Forsakar med Lillaforsskogen

Som ett landskap ur en Astrid Lindgren-bok. Forsakar med Lillaforsskogen är en djup ravin med flera forsande vattenfall, omgiven av en trolsk och sägenomspunnen bokskog. Forsakars övre fall har en fallhöjd på 7,4 meter och det nedre, som är delat av en avsats, har en total fallhöjd på 10,6 meter. Avsatsen, ”karet”, har gett upphov till namnet Forsakar. En markerad led tar dig runt i reservatet.

En djup ravin i skogen

Den trolska ravinen vid Forsakar är enligt sägnen ett verk av jättar. Vetenskapen menar istället att ravinen mejslats ut av stora mängder vatten från smältande inlandsisar. Vattenmassorna bröt tvärs genom längsgående bergsryggar, till exempel vid Pysslingakyrkan och Pysslingaberget. På andra ställen hann vattnet inte nöta sig genom berget och där finns idag vattenfall.

Carl von Linné besökte Forsakar på sin Skånska resa 1749 och imponerades av den djupa ravinen: ”Floden hade gravit sig så djupt, att sidorna stodo branta och höga som kyrkomurar.”

Övre fallet och nedre fallet

Det övre fallet har en fallhöjd på 7,4 meter och det nedre, som är delat av en avsats, har en total fallhöjd på 10,6 meter. Avsatsen, ”karet”, har gett upphov till namnet Forsakar.

Bland pysslingar och småkryp

Det finns många historier om sagoväsen vid Forsakar. Vid vattenfallen spelar näcken och i skogen lockar skogssnuan unga män att gå vilse. Vid Pysslingaberget och Pysslingkyrkan bor troll och pysslingar.

Men man behöver inte tro på pysslingar och småtroll för att få syn på märkliga småkryp. Våren 1942 hittade zoologiprofessor Per Brinck flera bokskogslöpare. Det är en stor skalbagge som Linné påstod fanns i Sverige på 1700-talet, en uppgift som ansågs tvivelaktig ända tills Brinck fann den vid Forsakar nästan 200 år senare. Bokskogslöparen är ovanlig och rödlistad i Sverige. Vid Forsakar finns många andra ovanliga organismer, särskilt bland insekter och små snäckor. En hotad snäcka som finns i reservatet är lamellsnäckan.

Bevarad mångfald

I naturreservatet får naturen i huvudsak utvecklas fritt. Därför avverkas nästan inga träd, och de flesta träd som blåser omkull får ligga kvar för att gynna den biologiska mångfalden. Mängden gammal och död ved i reservatet gör att de fyra hackspettsarterna gröngöling, spillkråka, större hackspett och mindre hackspett trivs i reservatet. I anslutning till bäcken lever strömstare, forsärla och gärdsmyg.

Lillaforsskogen

2006 utvidgades reservatet norrut och kom därmed att omfatta även Lillaforsskogen – en fuktig och näringsrik ask- och almdominerad ädellövskog med flera bäckar. Området kallades förr för ”Killehagen” och nyttjades som ängsmark, något en del vidkroniga träd i skogen vittnar om. I Lillaforsskogen har man funnit 46 mossarter, varav 8 är så kallade signalarter som indikerar att skogen är skyddsvärd.

Friluftsliv

En rödvit-markerad rundslinga på knappt 2 km går uppe längs kanten av Forsakarravinen. Leden utgår både ifrån den stora parkeringen i söder och den mindre i norr. Under vandringen passerar du en plattform med fin utsikt över det nedre fallet. Stigen är bitvis brant och går över rötter och stenar. Kraftig lutning har även trappan i den östra delen av rundan. Flera farliga branter finns utmed leden, så var försiktig och håll eventuella barn under uppsikt. Om du vill gå lite längre kan du fortsätta vandringen bort till naturreservatet Degeberga backar (se karta). Det blir en runda på 5,5 km. Om du kommer till Degeberga med buss kan du med fördel börja turen i Degeberga backar, som ligger nära hållplatser i den sydvästra delen av samhället.

OBS: Vi avråder bestämt från att använda stigen som går nere i Forsakars ravinbotten. Stigen underhålls inte och risken för fallande träd och grenar är stor. Många av träden i ravinens sluttningar är angripna av röta vilket gör att de kan falla eller brytas av utan förvarning.