Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Ängen i våra hjärtan

Jakob Sandberg går på äng på Fredriksdal. Foto: Nils Bergendal

Blommande, surrande, kvittrande – ängen myllrar av liv. Skapad av bönder, liar och mular är ängen hem till en biologisk mångfald som är svår att överträffa, med upp till 50 växtarter per kvadratmeter. Ängen är också en del av vårt gemensamma kulturarv och för många själva sinnebilden för svensk sommar. Inte konstigt att den har en särskild plats i våra hjärtan!

TEXT: Ulrika Petersén FOTO: Nils Bergendal

– Det är en aha-upplevelse att se hur många arter som finns i en äng, säger Gunilla Davidsson Lundh, som arbetar på Länsstyrelsen Skåne med att bilda naturreservat. Vid en första anblick är det blommorna som är mest slående, men det finns så mycket mer. Titta på gräset till exempel! Det är aldrig bara en art utan kanske så många som fem. Ängen är också en viktig plats för svampar – och så finns det såklart en mångfald av bin, fjärilar, skalbaggar och andra insekter och spindeldjur. Vilket i sin tur får fåglarna att trivas. Det är därför man kan höra så mycket fågelsång på en äng!

Ängen är åkerns moder

Ängens historia började för 2 500 år sedan, då klimatet i Sverige blev kallare och djuren fick stallas in om vintrarna. För att de skulle överleva föddes ängsbruket, där gräset slogs och blev föda åt djuren. Gödslet som djuren producerade under vintern användes i sin tur för att gödsla åkrarna – som gav mat åt människorna. Ju mer ängsmark, desto mer gödsel och mat.

– På ängen är naturvärden och kulturvärden starkt sammankopplade och om man tittar noga kan man hitta spår som berättar om hur människor levde i generationer före oss, säger Gunilla. Till exempel kan det finnas gamla odlingsrösen bevarade, som visar att en del av ängen varit uppodlad. Eller stenmurar, som skyddade ängen mot betande kreatur på utmarken.

För beta på ängen fick djuren inte göra, inte förrän gräset var slaget och intaget. Efter det släpptes de oftast in för att äta det sista.

– En viktig sak som djuren gjorde var att lämna trampskador efter sig, berättar Gunilla. Att skada marken låter inte positivt, men faktum är att på upptrampade ställen kan vindspridda frön lättare gro. Fast det ska vara lagom med skador, dagens tunga djur förstör snabbt alldeles för mycket.

Mångfald beroende av människors skötsel

Som bekant minskade ängsarealerna snabbt under 1900-talet och idag återstår endast fragment av det som en gång var. Ängens betydelse för den biologiska mångfalden är därför viktigare än någonsin och Gunilla betonar att alla arter är värdefulla.

– Det är lätt att tro att en vanlig växt som exempelvis röllekan inte är så viktig, men då har man fel. Den har visat sig nyttjas av många insekter, främst ett stort antal fjärilsarter. Arter är beroende av varandra för att överleva och därför ska vi behandla alla växter och djur med samma respekt.

Viktigt är också att fortsätta vårda de ängar som fortfarande finns kvar, för utan människans hand ingen äng.

– Det går visserligen bra att anlägga nya ängar, men de kan aldrig fullt ut ersätta värdena i en gammal äng som gått förlorad, säger Gunilla. Alla de som sköter sina ängar ska därför vara oerhört stolta – utan deras arbete hade en stor del av kulturlandskapet och vår biologiska mångfald försvunnit för alltid.

Artikel publicerad i tidningen Smart landsbygd nr 2 2020PDF

Kontakt