Impan

I det småskaliga odlingslandskapet strax väster om Gröstorp tornar en 15 meter hög förkastningsbrant upp sig. Detta stup mitt på slätten har fått ge namn åt hela reservatet – Impan. Här finns karga men artrika betesmarker och på sina ställen går den hårda sandstenen i dagen.

Spår av gruvdrift

Ända sedan 1500-talet har man brutit mineraler vid Impan, både direkt i branten och i vågräta schakt. Nedanför stupet ligger högar med stenavfall från de olika perioderna med gruvdrift. Så sent som på 1940-talet bröts flusspat, ett mineral som innehåller fluor och används vid aluminiumtillverkning.

Mineralerna avsattes i sprickzonen vid Impan av hett, cirkulerande grundvatten för omkring 300 miljoner år sedan, då det fanns aktiva vulkaner i Skåne. Berggrunden i området är annars mineralfattig och består av en hård sandsten som är över 500 miljoner år gammal.

De gamla gruvgångarna utgör idag utmärkta övervintringslokaler för olika fladdermusarter. Hit söker sig bland annat nordisk fladdermus, vattenfladdermus och den mycket sällsynta barbastellen.

Brudbröd och jungfrulin

Betesmarkerna är artrika med jordtistel, jungfrulin, brudbröd och andra typiska hagmarksväxter. I det mycket tunna jord lagret kring de blottade sandstenshällarna växer vårtåtel, gul fetknopp och andra torktåliga växter.

Betat under lång tid

Större delen av reservatet är rester av utmarkerna till Gröstorps by. Utmarkerna användes som betesmarker och i de här delarna av Skåne kan de ha varit betade ända sedan bronsåldern. Områdets långa historia som betesmark är en förklaring till den artrika floran. I de öppna hagmarkerna trivs också fåglar som törnskata och stenskvätta.

Rasrisk

Var vänlig respektera avspärrningarna kring stupets brantaste delar. Utöver rasrisken är marken bitvis underminerad av gruvgångar.