Publiceringsdatum:
Senast uppdaterad:
Lilla Beddinge Frö odlar för mångfald
Nisse Nilsson växte upp på en gård utanför Lund och blev, enligt den tidens anda, drillad i att ogräs skulle sprutas bort. Vartendaste ett, trots att han innerst inne undrade om det var rätt sak att göra. Som tur var blev alltid ett och annat ogräs kvar och nyfikenheten väcktes…
Text: Ulrika Petersén Foto: Nils Bergendal
– Det kändes aldrig helt rätt, det där med att spruta bort ogräset, säger Nisse. Inom mig undrade jag vad jag egentligen sysslade med. Samtidigt var det så det var på den tiden, jordbruket rationaliserades och då fanns det ingen plats för mångfald.
Man kan lugnt påstå att ”ogräset” han tog bort då, har han odlat igen med råge nu. Sedan många år tillbaka odlar han nämligen ängsväxter, samlar in fröerna och säljer vidare till kunder som till exempel Trafikverket och olika kommuner. I många år drev han verksamheten från Uppland, men för några år sedan flyttade han tillbaka till Skåne och startade en ny ängsfröodling i Lilla Beddinge mellan Trelleborg och Ystad.
– Redan som bonde började jag samla frön och sen har det bara vuxit, berättar Nisse. Nu satsar jag helhjärtat på ängsfröodlingarna och hyr cirka ett hektar mark av ett par bönder som är positiva till det jag gör. Och det är tur, för i mångas ögon är det fortfarande ogräs som jag odlar!
Hur man kan tycka att blåklockor, åkervädd, brudbröd, gulmåra och de cirka 80 andra arter som Nisse odlar är ogräs, det är svår att förstå när man tittar ut över den blommande åkern. De olika arterna står alla var för sig, i raka rader för att underlätta ogräsrensning och skörd. För jodå, ogräset måste fortfarande rensas – men allt tas inte bort.
– Den här näns jag inte rycka upp, den får stå kvar, säger Nisse och pekar på en vackert röd vallmo som vajar ovanför de andra växterna.
Ett riktigt pillegöra
Att odla ängsblommor och skörda fröerna kräver uppfinningsrikedom, tålamod och, som Nisse säger, ”en positiv inställning till fysiskt arbete”. I början av året sår han sina frön i pluggbrätten och när plantorna är stora nog sätts de ut. Våren 2020 var det inte mindre än 20 000 plantor som skulle i jorden.
– Alla arter har dessutom olika sätt att gro på, berättar Nisse. En del måste först stå kallt, några tar lång tid på sig och andra gror pö om pö. Ängsväxternas komplicerade system hjälper dem i det vilda, men gör dem tålamodskrävande att odla. De funkar precis tvärtemot våra förädlade sorter, som tagits fram för att gro snabbt och samtidigt.
Året efter utplantering är det dags för skörd – och inte heller det är det enklaste.
– Jag måste jag passa på blommorna noga för att hinna ta fröna i tid, säger Nisse. En del arter släpper sina frön väldigt snabbt, så från en dag till en annan kan det vara försent.
Till sin hjälp vid skörden har Nisse en liten ombyggd tröska, men den kan han inte använda på alla arter. Några måste handplockas och sommarfibblans frö suger han upp med en stor dammsugare!
– Annars flyger de iväg, de är som maskrosfrön, berättar Nisse. Jag behöver alltså lite speciallösningar för att klara skörden.
Specialbyggd är också rensmaskinen som han använder för att skilja fröna från växtdelarna som följt med. När fröna är rensade lägger han dem i lådor, försedda med arternas namn, så när beställningarna kommer in är det bara att börja blanda. Lilla Beddinge Frö marknadsför ett tiotal färdiga fröblandningar, anpassade efter olika ängstyper och odlingsplatser, men kunderna kan också skräddarsy sina beställningar.
Viktigt att bevara det vilda svenska arvet
Ute i Nisses odlingar surrar det av pollinerare, och nyttoinsekterna som trivs i blomsterhavet tar effektivt hand om skadedjuren. Åtminstone de små skadedjuren: vildsvinen, rådjuren, fasanerna och hararna rår de inte på.
– Vildsvinen har jag stängsel mot, men de andra måste jag ha koll på, säger Nisse. Märker jag att de är här och mumsar i sig täcker jag odlingarna med nät. Ibland har det hänt att någon tuggat i en hel odling, men plantorna växer oftast till sig igen. Ibland blir de till och med ännu finare när djuren ”putsat till” dem.
Tre år efter sådd är plantan som bäst att ta frö från. Efter det föryngrar Nisse odlingarna kontinuerligt, dels med egna frön och dels med nya vildplockade. Allt för att undvika förädling.
– Det är viktigt att fröna jag säljer kommer från inhemska vilda arter, menar Nisse. På så vis undviker jag invasiva arter som kan ställa till med stora bekymmer. Allra bäst är om mina skånskodlade fröer blir sådda i Skåne, eftersom de är anpassade för det klimatet här. Men vi är inte så många som säljer ängsfröer så jag förstår ju att det inte alltid blir så.
Uppe i skyn drillar lärkorna och på marken inspekterar Nisse sina plantor.
– Det som driver mig är känslan av att slutligen göra rätt, säger han. Jag tar inte bort ängsväxterna som jag gjorde när jag var bonde, tvärtom – jag gör allt för att få tillbaka de gamla arterna igen. För jag tror att det är precis den mångfalden vi behöver.