Ugnsmunnarna

Ugnsmunnarna ligger på ön Ivö i Skånes största sjö, Ivösjön. Reservatet ligger på öns västra sida, några hundra meter norr om färjeläget. Reservatet består av en flack platå i öster, medan det sluttar kraftigt ner mot sjöstranden i väster. Här vid stranden finns de speciella grottor som har gett Ugnsmunnarna sitt namn och en riklig förekomst av fossil. Reservatets kalkrika bokskogar utmärker sig även för sin svamprikedom, dock ej matsvamp. Samtidigt är Ivösjön en av landets artrikaste när det gäller fisk.

VARNING!

Ett stort block riskerar att falla ner på grund av att personer karvar efter fossil undertill. Det är absolut förbjudet att krafsa fossil numera (se föreskrifterna nedan). Provisorisk skyltning och avspärrningsband är uppsatt.

Reservatet med både bokskog och sjö

Av reservatets 30 hektar är 1/3 land och 2/3 vatten. Vattendelen ingår i Ivösjön som är Skånes största sjö och en av landets artrikaste sjöar med avseende på fisk. Landytan består främst av bokskog med mycket gamla anor. Den långa trädhistoriken tillsammans med den kalkrika marken har gett upphov till en mycket rik svampflora.

Topplokal för svampar

Ugnsmunnarna är en av Skånes absoluta topplokaler vad gäller marksvampar; i reservatet har inte mindre än 40 rödlistade svampar hittats. Det är många på en så liten yta. Flera svampar är typiska för bokskog med kalkrik jord, som korallfingersvampar (Ramaria) och spindelskivlingar (Cortinarius). Igelkottröksvampen är en så kallad signalart. Den signalerar att där den växer finnas ofta andra naturvårdsintressanta arter, vilket det också gör. Den mest exklusiva arten är kanske kalkfingersvampen (Ramaria brienzensis) som bara är känd från Ivö och Gotland i landet. Svampkorgen bör dock stanna hemma. Det rör sig inte om matsvamp och det är förbjudet att plocka svamp i reservatet.

Hav av blåsippor

Området har även en rik lundflora där särskilt blomningen av blåsippa utmärker sig. På våren breder denna blå sippa ut sig i hela reservatet. Den verkar till och med överskugga vitsippan i blomrikedom. Även tandrot uppträder i stor mängd. Bland de mer väldoftande arterna utmärker sig liljekonvalj och myskmadra.

Längs stranden finns många små källflöden. Här kan du hitta blommande bäckbräsma och kärrfibbla, men också många mossor. Till de mer ovanliga arterna hör kamtuffmossa och rutlungmossa.

Forntida grottor och fossil

Området är samtidigt omtalat för sin speciella geologi. Berggrunden består av skalgruskalk, som är rik på fossil (fossilknackning är inte tillåten). Mest kända är ändå grottorna, de så kallade Ugnsmunnarna, som har eroderats ut ur kalkklipporna nära Ivösjöns strand.

Spår från äldre tiders människor visar sig genom förhistoriska fornlämningar. Här finns en stensättning och tre resta stenar, men också flera stenmurar av yngre ålder. Även grottorna är upptagna i fornminnesregistret (Fornsök).

Friluftsliv

Ugnsmunnarna ligger på ön Ivö och nås från fastlandet via bilfärja från Barum. 700 m öster om reservatet finns en mindre parkering. Om den är full finns idrottsplatsens parkering några hundra meter sydost härom.

Det finns inga markerade leder i reservatet, men en gammal markväg leder ned till Ivösjöns strandkant i reservatets mitt. Lite längre norrut vid stranden finns grottorna, de så kallade Ugnsmunnarna. Det finns också flera mindre stigar i området. Det är bitvis kraftiga lutningar ner mot sjön i reservatets västra delar.

Tänk på att ta med ditt skräp hem.