrika Petersén Foto: Nils Bergendal

Men innan praktik, lite teori. Precis som vi människor behöver så kallad grå infrastruktur, till exempel vägar, elledningar, vatten och avlopp, behöver vi grön infrastruktur. Den gröna infrastrukturen är nätverk av natur som främjar biologisk mångfald och ekosystemtjänster, som pollinering, syre, rent vatten, med mera. Grön infrastruktur behövs helt enkelt för att skapa livsmiljöer där växter, djur och människor kan trivas och må bra.

– Landskapet omkring oss har blivit allt mer likformigt och förutsättningarna för en rik biologisk mångfald har minskat, säger Gudrun Berlin, samordnare för Grön infrastruktur på Länsstyrelsen. För att gynna mångfalden, och det gäller både rödlistade och vanliga arter, samt de ekosystemtjänster som den biologiska mångfalden ger, måste vi bli bättre på att tillvarata, utöka och knyta samman miljöer där växter och djur trivs. Det är vad grön infrastruktur handlar om.

Så hur gör man det? Dags för praktiken!

Mångfald i skyn …

Citronfjärilarna fladdrar, humlorna surrar och sånglärkorna drillar när vi går den smala vägen från Norregårdens gårdsplan och upp mot fälten. Förutom Gudrun Berlin är Norregårdens ägare Fredrik Ohlsson med samt Collette Coumans, som i höst håller kostnadsfria rådgivningar i Länsstyrelsens regi kring hur man skapar gröna korridorer och ökad biologisk mångfald (se kurser längre bak i tidningen).

Vid sidan av vägen växer vetet tätt och ovanför flockas lärkorna. Att de håller till just här har sin förklaring – lärkrutor.

– Jag säljer dem, säger Fredrik. Lärkrutorna alltså. I år har jag runt 30 stycken här i fältet. Eftersom vi säljer viltfågelfrö i gårdsbutiken har vi många fågelintresserade kunder som gärna köper en lärkruta också. Min fru Sofia frågar mig varje år hur många hon får sälja och jag räknar efter – det får ju inte bli alltför plottrigt på fältet.

Lärkrutorna fungerar som effektiva start- och landningsplatser för fåglarna, som blivit märkbart fler sen Fredrik började med rutorna.

– När jag sår stänger jag bara av såmaskinen en liten bit och så har jag en lärkruta, säger han. Hur enkelt som helst. Det enda som är viktigt är att inte lägga rutan i sprutspåren. För då går räven in och tar fågelungarna.

… i snåren …

Vi vandrar vidare och Collette konstaterar att det höga gräset vid vägkanten är perfekt för många djur, men att gräset gärna får kompletteras med fler buskar och träd.

– Ser du, säger hon och pekar. Härifrån och till nästa buske är det lite väl långt. Många djur drar sig för att flyga över öppna områden, så genom att plantera buskar och träd närmare varandra hjälper du till exempel bin, fladdermöss och fåglar. Dessutom är blommande buskar och träd viktig mat för pollinerare tidigt på våren.

Fredrik nickar och berättar att han vill anlägga häckar likt dem engelska runt sina marker. Då skiner Collette upp.

– De engelska häckarna är fantastiska! De bildar ekosystem i sig själv och ju äldre de är desto bättre. Plantera gärna även häckar mellan fälten, så blir förutsättningarna för biologisk mångfald ännu bättre.

Fredrik har fler argument för häckarna:

– Grödorna växer bättre innanför en skyddande ridå, det märker jag på de ställen där jag har häckar redan idag. Men framför allt hoppas jag att de skyddar mot vildsvin, som är ett stort problem för oss.

… och på djupet

För att skapa en välfungerande grön infrastruktur finns det ett nyckelord framför andra: variation. Gräs, träd, buskar, stenhögar, stenmurar och nässeldungar – vi checkar av dem alla längs vandringen. Vid vägens slut breder en äng med blommande örter ut sig och på ängen en liten damm där grodorna kväker.

– Vet du vilka arter du har här? frågar Gudrun, samtidigt som en groda hoppar i vattnet.

– Lövgroda – bland annat, svarar Fredrik.

– Den har verkligen fått ett uppsving, säger Gudrun. Från att knappt ha funnits någonstans hittar vi den nu på flera ställen i Skåne, det är riktigt roligt att se.

Från ängen fortsätter vi ut på fältet med rödklöver och Fredrik pekar på en tom kantzon.

– Där brukar jag ha blommor, men i år tog kvickroten över och jag fick plöja upp allt, berättar han. I vanliga fall ”lär” blomremsan humlorna att flyga på rödklövern. Jag brukar så honungsört, den är poppis, och när de lärt sig att flyga dit hugger jag ner blommorna – mitt i natten, när så få insekter som möjligt är aktiva. När honungsörten är borta fortsätter humlorna ändå att flyga till samma ställe och pollinerar då klövern istället. Det funkar jättebra, skörden blir märkbart större.

Vi har nästan nått slutet på vår runda, men Fredrik har ett några saker till att visa. Halmbalarna, som han sätter ut lite varstans för att gynna humlorna och högen med död ved – ett smörgåsbord för spillkråkor och gröngölingar. Och så remsan i veteåkern som han klipper med gräsklipparen, ett nytt experiment för i år. Där trivs hararna som tuggar i sig av de nya skotten från vetet. Resultatet? Betydligt fler harungar än vad han brukar ha, till glädje för gårdens jägare.

– Den biologiska mångfalden ger mig bättre skördar och minskat behov av växtskyddsmedel, men framförallt ger den mig en fantastisk arbetsmiljö, konstaterar Fredrik. Att se rapphönsen springa runt traktorn, harungarna hoppa på fältet och höra sånglärkan sjunga, det är värden som inte kan mätas i pengar.

Artikel publicerad i tidningen Smart landsbygd nr 2 2021 Pdf, 24.9 MB.

På lansstyrelsen.se/skane/groninfrastruktur hittar du mer information om grön infrastruktur. Bland annat goda exempel att inspireras av, tips på vad du som lantbrukare själv kan göra för att stärka den gröna infrastrukturen samt en sammanställning över vilka stöd som finns att söka till konkreta åtgärder.