Önnestadsgymnasiet vägrar välja – här står både ekologiskt och konventionellt lantbruk på schemat

Ekologisk eller konventionell drift – vilket ska egentligen eleverna på ett naturbruksgymnasium lära sig? Båda två menar Önnestadsgymnasiet. ”Målet är att eleverna ska gå ut härifrån med en helhetssyn som gör att de kan reflektera över såväl möjligheterna som utmaningarna som de olika produktionssätten för med sig”, säger naturbrukslärare Martin Lundin.

Text: Ulrika Petersén Foto: Nils Bergendal

När Smart landsbygd besöker Önnestadsgymnasiet, en blåsig dag i april, ekar skolan tom. Varken i klassrummen, på fälten eller bland djuren syns några elever till. Vårsådden är dock i full gång, men istället för en elev bakom traktorratten är det Björn Ekström, instruktör på Önnestadsgymnasiet, som ser till att potatisarna kommer i jorden. Ingenting är riktigt som vanligt, men å andra sidan – vad var det våren 2020?

– Vanligtvis sköter förstaårseleverna vårsådden i skoljordbruket, men på grund av corona har de gått ut på praktik istället och all skolundervisning sker på distans, berättar Martin. Vi försöker göra det bästa av situationen och det går ganska bra, trots allt.

En unik kombination

År 1868 grundades Önnestad Folkhögskola. I verksamheten ingick bland annat en lantbruksavdelning, som efter ett par år omorganiserades till en Lantmannaskola. 1940 gick Folkhögskolan och Lantmannaskolan skilda vägar och efter diverse namnändringar, gymnasiereformer och byten av huvudmän blev skolan det den är idag – Önnestadsgymnasiet. Skolan erbjuder flera utbildningar varav Naturbruksprogrammet inriktning Lantbruk är en.

Till skolan hör ett skoljordbruk som till större delen är konventionellt, men här finns också en ekologisk del: Olahus. Gården donerades till skolan redan 1930 och omfattar nästan 250 hektar skog, bete och kravcertifierad åkermark.

– De flesta lantbruksutbildningar är antingen konventionella eller ekologiska men vi är både och, vilket är ganska ovanligt, säger Gustav Thell, gårdsmästare på Önnestad skoljordbruk. Till exempel är vår gris- och mjölkproduktion konventionell, men nötköttsuppfödningen är ekologisk. Och växtodlingen är såväl konventionell som ekologisk.

Att skolan undervisar i båda produktionsmetoderna tycker Gustav och Martin ger eleverna en bättre helhet. Eleverna kan jämföra ekologiskt och konventionellt och se att även om de skiljer sig åt, så är det ena inte bättre – eller sämre – än det andra. Tvärtom kompletterar de varandra och att ha kunskaper i båda är en styrka.

– Vi brukar säga att vårt mål är att göra eleverna anställningsbara och för att vara det är det viktigt att kunna utföra alla praktiska moment, men också att kunna reflektera över varför man gör som man gör, säger Martin. När eleverna börjar i ettan tycker de mest att det är häftigt att köra traktor, men vi vill att de ska förstå vad som händer bakom traktorn; att de ska inse hur kretsloppen, den biologiska mångfalden och en bra växtföljd bidrar till lönsamheten. Där tror jag att vi har en stor fördel som kan ge dem en helhetssyn med både det ekologiska och konventionella tänket.

Kunskap som fogas samman till en större bild

Om det är denna helhetssyn som har gett lantbruksinriktningen på Önnestadsgymnasiet en positiv trend när det gäller antalet sökande får vara osagt, men klart är att eleverna ökat i antal de senaste åren.

– Vi får fler och fler sökande och det är jätteroligt, menar Martin. Vi försöker vara aktiva i kontakten med eleverna, nya och befintliga, och vi lägger stor vikt vid att hitta bra praktikgårdar. Det kanske också bidrar till den positiva trenden.

– Ja, praktikgårdarna är jätteviktiga, instämmer Gustav. Det är där eleverna får perspektiv på det de har lärt sig i skolan och kan hämta nya kunskaper och idéer som de testar här, på sin nästa praktikplats eller hemma.

Just det där med att foga samman olika kunskaper, att resonera, reflektera och se samband, tycker de lägger grunden för ett hållbart jordbruk. Oavsett om det bedrivs konventionellt eller ekologiskt.

– I ett kilo jord finns det mer liv än det finns människor i Sverige, säger Gustav. När jag berättar det för eleverna får de ofta en aha-upplevelse, det ger dem något att relatera till. Jag strävar efter att ge eleverna blick för vad som behövs göras: att man inte måste bearbeta jorden på samma sätt varje år, att man bara sprutar som sista utväg och att många ekologiska metoder med fördel kan användas i det konventionella. Jag hoppas att även om de inte förstår allt här och nu, så kanske det lagras någonstans i bakhuvudet och kan tas fram när de börjat jobba!

– Många mognar väldigt mycket under åren de är här, säger Martin. Att köra traktor är visserligen kul även i trean, men vi kan ha helt andra diskussioner än vi hade i ettan och de flesta har ett betydligt bredare perspektiv på vad arbetet som lantbrukare innebär. Det känns bra att ha bidragit till.

Artikel publicerad i tidningen Smart landsbygd nr 2 2020 Pdf, 18.4 MB.